fredag 30 december 2011

Cypress i stället för julgran - ny trend?

I år firade vi julen borta. Jag insåg att en julgran utan vatten i några dagar snabbt gör granen till ett patetiskt skelett med en matta av barr.

Men utan julträd vill jag inte vara. Så det fick en cypress i kruka som jag lätt fick hem från affären. Den kläddes i julgransbelysning, kulor och några änglar. Placerad på en liten pall för att få någon höjd. Frisk, fin och grön sprider den julstämning och inte ett barr behöver jag soppa upp. Nackdel? Den doftar inte. Men det brukar inte heller mina granar göra efter första dan.

Så efter jul ut med den till balkongrummet tills nästa jul. Då har den säkert vuxit en bra bit med plats för mer av mina julgransprydnader.

Är jag ensam om denna fiffiga idè? Nej. Jag såg idag i Fältöversten två stora cypresser
klädda med de senaste årens trend, blåa julgranskulor.

Jag gillar föränderliga traditioner. Det gäller i hög grad för julen.

torsdag 29 december 2011

Utse nämndemän på nytt sätt.

Så här i en nyhetsmässiga julstiltjen har det utbrutit en debatt i bl.a. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om nämndemännen i domstolarna. Det är en debatt som återkommer då och då i media och som jag engagerar mig i.

Redan för flera år sedan väckte jag som riksdagsledamot för Folkpartiet en motion om att avpolitisera nämndemännen.

Medborgare utan partimedlemskap är i realiteten utestängda från nämndemannauppdraget. Kravet på allsidighet och medborgerligt inflytande i domstolarna tillgodoses i dag utifrån en förhållandevis liten grupp medborgare, som knappast kan sägas vara representativa för befolkningen i sin helhet.

Rekryteringen av nämndemän borde lösas genom att breddas till att omfatta även medborgare utanför de etablerade partierna. Detta skulle med största sannolikhet leda till fler ungdomar och fler invandrare bland nämndemännen. De svenska nämndemännen är lekmannadomare. De har alltså att ta ställning till allt som skall prövas av domstolen, och inte som i t.ex. det anglosaxiska jurysystemet enbart till skuldfrågan. Att låta dessa domare utses av de politiska partierna är inte förenligt med synen på domstolarnas oberoende av det politiska systemet.

Samtidigt är det viktigt att behålla det folkliga inflytande nämndemännen utgör för att balansera den juridiska expertisen. En tänkbar modell kunde vara de som är intresserade av nämndemannauppdrag kontaktar en nämndemannaförening i sin hemort, en annan kan vara att de vänder sig direkt till domstolen.

Det går att finna en lämplig metod att utse intresserade medborgare till dessa viktiga uppdrag så att nämndemannakåren kan förnyas och föryngras. Rimliga ekonomiska villkor för nämndemännen skulle med all säkerhet också underlätta en bredare rekrytering.

Nämndemän ska, anser jag, finnas kvar men utses på ett annat sätt än genom de politiska partierna.

onsdag 21 december 2011

Bättre tester för prostatacancer

Den 5 december skrev jag på min blogg om problemen med de långa väntetiderna för kvinnor som drabbats av bröstcancer. Det gjorde jag med anlhttp://www.blogger.com/img/blank.gifedning av en debatt vi just hade haft om detta på landstingsmötet.

Jag fick då en kommentar, tack för den, om att jag borde uppmärksamma mäns prostataproblem och att risken att drabbas av prostatacancer är t.o.m större än att drabbas av bröstcancer. Jag höll med,svarade honom att denna fråga är väl så viktig som bröstcancer och återgav mitt inlägg i landstinget om detta.

För mig som folkpartist och mycket engagerad i jämställdhetsfrågor är det så viktigt att mäns och kvinnors hälsoproblem behandlas jämlikt.

Därför blev jag glad i morse när läste en DN.Debatt artikel av Lars Joakim Lundquist biträdande landstingsråd i Stockholms läns landsting med ansvar för cancervården och Henrik Grönberg, professor i cancerepidemiologi.

Läs här

Lars Joakim och jag samarbetar i landstingets akutsjukvårdsberedning, där han är ordförande (M) och jag vice ordförande (FP).

Artikeln berättar om den undersökning av ev. prostatacancer som kommer att erbjudas alla män mellan 50 och 69 år i Stockholms län och på Gotland. Syftet är att göra diagnosticeringen av prostatacancer säkrare så att Sverige kan gå vidare med ett nationellt screeningprogram. PSA-provet i dag är för osäkert. Med bättre testverktyg kommer man att kunna rädda många liv och bespara många ett onödigt lidande, framhåller artikelförfattarna.

Det låter lovande. Prostatacancer, liksom bröstcancer, drabbar inte bara män utan också deras anhöriga.

fredag 9 december 2011

Barnaga är ett folkhälsoproblem

När vi i landstingsfullmäktige häromdagen diskuterade folkhälsopolicy framhöll jag detta.

Det talas om att våld i nära relationer är ett hälsoproblem både för dem som drabbas direkt och för anhöriga, bland annat ur ett barnrättsperspektiv. Därför skall landstingets handlingsprogram för stöd till våldsutsatta kvinnor utvecklas till att omfatta allt våld i nära relationer i alla åldrar. Koppling till arbetet med barn som far illa och barns rättighet till information och stöd som närstående ska särskilt beaktas. Och detta ligger helt i linje med vad som nu diskuteras på riksnivå nämligen att se barn i dessa situationer som brottsoffer.

Kunskap om handlingsprogrammet ska spridas för att få fram lokala handlingsprogram och stärka tillämpningen.

Detta är viktigt med tanke på att antalet fall av barnaga och barnmisshandel ökar enligt oroande uppgifter från olika håll. Därför skulle jag önska att landstinget inom ramen för detta folkhälsomål drar i gång en informationskampanj som tydligt talar om för föräldrar att i Sverige uppfostrar vi inte våra barn genom att aga dem. Jag minns att när förbudet mot barnaga infördes 1979 var det många vuxna som tyckte det var ett helt befängt förbud. Men det har ju fått positiv effekt. Nu gäller det att denna består.

Sättet 1979 att sprida information om förbudet var mycket effektivt. En del av er kommer kanske ihåg att den stod på mjölkkartongerna. Så föräldrar fick informationen på frukostbordet. Jag skulle gärna se att landstinget drog i gång en sådan kampanj gärna tillsammans med Rädda Barnen som är mycket engagerad i kampen mot barnaga.
Ordförande. Jag ser fram emot att få följa utvecklingen och arbetet med folkhälsoplanen. Den innehåller alla viktiga områden. Särskilt tänker jag på hälsoperspektivet i samhällsplaneringen, hur man ska underlätta ett liv i balans och prioriterade insatser för god psykisk hälsa.

Ansvarig för folkhälsofrågor är Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg.

måndag 5 december 2011

För lång väntan för kvinnor med bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i dag - mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje år. Totalt handlar det om ca 7000 kvinnor per år.

Att tvingas vänta i veckor på en behandling som dröjer och samtidigt veta att snabb behandling påverkar förloppet och förbättrar möjligheterna till bra resultat är för de flesta kvinnor oerhört svårt att klara av.

Stockholms läns landsting, där jag är ledamot för Folkpartiet, är känt för att ha en bra bröstcancervård. Men nu är väntetiderna på väg att försämras. Målet är att det ska ta två veckor från diagnos till operation.De s.k ledtiderna har försämrats långsamt över tid. Målen uppfylls enbart i ca 25 procent av fallen. Förklaringen är personalbrist.

Väntetiderna måste bli kortare. Därför pågår ett antal saker inom landstinget. Det finns ett regionalt cancercentrum för Stockholms läns landsting och Region Gotland, som ska ta fram en regional cancerplan. Väntetiderna inom cancervården ska då genomlysas.Det måste, menar jag, bli en högprioriterad uppgift.

Landstinget planerar också att ta ett samlat grepp genom specialiserade bröstcentra. Här ska allt som gäller diagnostiken kring bröstcancervården samlas.Det gäller bröstmottagningar, klinisk mammografi och mammografiscreening.

I morgon, tisdag, diskuterar vi i landstingsfullmäktige bröstcancervården och de långa väntetiderna.

Frågan bordlades till nästa landstingsmöte den 14 februari 2012.

lördag 26 november 2011

Morgondagens palliativa vård sker hemma

Jag har deltagit i många konferenser och seminarier under åren som politiker. De flesta går obemärkta förbi. Men häromdagen var jag på ett seminarium som lämnade avtryck. Det handlade om verksamheten i det regionala cancercentret i samverkan mellan Stockholms läns landsting och region Gotland.

Då talade Georg Engel, chef för Ersta Hospice, om morgondagens palliativa vård för cancersjuka. Han betonade vikten av en trygg organisation för palliativ vård. Utvecklingsmöjligheterna är stora, framför allt därför att ASIH, avancerad sjukvård i hemmet, är på stark frammarch. ASIH i samarbete med palliativa konsultteam gör att man kan bygga "sjukhus" i hemmen, vilket i sin tur leder till säkrare och billigare vård. De som idag får dessa insatser är i särklass de mest nöjda patienterna.

Hospice hemma med medicinska insatser innebär utveckling och utmaning. Men man måste klara gränsdragningen mellan kommunens ansvar för basal hemsjukvård och landstingets ansvar för avancerad sjukvård.

Georg Engel påminde om att inte bara cancer utan även demens är en sjukdom med dödlig utgång. Därför behöver också demenssjuka ett hospiceboende. Jag tänkte att på Lidingö Hospice måste också dementa kunna få vårdas.

En oro har jag för hospice hemma. Orkar de anhöriga ställa upp? Jag framförde det och Georg Engel höll med om att detta är ett problem.

tisdag 15 november 2011

Snart är det den 25 november

Det är FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. Vi i kvinnojoursrörelsen kämpar mot våldet dagligen.
Men vi kan bli fler som engagerar oss mot våldet på många plan. Alla vinner på ett jämställt samhälle fritt från våld. Alla behövs för att nå dit.
Vill du vara med?
1. Engagera dig i en kvinnojour eller tjejjour.
Mycket av det skydd och stöd som för våldsutsatta kvinnor tillhandahålls av jourer som är helt beroende av ideella krafter. Kvinnojourerna arbetar även förebyggande för att stärka kvinnor och motarbeta mäns våld.
2. Bryt kopplingen mellan män och våld.
När vi talar om våldsutsatta kvinnor blir ofta de misshandlade männen osynliga. Vilka är de?
Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att minst två procent av vuxna män i Sverige, d.v.s. cirka 90 000 individer, har utsatt en partner eller ex-partner för våld inklusive våldtäkt årligen.
Män utsätter dessutom andra män för våld och växer ofta upp med att se våld som en lösning på problem. Det behövs mer förebyggande arbete med män för att bryta kopplingen mellan manlighet och våld.
3. Våga se och agera.
Vi vill uppmana alla lidingöbor att titta till varandra lite extra nu när julledigheten närmar sig. För den som är utsatt för våld och övergrepp av sin partner är ledigheter ofta en svår tid. Livlinor och vardagsrutiner som jobb och fritidsaktiviteter upphör. Våldet gör det inte. Ett ord från dig som är granne eller vän kan betyda mycket för den som är utsatt. Att du ställer dig på hennes sida och vågar ingripa och ifrågasätta kan vara första steget till förändring. Du kan vara tydlig med att du ser vd som händer, att det är fel och att du finns där för henne.

Våldtäkt och våld i nära relationer står under allmänt åtal och är inte en privatsak. Att misstänka något men inte agera är inte okej. Särskilt inte om det finns barn med i bilden. Ser eller hör du när någon blir utsatt för våld av sin partner- anteckna händelseförloppet och ring Polisen.
På www.kvinnojouren.se kan du läsa mer om varningstecken och vad du kan göra som vän eller anhörig.
Du kan också kontakta kvinnojouren Kerstin på Lidingö 08 767 03 03.

torsdag 10 november 2011

Hur naiv får man vara, Christian Clausen?

