onsdag 30 september 2009

Det är fult att luras

Robert Aschberg lurade några godtrogna politiker till en lyxig fest som inte blev av. De fick sedan schavottera i TV och Aftonbladet. Inbjudan hade gått ut till samtliga riksdagsledamöter, även till mig. Visst borde de dragit öronen åt sig när de såg upplägget. De handlade omdömmeslöst. Jag vill inte på något sätt försvara dem.

Men ändå blir jag arg på Aschberg som vill lura människor på det sättet.

Vilka blir konsekvenserna? Självklart en ökad rädsla hos oss riksdagsledamöter att tacka ja till någonting. Själv skulle jag ikväll ha ätit middag med regionala företrädare för Sveriges Hotell och Restaurangförbund för att diskutera besöksnäringen i Stockholmsregionen. Det ställdes in. Alltför många ringde återbud p.g.a Aschberg. Vi ska träffas längre fram på kansliet över en kopp kaffe och kanske en bulle, om vi törs ta den.

Riksdagsledamöter kritiseras för att inte vara ute och träffa folk. Det stämmer inte. De flesta av oss är ute på många möten. Ibland blir vi bjudna på mat, annars hinner vi inte träffa olika organisationer. Självklart ska det ske inom rimliga gränser.

Det är ändå värt att notera att endast 8 ledamöter kom. 341 av oss avstod och gjorde annat.

måndag 28 september 2009

Rösta på mig i Folkpartiets provval

Jag hoppas få fortsätta mitt arbete i Sverige Riksdag ytterligare en mandatperiod. Det finns så mycket att göra. Framför allt vill jag engagera mig i rättsfrågor och då särskilt med inriktning på kvinnor och barn. Under mina år i riksdagen är våld mot kvinnor, sexualbrott och trafficking frågor jag drivit. Det vill jag fortsätta med. Trots ny lagstiftning är kvinnor fortfarande utsatta för våld, inte minst invandrarkvinnor genom det hedersrelaterade våldet. Våldet mot äldre kvinnor uppmärksammas alldeles för lite.

Som Lidingös riksdagskvinna bevakar jag frågor viktiga för ön. Jag har därför till regeringen framfört en begäran att Lidingö ska slippa reparera broklaffen på gamla Lidingöbron.
Naturligtvis engagerar jag mig även frågor för hela länet.

Som tidigare ledamot i Europarådet i Strasbourg arbetade jag med att bekämpa våldet mot barn och barnaga. Också i Sverige måste barnagan försvinna helt och hållet. Det vill jag fortsätta att kämpa för.

Som kvinna i politiken prioriterat jag jämställdhetsfrågorna i Sverige och i världen. Orättvisa löneskillnader, diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden, kvinnors hälsa och ett starkt politiskt inflytande för kvinnor är angelägna frågor för mig.

Tryck-och yttrandefrihet och integritetsfrågor är svåra men så viktiga att bevaka. Min liberala övertygelse säger att vi måste finna en rimlig avvägning mellan samhällets trygghet och individers frihet. Här vill jag vara med och forma en hållbar politik. Detta är en av fundamental betydelse för ett rättssamhälle

Så jag hoppas få ditt stöd i provvalet.

torsdag 24 september 2009

Obligatoriska civiläktenskap

I en riksdagsmotion tillsammans med min partikamrat Ulf Nilsson föreslår vi att civiläktenskap ska vara obligatoriska i Sverige, liksom i många andra europeiska länder.

I Sverige ingås de flesta äktenskap genom en religiös vigselceremoni som också har juridisk giltighet. Denna vigselrätt har alltid legat hos Svenska kyrkan, och sedan slutet av 1800-talet har också juridiskt giltiga vigslar kunnat förrättas inom andra trossamfund.

Ur liberal synvinkel är det viktigt att dra en tydlig gräns mellan den offentliga myndighetsutövningen och fristående organisationers (t.ex. trossamfunds) inre verksamhet. Vi menar att myndighetsutövning ska ligga hos offentliga organ.

Det ligger en inneboende motsättning i att låta fria religiösa samfunds ceremonier utgöra en form av myndighetsutövning. Denna ordning är skadlig både för de religiösa samfundens självständighet och för upprätthållandet av statens icke-konfessionella natur. Exempelvis kommer det alltid att finnas vissa trossamfund som har vigselrätt och vissa som saknar den. Det är principiellt oacceptabelt att staten på det sättet tar sig rätten att betygsätta trossamfund och ge befogenheter enbart åt vissa.

