torsdag 26 juni 2014

Landstingets viktigaste rapport.



Vid det sista landstingsfullmäktige före valet gjorde jag följande inlägg.


Fru ordförande, ledamöter, åhörare! Patientnämndens årsrapport är, anser jag, en av landstingets viktigaste rapporter – ja, kanske den allra viktigaste. Varför det? Jo, därför att den visar hur landstingets primära verksamhet, som alltså är hälso- och sjukvården, upplevs av dem som den berör, nämligen patienterna, och  de är ju våra uppdragsgivare.


Jag gillar uppläggningen av den här rapporten. Det är principärenden med personlig anknytning som beskrivs, och det följs av nämndens redovisning av fakta. På det sättet blir rapporten en väldigt levande och engagerande läsning.


Som tydligt framgår av rapporten är de akutsjukhusen och läkarna som leder till flest anmälningar. Vid första åsynen kan det förefalla positivt att det bara är en marginell ökning av antalet ärenden jämfört med föregående år. Det gäller ärenden rörande akutsjukhusen, geriatrik och psykiatrisk vård – de ökade mest. Men inte heller jag kan låta bli att undra: Hur många patienter kan tänkas avstå från att göra anmälningar därför att de inte orkar, inte vågar eller känner att de inte kan uttrycka sig tillräckligt klart? I detta avseende anser jag att vården faktiskt kan uppfattas som ojämlik. Bakom varje anmälan finns, som Inger Ros tog fram, troligen ett mörkertal vars storlek vi inte känner till. Vad kan göras åt det? Hur kan vi komma åt detta mörkertal? Det finns ett lite skämtsamt uttryck som man hör ibland: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Det kanske ligger någonting i det. 

Patientnämnden skriver att vården har vidtagit förbättringsåtgärder i vart fjärde skriftligt ärende. Det visar vilken stor betydelse de här anmälningarna har. Ur den aspekten är det ju önskvärt att det kommer in ännu fler anmälningar, om det finns grund för detta. Flera anmälningar behöver inte betyda att vården blivit sämre, bara att fler vågar tillstå att de är missnöjda med den. Förvaltningen bedriver ett aktivt informationsarbete. Det är naturligtvis en förutsättning för fler anmälningar.


I rapporten betonas att man ser patienten som en outnyttjad resurs i vårdens patientsäkerhetsarbete, och därför har man genomfört en särskild pilotstudie om detta förra året. Det är ju bra och lovvärt, men jag anser att patienterna bör genom sina anmälningar ses och användas som en resurs i landstingets hela hälso- och sjukvårdsverksamhet. Jag hoppas att patientnämnden fortsätter att utveckla detta. 

onsdag 25 juni 2014

Konsten att ta samrådet på allvar

Konsten att ta samrådet på allvar

Kampanjorganisationen Rädda Lidingö är mest rädda för verkligheten.

Vi inom den utvidgade majoriteten har lyssnat på alla slags medborgare, inte enbart på dem som yttrat sig i samrådet utan även på dem som deltagit vid olika möten och de som deltagit via villaägareföreningar, skrivit insändare m fl. Vi har sammanvägt alla dessa former av medborgardialoger. Vi tog själva aldrig ställning till någon av de fem framtidsbilderna. Därefter har vi nedbantat det allra högsta utbyggnadsalternativet från 2.800 lägenheter till 900 - 1000 lägenheter, dvs med hela 66 %. Det är en kraftig nedbantning. Vi har verkligen lyssnat på medborgarna. Och vi har tagit hänsyn till samrådets majoritet som ville ha ett nedbantat förslag. Det är precis det som vi har gjort.

Vi räknade dock inte ”pinnar”. Nu försöker dock Rädda Lidingö räkna pinnar på sitt enögda och enfaldiga sätt. Dvs bara de negativa svaren. Det är en egendomlig och ensidig matematik. Så låt oss räkna en smula neutralt och ta alla som yttrat sig på allvar. Då framträder en helt annan bild, baserad på Lidingö stads Programsamrådsredogörelse, daterad den 16 maj 2014:

1) Två av tre som yttrat sig om Lidingö Centrum ville att Centrum skulle utvecklas  (521 av 815, dvs 65 %). Av dessa 521 var det en majoritet (75 % eller 391 st) som ville att Centrum skulle utvecklas för att bland annat kunna göra ärenden utan att behöva lämna ön. En minoritet av dessa 521(35 % eller 130 st) ville utveckla Centrum småskaligt. En tredjedel (35 % eller 294 st) av alla 815 som yttrat sig om Centrum ville bevara Centrum som det är. Detta med småskaligheten hade således ingen majoritet i samrådet, men vi har ändå  gått in för detta i vår överordnade strategi.