Nordeas chef Christian Clausen medger att bankens styrelses beslut att köpa en lyxlägenhet för totalt 26 miljoner var misslyckat.

Men hur kunde han tro att detta lägenhetsköp skulle gå obemärkt förbi? Jag blir som småsparare i Nordea upprörd av detta. Och upprörd blir jag också av styrelseordföranden Björn Wahlroos kommentarer om att han skulle vilja ge Clausen möjligheter att köpa fler lyxlägenheter. (Jag vet att Christian Clausen inte fått lägenheten utan ska ha den som tjänstebostad.) Varför kan inte en person i hans ställning och med hans rejäla inkomster kan skaffa en lägenhet utan hjälp från banken? Han har dessutom en egen bostad i Köpenhamn. Så visst skulle han kunna klara sig med något mindre i Stockholm.

Låter jag missundsam så är det för att jag också beklagar Nordeas anställda, som utöver personalnedskärningar, också få ta emot en massa klagomål från kunderna. Men de håller med oss. Det vet jag för jag har talat med min trevliga och kloka personliga bankman Ulrica.

tisdag 8 november 2011

En svensk framgångssaga

Ibland åker jag taxi. Då vill jag prata med chauffören. De allra flesta vill också prata med mig. En majortiet av dem har ju numera av utländsk bakgrund och förmedlar helt andra erfarenheter än dem jag har.

Häromkvällen var min taxichaufför från Etiopien. Han har bott i Sverige i 25 år och har hela tiden kört taxi. Jobbat och uppfostrat barn; så sammanfattade han sitt liv här. Fem vuxna barn har han. Den äldsta är forskare i kemi på KTH, den andra sjuksköterska, nummer tre kör tunga lastbilar, nummer fyra är lärare och den femte läkare.

Han var med rätta stolt över sina duktiga barn. Han hade lyckats i Sverige med att ge sina barn en framtid de aldrig kunde få i Etiopien. Och jag kände mig stolt över att Sverige är ett land som ger dessa möjligheter.

Hans barn är inte ensamma. Många invandrare blir framgångsrika på en rad olika område. Men undrar jag varför skrivs det så lite om dem? Invandrare framställs mest som problem. Jag har vid flera tillfällen i olika politiska sammanhang inom Folkpartiet efterlyst rapporter om de goda exemplen för att visa att också invandrare kan lyckas i Sverige. En som gjort det är skriftställaren och liberalen Anders Johnson. Han har skrivit Garpar, gipskatter och svartskallar. Invandrarna som byggde Sverige, 2010, som utsågs till Årets bok om svensk historia 2010.

Det går bra för invandrare i Sverige. Säkert får vi snart många fler glädjande exempel på detta.

fredag 4 november 2011

Sverige bäst på att bekämpa mäns våld mot kvinnor

Nyamko Sabuni, FP:s jämställdhetsminister, har anledning just nu att vara nöjd. Det är hon också i sitt nyhetsbrev nyligen.

European Women's Lobby, det stora europeiska samarbetsorganet för kvinnoorganisationer, har nämligen listat och betygsatt de europeiska ländernas handlingsplaner för att förhindra mäns våld mot kvinnor.

Här ligger Sverige långt fram. Förra mandatperioden antogs tre handlingsplaner. För det första en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, för det andra en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål, och för det tredje en handlingsplan för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja. Regeringens jämställdhetsråd - där kvinnoorganisationer och andra organisationer som arbetar med jämställdhet är representerade - har varit delaktiga i framtagandet av handlingsplanerna. Dessa innehåller tillsammans 107 åtgärder för att möta olika former av våld mot kvinnor.

Det är dessa planer som nu fått högsta möjliga betyg av European Women's Lobby. Och vad mer är - Sverige är det enda land som överhuvudtaget blir godkänt.

Visst är det smickrande för Sverige, men dystert för kvinnor i övriga världen.

Arbetet med att få ett slut på mäns våld mot kvinnor går alltid för långsamt. Värderingar och strukturer måste brytas. Men i den frustration som vi kan känna över att vi inte nått tillräckligt långt finns också en tillfredsställelse över att det idoga arbete som sker uppmärksammas. Förhoppningsvis kan det leda till bättre villkor för kvinnor i andra länder.

Nyamko konstaterar att det länge funnits en samsyn i svensk politik om att våld mot kvinnor måste upphöra. Med Folkpartiet och Alliansen har resurserna äntligen börjat matcha engagemanget.

tisdag 1 november 2011

Är nätet till för att hatas på?

Jag läser numera sällan kommentarer till de artiklar som publiceras på nätet.
Jag blir så beklämd av de elaka och illa formulerade synpunkter som möter mig. I morse läste jag en intressant artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt av två professorer emeriti, dvs pensionerade, Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg.
De är oroade över att Högsta domstolen genom ett aktuellt domstolsutslag är på väg att ändra rättstillämpningen. Läs artikeln här

Vad som upprör mig är de grova och illasinnade kommentarer som "vanliga" debattörer släpper ifrån sig anonymt. I detta fall angrep de Madeleine med otidigheter. Som "normal" debattör vill jag inte delta i sådana debatter.

Detta är bara ett exempel av många. Det omtalade närhatet brer ut sig. Och jag kan inte förstå varför seriösa tidningar som Svenska Dagbladet låter detta ske. Inga kommentarer borde få publiceras anonymt. Det är fegisar som inte vågar stå för sina åsikter med namn. Detta borde inte media ställa upp på.

söndag 30 oktober 2011

Ge biståndet till kvinnorna

I fredags firade Svenska FN förbundet FN dagen med en talarstafett mitt i vimlet på Centralen. Talare från en rad olika organisationer avlöste varandra och jag talade för Folkpartiet.

Så här sade jag.
Milleniemål 3 ska bekämpa könsdiskriminering på tre fronter; i skolan, i yrkeslivet och i politiken. Jag tänker tala om politiken.

Kvinnors formella politiska deltagande har ökat sedan 1990. Men skillnaden är fortfarande enorm. I Nordafrika finns det väldigt få kvinnliga politiker.
Därför väcktes stora förhoppningar under den arabiska våren om kvinnors möjligheter att få ökad politisk makt.

Optimismen från början av året har mattats av. I Syrien och flera andra arabländer sitter despoterna kvar vid makten. De skyr inga medel för att tysta kraven på frihet.
Länderna där självhärskaren har störtats går nu den mödosamma vägen mot större demokrati. I söndags gick Tunisien till val. Egypten har val senare i år.
Det blev inte så enkelt som många hade hoppats, när euforin på Tahrirtorget i Kairo ryckte med hela världen i jubel över människors gemensamma kraft. Den gamla maktapparaten ger inte upp så lätt. De tidigare regimerna har anhängare som söker revansch. De religiösa krafterna, som det muslimska brödraskapet i Egypten, har en stark organisation. Militären är en maktfaktor i många länder.

Nu stiger oron för att den arabiska vårens stora segrare, kvinnorna, också kommer att trängas tillbaka mot en gammal undertryckt roll i samhället.

Kvinnorna spelade en avgörande, modig roll i den arabiska våren. I Tunisien stod välutbildade kvinnor, läkare, lärare och advokater i främsta ledet. De krävde inte bara demokrati utan också dess självklara komponent jämställdhet. I Egypten fanns bloggaren Asmaa Mahfouz, som satte ord på den spontana rörelsens vilja.
"Vi var där allihopa, kastade sten och tog hand om de döda. Vi gjorde allt. Det var ingen skillnad på män och kvinnor", konstaterar hon i en intervju.

I Jemen ledde Tawakul Karman, en av fredspristagarna, de första studentdemonstrationerna. I Bahrain heter en av förgrundsgestalterna Zainab Alkhavaja. Många tusentals andra har varit "mödrar, soldater, demonstranter, journalister, frivilliga och medborgare", som en tidning i Libyen sammanfattade deras många roller.
Nu höjs oroade röster för att det arabiska manssamhället vill hejda kvinnornas frigörelse. I Egypten vill 60 procent av befolkningen ha lagstiftning på religiös grund. Då kan kvinnorna få en underordnad roll.

Möjligen kan situationen i arabvärlden jämföras med västvärlden på 1960-talet. Av vänsterns politiska krav stannade det mest på plakaten. Men drömmen om större frihet skapade bättre villkor för kvinnor, för USA:s afro-amerikaner och för de homosexuella. Historien visar att processen tar lång tid och är kantad med bakslag. Men början har i varje fall börjat.

Det finns all anledning för omvärlden att följa utvecklingen och rikta sitt stöd just till kvinnorna. Ge biståndet till kvinnorna. De tar ansvar och får saker att hända.

torsdag 27 oktober 2011

Gå hem och läs er historia Sofia

”Gå hem och läs historia!” är ett bevingat uttryck som myntades under 60-talets Vietnamdebatt av förre Folkpartiledaren Gunnar Helén. Det var vid ett möte med unga liberaler som Heléns tålamod tröt och han gav dem detta bestämda råd.

Synd att den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten, som jag uppskattar mycket, inte var påläst inför arbetet med partiprogrammet när det gällde partiets historia. Inledningen till det nya partiprogrammet är en felaktig historiebeskrivning. Hon ger en alltför positiv bild. Så kloka och framsynta var inte gammelmoderaterna när det t.ex. gällde rösträtt och jämställdhet. Tvärtom bekämpade man detta.

Kanske kan Sofia ursäktas med att historieämnet när hon gick den socialdemokratiska flumskolan inte var särskilt viktigt. Mina döttrar, jämnåriga med Sofia, lyckades aldrig fångas av historieundervisningen.

Jag, som hade historia som favoritämne, är glad över att Folkpartiets utbildningsminister Jan Björklund har betonat vikten av historieundervisningen i skolan.

måndag 24 oktober 2011

Man ska inte skylla ifrån sig

Varje år far barn i Sverige illa på grund av okunskap, rädsla, lathet eller bristande ansvar hos personer som borde ta det. Varför är det så? Det vill UNICEF Sverige ta reda på.

UNICEF kommer att under en månad hårdbevaka hur barns rättigheter kränks i Sverige. Man gör det genom att granska media, utredningar, rättsfall och andra sammanhang. Man kommer att nagelfara politiker och beslutsfattare vid olika myndigheter och lyfta fram exempel på hur barnkonventionen inte följs och hur barns rättigheter kränks. Men man tänker också lyfta fram positiva exempel som pekar i rätt riktning - enskilda människors agerande och civilkurage. Det handlar inte om att skylla ifrån sig. Det finns inga undanflykter.

Läs mer här

Om barnkonventionen vore svensk lag, som Folkpartiet vill, skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barnens rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och större vilja att engagera sig när barnen far illa. Samtliga politiska partier utom moderaterna ( SD oklart) har förklarat att man vill ha barnkonventionen till svensk lag.

Jag tror mycket på UNICEF:s "realtidskampanj". Den blir spännande att följa. Förhoppningsvis kommer den att leda till att barns rättigheter garanteras bättre än idag genom att barnkonventionen snart blir svensk lag.

fredag 21 oktober 2011

Vad våldet må skapa

är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.

Denna strof ur Esaias Tegnérs dikt Det eviga känns särskilt rätt i dessa dagar när nyheten om Gaddafis död dominerar mina tankar.

Inledningen är också gripande.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarne fällas i flykten.

Tegnér (1782-1846) syftade sin dikt på Napoleon I, den franske kejsaren och krigsherren som då härjade i Europa.

Dikten känns skrämmande allmängiltig. Den citeras säkert av många. Det gjorde Ulf Wickbom som idag var moderator på FN förbundets seminarium i Stockholms konserthus med anledning av FN- dagen på måndag den 24 november. Temat för seminariet var den arabiska våren. Talarna uttryckte stor oro för övergångsfasen. Även om det är skönt att Gaddafi är borta måste man undra vad kommer efter honom. Och hur ska det gå för utsatta grupper som kvinnor och minoriteter? Hur påverkar hans död den fortsatta utvecklingen i Nordafrika?