I många andra länder – Frankrike och Nederländerna är bara två exempel – har man ett system med civiläktenskap. Det är alltså den borgerliga vigselförrättningen som blir juridiskt gällande. Det står naturligtvis var och en fritt att sedan, om man så vill, komplettera med en religiös vigselceremoni.

Vi vill alltså att systemet med civiläktenskap införs även i Sverige. Genom civiläktenskap markeras trossamfundens självständighet gentemot staten och skillnaden mellan den sekulära äktenskapsrätten och den religiösa äktenskapssynen. Systemet innebär inte heller i sig en större administration än dagens system.

söndag 20 september 2009

Kampen för Dawit Isaak frigivande fortsätter

I går talade jag på en av flera manifestationer runt om i landet för att påminna om den fängslade svensk eritrianske journalisten Dawit Issak. Denna manifestation, som liksom de övriga anordnades av riksdagens tvärpolitiska nätverk för Dawit Isaak, ägde rum på Sergels torg.

Jag tog bl. a upp följande.
Det är i dagarna åtta år sedan Dawit Isaak greps i Eritrea. Sedan dess sitter han fängslad utan rättegång.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea är grova och omfattande. I en rapport från Amnesty International i juni 2004, kritiseras de omfattande brotten mot mänskliga rättigheter i landet. Rättssystemet är under all kritik och fängelseförhållandena är fruktansvärda. Cellerna är fuktiga, överfulla och hälsovådliga. Fångarna har dålig tillgång till vatten och svälter.
Det är troligt att det är i en sådan vidrig fängelsemiljö som Dawit lever idag. De flesta avlider i fångenskap i brist på läkarvård eller av vanvård eller tortyr.

Den förra svenska regeringen fick berättigad kritik för bristande engagemang i Dawits fall. Ansträngningarna för att få Dawit Isaak frigiven eller att åtminstone få träffa honom ökade under de senaste åren från regeringens sida. Det var bättre sent än aldrig. Nu har alliansregeringen tagit över stafettpinnen från den socialdemokratiska regeringen och fortsatt med den tysta diplomatin. Det uppenbart att tyst diplomati är resultatlös.

Utrikesdepartementet borde utarbeta en strategi så att Sverige i alla internationella forum där vi möter Eritrea alltid tar upp Dawit Isaaks fall. Smarta sanktioner vore ytterligare en kostnad för regimen så länge de inte släpper Dawit Isaak. Det kan vara reseförbud för regeringsrepresentanter, att de inte får visum för att åka in till EU. Det bör också handla om att stoppa utländska konton som regimen har. Den svenska regeringen måste alltså öka ansträngningarna för att få Dawit Isaak fri. Han får inte gå samma öde till mötes som den svenske diplomaten Raoul Wallenberg som 1945 försvann under oklara omständigheter till Sovjetunionen. Här fungerande inte den svenska tysta diplomatin.

Vi kräver att Eritrea omedellbart släpper Dawit Isaak fri och låter honom återförenas med sin familj i Göteborg.

fredag 18 september 2009

Halv pudel för fel om Svenska kyrkan

I gårdagens blogg kritiserade jag Svenska kyrkan för att man inte gått ut med information om möjligheten att kryssa upp till tre personer i valet nu på söndag.

Nu har jag haft ett samtal med Lidingös trevliga kyrkoherde Carina Nilsson, som berättar att denna uppgift spritts i en broschyr till alla hushåll. Så jag gör en halv pudel men beklagar att denna uppgift inte finns med på röstkortet. Men det är inte Lidingö församlings fel.

torsdag 17 september 2009

Grov miss av Svenska kyrkan. Men kryssa mig.

På söndag den 20 september är det val till Svenska kyrkans tre beslutande församlingar , kyrkofullmäktige, stiftet och kyrkomötet.

I dag skriver Lars Ryding i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/ om det låga intresset för kyrkovalet. Drygt 10 % brukar rösta. Han liknar de övriga 90% av medlemmarna som en terracottaarmé, inte en engagerad och andligt stridande styrka. Även om det ligger något i hans liknelse får man inte, menar jag, förringa alla de insatser som sker i kyrkans sociala och kulturella verksamheter. Högmässor och andra gudstjänster lockar vanligen inte mycket folk. Men musiken i kyrkan drar. Detta utnyttjar kyrkorna, också i min församling Lidingö.

