Visar inlägg med etikett Lidingö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lidingö. Visa alla inlägg

söndag 31 augusti 2014

Bygg nytt äldreboende på Lidingö

Lidingös pensionärsorganisationer, SPF Lidingöskeppet och PRO, vill se ett nytt äldreboende i Lidingö centrum. Det tycker vi i Folkpartiet är en utmärkt idé och ser gärna att Lidingöhem bygger. Idag köar hundratals lidingöbor till lägenheterna i Tor i Lidingö centrum, en tydlig signal från våra äldre att det är i centrum man vill bo.
I centrum är det nära till kommunikationer och affärer men också till kultur och restauranger som gör livet både lättare och roligare att leva på ålderns höst. Vi vill se vackra, funktionella lägenheter av hög kvalitet i ett boende som ger trygghet för dem som inte behöver heldygnsomsorg. Vi vill också värna parboendegarantin som innebär att äldre som lever tillsammans ska ha rätt att leva ihop när den ena behöver flytta till ett äldreboende.
Vi i Folkpartiet arbetar även för att en äldrevårdscentral, specialiserad på äldres vårdbehov, startar på Lidingö. Den skulle erbjuda trygg, specialiserad och nära vård för våra äldre.


Även publicerat på www.lidingosidan. Där finns även kommentarer till vår artikel.

måndag 14 april 2014

Vi behöver en omsorgsgaranti!



Stöd och omsorgsverksamheten ska underlätta för omsorgstagarna att utforma sin vardag efter egna önskemål. För Folkpartiet, som slår vakt om individens frihet, är brukarnas inflytande i omsorgen självklar. Olika aktörer ska finnas med alternativ för både brukare och anställda. Avdragsrätten för hushållsnära tjänster skapar ytterligare alternativ utöver de offentligt finansierade tjänsterna. I Lidingö är dessa önskemål tämligen väl tillgodosedda genom att lagen om valfrihet (LOV) tillämpas och genom att alla utförare av stöd och omsorg måste upprätta en genomförandeplan för varje uppdrag som de åtar sig.  Planen ska upprättas tillsammans med den enskilde när detta är möjligt eller i samråd en anhörig eller annan företrädare. Alla utförare ska också åta sig att utse en kontaktperson som håller regelbunden kontakt med den enskilde eller anhöriga och skaffar sig goda kunskaper om den enskildes vardagsliv och behov av service, vård och omsorg. 


I Folkpartiet tycker vi att detta är bra men vi vill mer.  Undersökningar som har utförts i Sveriges kommuner visar att beviljade biståndsinsatser ofta inte utförs i praktiken. En viktig orsak till detta brukar vara att de som arbetar i hemtjänsten har alltför små tidsmarginaler till sitt förfogande eller att de saknar tid i sitt tidsschema att förflytta sig mellan brukarna. Problemen finns också i Lidingö. Folkpartiet vill att om den omsorg som utlovas i genomförandeplanen inte kommer till stånd ska omsorgstagaren få ersättning (en omsorgsgaranti). Det är ett effektivt medel att sätta ljuset på sådant som inte fungerar bra. Liksom när det gäller andra utlovade tjänster bör brukarna av hemstjänster inte behöva betala för något som inte levereras. Att vårdgivarna inom omsorgen blir tvungna att lägga ut tillräcklig tid för de olika göromålen skulle också bidra till att hemtjänstpersonalens arbetsförhållanden förbättras.    


Inlägget är publicerat i Lidingö Tidning och underskrivet  av Folkpartiets i Lidingö vårdgrupp.




söndag 30 mars 2014

Orimliga krav på Lidingö från Sjöfartsverket



Hur kan statliga myndigheter agera så korkat och okänsligt som Sjöfartsverket och Länsstyrelsen gör när det gäller Lidingöbron.


Det undrar jag när jag läser i Lidingö Tidning att staten lägger sig i bygget av nya bron.


Jag har tidigare kritiserat länsstyrelsen för att driva på reparationen av broklaffen på tågbron. De senaste tio åren har den inte varit öppningsbar. Att nu inför en snar rivning av bron fortsätta att driva frågan är helt orimligt. Jag vet att man stöder sig på en dom i miljööverdomstolen. Men sunt förnuft måste innebära att domen inte skulle behöva verkställas.