Invandrarminister Erik Ullenhag (FP) och FN s förre rättschef Hans Corell framhöll att det hade varit bättre om Gaddafi ställts inför rätta i stället för att dödas på platsen.

Det håller jag med om.

onsdag 19 oktober 2011

Äldreboende eller arenor? Orimliga krav från fotbollsförbundet

Jag blev så upprörd när jag läste förra veckans nummer av Dagens Samhälle. Kommunerna oroas av de höga arenakostnaderna och vill dra i bromsen. Allt fler kommuner har vänt sig till Sveriges Kommuner och Landsting SKL och klagat över att föreningarna sätter hårt tryck för att få nya eller uppgraderade arenor. Fotbollen har mycket detaljerade regler för vilka krav elitarenorna måste uppfylla.

SKL vill som företrädare för kommunerna få idrotten att stå för mer av arenakostnaderna. Dessa uppgår till 60 -90 miljoner kronor.

Men fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell vill inte diskutera detta. Han råder de kommuner som på grund av fotbollens arenakrav får ökade kostnader att ta upp det i hyresdiskussionerna med föreningarna. Men, undrar jag, hur många små föreningar har sådana inkomster att de klarar av de höga hyror som de nya arenorna skulle kräva.

Detta handlar om viktiga prioriteringar. Ska skattepengar läggas på dyra arenor istället för på skola, vård och omsorg, som är kommunernas kärnuppgifter? Nej, det är inte rimligt att kommunerna tvingas bygga dyra arenor därför att fotbollsförbundet har så höga krav. Bra äldreboenden är viktigare än dyra elitarenor.

söndag 16 oktober 2011

Bättre vård för pensionärer

Sverige har länge legat i framkanten inom barn- och mödravård. Nu är det hög tid att inrätta ett system för nationell hälsovård för äldre. Detta föreslår min kloka partikamrat (FP) och riksdagsledamoten Eva Flyborg i en motion till riksdagen.

När man går i pension upphör de hälsokontroller som många företag erbjuder sina anställda. Om man föreslår upptäcker sjukdomar tidigt finns det större möjligheter att bota dem. Det gagnar både patienter och samhället genom att vårdbehovet minskar. Därför föreslår Eva att pensionärer bör få kallelse till distriktssköterska eller hembesök av en sådan för enkla provtagningar som blodtryck och diabetes samt råd om levnadsvanor och risker i hemmiljön.

Försök har redan skett på olika håll i landet. I Nordmalings kommun visar ett projekt med hembesök hos alla friska pensionärer som fyllt 75 år på halverad dödlighet under projekttiden. Detta kan hänga ihop med att de äldre i samband med besöken har fått råd om äldresjukdomar och levnadsvanor.

Även medicinkrockar och övermedicinering kan på så sätt uppmärksammas och förebyggas.
Detta skulle leda till stora vinster för samhället i form av mindre vårdkostnader men framför allt högre livskvalitet för den enskilde.

Jag delar Evas uppfattning.

Mer om Eva Flyborg här

tisdag 11 oktober 2011

Bara vegetariskt på landstingsmöten?

Detta debatterades livligt på dagens landstingsmöte.

Bakgrunden var en motion som väckts av Anna Sehlin och Bekir Uzunel (V) om vegetariska måltider under landstingsfullmäktiges möten. Eftersom mötena brukar pågå en hel dag och ofta även på kvällarna serveras mat i landstingsmatsalen. Nu vill de båda vänsterpartisterna begränsa matutbudet till enbart vegetariskt. Syftet var att på detta sätt bidra till en minskad köttkonsumtion för att minska utsläppen av växthusgaser. Fisk skulle inte heller serveras trots att fisk inte bidrar till växthusgas.

Förslaget stöddes i varierande grad av oppositionen, medan Alliansens företrädare betonade ledamöternas rätt att själva välja sin mat. Inte oväntat vann Alliansen, som ju har fler ledamöter än oppositionen.

Fränast i debatten var Folkpartiets landstingsråd Anna Starbrink, som menade att hon inte ville ha politisk inblandning i sin soppa.

Jag är beredd att hålla med henne.

söndag 9 oktober 2011

Mamografin måste kvalitetssäkras.

Kvaliteten på mammografi i länet, dvs bröströntgen, på länets privata kliniker har brister men inte allvarliga brister. Det visar en granskning som landstinget låtit göra.

Landstinget har låtit granska de två privata företag som gör bröströntgen när man har hittat förändringar i brösten. Det är MRAB och Aleris som genomför klinisk mammografi vid sju mottagningar runt om i länet.

Företagen får i stort sett godkänt men det finns flera områden där det finns brister. Bland annat så håller inte alla röntgenbilder bra kvalité och man skickar inte heller alltid bilderna till landstingets egna röntgenläkare för dubbelgranskning, vilket man ska göra.

Enligt rapporten har enstaka fall av bröstcancer missats på röntgenbilderna men eftersom dessa kvinnor fick sin diagnos via ultraljud och finnålspunktion, så anser granskarna att företagen inte som det står " åsidosatt rimliga krav på patientsäkerhet".

Granskningen pekar också på att det utförs för få mammografier för att röntgenpersonalen ska förbli duktiga på ta och granska bilder. Och det är inte alltid att den läkare som remitterar patienten till röntgen får svar på sina frågor.

Denna rapport har föranlett landstingsledamoten Dag Larsson (S) att väcka en interpellation i landstinget som vi ska diskutera på landstingsmötet nu på tisdag den 11 oktober. Dag Larsson vill veta om den kliniska mammografin är kvalitetssäkrad.

Dag Larsson lyfter en viktig fråga som känns särskilt aktuell nu när den årliga Rosa bandet kampanjen pågår. Rapporten väcker säkert oro hos framför allt kvinnor som drabbats av bröstcancer. Kan man lita på på mammografiundersökningarna?

Jag tycker att svaret från det ansvariga landstingsrådet Lars Joakim Lundquist lugnar. Det vidtas nu en rad åtgärder för att kvalitetssäkra den kliniska mammografin.
Det finns en strukturerad granskning av vårdgivare i Stockholms läns landsting. Medicinska revisioner, som landstinget gör, är ett viktigt verktyg för att förbättra kvaliteten i sjukvården.

fredag 7 oktober 2011

Hurra för Ellen, Leymah och Tawakkul !

Aldrig har jag varit så nöjd med ett fredspris som det som den norska Nobelkommittén delat ut i dag.

Tre enastående kvinnor får dela på det.

Ellen Johnson Sirleaf, president i Liberia sedan 2006. Hon blev vald efter det blodiga inbördeskriget och slog ut krigsherren Charles Taylor.

Tillsammans med den andra fredspristagaren Leymah Gbowee startade de en kvinnorörelse för fred som kom att ha en stor betydelse för fredsförhandlingarna. De och en mängd andra kvinnor genomförde tysta protester iförda vita tröjor när de ansåg att förhandlingarna gick för långsamt. Detta fick resultat.

Den tredje pristagare är den modiga journalisten Tawakkul Karman i Jemen som startade ett nätverk för kvinnliga journalister 2005. Hon är också en känd aktivist i kampen för ett demokratiskt Jemen.
Hennes situation hemma lär inte bli lätt efter detta. Men det är viktigt att hon får omvärldens uppskattning genom bl.a. fredspriset.

Läs mer här

Jag är lite stolt över att jag som riksdagsledamot har nominerat Ellen Johnson Sirleaf
till Nobelkommittén. Det är nämligen bara riksdagsledamöter som får göra detta.

onsdag 5 oktober 2011

Kommuner borde kunna anställa läkare

I stället för att instifta en ny yrkeskategori - vårdcoacher, som folkpartiet vill - med uppdrag att lotsa i ett bristande system borde läkarnas medverkan i vården av äldre öka, skrev Läkarförbundets ordförande Marie Wedin nyligen på Läkartidningens blogg.

Vårdvalsreformen behöver utvecklas genom att primärvården stärks och tillgängligheten i den öppna specialistvården förbättras. Varje äldre patient bör få en namngiven och ansvarig läkare i primärvården, en läkare med ett sammanhållet ansvar för sjukvård, även för läkemedel.

Wedin och Läkarförbundet anser även att kommunerna bör kunna anställa överläkare med ansvar och befogenheter att övervaka att de äldre patienternas rättigheter åtföljs. Kommunöverläkaren skulle samarbeta med primärvården och kommunens sjuksköterskor och vara patienternas "ambassadör", inte minst gentemot kommunernas och landstingens politiska ledningar, skrev Marie Wedin.

Och visst vore det bra om kommuner fick möjlighet att själva anställa läkare. Men idag är det inte möjligt. Jag vet för jag har försökt få landstinget att låta Lidingö kommun på egen bekostnad anställa läkare, alternativt köpa in fler läkartimmar till vårt hospice. Detta går landstinget inte med på eftersom det enligt juristerna strider mot hälso- och sjukvårdslagen. Inte heller lär det bli möjligt i framtiden om den nyligen publicerade utredningen om kommunalisering av hemsjukvården går igenom i riksdagen. Utredaren avråder från kommunanställda läkare. Tyvärr. Men om läkare själva driver detta kan det kanske bli möjligt.

måndag 3 oktober 2011

Uppmärksamma barnagan på den internationella barndagen

Är det någon som märkt att det som har märkt att det idag är internationella barndagen? Min man hörde det i radion i morse. Själv har jag upptäckt det i min almanacka. Denna dag är betydligt mindre uppmärksammad än kanelbullens dag som infaller i morgon vilket TV noterat. Jag tycker vi har för många "dagar" av olika slag. De flesta går spårlöst förbi som denna dag. Undantag är den internationella kvinnodagen den 8 mars och kanske också kanelbullens dag.

Jag vill ändå påminna i dag om kampen mot barnaga. Trots att allt fler länder inför förbud så utsätts barn för aga av sina föräldrar,av dem som betyder allra mest för barnen. Det är omvittnat av barn hur kränkta de känner sig att bli agade av sina föräldrar. Risken är stor att agan övergår i misshandel.Hur kan man tro på "kärleksfull" aga?!

Svenska Rädda Barnen gör ett viktigt jobb för att bekämpa barnagan likaså en engelsk organisation. Även FN har lyft frågan inom ramen för sitt arbete mot våld i familjen.Det går framåt men för alldeles långsamt. Vuxna får inte slå varandra. Då ska väl inte vuxna få slå sina barn.

fredag 30 september 2011

Folkpartiet värnar om psykiatrin

På min förra blogg har jag fått en kommentar om att Birgitta Rydberg nedrustat psykiatrin. Jag gillar i och för sig inte att bemöta anonyma inlägg. Varför vågar man inte stå med sitt namn när man framför synpunkter? Men jag vill trots det bedmöta denna kommentar.

Birgitta inte har nedrustat psykiatrin i något avseende. Tvärtom. Förra året tillkom 12 vårdplatser inom psykiatrin. Dessutom har ju projektet om att utveckla den psykiatriska slutenvårdens innehåll, vårdmiljö och kompetens sjösatts under Birgittas ledning. Och så har landstinget ju beslutat om en handlingsplan mot suicid.

Vårdplatserna har minskat inom psykiatrin sett i ett längre perspektiv, men det handlar ju om att man kan ta hand om patienter på ett bättre sätt i mellanvårdsformer, med öppenvårdsteam och med bättre läkemedelsbehandling.















