Under julen har jag klämt den tredje delen av Per Wästbergs memoarer" Hemma i världen"(Wahlström och Widstrand). Liksom med hans tidigare två memoardelar har jag läst denna med blandade känslor. Utan tvekan lever han ett privilegierat liv, sprungen ur en begåvad och välsituerad familj. Han har inte haft en fast anställning med undantag av åren som chefredaktör på Dagens Nyheter. Men han har varit beundransvärt aktiv särskilt i sitt engagemang för Afrika, som han besökt ett otal gånger, liksom för Amnesty International och PEN. Det är roligt att läsa om detta, även om han är en "namedroper" av värsta sort. Det finns knappast någon betydande person som han inte umgåtts med.I alla hans memoarer är personregistret omfattande; i denna del närmare 20 sidor. Hur hinner och orkar han med alla dessa kontakter?
Utöver detta intensiva liv har han också ett rikt kärleksliv. Han lämnar sin första hustru Anna-Lena för sin nya kärlek författaren Margareta Ekström med vilken han får två barn. Deras nästan dagliga brevväxling offentliggörs i boken med hennes samtycke. Han beskriver sin första hustru och hennes motstånd mot skilsmässan så utlämnande att det stöter mig och får mig att undra hur hon ställt sig till detta. Har hon också gett sitt samtycke? Det framgår inte.
Senare,vilket inte skildras i denna del,lämnar Per Wästberg Margareta Ekström för en annan kvinna, som han i sin tur lämnar för en ung kvinna. Så visst finns det på den fronten stoff för ytterligare memoardelar. Men det är oklart om det blir några fler delar.
Tros min ambivalens inför honom hoppas jag det. Per Wästberg är en begåvad berättare. Han engagerar mig genom sitt språk och sin förmåga att skildar en tid i vilken jag också är delaktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar