fredag 27 februari 2009

Skamliga stölder mot äldre kvinnor

Skäms, skäms och åter skäms, skrev Käte Diedrichsen nyligen i Lididngö Tidning med anledning av de vidriga stölder som äldre kvinnor utsatts för i Lidingö Centrum och som tidningen rapporterat om. Jag håller naturligtvis med henne. Jag blev så ledsen när jag läste att min gamla vän och partikamrat Ulla Almqvist var en av de drabbade.

Det är skrämmande att de som utför dessa stölder inte skäms eller ens tycks tänka på att det kunde vara deras gamla mammor som blev bestulna, att det finns så lite empati. Äldre kvinnor som brottsoffer görs inte synliga i någon större omfattning. Våld och övergrepp mot äldre är ett dolt och allvarligt samhällsproblem som måste uppmärksammas betydligt mer och som rymmer ett stort mörkertal. Äldre personer är betydligt mer oroliga än yngre för att bli överfallna, rånade eller ofredade.

Lidingö Centrum måste vara tryggt också för äldre kvinnor. Därför behövs fler synliga patrullerande poliser på gator och torg, också i Lidingö Centrum. Människor känner sig trygga när de ser poliser i området. Alliansregeringen genomför nu en storsatsning på fler poliser. År 2010 ska det finnas minst 20 000 poliser i Sverige. Det är en ökning med 2 500 på fyra år. Självklart måste några av dem finnas patrullerande i Lidingö Centrum.

torsdag 26 februari 2009

Glöm inte jämställdheten i kulturen

Jag saknar ett ordentligt avsnitt om jämställdheten inom kulturen i den statliga kulturutredningen. Detta tog jag upp med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under riksdagens frågestund i eftermiddags. Jag vet att hon inte är ansvarig för vad som förs fram i statliga utredningar. Men hon har genom de direktiv hon gett utredningen indirekt ett ansvar.
När propostionen presenteras måste jämställdheten finnas med, framhöll jag.

Jämställdhet i kulturlivet är lika viktigt som jämställdhet i övriga samhällsområden. Mäns dominas i näringslivet har aktualisertas under senare tid. Det är dags att också uppmärksamma den manliga dominansen inom kulturområdet.

Jag hänvisade henne till den rapport jag skrivit om kvinnor och kultur som jag tagit fram för Liberala Kvinnors räkning.

Hon svarade med att hänvisa till Kulturrådets rapport om jämställdhet som just kommit och ville gärna ha min rapport.

tisdag 24 februari 2009

Mitt lördagsnöje

Varje lördagsmorgon, med undantag för skollov, är jag barngymnastikledare i Lidingö gymnastiksskola www.lidingogymnastikskola.se med min dotter Sara. Sara startade gymnastikskolan tillsammans med Mia. Båda har under många år varit aktiva som ledare i gymnastikföreningen Vikingarna. Som nyblivna småbarnsföräldrar ville de ordna gymnastik för små barn. Succén blev över förväntan. Så nu omfattar verksamheten ca 500 barn upp till tio år, och ca tjugo ledare i lokaler på Lidingö och Gärdet.

Sara och jag har de allra minsta barnen, 1,5 - 3 år. De har sina föräldrar med som stöd. De har så roligt med rytmik och med hinderbana. Och så snabbt de utvecklas!

Deras glädje och entusiasm smittar av sig på mig. Mina lördagsförmiddagar med barnen är mitt stora nöje.

fredag 20 februari 2009

Marknadsför sexköslagen i EU

Regeringen måste formulera ett tydlig uppdrag till Svenska Institutet att anordna seminarier och ta fram informationsmaterial om sexköpslagen till ordförandeskapet i EU. Svenska Institutet har fått hela 14,7 miljoner för att informera omvärlden om Sveriges insatser för att bekämpa människohandel. Men inga instruktioner har tyvärr getts vad gäller ordförandeskapet.
Detta framförde jag med anledning av torsdagens debatt i riksdagen om regeringens handlingsplan mot människohandel och prostitution. Folkpartiets kvinnoförbund, Liberala Kvinnor, som jag tidigare varit ordförande för, har ställt sig bakom kravet att Sverige under ordförandeskapet i EU 2009 måste lyfta kampen mot europeisk efterfrågan på prostitution.