_____________________________________________

söndag 25 september 2011

Ungas psykiska ohälsa en prioriterad uppgift

Många ungdomar på Lidingö mår inte bra. Unga är rädda för att misslyckas och känner sig stressade i skolan. Det framgår av den förtjänstfulla undersökning som Rädda barnen har gjort och som LT redovisat.
Pressen på dagens barn och unga är särskilt stor på Lidingö. Vi i Folkpartiet på Lidingö har länge varit medvetna om detta och bjöd därför in till ett offentligt möte i Ansgarskyrkan om ungas psykiska ohälsa med Birgitta Rydberg,som är landstingsråd (FP) för sjukvårdsfrågor,folkhälsa och psykiatri. Vi ville samtala om hur barn och unga med psykiska problem får hjälp.
Ökningen av psykisk ohälsa är särskilt oroande bland unga. Vi vet också att psykiska besvär ligger bakom många fysiska symptom. Därför måste insatser mot den psykiska ohälsan bland ungdomar vara en prioriterad uppgift för hela samhället.
Birgitta bekräftade en dyster bild. Fler unga försöker ta sina liv. Självmordsförsöken bland unga kvinnor har nästan fördubblats på tjugo år. De vanligaste problemen är psykisk ohälsa, allergier och fetma. Det allmänna samhällsklimatet bidrar också med krav på att vara populär, snygg och duktig i skolan. Barn och unga blir ledsna och får magont, huvudvärk och sömnbesvär.
Ätstörningar hos högpresterande flickor är ett väl känt problem. Här är vården effektiv om den sätts in tidigt. Alkoholbruket visar allt större skillnader mellan olika ungdomsgrupper; vissa ungdomar dricker mer medan andra inte dricker alls. Den största gruppen inom barn- och ungdomspsykiatrin är pojkar som dricker för mycket.
Både föräldrar och skolan har ett ansvar för att hjälpa barn och unga. Det är inte lätt att vara förälder. Särskilda metoder har utvecklats för att stötta föräldrar med barn med psykiska problem. Skolans roll är att skapa en studiemiljö med ordning och reda och utan stress och mobbning.
Det är viktigt att betona skillnaden mellan psykisk ohälsa och psykisk sjuklighet. Ungdomar får inte sjukdoms stämplas i onödan. Det kan leda till att färre söker hjälp i tid. Specifika insatser mot unga handlar inte minst om ungdomsmottagningarna, som har ett brett och viktigt uppdrag för ungdomars hälsa och livssituation. Det psykosociala inslaget t.ex. med fler kuratorer, måste stärkas. Därutöver finns en lång rad särskilda insatser och projekt – allt från att öka kunskapen till att skapa gemensamma team mellan barn-och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin för unga vuxna, berättade Birgitta Rydberg.

måndag 19 september 2011

Hur hjälper vi barn och unga som inte mår bra?

Ökningen av psykisk ohälsa är särskilt oroande bland våra barn och unga. Problem i unga år riskerar att sätta allvarliga spår senare i livet. Vi vet också att psykiska besvär ligger bakom många fysiska symptom.

Välkomna att samtala om denna viktiga fråga med Birgitta Rydberg (FP),landstingsråd för sjukvårdsfrågor, folkhälsa och psykiatri.

Datum: Onsdagen den 21 september

Plats: Café Liberal i Ansgarskyrkan, Lidingö centrum

Tid: kl. 19-21.
Kaffe och smörgås serveras från 18.30.

Lidingöliberalerna hälsar alla varmt välkomna.

fredag 16 september 2011

Fånigt och fördomsfullt av Arla

Jag är inte ensam om att reagera mot Arlas förslag på sina mjölkkartonger om pensionärsparty. Barn föreslås klä ut sig till pensionärer i "äkta tant eller farbrorstil" med hattar, käppar och lösskägg. Danstävlingar med käpp till dånande dragspelsmusik rekommenderas för att höja feststämningen. Pensionärsgodis och radiokaka, vad det nu är, ska serveras.

Hur kul är detta? Är det så Arla anser att vi äldre är? Hur många pensionärer känner igen sig i denna beskrivning? Jag gör det i alla fall inte.

Jag har mailat Arla för en tid sedan och klagat. Arla påstår på sin hemsida att man beaktar konsumenternas synpunkter. Tydligen inte i detta avseende. De fåniga och fördomsfulla mjölkpaketen säljs fortfarande. Man kan ju undra om några barn och deras föräldrar nappar på förslaget till pensionärsparty.

onsdag 14 september 2011

Prostatacancer, Ship to Gaza och barnmisshandel

I gårdagens landstingsmöte blev interpellationsdebatten en diversehandel för min del. Jag gillar ju att debattera och valde därför ut tre av interpellationerna för mina inlägg. Det är alltid företrädare för oppositionen, v.v .s vänstern, miljöpartiet och socialdemokraterna som ställer interpellationer, alltså frågor till berörda landstingsråd. Alla ledamöter får göra inlägg.

När det gällde frågan om PSA tester för män för att ta reda på ev.prostatacancer är problemet att dessa tester än så länge inte är tillförlitliga. Därför efterlyste jag med forskning som kan stödjas genom att vi alla köper och bär det blåa bandet.

Interpellationen om ekonomiskt stöd från landstinget till Ship to Gaza väcktes i våras före den misslyckade aktionen. Men frågan är principiellt intressant. Landsting och kommuner får ge bidrag i humanitärt syfte , t.ex. utrustning som inte längre används. Ansvarigt landstingsråd Torbjörn Rosdahl menade att det var bättre att lämna bidrag via SIDA. Jag delade hans uppfattning och betonade vikten av att veta att hjälpen når fram till dem som behöver den. OM sedan SIDA ger bidraget vidare till organisationen Ship to Gaza är det ok.

Mitt tredje inlägg gällde frågan om anmälningsskyldigheten för landstingets personal till kommunernas socialtjänst vid misstänkta fall av barnmisshandel. Sådan anmälningsskyldighet föreligger enligt lag. Men tyvärr drar sig personalen ofta för att anmäla. Jag betonade i mitt inlägg vikten av att när en anmälan gjorts till socialtjänsten anmälaren också följer upp att ärendet leder till åtgärd. Viktigt är också att föräldrar får lära sig att man kan uppfostra barn utan att aga dem.

fredag 9 september 2011

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag

Denna krönika har publicerats i tidningen NU

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Detta borde vara självklart men är det inte. Det paradoxala är att vi måste uppmärksamma att kön spelar roll för att uppnå målet att kön inte ska spela roll. Det kan tyckas motsägelsefullt att i strävan för att uppnå ett samhälle där diskriminering, eller otillbörlig särbehandling på grund av kön, inte längre existerar, så måste vi för att lyckas samtidigt lyfta fram och ständigt visa på vilken betydelse könet har i olika sammanhang.
Men andra ord; könet spelar roll. Det spelar roll för hur mycket pengar vi kvinnor tjänar, för hur mycket kapital vi har i form av pengar eller egendom och det spelar roll för ner på hur mycket arbete vi utför. Det spelar också roll för vilket slags arbete vi utför och hur mycket tid vi lägger ner på obetalt arbete i hemmet såsom städning, matlagning och omsorg om barn och äldre.
Det spelar roll för hur mycket vi kan påverka samhället och våra gemensamma liv i form av politiska beslut på alla nivåer. Det spelar roll för vår hälsa och vårt välbefinnande och det spelar roll för vilken utbildning vi får. Det spelar också roll för rätten till vår egen kropp och sexualitet. Det spelar roll för vår personliga säkerhet och vår kroppsliga integritet, bland annat i form av mängden våld och sexuella övergrepp vi riskerar att utsättas för av partners och andra närstående. Könet har helt enkelt en avgörande betydelse för hur mycket makt och inflytande vi har.
Kvinnor drar det kortaste strået
I alla dessa frågor är det absolut vanligast att kvinnor drar det kortaste strået. Så ser verkligheten ut i hela världen. Om detta handlar FN:s Kvinnokonvention och Pekingplattformen från 1979 respektive 1995.
På ett teoretiskt plan finns idag ett internationellt samförstånd på flera av de områden där könsdiskriminering sker. Diskriminering av kvinnor ska avskaffas! Andra områden är tyvärr fortfarande mycket kontroversiella och orsakar stridigheter som kvinnans rätt till sin egen kropp och jämställdheten inom familjen.
Men även där världssamfundet på policynivå är någorlunda ense om att lika villkor bör gälla, så ser realiteten väsentligt annorlunda ut. I många kvinnors vardag är det ofta långt kvar till jämställdhet.
Även om över 95 procent av FN:s 192 medlemsländer har skrivit under Kvinnokonventionen och därmed förbinder sig att avskaffa diskriminering av kvinnor på alla områden, är gapet stort mellan juridiska texter och människors vardagsliv. Staters implementering och verkställande saknas.
Lika tillgång till mänskliga rättigheter
FN:s arbete för jämställdhet handlar om att kvinnor ska få tillgång till de mänskliga rättigheterna på samma villkor som män. Det är med andra ord inte en kamp för att kvinnor ska ha särskilda rättigheter och män andra. Kanske någon kan föranledas att tro så eftersom det heter FN:s Kvinnokonvention och att man talar om ”Kvinnors rättigheter”. FN:s Kvinnokonvention, vars långa och fullständiga namn är ”Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor” kom till för att stoppa den diskriminering av kön som pågår.

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag
När Kvinnokonventionen ratificerades i Sverige ansåg man att svensk rätt överensstämde med konventionens innehåll och att ingen förändring av svensk lagstiftning var nödvändig. Det innebär att den gäller indirekt i domstolar och myndigheter. Vid en konflikt mellan den nationella lagstiftningen och konventionen är det den nationella lagstiftningen som gäller.
Men genom att ratificera FN-konventioner så lovar man att införa rättigheterna i ett lands lagstiftning. I likhet med vad som föreslås från olika håll när det gäller Barnkonventionen bör därför också Kvinnokonventionen bli direkt gällande som svensk lag.

tisdag 6 september 2011

Tiohundra i Norrtälje är ett viktigt samarbetsprojekt

I Norrtälje drivs det s.k. Tiohundraprojektet, ett femårigt samarbetsprojekt om vård och omsorg mellan Norrtälje kommun och landstinget. Projektet skulle egentligen avslutats 2010 men har förlängts ytterligare ett år. För närvarande pågår olika utvärderingar.

Jag for till Norrtälje i somras för att lära mig mer om Tiohundraprojektet. Jag fick träffa överläkare, verksamhetschef och andra verksamhetsansvariga. Verksamheten leds av en politisk nämnd med ledamöter från landstinget och kommunen. Nämnden har en egen förvaltning. Vårdbolaget Tiohundra AB utför hälsovård, sjukvård och omsorg i Norrtälje. En del hemsjukvård har enligt avtal gått till andra utförare.

Verksamheten fungerar, enligt uppgift, i stort sett bra. Uppföljning och kontroll görs av avtalen med de olika vårdgivarna. Tiohundra har fört samman vuxenpsykiatri och socialpsykiatri. Man arbetar bättre över vårdgränserna. Det finns ett tydligt samverkansuppdrag.

Psykiatrin har, enligt uppgift, effektiviserats inom Tiohundraprojektet. Socialpsykiatrin har utvecklats, och tre grupper är utgångspunkt: barn och ungdomar, ”mitt i livet” och äldre. Verksamhetsplaner utformas med SOL- och HSL-aspekter.

Enheten Unga Vuxna (16–24 år), som inrättades 2007, är unik på så sätt att man också arbetar primärpreventivt, d.v.s. med sådant som annars betraktas som ”första linjens psykiatri”. Andra UV-mottagningar finns i länet, men tar då bara emot specialpsykiatriska ärenden. Den finansieras av Tiohundra och omfattar flest flickor med psykiska problem, t.ex. ätstörningar. Men man riktar sig inte specifikt mot dem, tvärtom försöker man aktivt nå även pojkarna. Ungdomsmottagningen och skolorna skickar dit patienter.
En mellanvårdsform är PKV, psykiatrisk vård inom HSL med social profil. Syftet är att ge en kortare avlastning för patienter som sviktar i hemmet, alternativt som en mjukare övergång från slutenvården.