Nu kräver Sjöfartsverket att den nya bron antingen ska vara öppningsbar eller minst 11, 5 meter hög. Båda dessa krav är orimliga som också framgår av artikeln. Varje broöppning skulle försena trafiken med  7 - 10 minuter liksom en brant backe för cyklisterna skulle  motverka landstingets och kommunens strävan att få lidingöborna att ställa bilen hemma.


Sjöfartsverket anklagar nu kommunen för att motarbeta utvecklingen av sjöfarten. Det är ett mycket egendomligt påstående. Vad är det för utveckling man syftar på? I alla år har ju mindre båtar, motorbåtar och segelbåtar med lägre master, kunnat passera under bron. Innebär utvecklingen för Sjöfartsverket att båtarna måste bli allt större? Är det verkligen eftersträvansvärt? Jag tycker inte det.


 


 

söndag 9 februari 2014

Inför stimulansbidrag till anhörigvårdare



 


Samhället står i skuld till anhöriga som tvingas till omfattande vårdarbete i hemmet under lång tid. Kommunen bör betala av på skulden.


Ett stimulansbidrag skall vara att betrakta som en uppskattning till den närstående – inte som lön. Många kommuner erbjuder sådant bidrag, t.ex. Nacka och Stockholm, men inte Lidingö. Kommunerna väljer själva om anhörigstöd skall införas.


Det är väl känt att en del av de närmaste anhöriga till svårt livstidssjuka och funktions-hindrade tvingas till ett tungt, obetalt och oönskat vård-och omsorgsarbete för att den drabbade ska kunna leva ett acceptabelt liv. Man skulle önska att en större valfrihet var möjlig.


Men någon valfrihet för de närstående finns oftast inte. Ibland rör det sig om bundenhet i många år, t.o.m. i decennier. Det kan gälla tillstånd som svåra skador efter stroke, demens, ryggmärgsskador och andra neurologiska sjukdomar, där den drabbade inte klarar sina elementära behov utan hjälp.


Ekonomin i familjerna har ofta försämrats avsevärt såväl p.g.a. nedsatt inkomst för den sjuke och den närstående. Den under 65 år har ofta tvingats till reducerad arbetstid eller inget förvärvsarbete alls för att inte själv bli sjuk av den omfattande belastningen p.g.a. den drabbades alla vårdbehov. Det medför även lägre pension. Det kostar dessutom mer pengar att vara sjuk och handikappad.


 Den drabbade liksom landsting och kommun vinner på att den närstående uppmuntras för att orka med. Sjukdom och depression skulle kunna förebyggas. 


Inför ett stimulansbidrag som utbetalas till de drabbade efter biståndsbedömning så som sker i andra kommuner. Det rör sig om max 3000 kr per månad (t.ex. i Stockholm). För Lidingö skulle det enligt vår bedömning röra sig om bidrag till ca 40 personer. Bidraget skulle användas på valfritt sätt, att ge litet bättre levnadsstandard, leja städhjälp, betala en kurs för att bryta isolering eller att spara ihop till en välbehövlig semester. 





                         


 

fredag 6 december 2013

Vissla mot våld

Min partikamrat Rebecca Krus (FP) skriver i dagens Lidingö Tidning om den oro hon och många andra lidingöbor känner med anledning av den senaste tidens inbrott och  överfall  på Lidingö den senaste tiden. Själv drabbades hon av ett inbrottsförsök när hennes unga dotter var ensam hemma mitt på dagen. Och fem kvinnor har utsatts för överfall och sexuellt ofredande.

Vi måste skapa ett tryggt Lidingö igen skriver hon. Hon menar att vi politiker måste satsa på effektiva insatser. Dit hör ökad belysning på promenad- och cykelvägar och mörka innergårdar. Döljande buskage måste rensas bort för öppnare ytor. Mer resurser till närpolisen för att informera dig och dina grannar om hur ni kan hjälpas åt för att öka tryggheten i ert område. Hon efterlyser förslag från lidingöborna för vad som kan göras mer.(Rebecca.Krus@folkpartiet.se)

Mina förslag är följande.

Kommunen bör anordna fler trygghetsvandringar med kvinnor som pekar ut platser där de känner sig otrygga. Så kan kommunen göra insatser där för att öka säkerheten. För flera år sedan gjordes en sådan trygghetsvandring i Larsberg på  initiativ av Folkpartiet. Men det räcker inte. Fler områden måste granskas och det måste göras kontinuerligt.