Jag är en ganska flitig kyrkobesökare och har ofta stort utbyte av gudstjänster. Inte minst beundrar jag prästernas förmåga att få ut väsentliga budskap ur svåra evangelietexter. Får jag inget där som stärker mig kan det i stället komma genom en psalmtext.

Men jag är besviken på Svenska kyrkan som inte fått ut den spännande nyheten att i år får man kryssa tre personer i stället för som tidigare en. Det skulle vara en spännande innovation, som om den utnyttjades i stor skala skulle kunna ge underlag för en liknande reform i de allmänna valen.

Jag hade tänkt motionera i riksdagen om en liknande modell. Men det kan jag inte göra när troligen bara ett fåtal kommer att utnyttja den möjligheten i kyrkovalet. Jag får ju inga erfarenheter som underlag för min motion.

Jag hoppas ändå att du som tillhör Lidingö församling ger mig ett av dina kryss på listan från FISK, Folkpartister i Svenska kyrkan, på söndag.

onsdag 9 september 2009

Presstödsfrågan engagerar

Jag har fått positiva ledarkommentarer efter intervjuerna med mig i Ekot och Kulturnytt TV1.

Med ett undantag har jag fått stöd och hejarop. Man pekar på det orimliga och orättvisa i systemet.

Heja, Bargholtz! skriver Barometern.se OT.se, som instämmer i att presstödet är "en dinosaurie som överlevt sig själv" och fortsätter "Tack! Nu när alliansregeringen vacklar och av någon anledning tagit på sig att försvara presstödet mot ett kritiskt granskande EU behövs energiska borgerliga riksdagspolitiker som inte släpper taget utan driver på....Nej, låt oss ge Bargholtz vårt stöd men avskaffa presstödet!

Nya Wermlandstidningen skriver " Medan den borgerliga regeringen märkligt nog försvarar det otidsenliga och snedvridande presstödet gentemot EU så är det befriande att ta del av en debattartikel skriven av FP-riksdagsledamoten Helena Bargholtz. På politikerbloggen.se konstaterar hon att att presstödet är " en dinosaurie som överlevt sig själv".
Tänk om vi hade ministrar som ville och vågade tala sådant klarspråk- och sedan agerade utifrån den övertygelsen. Förhoppningsvis kan Bargholtz bli en blåslampa på sina borgerliga kollegor i den här frågan."

Det är också mitt mål!