Det finns vissa oklarheter i Tiohundraprojektet. Men trots det är min uppfattning efter mitt besök att Tiohundramodellen är intressant och bör tjäna som modell för samarbetet mellan landsting och kommuner. Folkpartiet i landstinget tror på projektet.

torsdag 1 september 2011

Långt uppehåll

På grund av tekniska problem med min blogg har det blivit ett alldeles för långt uppehåll i mitt bloggande. Men nu har det förhoppningsvis löst sig.

onsdag 8 juni 2011

Klarar kommunerna hemsjukvården bättre än landstinget ?

Detta är en av de viktiga frågor som snart kommer att diskuteras i den kommunala världen. För mig som folkpartisisk sjukvårdspolitiker i Stockholms läns landsting får den högsta prioritet.

Bakgrunden är denna.

Regeringen beslutade den 23 juni 2010 att tillsätta en nationell samordnare Ewa Samuelsson med uppgift att stödja landsting och kommuner i processen att föra över ansvaret för hemsjukvården från landstinget till kommunerna. Syftet med uppdraget är att på frivillig väg få ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap för den kommunala hälso- och sjukvården och hemsjukvården i landet. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2011.

Relationerna mellan kommuner och landsting när det gäller ansvaret för hemsjukvården har altsedan den s.k. Ädelreformen i början av 1970-talet varit oklara och konfliktskapande.

Två tredjedelar av landets kommuner ansvarar för hemsjukvården.

I Stockholms län har frågan tidigare diskuterats. I de län som redan har kommunaliserat hemsjukvården ser det mycket olika ut. Samordnarens ambition är att ta fram regionalt anpassade modeller för en frivillig huvudmannaskapsförändring.

Kommunerna i länet behöver, i samråd med landstinget, definiera vad hemsjukvården i länet ska innehålla; vilka insatser ingår, vilka åldrar berörs, gäller hemsjukvården dygnet runt, finns önskemål om att såväl basal som avancerad hemsjukvård ingår?

Den nationella samordnaren ska även utreda frågan om kommunerna ska ges befogenhet att anställa läkare.Detta skulle kunna lösa den besvärliga frågan om ytterligare läkarinsatser på Lidingö Hospice. Jag har i kontakter med landstingets jurister diskuterat möjligheterna för kommunen att redan idag på delegation av landstinget få
anställa läkare på kommunens beskostnad. Men icke; det blir kalla handen.

Därför hoppas jag mycket på att kommunerna inom ramen för hemsjukvården ska få anställa egna läkare. Men frågan är om kommunerna i allmänhet vill göra det.


fredag 3 juni 2011

Anne Ramberg förvånar

När jag var riksdagsledamot med uppdrag i justitieutskottet träffade jag vid olika tillfällen Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Jag uppskattade hennes sätt att framföra sina och samfundets åsikter i olika rättsfrågor som riksdagen behandlade. Hon var ofta skarp och skicklig i sin kritik. Jag höll inte alltid med henne men hon imponerade.

Därför är jag förvånad över hennes starka försvar för kungen och hennes onyanserade kritik av medias hantering av honom. Hur kan hon vara så övertygad om hans oskuld? Läs här

När jag hörde radiointervjuen med henne undrade jag i mitt stilla sinne om hon, generalsekreteraren, förankrat sig och fått stöd av samfundets styrelse. Så förefaller nu inte vara fallet. Tvärtom får hon i sin tur kritik av bl.a.advokat Claes Borgström.

Själv vet jag inte vad jag ska tro. Jag som många andra undrar naturligtvis över varför kungens vän Anders Lettström tog kontakt med kriminella för att få tillgång till förmodade kompromenterade bilder. "Ingen rök utan eld".

Men jag vet vad jag tycker. En kung som inte inger respekt och förtroende är inget att ha.

söndag 29 maj 2011

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt

De senaste två lördagarna har jag tillsammans med några Lidingöliberaler kampanjat i Lidingö Centrum om de utsatta barnen. I går var det barnens dag i centrum och då passade vi på att dela ut folkpartipåsar med balonger, äpplen, godis och naturligtvis kampanjmaterialet.

Denna rikstäckande kampanj handlar om de mest utsatta barnen. Sådana finns också på Lidingö. Folkpartiet har med Torsten Engevik ordförandeposten i socialnämnden, som möter dessa barn. Men hur många det handlar om vet vi inte. Precis som gäller för misshandlade kvinnor finns det ett mörkertal.

Folkartiet för fram ett antal krav.

Varje barn som kommunen placerar har rätt till trygghet, omsorg och en bra skolgång.

Vaje barn ska ha en egen utsedd socialsekreterare som träffar barnen ofta. Det är det bästa sättet att upptäcka och förhindra missförhållanden.

De familjer som öppnar sina hem för barn med stora behov behöver utbildning och handledning för att klara sitt updrag.

Skäp kraven på behandlingshemmen. Inför auktorisation med tydliga kvalitetskrav som inte får underskridas.

Hjälp varje placerat barn att klara skolan. Att lyckas i skolan är viktigt för att det ska gå bra i livet.

Så tror vi att situationen för de utsatta barnen kan förbättras.

onsdag 25 maj 2011

Upp och hoppa. Rör på dig.

Sådana klämkäcka uppmaningar har vi väl fått och gett oss själva då och då. Och fått dåligt samvete.

Men det är medicinskt belagt att rörliga aktiviteter får oss att må fysikt och psykiskt bättre. Jag, som i unga år ofta hade besvärliga menssmärtor, blev hjälpt av ett ordentligt motionspass. Värmen som alstrades, löste upp de smärtsamma kramperna.

Birgitta Rydberg, Folkpartiets sjukvårdslandstingsråd i Stockholm tar i sin blogg upp motionens läkande kraft läs här. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är i dag ett erkänt begrepp, och användningen ökar. Men även med 7.000 FaR i primärvården, och även om 9 av 10 husläkarmottagningar använde sig av FaR åtminstone någon gång under 2010, så behöver fysisk aktivitet ta en ännu större plats i behandlingen. Som komplement till, och i vissa fall faktiskt som ersättning för, läkemedel.

Motion istället för medicin innebär inte bara minskade kostnader för samhället och för den enskilde. Det är också en mer skonsam behandling, utan biverkningar. Och dess hälsoeffekter är mycket mer långsiktiga och mycket bredare.

Läkemedel är bra och oundgängliga – nya effektiva preparat kan ofta i sin tur innebära revolutionerande framsteg där patienten helt kan slippa tidigare, och mindre effektiva, behandlingar och olika ingrepp. Men medicinerna behöver oftare kompletteras med motion. Och när någon med ”vita rocken” på rekommenderar motion som medicin, är chansen stor att budskapet går fram.

När jag kommenterade Birgittas blogg och påminde om vikten av fysisk aktivitet för alla som har ont i ryggen, vår kanske största folksjukdom, fick jag följande kloka kommentar av min partikamrat Maria Jern.

Som kronisk diskbråckspatient sedan 16 år tbx så är det en självklarhet. Tycker bara att man skulle kunna tänka lite vidare och även kunna se till att man skulle kunna "ordinera" gruppaktiviteter. Måste finnas fler som borde "gå ut o gå" en sväng dagligen. Man borde kunna sammanföra dom/oss. Ibland gömmer man sig, in absurdum, bakom patientsekretess när det känns som om det egentligen handlar om att det blir "besvärligt". En del blir rätt ensamma i sin "sjukdom" som kan leda till annat som inte har possitiv påverkan på tillfrisknandet.

måndag 23 maj 2011

Ge far-och morföräldrar laglig umgängesrätt

Föräldrabalken anger att det är barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Barnets egen vilja ska också beaktas (med hänsyn till barnets ålder och mognad). Ett barns behov av umgänge tillgodoses inte bara av föräldrarna utan också av andra personer som står dem nära. I den kretsen ingår mor- och farföräldrar. Tyvärr finns det barn, som hindras från denna kontakt. Det kan bero på att föräldrarna separerat eller olika typer av generationskonflikter.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar är aktuell i många länder, och i USA har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallad visitation rights. I Sverige finns inte denna rättighet, vilket leder till tragedier inte bara för barnen utan även för deras mor- och farföräldrar. Det är i och för sig vårdnadshavarens skyldighet att se till att barnets behov i detta avseende tillgodoses. I den mån vårdnadshavaren inte gör det, är det socialnämndens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. I de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar eller inte lyckas, måste det ändå finnas rätt för nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge. I dag är det bara föräldrar och socialnämnd som har talerätt.
År 2006 förändrades föräldrabalken så att socialnämnderna kan föra talan om umgängesrätt även för andra än föräldrar och där särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Trots denna lagändring finns det barn som inte får rätt till detta umgänge.
Vi anser att talerätten ska utvidgas till att också omfatta närmaste släktingar. Förebild för en sådan talerätt finns att hämta i föräldrabalken som avser den taleberättigade kretsen vad gäller god man och förvaltare. Samtidigt är det angeläget att inte far- och morföräldrars umgängesrätt missbrukas av en förälder som inte har vårdnads- och umgängesrätt med barnet. Vi utgår från att dessa aspekter noggrant beaktas av domstolarna. Utgångspunkten måste alltid vara barnets bästa.
Nuvarande lagstiftning nedvärderar mor- och farföräldrars betydelse för barnen. Vi tror inte att mor- och farföräldrar ofta skulle bidra till att dra i gång onödiga processer. De flesta äldre anhöriga är helt förmögna att respektera principen om barnens bästa. Vi tycker att konstgjord segregation mellan generationer inte bör uppstå och att anhöriga i alla åldrar bör ha möjlighet till många kontakter och stort utbyte av erfarenheter. Vi vill också understryka betydelsen av ett rikt vardagsliv för både barn och gamla. Isolering inom enbart den egna ålderskretsen är svårt att acceptera. Ingenting garanterar att socialtjänsten bättre än barnens nära anhöriga tar ansvar för ett fungerande umgänge mellan generationerna.
Enligt riksdagens utredningstjänst har socialnämnderna runt om i landet varit restriktiva med att föra talan om umgänge med mor- och farföräldrar och det saknas prejudicerande avgöranden. Därför bör Folkpartiet ta initiativ till en översyn av utfallet av denna lagändring och till en utredning om möjligheten att ge rätt för mor- och farföräldrar att föra talan om umgänge med barnbarn.
Detta föreslår jag tillsammans med Barbro Westerholm (riksdagsledamot FP) i en motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Jag vet att många stöder den.

måndag 16 maj 2011

Oförsvarligt att försvara barnaga

I dag publicerade jag en artikel på webbtidningen Newsmill. Den handlar om barnaga. så här skriver jag.

Jag är glad att min partikollega och EU mininster Birgitta Ohlsson engagerar sig i kampen mot barnaga. Nu senast i en artikel på Newsmill på Europadagen den 9 maj. Som tidigare ledamot i Europarådet vet jag hur motigt det är. Kampen mot barnaga blev min viktigaste insats i Europarådet.

När jag blev rapportör för denna fråga fick jag mycket hjälp genom den engelska organisationen End Corporal Punishment.( www.endcorporalpunishment.org) Den startade efter flera upprörande fall av aga som lett till misshandel. Trots att många engelsmän inser det orimliga att använda aga som uppfostringsmetod har det hittills inte gått att få igenom ett förbud enligt svensk modell i parlamentet. Ett skäl påstås vara att den dåvarande premiärminstern Tony Blair försvarade barnaga.

Jag fick sällan uppleva en så het och engarerad debatt i Europarådet som den som min rapport 2004 gav upphov till. De engelska ledamöterna var starkt splittrade. Fransmännen var helt emot förbud tillsammans med andra katoliker.Tack och lov fick jag ändå majoritet för min rapport. Europarådets beslut leder bara till rekommendationer till medlemsländerna. Därför är det så viktigt att EU driver frågan så att förbud mot aga blir tvingande lagstiftning i medlems- och kandidatländer.