Minskad efterfrågan är avgörande om EU har ambitionen att förpassa slavhandeln till Europas historiska skräckkabinett. Men frågan är känslig i EU. Det är glädjande att regeringen pekar ut efterfrågan som grundorsaken till sexhandelns existens. Ordförandeskapet är en utmärkt arena att marknadsföra sexköpslagen. Pengar och personal finns ju. Sverige har blivit internationellt känt för förbund mot barnaga. Låt oss bli lika framgångsrika för vår kamp mot sexköp.

onsdag 18 februari 2009

Leve årsmöten- med stil

Jag är en föreningsmänniska, som gillar möten och särskilt årsmöten. Tacksamt tar jag emot erbjudanden att vara årsmötestalare. Som riksdagsledamot får man ofta möjligheter att komma till politiska föreningar runt om i landet för att berätta om vad som händer i riksdagen och gärna skvallra lite. Så får man kaffe och bullar eller lättöl och smörgåstårta. Vill det sig riktigt väl
avtackas man med blommor.

Nu har jag avverkat två trevliga folkpartistiska årsmöten. I går i Bålsta och i kväll i min egen förening på Lidingö. Efter snabbt avklarade förhandlingar, formalia får aldrig ta för mycket tid, och mitt anförande, kom frågor och synpunkter på framför allt krisen i bilindustrin, samkönade äktenskap och EU-valet. Det är nyttigt och nödvändig för mig att höra hur andra resonerar. Liberaler är i allmänhet kloka och insiktsfulla.

Magdalena Ribbing, etikettexpert, gav goda råd i DN häromdagen om hur man uppför sig på föreningsmöten för att inte bli en pest på mötet. Begär ordet, tala en i sänder och när det är din tur.

Detta försöker jag ibland tillämpa i privata samtal också när det blir för rörigt. Oftast utan framgång.

söndag 15 februari 2009

Spännande film om Frost och Nixon

Jag såg idag den uppmärksammade filmen om hur den kände engelske pratshowvärden David Frost fick till stånd en intervju med den avgångne presidenten Richard Nixon. Handlingen utspelades efter Watergateskandalen.

Under Watergateåren i början av sjuttiotalet bodde jag i Washington med min man som då arbetade på Världsbanken. Jag minns hur jag hörde om inbrottet i Watergate. Det föreföll först vara några klantiga tjuvar. Men gradvis under de kommande åren blev det allt mer klart att ansvaret för inbrottet var förankrat allt längre in i Vita Huset för att slutligen landa hos Nixon. Två skickliga journalister på Washington Post, Woodward och Bernstein,var pådrivande för avslöjandet.

Jag har läst flera böcker och sett filmer om Watergate. Den här senaste vill jag verkligen rekommendera. Den är riktigt spännande med Michael Sheen som en mycket trovärdig Nixon.

torsdag 12 februari 2009

Ingrid Gärde Widemar-stjärna på en liberal himmel

Det är titeln på en läsvärd biografi över den nyligen bortgångna Ingrid Gärde Widemar, skriven av Brita Åsbrink och Olle Nilsson 2005 (Atlantis)

Ingrid föddes 1912 och avled i januari i år.

Hon gjorde en enastående karriär, som mycket kan liknas vid en framgångsrik manlig dito. En god förebild och starkt stöd hade hon i sin far Natanael Gärde. Han var justitieminister, riksdagsman och justitieråd i Högsta domstolen.

Ingrid var min idol när jag började engagera mig politiskt. Hon är en liberal föregångskvinna, även om hon aldrig hade uppdrag i Folkpartiets kvinnoförbund. Men medlem var hon. Många andra opolitiska kvinnoorganisationer upptog hennes tid och engagemang t.ex. Yrkeskvinnors klubb.

Ingrid tog en jurist examen vi Stockholms universitet, blev advokat och slutade sin juridiska bana som Sveriges första kvinnliga justitieråd. Dessemellan hann hon med en politisk karriär som riksdagsledamot för folkpartiet. Hon hade familj med fyra barn och berättade hur hon tog med sig de minsta på cykeln till advokatkontoret.

Att hon var kvinna gick inte att ta fel på. Liten, nätt, blond och mycket välklädd, alltid mycket modeintresserad. Hon for på vårarna på shoppingresor till Paris. Och hon körde en vit Porsche.

Ingrid deltog flitigt i samhällsdebatten med tal och artiklar. Mycket uppmärksammad och debatterad blev boken Hatt och huva, som kom ut 1945. Där visar hon på svårigheterna för kvinnorna på arbetsmarknaden och motviljan mot kvinnliga chefer. För många kvinnor blev boken en bibel, som öppnade deras ögon och förändrade deras syn på sig själva.