torsdag 3 september 2009

Lyssna på EU-spola presstödet. Inlägg på politikerbloggen

EU- kommissionen har i brev till regeringen slagit fast att det svenska presstödet snedvrider konkurrensen. Systemet måste förändras kräver EU-lommissionen klokt. Presstödet är en dinosaurie som överlevt sig själv. Det svenska medielandskapet ska inte utgöra en Jurassic Park. Jag hoppas att den svenska regeringen tar sitt förnuft till fånga och inte muckar med EU-kommissionen. Det vore dessutom olyckligt att under det svenska ordförandeskapet inleda en rättslig strid med EU för att få behålla ett regelvidrigt statsstöd . Sverige ska svara kommissionen senast i september jag hoppas att regeringen inte söker strid i EU-domstolen.
En sådan konflikt kan dessutom leda till att hela presstödet måste avvecklas. Inte bara den del av presstödet som konstateras vara oförenligt med statsstödsreglerna. EU-kommissionens beslut baseras på EU:s förbud mot statliga subventioner till företag.
Kommissionen konstaterar att presstödet ger en extra snedvridning av konkurrensen i storstadsområdena. Detta innebär att storstadsstödet pekas ut som den problematiska delen av presstödet och att stödets konkurrenspåverkan i dessa områden inte kan negligeras. Kommissionen konstaterar också att presstödets marknadsdefinition inte är relevant. Av detta följer att även andra tidningar än prenumererade morgontidningar i fortsättningen måste beaktas när stödets tillåtlighet ska bedömas. Det innebär exempelvis för Stockholms del att det finns minst sex tidningar som konkurrerar om annonspengarna.
Vidare slår kommissionen fast att det svenska storstadsstödet varken är nödvändigt eller lämpligt. Denna skrivning ska ses mot bakgrund av att konkurrenssnedvridningen anses vara särskilt problematisk i storstäderna.
I brevet framhålls att presstöd som syftar till att öka mediemångfalden kan vara legitimt om det är utformat på rätt sätt. Men som om inte kommissionens tidigare påpekanden mot storstadsstödet är tydliga nog skriver man i slutet av texten rakt ut att det svenska presstödet i dess nuvarande form strider mot fördraget. Kommissionen accepterar stödet till landsortstidningar och stödet till låg och medelfrekventa tidningar men vidhåller att regeringen måste reformera storstadsstödet.
Vi måste således inse att Sverige måste förändra presstödet om vi inte vill hamna i EU-domstolen i strid i en statsstödsfråga.
Frågan som hänger i luften är hur stödet ska reformeras. Kommissionen slår fast att man kan samtycka till ett nytt gränsvärde för storstadstidningar med stor upplaga om de behandlas på samma sätt som hög- och medelfrekventa tidningar vilket innebär ett maximalt stödbelopp om 17 miljoner kronor per år. Vidare framhåller kommissionen att ett alternativ är att helt avskaffa stödet till storstadstidningar.
Sverige stöder EU:s stränga reglemente mot statsstöd och det vore märkligt att ta en konflikt om dessa regler när det gäller presstödet. En sådan konflikt skulle inte bara sabotera arbetet mot företagssubventioner i EU utan också fläcka det svenska ordförandeskapet rejält.
Den enda rimliga lösningen i nuläget är att Sverige snarast meddelar att presstödet ska förändras och att regeringen tillsätter en utredning som utarbetar förslag om hur det ska ske. En sådan utredning bör självklart beakta hela den enorma förändring som skett i medielandskapet de senaste åren och göra en modern bedömning av stödfrågan utifrån detta.
EU-kommissionens brev till den svenska regeringen utgör en milstolpe i den snart fyrtio år långa segdragna debatten om presstödet. Sverige ska svara kommissionen senast i september i år. Att ens utnyttja möjligheten att ansöka om förlängd svarstid hos kommissionen vore olyckligt eftersom en sådan begäran tolkas som att Sverige överväger att gå till domstol och inte vill genomföra en relativt enkel reform i enlighet med de EU-regler vi stöder i alla andra sammanhang. Sverige måste lyssna på EU-kommissionen och spola presstödet i nuvarande form. Det är dags att pensionera presstödsdinosaurien.

tisdag 1 september 2009

Vindkraft förfular landskapet på Gotland

I senaste numret av tidningen Fokus (nr 34) läser jag om det ökade motståndet mot vindkraften. Jag förstår det. Själv oroar jag mig över den kraftiga ökningen av antalet vindkraftverk på Gotland där jag tillbringar semestern sedan många år tillbaka.

Vi är många, bofasta och sommargotlänningar, som oroar oss för den diskuterade utbyggnaden av vindkraft från dagen ca 100 till ytterligare 500 på Gotland. Hundratals vindkraftverk blir ett förfulande och störande inslag i det vackra gotländska kulturlandskapet som lockar så många besökare. Turismen är en viktig framtidsbransch för ön. Vi som värnar Gotlands unika natur kräver besked om vindkraften.

Jag har därför ställt en skriftlig fråga i riksdagen till näringsminister Maud Olofsson och vill veta om hon avser att verka för en tredje elkabel mellan fastlandet och Gotland och en kraftig utbyggnad av vindkraften på ön?

Vindpotentialen på Gotland är inte anmärkningsvärt god om man undantar de redan exploaterade områdena. Den utspridda bebyggelsen på ön och naturskyddsintressen gör det svårt att identifiera ytterligare områden som är lämpliga för större vindkraftparker med bra vindlägen, vilket är avgörande för ett gynnsamt ekonomiskt utfall. Att satsa 3 miljarder på en elkabel mellan Gotland och fastlandet förefaller vara ett ekonomiskt högriskprojekt.

Hon duckar i sitt svar till mig och hänvisar till Svenska kraftnäts bedömning. Regeringen tar i budgetpropositonen för 2010 ställning till Svenska kraftnäts investeringsplan men inte till var utbyggnaden ska ske. Placeringarna av en så stor mängd vindkraftverk kommer med all sannolikhet leda till många överklaganden. Så regeringen kommer inte undan frågan.