Det går att påverka genom upplysning och debatt. Det märkte jag när jag vid ett tillfälle redogjorde för min rapport. Då förklarade en av de rumänska ledamöterna att han aldrig mer skulle aga sin lilla flicka. Och Rumänien har infört för bud mot barnaga.

Även FN har tagit upp barnaga i sin rapport 2006 om att bekämpa vål barn. Så förhoppningsvis kan det leda till resultat i flera länder världen över.

Birgitta Ohlsson får inte släppa taget. Men det hänger inte bara på henne Både justitieminister Beatrice Ask och socialminister Göran Hägglund måste våga ta diskusionen med sina europeiska kollegor. De får inte ducka.

Små människors mänskliga rättigheter är lika viktiga som stora människors.

lördag 14 maj 2011

Trafikinfarkt hotar Stockholmsregionen

Stockholms trafikprojekt måste sättas igång tidigare. Detta kräver Folkpartiets ledande kommunalpolitiker i länets kommuner i en stor debattartikel i DN. Dit hör Lidingös folkpartistiska kommunalråd Minna Klintz.

Det är bara att instämma. Därför känns det bra att alliansen i Stockholms läns landsting i sitt budgetförslag för 2012-2016 inriktar sina trafikinvesteringar på spåranläggningar och fordon. För lidingöborna som reser med den röda tunnelbanelinjen är det angeläget med ett nytt signalsystem och fler fordon. Detta lovar alliansen tillsammans med en rad andra viktiga upprustnngar. Dit hör också Lidingöbanan. Äntligen!

Sammanlagt uppgår investringarna inom rafiken till 6,9 miljarder kronor för 2012 och 33,5 miljarder kronor under tidsperioden 2012-16. Pengarna kommer till nytta.

lördag 7 maj 2011

Vård är en mänsklig rättighet även för papperslösa flyktingar

Häromdagen ägde månadens landstingsmöte rum. Mötena är vanligen långa och räcker en bit in på kvällen. Så vi ledamöter äter både lunch och middag där. Men trots långa dagar gillar jag mötena. Frågorna är intressanta och inläggen oftast givande att lyssna på. Som ny ledamot lär jag mig mycket.

I tisdags kom bl.a. frågan om papperslösas rätt till vård upp. Det rådde enighet om detta. Tack och lov finns inga sverigedemokrater i Stockholms läns landsting. Jag gjorde ändå ett inlägg eftersom denna fråga är så viktig för oss liberaler.

Så här sa jag.

Vård är en mänsklig rättighet även för papperslösa flyktingar.
Så sent som 2006 kritiserade FN:s observatör Paul Hunt svensk sjukvård. Paul Hunt medgav att Sverige visserligen är en av världens mest välutvecklade stater, men pekade samtidigt ut brister i statens skyldighet att tillgodose rätten till hälsa för alla utan diskriminering. Detta omfattar även de som saknar laglig rätt att vistas i vårt land.

Papperslösa har inte haft rätt till vård, såvida de inte själva stått för hela kostnaden. I praktiken är detta omöjligt för de allra flesta. Det fanns även planer på att lagstifta om ett förbud mot att ge vård till papperslösa, men påtryckningar från det civila samhället ledde till att förslaget stoppades.

Folkpartiet har länge drivit att Sverige ska ge alla människor vård utan att de ska behöva vara rädda för polisen eller drabbas av stora skulder för vårdkostnader. Det är därför välkommet att regeringen nu utreder ett förslag om gömdas rätt till subventionerad vård.

Förutom att det är en mänsklig rättighet att få vård i det land där man bor finns också vårdetiska och folkhälsoskäl att ta ställning till. Spridning av hiv och hepatit A är betydligt vanligare bland den här gruppen jämfört med den övriga befolkningen.

Organisationen Läkare i världen har avdelningar som bistår papperslösa i Stockholm med vård. Läkare, sjuksköterskor, psykologer och kuratorer hjälper till på frivillig basis. All heder åt dem och alla andra som aktivt jobbar med dessa frågor.

Som medmänskliga politiker är det vår plikt att värna de mest utsatta. Dit hör papperslösa flyktingar.

lördag 30 april 2011

Barnaga måste förbjudas överallt

Jag är glad över att min partikamrat och demokratimininster Birgitta Ohlsson vill driva kampen mot barnaga i EU.
Läs Expressen här

Det är en kamp väl värd att föras. Många barn har vittnat om hur kränkande och förödmjukande det är att få smäll av sina föräldrar. Det framgår bl.a. av de undersökningar som Rädda Barnen gjort.

Under min period som ledamot i Europarådet var kampen mot barnaga i hela Europa min viktigaste fråga. Jag minns den heta debatten med anledning av den rapport jag presenterade. Somliga ansåg att det var en självklar rätt för föräldrar att få ge "kärleksfull aga"! Aga, som ofta är förstadiet till misshandel, kan aldrig vara kärleksfull.

Jag märkte när jag debatterade frågan att det finns stor förståelse för att barnagan måste bort. Det var bra att kunna hänvisa till de goda erfarenheter vi har i Sverige.
Allt fler länder har under senare år också följt det svenska exemplet. Men fortfarande har länder som England och Frankrike inte infört förbud. Det är skamligt!

FN har också tagit upp frågan i sin rapport om våld mot barn. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra för Birgitta och alla oss andra som vill avskaffa barnagan.

torsdag 14 april 2011

Äldre före i akutsjukvårdskön

När jag häromdagen träffade äldre anhöriga fick jag frågan varför äldre sjuka ska behöva ta omvägen via aktuten. Det kändes bra att kunna svara att så är det inte längre.

Tack vare att Veronica Vicente, ambulans- och forskningssjuksköterska,tagit initiativ till en samverkansmodell mellan ambulanssjukvården och Stockholmsgeriatriken kan amulanserna nu köra äldre patienter direkt till den specialiserade vården när de behöver den- och de slipper ta omvägen via akuten.

Varje patient får ett bättre omhändertagande och redan har under ett år 1.400 patienter i Stockholmslandstinget berörts. Denna modell sparar både lidande, tid och pengar.

För sitt kloka initiativ får Veronica Vicente utmärkelsen landstingets Gyllne Äpple.

tisdag 12 april 2011

En stroke förändrar allt vad det är att vara människa

"Min man fick en stroke för 7 år sedan. Han har afasi och rörelsehandikapp och klarar sej med personlig assistans medan jag mer eller mindre gömt mej i jobbet. Ett sätt att fly från en jobbig situation. Jag är periodvis deppig och får allt svårare att finna nån glädje, det är så tungt att inte ha någon nära att prata med. I längden är våra samtal med jag-frågar-han-svarar otillräckliga för mej, jag blir ibland tokig på att vara den som är stark och ska klara allting. Ibland har jag perioder när livet löper lite lättare. Jag vill gärna utbyta tankar runt detta! Hur gör man för att orka finna sej i sitt öde?"

Detta har jag läst på hemsidan för STROKE-Riksförbundet.
Det beskriver mycket bra hur det är att vara anhörig till en strokedrabbad. I morse lyssnade jag på ett föredrag med medverkande från förbundet i Mötesplats centrum på Lidingö. De närvarande var drabbade anhöriga och samtliga var kvinnor.

Trettiotusen personer i Sverige drabbas av stroke varje år. Det innebär att en person drabbas var sjuttonde minut. Även om inget fall är det andra likt handlar det ändå om att en stroke förändrar allt vad det är att vara människa. Stroke är i hög grad de anhörigas sjukdom.

Ålder är en av riskafaktorerna för att drabbas. Det innebär att kvinnor kan drabbas dubbelt. Först när deras män får en stroke och sedan när de själva får en. Då är de ofta ensamstående.

Samhällets förväntningarna är större på kvinnor än på män att de ska ställa upp för sin partner. För kvinnor kan det innebära att de måste sluta jobba för att sköta sin sjuke man. Många lägger ett stort ok på sig själva och vet inte heller var man kan söka hjälp.

Här måste kommunens sociala insatser samordnas med sjukvården bl.a. att se till att det finns bra och trygga avlastningsmöjligheter för den strokedrabbade och hans anhöriga.

onsdag 6 april 2011

Trist tvekan hos Moderaterna om mobilförbud vid ratten

En av de frågor jag drev som riksdagsledamot var att förbjuda mobilanvändning när man kör bil. Då tyvärr utan framgång. Men nu tycks det ha lossnat, bl.a. tack vare idogt lobbyarbete av Gunilla Lindberg och Sven Arnström. De har på uppvaktat
trafikutskottets riksdagsledamöter och har t.o.m startat en hemsida
www.mobilstoppvidratten.se

När jag besökte riksdagen i går blev jag gratulerad av flera kollegor. Trafikutskottet hade nämligen den morgonen justerat ett betänkande som innebär krav på handsfree när man kör bil. Även mail, internet och gps-användning föreslås stoppas. Det som är mest farligt är att släppa blicken från vägen. Sverige är ett av de sista länderna i Europa, som ännu inte har en sådan lag. Det räcker inte menar många med den nuvarande lagen från 1951 om vårdslöshet i trafik. Lagen har inte fungerat.Försäkringsbolaget Trygg-Hansa visar i en undersökning att 42 procent av bilförarna läser eller skriver sms bakom ratten.

Därför blev jag så besviken när jag läste i morse att moderaterna stretar emot. Vaför undrar dagens ledare i Svenska Dagbladet. Läs den här
Det undrar jag också.

torsdag 31 mars 2011

Åter till tangenterna efter kryssning i Stilla havet

Med en två veckors kryssning utefter den sydamerikanska Stillahavskusten från Santiago i Chile till Miami i Florida firade jag och min man Percy hans sjuttioårsdag. Detta vår första kryssning och vi är belåtna. Vi fick mycket för pengarna. Bekvämt boende, skönt att kunna förflytta sig mellan olika platser utan att behöva packa upp. Massor av god mat, fin underhållning och aktiviter från tidiga morgonen till sena kvällen. För mig akvarellmålning och för oss båda musik, shower och böcker varvat med simning och raska promenader på däckets motionsslinga. Det är inte svårt att motionera i sol och värme med utskikt över Stilla havet. Vi hade också trevligt socialt. Passagerarna var i alla åldrar. Vår svenska resegrupp bestod av 26 personer, alla pigga pensionärer och vi hade trevliga middagar och fördrinkar tillsammans. Reseledaren Rosa hade alla de kvaliteter man kan begära av en reseledare; glad, lättsam, välorganiserad, omtänksam och personlig. Vi for med Club Eriks.

Flera strandhugg och utflykter hann vi också med. Höjdpunkten var slussningen genom Panamakanalen, som snart är hundra år. Vilket jobb och vilka risker arbetarna tog för att bygga den.

Stora delar av världens befolkning var representerade bland de 2.000 passagerararna och de 900 anställda. Konstigt nog fanns inga svenskar bland de senare. Jag tycker det skulle vara ett drömjobb för ungdomar. Visserligen låg lön och tuffa arbetsvillkor men utan kostnader för mat, boende och kläder. Det måste vara kul att få träffa så många andra unga och möjligheter att se världen.

Nackdelen med att resa på detta sätt risken för smittspridning. Jag råkade ut för en lindrigare magåkomma. När det blev känt av läkarmottagningen blev jag satt i karantän i min hytt över en dag. Det gick ingen nöd på mig med härlig utsikt och roomservice. Ständiga uppmaningar kom från kaptenen om handhygien och händerna spritades och sprejades vartän vi gick på båten. Så något utbrott av sjukdom blev det inte.

När jag nästa år fyller jämt vill jag göra en ny kryssning, gärna till Amazonas.

torsdag 10 mars 2011

Kulturens kvinnor- kvinnornas kultur

I dagens DN Debatt skriver jämställdhetsministr Nyamko Sabuni och kulturminster Lena Adelsohn Liljeroth klokt om att kvinnor saknas på viktiga poster på kulturområdet.