I dag fick jag ett mail från en kvinna som berättade att hon och hennes kompisar känner sig rädda nu när de är utomhus. De vill anordna en jättedemonstration mot utomhusvåldet. Det är ett utmärkt förslag som verkligen bör uppmuntras. Jag är beredd att hjälpa till om de vill det.

Själv har jag numera en visselpipa i fickan när jag är utomhus. Känner jag mig  oro för att bli antastad kommer jag att blåsa i den. Förövare gillar inte oljud. Förhoppningsvis hör någon annan den också och kan komma till undsättning. Har jag misstagit mig får jag förklara mig. Säkert blir jag förstådd.



fredag 18 oktober 2013

Skönt att slippa en folkomröstning om Centrum-Torsvik på Lidingö

Nu är det klart att det inte blir någon folkomröstning om utvecklingen av Centrum-Torsvik. Det blev  en stundtals hätsk debatt om vilket av de fem planförslagen som skulle vara det bästa. Detta trots att det gjordes klart från kommunledningen att inget av förslagen var tänkta att genomföra fullt ut, utan bara vara underlag för fortsatta förslag.

Detta var förvirrande för många som tolkade planförslagen som färdiga förslag.

Att få fram ett bra underlag för en folkomröstning anser jag skulle vara ommöjligt och har därför hela tiden varit skeptisk till en folkomröstning. Inte bara detta är ett problem. Det gäller också att få tillräckligt många att delta i en folkomröstning för att en ska få legitimitet.

Men efter remissomgången rörande planerna framstår det klart att lidingöborna inte vill ha några stora drastiska förändringar. Alliansen i Lidingö stadshus, M,FP,KD, accepterar detta och därför kommit överens om att inte lägga fram ett förslag om folkomröstning.

Skönt tycker jag och flera andra folkpartister. En omröstning skulle ha ägt rum den 25 maj 2014 samtidigt med valet till Europaparlamentet. Nu kan vi koncentrera oss på EU-valet.

tisdag 12 februari 2013

Glädjande överenskommelse mellan alliansen och socialdemokraterna

En glädjande överenskommelse har gjorts mellan alliansen och socialdemokraterna på Lidingö. Lägre avgift för musikskolan har vi i Folkpartiet länge önskat oss. Musik och teater är så viktiga för många ungdomar. Vi vet ju att detta främjar ungdomars yrkesval. Jag har hört att  framgångsrika skådespelare har börjat sin bana på Sagateatern. Att svensk musik är en viktig exportprodukt är välkänt. Så satsningar på barn- och ungdomskultur, inte bara på ungdomsidrott, får långsiktigt positiva effekter.

Utökad läxhjälp är en annan lovvärd satsning genom överenskommelse mellan alliansen och socialdemokraterna. Många elever har svårt att hänga med i undervisningen. De har kanske svårt att få studiero och hjälp med läxorna hemma.Så för dem blir läxhjälp ett angeläget stöd. Det blir också den utökade modersmålsundervisningen.

Jag är också  glad  och lättad över att vi slipper folkomröstningen om Gångsätra gymnasium.

Inlägget är infört på dagens nummer av www.lidingosidan.se

lördag 26 januari 2013

Maria Arnholm Lidingöbo med ansvar för jämställdhet

I måndags utsåg regeringen Maria Arnholm Folkpartiet till ny jämställdhetsminister efter Nyamko Sabuni som meddelat att hon inte ville fortsätta. Maria bor sedan många år i ett kollektiv på Lidingö som hon var med om att starta. Hon har också ett förflutet i lidingöpolitiken för Folkpartiet med uppdrag i olika nämnder.
Hon har lång erfarenhet av arbete i regeringskansliet från den förra borgerliga regeringen då hon bl.a. var stabschef hos socialmininstern och biträdande statsministern Bengt Westerberg. Hon var med om att införa den första pappamånaden i föräldraförsäkringen. Efter flera år i det privata näringslivet återkom hon till regringskansliet som statssekreterare hos Nyamko Sabuni.
De viktigaste frågorna för Maria är att komma till rätta med löneskillanderna mellan yrken som domineras av kvinnor respektive män,
pojkars sjunkande resultat i skolan och mäns våld mot kvinnor.
 
Maria är också en skicklig körsångare och stöttepelare i Lidingö kyrkas motettkör, där hon sjunger alt. Kyrkoherden Carina Nilsson uttryckte en förhoppning till mig att Maria måtte hinna med kören även som statsråd. Det är så ont om skickliga altar.
 