Det var hennes förmåga att sammanjämka allt det viktiga i livet som imponerade. Och hennes ork att klara motgångar och bakslag. Hon var inte rädd för strider och vågade vara obekväm i folkpartiet. Hennes och andra föregångskvinnors kraft och viljestyrka att bekämpa hinder, resta av fördomsfulla manliga motståndare, måste beundras av oss som finns i deras efterföljd.

I riksdagen kämpade Ingrid Gärde Widemar mot barnaga, mot sexuella övergrepp på barn, för rätten att gifta sig också för människor med vissa sjukdomar, för kvinnors rät att bära sitt flicknamn, mot sambeskattning av äkta makar, för lika lön för lika arbete för kvinnor och män, för kvinnliga präster, för fria radiosändningar, mot proffsboxning, för högertrafik och för åtalsfrihet för kvinnor som gjort abort i Polen. Hon tryckte på hårt för att regeringen skulle agera i Raoul Wallenbergs öde. Hon ”made a difference”.

På landsmötet 2005 fick hon Karl Staaf plaketten i guld. Det var en högtidsstund när hon kom upp på podiet, vänligt men bestämt tackade nej till den stol Jan Björklund chevalereskt ställde fram åt henne och stod vid Lars Leijonborgs sida under hans hyllning.

Ingrid Gärde Widemar är fortfarande min politiska idol.

onsdag 11 februari 2009

Marianne Höök

Vacker, begåvad och olycklig. Annette Kullenberg skildrar journalisten Marianne Hööks levnadsöde i biografin ”Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet” (Atlas). I den efterföljande ”Får man vara lite tilltalande i det här samhället”(Atlas) har hon samlat Marianne Hööks böcker, krönikor och kåserier.

Marianne Höök var under femtio- och sextiotalen fram till sitt självmord 1970 en av våra mest uppburna journalister. Hon började i den borgerliga pressen, som hon lämnade för Aftonbladet. Rykten gick om henne och Palme.

För mig som tonåring var hon en ikon. Vi bodde grannar en sommar i skärgården. Jag minns hur hon, sent ute, hastade i väg, elegant på höga klackar, till bryggan med manus i ena handen och ett glas rödvin i den andra. Hon drog ned semaforen för Vaxholmsbåten, kaptenen tog manus, svepte rödvinet, gjorde honnör och backade ut. Detta gjorde intryck på en fjortis.

Marianne Hööks vassa, skarpsinniga och kvicka skrivsätt står sig. Det märker jag vid omläsning. Därför är jag glad över att Annette Kullenberg gett sig i kast med henne genom biografin och genom att ge ut hennes samlade verk. Att läsa om och av Marianne Höök är berikande.

fredag 6 februari 2009

Äntligen lagförslag mot s.k grooming

För att ytterligare stärka det straffrättsliga skyddet för barn mot att utsättas för sexuella övergrepp, föreslår alliansregeringen att ett nytt brott införs: "Kontakt med barn i sexuellt syfte." Brottet tar sikte på kontakter med barn som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett verkligt, fysiskt sammanträffande med barnet. En överenskommelse om ett sammanträffande med barnet ska ha träffats. Straffet föreslås vara böter eller fängelse i högst ett år.

Att ta kontakt med barn via t.ex. Internet med syftet att ses för att sen kunna begå ett sexualbrott, s k grooming, är en "gråzon" idag. Det vill regeringen förändra genom det nya förslaget, som endast träffar brott mot någon som är under 15 år. Folkpartiet har länge drivit att s k grooming ska bli straffbart, det är oerhört viktigt att inte Internet och andra moderna kommunikationsvägar blir en frizon för övergrepp mot barn. Jag välkomnar därför lagförslaget som stärker skyddet för barnen och sänder en tydlig signal att detta beteende är helt oacceptabelt och faktiskt kan vara straffbart. Samtidigt handlar lagrådsremissen om svåra juridiska frågor och det gäller att lagen ska gå att tillämpa i praktiken. Polis och åklagare måste få ett tydligt verktyg så att de värsta fiskarna verkligen fastnar i nätet.

Många barn utsätts för kränkande saker på bl.a. Internet men vet inte om att det kan vara ett brott. Därför menar folkpartiet att också är viktigt med mer information till barn och föräldrar om detta och att faktiskt polisanmäla händelserna.