Jag håller med dem. Något måste göras.

Kultur är inte bara en klassfråga utan i hög grad en könsfråga. På teatrar, konserter, konstmuseer och bibliotek dominerar kvinnor som konsumenter. Man brukar skämtsamt tala om ”kulturtanterna”, som bär upp kulturlivet och som ofta drar med sig männen.

Jämställdhet i kulturlivet är lika viktigt som jämställdhet i övriga samhällsområden. Mäns dominans i näringslivets topp har aktualiserats på senare tid. Det är dags nu att också uppmärksamma den manliga dominansen inom kulturområdet. Kulturområdet är inte något undantag när det gäller manlig dominans på de högre befattningarna. Däremot är en klar majoritet av dem som arbetar "lägre ner" i de kulturrelaterade yrkena kvinnor. Vi behöver fler kvinnliga chefer inom kulturen. När det finns övervägande manliga chefer inom kulturen går vi miste om kvinnlig påverkan av det kulturella innehållet och kvinnliga förebilder i kulturlivet. Det krävs förändringar för att bryta jämställdhetsproblemet.
Jag har därför på uppdrag av Liberala Kvinnors styrelse skrivit en rapport om kvinnor och kultur ”Kulturens kvinnor – kvinnornas kultur”.
Med rapporten som underlag vill jag väcka en rad diskussionsfrågor.
De gäller
1. Behövs särskilda kvinnomuseer för konst? Hur ska de i så fall organiseras? Fristående eller inom befintliga museer?
2. Vilken roll kan hembygdsmuseer spela för att främja kvinnors konsthantverk?
3. Hur sker konstinköpen i kommuner och landsting? Hur ser konstbeståndet ut beträffande fördelningen mellan inköp av kvinnliga respektive manliga konstnärer?
4. Bör en fond inrättas där dramatiker och filmare kan söka pengar för att skriva eller utveckla manusidéer med intressanta kvinnliga huvud-och biroller.
5. Bör en fond inrättas där kvinnliga tonsättare kan söka pengar för att få möjlighet att komponera?
Dessa frågor hoppas jag bli belysta genom samråd bland liberala kvinnor och män runt om i landet.

fredag 4 mars 2011

Bättre lagstiftning mot sexbrott

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att gå igenom Sexualbrottslagstiftningen – utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) I går ledde jag ett seminarium om detta som Liberala Kvinnor ordnat i riksdagen.

Jag framhöll att jag delar utredarens förslag vad gäller att våldtäktsbestämmelsen utvidgas, att ett nytt och samtyckesbaserat brott, sexuellt övergrepp införs och att bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas.

Men jag har en invändning. Utredaren vill byta ut begreppet samtycke mot begreppet tillåtelse. Jag anser att begreppet samtycke är så inarbetad i den allmänna debatten om sexualbrotten att det kan ge intryck av att man nu vill ändra innebörden av begreppet . Så är ju inte fallet som jag uppfattat det. För att undvika att skapa förvirring bör begreppet samtycke därför vara kvar.

Utredaren fick i uppdrag enligt direktiven att särskilt fokusera på straffbestämmelser som ger barn ett särskilt skydd mot sexualbrott och hur tillämpningen av dessa bestämmelser fallit ut.

Ett besvärligt problem i detta sammanhang är den gråzon som gäller barn mellan 15 och 18 års ålder. Vid 15 års ålder är man "sexuellt myndig" medan myndighetsåldern i övrigt är 18 år. Vilken betydelse har ett samtycke av en ung kvinna i gråzonsåldern? När det gäller barn under 15 är ett samtycke aldrig giltigt, eftersom det är olagligt med sexuella handlingar med barn.
Men detta är tillåtet med barn över 15. Spelar då ett eventuellt samtycke någon roll? Jag har inte kunna finna att utredaren uppmärksammat detta problem.

Det är under alla förhållanden mycket viktigt att de som utför sexuella handlingar med ungdomar klart förvissar sig om att ungdomen är över 15 år. Upprörande våldtäktsfall i Jordbro och Malmö visar att förövarna kommit alldeles för lätt undan när domstolarna dömt till våldsoffrens nackdelar på grund av oklarheter om deras uppgivna ålder. Större ansvar måste läggas på männen att visa att de förvissat sig om att barnen uppnått 15 års ålder.

Barn som utsatts för sexuella övergrepp ska aldrig behöva möta förövarna i rätten. Därför bör särskilda barnrum finnas i varje domstol där de kan förhöras under lugna och trygga förhållanden

tisdag 22 februari 2011

Göran Hägglund och snuset- konstigt ställningstagande

Jag gillar KDs partiledare Göran Hägglund,som jag uppfattat som klok, mänsklig och humoristisk. Därför blev jag så besviken när jag fick läsa i tidningarna de senaste dagarna att han försöker få EU att tillåta försäljning av svenskt snus. Han tycks ha anslutit sig till snuslobbyn. Ska svenska handelspolitiska intressen vara viktigare än folkhälsan i Europa?

Vilka biverkningar som snuset ger har länge varit dolt i mörker. Dagens forskning visar dock alltmer att snuset inte är ett harmlöst medel utan påvisar en allt större negativ påverkan på kroppens funktioner och organ. Snus innehåller ca 2 500 kemiska ämnen varav en del är förbjudna i våra andra miljöer men inte i munnen. Nikotinmängden i snus är hög och en dosa snus kan jämföras med ca 75 cigaretter i nikotinmängd. Nikotinets kraftigt beroendeframkallande verkan är väl känd.

Därför är jag glad och nöjd över att det folkpartistiska sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg ryter till mot honom i media. Hon kritiserar honom hårt och kallar kampanjen pinsam och skadlig.

Bra rutet Birgitta!

torsdag 17 februari 2011

Besök i sjukhusverkligheten

Det påstås ofta att politiker inte vet något om det verkliga livet. Jag protesterar alltid. Få grupper är så intresserade av vad som händer och suger upp all kunskap och information man kan få.
På så sätt passade det ju bra att jag med magont kom till akutsjukvården på Danderyds sjukhus i söndags. Det visade sig vara en inflamerad gallblåsa. På måndagen opererades jag genom ett titthål i buken där blåsan drogs ut med stenar och slängdes som en soppåse. På tisdagen for jag hem. Ja, det blev ju ingen längre vistelse. Men en hel del snappade jag upp.

Läs DN idag

En skräckskildring som jag inte känner igen mig i.Jag kastades inte ut, utan fick stanna så länge jag kände jag behövde. Personalen var omtänksam och vänlig. Men jag förstår ju att situationen i akutsjukvården kan växla lika snabbt som vädret. Självklart måste det finnas beredskap för detta, viket Folkpartiet i landstinget arbetar för.

Maten var lika dålig som sitt rykte. Jag pratade med patienter som legat inne tidigare. De menade att fram till hösten, då maten lagats på plats i sjukhusets kök, smakade den utmärkt. Så omtag och åter till köttgrytorna på Danderyds sjukhus måste det bli.

fredag 11 februari 2011

Bra lösning på gång för Lidingö Hospice

Frågan om den fortsatta existsen för Lidingö Hospice, avsett för palliativ vård (vård i livets slutskede), har diskuterats länge. Oron är stor hos många lidingöbor att den uppskattade hospiceverksamheten ska läggas ned, beroende på konflikten mellan landstinget och kommunen om vem som ska finansiera verksamheten. Denna oro kommer till uttryck främst genom föreningen Lidingö Hospice Vänner. Man menar att Hospice används på fel sätt genom att patienter utan behov av palliativ vård har lagts in där. Enligt ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner ska landstingen svara för läkarinsatserna till invånarna medan kommunerna står för omvårdnaden. Landstinget har hittills menat att Lidingö inte har behov av ett eget hospice och därför inte velat bekosta verksamheten.

Samtliga politiska partier i Lidingö vill bevara Lidingö Hospice. En bra lösning är nu på gång. Den borgeliga alliansen med Folkpartiet som styr landstinget planerar nu att upphandla geriatrisk och palliativ vård. I samband med förberedelserna för detta utreds förutsättningarna för vårdval inom palliativ slutenvård. Det innebär att ledningen för Lidingö Hospice, d.v.s i dag Lidingö kommun, kan lägga ett anbud till landstinget för att bli upphandlad, alternativt auktoriserad, för palliativ vård. För att få detta kommer att krävas en bra kvalitet på verksamheten. Landstinget är noga med detta. Om kommunen får anbudet betalas kostnaderna av landstinget.

Detta är en utmärkt lösning på en infekterad fråga. Jag hoppas den snart blir verklighet.Det vill jag arbeta för

lördag 5 februari 2011

Behovet av en ny förståelse. ansvaret för miljön, klimatet och det globala utrymmet

En pensionerad diplomat, Göran Bäckstrand, en organisk kemist, Kåre Olsson, och en professor i humanekologi, Emin Tengström, samlas för reflexioner och eftersinnande samtal kring klimatfrågan. Detta redovisar de i boken Behovet av en ny förståelse (Blenda förlag).

Mycket har skrivits och sagts om klimathotet, allt från domedagsprofetior till förnekande av hotet. Denna skrift är sympatisk i sin lågmälda resonerande ton. Den skiljer ut sig i debatten i tre viktiga avseenden. För det första menar författarna att klimatfrågan är en del av ett mer omfattande globalt miljö-och naturresursproblem. För det andra anser de att människor måste ändra sina egna verklighetsbilder eller vad de kallar existensförståelse. För det tredje lyfter de fram de enskilda individerna som de viktigaste aktörerna i en nödvändig förändringsprocess.

Särskilt intressant är resonemanget om existensförståelse, även om det inte är helt lätt att ta till sig begreppet.

Jag anser att denna bok har mycket att tillföra diskussioner om vårt gemensamma ansvar för Jorden. Detta ansvar vilar både på politiken och på det civila samhället.

tisdag 1 februari 2011

Ge Frida chans till jobb.

Jag är en flitig radiolyssnare,särskilt P1 och P2. I morse hörde jag på ett bra och viktigt inlägg i radions P1- Godmorgon. Länk här
Det handlade om unga Frida som inte lyckats få ett jobb och nu mådde allt sämre.
Ungdomar och unga vuxna (15–25 år) är en grupp med ökande psykisk ohälsa. I många fall förorsakas den av arbetslöshet och känslan av att inte duga till, att vara värdelös.

Insjuknande i psykossjukdomar är vanligast i 20-årsåldern. Det ställer krav på nya angreppssätt och effektiv behandling anpassad till åldersgruppen. Redan idag samarbetar arbetsförmedlingen, försäkringskassan och primärvården för att hjälpa dessa ungdomar. För att orka söka jobb måste dessa undomar få en snabb och effektiv hjälp av både psykolger och läkare. Men ingen ung människa som blir sjuk för första
gången ska behöva uppleva sjukhusmiljön. Istället ska, anser Folkpartiet, hon eller han bli omhändertagen av ett mobilt team eller på en särskild mottagning.

Fridas problem är förorsakat av den höga ungdomsarbetslösheten. Allt ont den för med sig är ett av de allra största samhällsproblemen. Att hitta bra modeller för att motverka den är högprioriterat av Folkpartiet i regringen.