2) En fjärdefel (26 % av de 1.698 som yttrat sig) har yttrat sig positivt om de fem framtidsbilderna (435 stycken).

3) Av dessa ville 227 stycken – hela 60 % - att man byggde ut enligt framtidsbild 4 eller 5, dvs med 2.800 lägenheter. 75 stycken (17 %) ville att man byggde 2.000 lägenheter (alternativen 2 och 3) och ungefär lika många, 76 stycket (17 %) villa bygga enligt framtidsbild 1, 1.300 lägenheter. Om man viktar ihop dessa svar på den fem framtidsbilderna blir det viktade medelantalet lägenheter 2.033 lägenheter.

4) 949 stycken (56 %) ville ha ett nedbantat förslag. Jag återkommer till detta antal. Men vad betyder nedbantat förslag? Det vet ingen. Men det är tillåtet att gissa och göra en uppskattning. Betyder det:
a. 1.100 lägenheter?
b. 1.000 lägenheter?
c. 900 lägenheter?
d. 800 lägenheter?
e. 700 lägenheter?
f. 600 lägenheter?
g. 500 lägenheter?
h. 400 lägenheter?
Låt oss här nedan räkna på alla dessa alternativ som en känslighetsanalys.

5) 314 stycken (18 %) avstyrkte alla förslag. Detta antal är således något lägre än antalet som var positiva (19 %) till någon av dem fem framtidsbilderna. Detta är nu helt bortglömt!

6) 584 st ansågs ej ha yttrat sig.  Jag återkommer till detta antal.

7) Om man nu viktar de 18 % som avstyrkt (och antar att de vill ha 0 nya lägenheter), med de 26 % som ville ha något av de fem framtidsbilderna (med i medeltal 2.033 lägenheter) med de 56 % som ville ha ett nedbantat förslag (och där vi gissar på allt mellan 400 och 1.100 lägenheter) då får vi ett intervall på 740 – 1.140 lägenheter. Medelvärdet av detta intervall blir 940 lägenheter, dvs i det närmaste exakt det som den utvidgade majoriteten har föreslagit!

8) Om man skulle ta hänsyn till de 22 felklassificerade svaren så rubbar detta inte huvudslutsatsen: att beslutet att planprogrammet bör inriktas not ca 900 – 1.000 lägenheter stämmer bra överens med samrådsyttrandena (tolkade på detta sätt som jag angett ovan).

9) En bedömning av de 110 exemplen på svar som finns återgivna på Lidingösidan den 18 juni visar att 102 yttranden (inklusive protestlistan med 87 namn som ville ha bort bostäder utmed Sturevägen) kan tolkas som att de ville ha ett bantat förlag och 8 st ville stoppa all utbyggnad. Jag har inte tagit ställning till dessa uppgifter. Men, om vi nu  - som ett räkneexempel – skulle inkludera alla dessa 110 stycken svar, då ändras proportionerna marginellt så att: 

a. 322 avstyrker (18 %)
b. 435 positiva till de fem framtidsbilderna (24 %)
c. 1.051 vill ha nedbantat förslag 58 %)

En sammanvägning med samma antaganden om vad ”nedbantat” innebär (dvs en variation mellan 400 och 1.100 lägenheter) ger då ett nytt intervall på 722 till 1.139 lägenheter, och med ett medelvärde på 925 lägenheter. Detta hamnar fortfarande inom det intervall på 900 – 1.000 lägenheter som beslutet handlar om. Vi har verkligen lyssnat på medborgarna. Och vi har tagit hänsyn till samrådets majoritet som ville ha ett nedbantat förslag. Det är precis det som vi har gjort. Även med hänsyn till det hundratalet om klassificerade svar, som Rädda Lidingö gör en stor grej av.  

Rädda Lidingö bedriver en storm i ett vattenglas och slår in öppna dörrar.


Undertecknat av Göran Tegnér, mig själv och ett antal andra ledande folkpartister på Lidingö. Publiceras på Lidingösidan.