Jag läser numera sällan kommentarer till de artiklar som publiceras på nätet.
Jag blir så beklämd av de elaka och illa formulerade synpunkter som möter mig. I morse läste jag en intressant artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt av två professorer emeriti, dvs pensionerade, Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg.
De är oroade över att Högsta domstolen genom ett aktuellt domstolsutslag är på väg att ändra rättstillämpningen. Läs artikeln här
Vad som upprör mig är de grova och illasinnade kommentarer som "vanliga" debattörer släpper ifrån sig anonymt. I detta fall angrep de Madeleine med otidigheter. Som "normal" debattör vill jag inte delta i sådana debatter.
Detta är bara ett exempel av många. Det omtalade närhatet brer ut sig. Och jag kan inte förstå varför seriösa tidningar som Svenska Dagbladet låter detta ske. Inga kommentarer borde få publiceras anonymt. Det är fegisar som inte vågar stå för sina åsikter med namn. Detta borde inte media ställa upp på.
1 kommentar:
Blir förvånad över din reaktion.
Läste alla kommentarer i SvD efter att ha läst ditt inlägg. Finner inget hat eller hot utan en mängd kommentarer av mycket varierande kvalitet som tillsammans gör att debattartikeln plus kommentarer ger mycket mer insikt än bara debattartikeln.
Det är det som är det bra med kommentarer och jag hoppas att SvD fortsätter med dem.
Och blir kvaliteten sämre för att de är anonyma. Kanske blir den bättre, totalt sett, färre hänsyn behöver tas till politiska kompisars reaktion, så man är ärligare.
Och vad gäller angrepp på Madelene L: Hon är en minst sagt högprofilerad politisk debattör som naturligtvis väcker reaktioner och åsikter om sin person. Ändå hittar jag inget värre än att vissa deklarerar att dom alltid intar motsatt ståndpunkt mot Madelene L för att hon har ett ensidigt perspektiv, alltid. Men jag kanske inte såg allt , men totalt var det ytterst få av kommentarerna som alls handlade om Madelene L som person.
Skicka en kommentar