Det måste finnas många olika vägar in på arbetsmarknaden. Alla är inte stöpta i samma form. Folkpartiet vill uppvärdera de praktiska yrkesutbidningarna. Unga ska kunna lära sig ett yrke direkt på arbetsplatsen. Danmark och Tyskland har en lägre arbetslöshet än Sverige. Där får många unga in en fot på arbetsmarknade genom lärlingsjobb. Trygga villkor för lärlingarna skapas där genom ett samarbete mellan staten, facket och abetsgivaren. Låt oss. lära av deras goda exempel. Det ger nya chaser för Frida och många andra ungdomar som idag är arbetslösa.

torsdag 27 januari 2011

Dawit Isaak får inte gå samma öde till mötes som Raoul Wallenberg

Jag har just kommit hem efter en stämningsfull cermoni i Lidingö stadspark och stadshuset för att minnas Förintelsen. Detta görs denna dag runt om i landets kommuner. I Lidingö uppmärksammas särskilt Raoul Wallenberg, beroende på att han är född här i sina morföräldrars sommarhus i Kappsta. Hans pappa hade dött innan han föddes. Under min tid som kommunalpolitiker fick jag igenom att den väg som leder in till området skulle heta Raoul Wallenbergs väg. Så är det nu. I stadsparken finns en staty i form av utsträckta händer, som symboliserar att han delade ut skyddspass till judar. Det är en mycket fin och starkt symbolisk staty. Den var beställd av Stockholms stad. Men man ville inte ha den när man såg den färdig. Det är obegripligt för mig. Jag är glad att den finns i Lidingö.

Jag har som riksdagsledamot engagerat mig för den svensk eritrianske journalisten Dawit Isaak, som fängslats i Eritrea utan rättegång. Jag har framhållit att Dawit inte får gå samma öde tillmötes som Wallenberg. I båda fallen har UD förlitat sig på tyst diplomati. I båda fallen har man hittills misslyckats.

Nästa år är 100 årsdagen för Raoul Wallenbergs födelse. Förhoppningsvis finns det då klarhet i hans öde. Förhoppningsvis får vi då också se Dawit Isaak frisläppt.

I DN den 26 januari har forskaren Susanne Berger skrivit en utmärkt artikel om detta.

lördag 22 januari 2011

Vindkraft i motvind

Jag tillhör dem som är skeptiska till en storskalig utbyggnad av vindkraften. Jag har bloggat om detta tidigare.

På Gotland kommer utbyggnaden av vindkraften och exporten av gotländsk el att hämmas i och med att den nya elkabeln till fastlandet beräknas försenas med två år enligt ett svar som näringsminister Maud Olofsson gav i riksdagen till miljöpartiets Gustav Fridolin och som redovisas i Gotlands Allehanda den 19 januari. Först 2017 beräknas utbyggnaden vara klar.

I dag har Gotland 140 - 150 vindkraftverk. När utbyggnaden är genomförd handlar det om 400- 500 verk.

Bullret som vindkraftverken alstrar stör mer än trafken. Detta står att läsa i DN. Tyvärr går det inte att länka till den. Forskare menar att flygbuller är mer störande än ljudet från vägtrafiken. Men det verkar som om vindkraft är det mest störande jämfört med andra verkamheter vid samma decibelnivåer enligt Gösta Bluhm, forskare vid institutet för miljömedcin vid Karolinska institutet.Enligt honom finns det rapporter om att buller kan leda till störd sömn. En erfarenhet många gör.

Den försenade vindkraftutbyggnaden på Gotland kan alltså innebära att gotlänningarna skonas från försämrad nattsömn ytterligare två år.

måndag 17 januari 2011

Den trista sjukhusmaten är en evig följetång

Maten på sjukhusen smakar inget vidare. Många patienter klagar över den trista och smaklösa maten. I samband med att Stockholms läns landsting gjorde en ny upphandling med det stora matföretaget Sodexo var det meningen att maten skulle bli apptitligare än tidigare. Visserligen byttes de svarta matlådorna ut mot vita men det tycks inte ha hjälpt. Nu går Folkpartiets landstingsråd Anna Starbrink ut med en ny måltidsutredning.
Läs här
Det är en bra tanke att låta sjukhusmat lagas på plats. Säkert bidrar det till att maten blir smakligare och det är lättare att ta hänsyn till patienters olika önskemål. Det kan bli dyrare men i gengäld blir mätta och nöjda patienter säkert snabbare friska.

En valfrihetsreform när det gäller sjukhusmaten är att patienter nu får välja när det vill äta och från en matsedel. Att matsedlar introduceras först nu på svenska sjukhus är förvånansvärt. När jag födde barn i USA för snart fyrtio år sedan minns jag att jag fick in en matsedel. På den tiden låg man en vecka på BB. Så maten såg jag fram emot. Skönt att veta att om jag blir patient på landstingets sjukhus får jag välja mat. Det vill jag också kunna göra om jag finns på ett vård-och omsorgsboende.

torsdag 13 januari 2011

Ska betyg kunna överklagas?

För flera år sedan väckte jag en motion till Folkpartiets landsmöte om att det borde vara möjligt för en elev att överklaga betyg. Jag minns min egen skoltid och hur slumpmässigt betyg kunde sättas. Min motion besvarades med hänvisning till pågående utrednigsarbete. Ett ack så vanligt besked när man, i detta fall partiledningen, inte vill ta ställning. Efter flera års utredande har det nu kommit förslag att ge elever rätt att överklaga betyg. Läs om detta på DNs ledarsida.

FP ledaren och skolminister Jan Björklund är snabb,för snabb, med att spola förslaget.Läs här

Jag tycker det är trist att han som ändå tillsatt utredningen om detta inte vill avvakta remissinstansernas synpunkter. Det känns väl knappast meningsfullt att lägga ned arbete på att skriv ett yttrande om man vet att mottagaren inte vill ha förslaget. Visserligen är regeringen oense. Centern och kristdemokraterna är positiva och moderaterna avvaktande. Men eftersom Janne är det som i praktiken bestämmer regeringens politik när det gäller skolfrågor lär kamraterna i regerigen knappast köra över honom.

Mitt förslag om överklagningsmöjligheter skulle bara gälla avslutningsbetyg i grundskolan och gymnasiet. De är ju viktiga för elevens möjligheter att söka in på gymnasiet och universitetet.

måndag 10 januari 2011

Inför fristående kommunala arvodesberedningar

Det är politiskt bråk i Täby ( inte helt ovanligt!). Denna gång gäller det en arvodeshöjning för hel- och deltidspolitikerna. Både formen och beloppen har i frågasatts. Läs mer i dagens Dagens Nyheter.

Frågan om jäv har också väckts. Därför har den moderate ledamoten och juristen Niklas Thidevall fört frågan till förvaltningsrätten. Han menar att ledamöterna själva måste vara medvetna om när det föreligger jävsförhållanden. Det framgår av kommunallagen. Ledamöter får inte krypa bakom tjänstemännen.

Han har helt rätt. Får kommunalpolitiker i Täby inte någon utbildning inför sina uppdrag? Det borde vara obligatoriskt. Jag fick på sin tid bra utbildning i samband med mina uppdrag i kommunstyrelsen i Lidingö.

Frågan om arvoden till politiker är känslig. Jag anser att en kommunstyrelseordförande ska ha bra ersättning för sitt svåra jobb. Hon eller han är arbetstyngd och ofta hårt utsatt, mer än vanliga riksdagsledamöter.

I dag består de kommunala arvodesberedningarna vanligen av partiernas gruppledare.

Ett sätt att lösa arvodesfrågan, som också Niklas Thidevall tar upp, och därigenom undvika jäv kunde vara att införa fristående arvodesberedningar med utomstående ledamöter. Denna princip tillämpas i riksdagen.

fredag 7 januari 2011

Carin Göring skriver hem

Ytterligare en bok jag hunnit läsa under julen. Den handlar om Carin Göring, maka till Hitlers närmaste man Hermann Göring. "Carin Göring skriver hem" av jurnalisten Björn Fontander (Carlssons) är fascinerande skildring av en kärlekshistoria mellan en svensk överklasskvinna och en av nazisternas största skurkar. Hon lämnar man och barn och en trygg tillvaro i Stockholm för att följa sin stora passion. De levde de första åren under knappa omständigheter i Tyskland och Sverige. Göring var dessutom periodvis morfininst och misshandlade henne då. Men de släpper aldrig taget om varandra. Nazisternas framgångar blev även deras. Och Carin utsågs av Hitler till partiets maskot.

Båda var charmerande men motbjudande i sin absoluta övertygelse som nazister. Carin var sjuklig och levde ett utsvävande liv som ledde till hennes för tidiga död innan nazisternas värsta vidrigheter avslöjades. Man kan bara spekulera i hur hon ställt sig till nazizsmen om hon fått uppleva judeförföljelserna och kriget. Att hon under sin tid med Göring var övertygad nazist framgår tydligt av de många brev hon skrev hem till sin avgudade mamma.

Göring var besatt av sin Carin även efter hennes död och ett nytt äktenskap. Han lät uppföra Karinhall med ett masoleum där Carin fick ligga till hon återfördes till Sverige efter kriget. Eller är hon verkligen begravd i Sverige? Författaren antyder att det är oklart om det verkligen är Carin som är begravd vid Lovö kyrka. Kanske har det skett en förväxling av lik i samband med att ryssarna skändade Carins masoleum vid krigsslutet. Boken slutar med ett spännande frågetecken.

onsdag 5 januari 2011

Per Wästberg: Hemma i världen

Under julen har jag klämt den tredje delen av Per Wästbergs memoarer" Hemma i världen"(Wahlström och Widstrand). Liksom med hans tidigare två memoardelar har jag läst denna med blandade känslor. Utan tvekan lever han ett privilegierat liv, sprungen ur en begåvad och välsituerad familj. Han har inte haft en fast anställning med undantag av åren som chefredaktör på Dagens Nyheter. Men han har varit beundransvärt aktiv särskilt i sitt engagemang för Afrika, som han besökt ett otal gånger, liksom för Amnesty International och PEN. Det är roligt att läsa om detta, även om han är en "namedroper" av värsta sort. Det finns knappast någon betydande person som han inte umgåtts med.I alla hans memoarer är personregistret omfattande; i denna del närmare 20 sidor. Hur hinner och orkar han med alla dessa kontakter?

Utöver detta intensiva liv har han också ett rikt kärleksliv. Han lämnar sin första hustru Anna-Lena för sin nya kärlek författaren Margareta Ekström med vilken han får två barn. Deras nästan dagliga brevväxling offentliggörs i boken med hennes samtycke. Han beskriver sin första hustru och hennes motstånd mot skilsmässan så utlämnande att det stöter mig och får mig att undra hur hon ställt sig till detta. Har hon också gett sitt samtycke? Det framgår inte.

Senare,vilket inte skildras i denna del,lämnar Per Wästberg Margareta Ekström för en annan kvinna, som han i sin tur lämnar för en ung kvinna. Så visst finns det på den fronten stoff för ytterligare memoardelar. Men det är oklart om det blir några fler delar.

Tros min ambivalens inför honom hoppas jag det. Per Wästberg är en begåvad berättare. Han engagerar mig genom sitt språk och sin förmåga att skildar en tid i vilken jag också är delaktig.

måndag 3 januari 2011

Inga avgifter för skidspår

I dag skriver den flitiga bloggaren sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg FP på DN Debatt att skidspårsavgifter hotar allmansrätten och hälsan. Hon är helt emot att kommuner och skidklubbar nu börjar ta ut avgifter för att underhålla spår. Det innebär, menar hon, ett alvarligt hinder ör två goda svenska traditioner: ett hälsosamt friluftsliv och allemansrätten.

Läs inlägget här

Som entusiastisk om än långsam längdskidåkare är det inte svårt att hålla med henne.
Vad hon inte nämner men som också talar mot avgifter i skidspår är att det blir besvärligt att kontrollera att skidåkare verkligen har betalt avgift. Det finns ju många mil av spår som i så fall måste övervakas. Vad skulle inte det kosta? Troligen mer än avgiftgerna skulle inbringa. Detta är inte att jämföra med åk i skidlifter, där det ju finns en liftskötare som också kan ta betalt. Trist och krångligt blir det med avgifter för skidåkning i spår.

Nej, jag vill inte ha avgifter för skidåkning på Långängen och andra av Lidingös skidspårsområden.