  •  

    {0}
    Favorit
    {0}
    {0}
    {0}
    {2}

    Folkpartiet.se

    tisdag 11 september 2012

    Är Lidingö Stockholms bakgård?

    Det kan förefall så, åtminstone för oss lidingöbor. Att stockholmspolitikerna inte är särskilt intresserade av närkommunen Lidingö märkte jag  under min tid som lidingöpolitiker. Det var tydligt in diskussionerna om trängselskatten där stockholmsföreträdae först ville lägga en avgiftsstation mitt på Lidingöbron, där gränsen mellan kommunerna går. Stockolms stad äger halva bron. Det skulle innebära att ett körfält måste offras. Tack och lov insåg stockholmsföreträdarna till slut det orimliga i en sådan modell.

    Nu handlar det om infartsparkeringen vid Ropsten. Den är ju av avgörande betydelse för alla lidingöbor som inte vill ta bilen till innerstan utan istället ta tunnelbanan. Och som det nu ser ut på Lidingövägen får man vara tacksam för alla som avstår att köra på den. Men det är ju ett övertgående problem. 2015 lär vägen vara klar i sin nya skepnad.

    Alla som vill ställa bilen i Ropsten kommer att får kämpa hårt för att få en av de fåtaliga parkeringsplatserna och dessutom betala dyrt, 50 kr per dag mot nuvarande 30 kr.

    Detta tycks inte bekymra Stockholms stad. Det är lidingöbornas problem tycks man mena. Får se om kommunalrådet Paul Lindquist kan hävda Lidingös intressen gentemot sina partikamrater i Stockholms stadshus. Han är sent ute. Snart sätts spaden i marken för den nya bebyggelsen Husarviken på lidingöbornas parkeringsplats.

    Och inte nog med detta. Min partikamrat Göran Tegnér, Folkpartiet, trafikplanerare och politiker vet att SL planerar att dra ned på anskaffningen av de utlovade nya spårvagnarna.. SL lär  planera för ett tåg  som bara rymmer 960 sittande per timme och riktning. Detta är 44 % lägre sittplatskapacitet jämfört med idag. Det är helt oacceptabelt.

    Lidingö tycks fastna i en rävsax genom mindre parkeringsmöjligheter vid Ropsten, höjda parkeringsavgifter och försämrad komfort på ildingötågen.

    Att vi bor i en gemensam region där vi ska lösa problem tillsammans så att vi får rättvisa och likvärdiga villkor tycks vara en chimär.

    fredag 31 augusti 2012

    Lidingö som fristad för förföljda författare

    Detta inlägg har publicerats i Lidingö Tidning den 12 september.

    I sin yrkesroll att sätta ord på vad människor tänker blir skrivande människor, världen över, utsatta för förtryck. Det handlar om bloggare, lyriker, journalister och romanförfattare.

    Många författare hamnar i konflikt med totalitära stater, kriminella nätverk och fundamentalistiska grupper eftersom de skriver och uttrycker tankar om hur saker kunde vara annorlunda. De är ofta centrala personer i demokratiseringsprocesser. Genom sitt språk och sina texter riskerar de att betala ett högt pris i form av förföljelse, hot, misshandel och fara för livet.

    Sedan början av 1990-talet har städer i Europa och i andra delar av världen beslutat att bli fristäder för förföljda författare. Nätverket som arbetar med detta heter ICORN, International Cities of Refuge Network.  De har även ett nära samarbete med Internationella PEN, PENs Writers in Prison, som har en bra överblick över vilka författare som är förföljda och behöver skydd.

    Städer tar emot en författare och ställer upp med bostad och uppehälle under ett eller två år. I gengäld bidrar författaren med att stärka kulturlivet. Det skapas en plats för litterär gemenskap och dialog där de kan fortsätta att sprida sina texter utan risk för repressalier.

    Detta stöds av den svenska regeringen som uttalat önskemål om att kommuner ska ställa upp. Sju kommuner, bl.a. Stockholms stad stöder detta i dag.

    Jag önskar att även Lidingö blir en fristad för förföljda författare.

    Förutom den demokratiska aspekten i detta förslag är jag övertygad om att det kommer att skapa ett stort mervärde för Lidingö.

     

     

     

     

     

    I

    fredag 29 juni 2012

    Fler pendelbåtar behövs i Stockholm


    Detta inlägg har jag skrivit tillsammans med min partikamrat tillika vice ordförande i Tekniska nämnden. Det har publicerats i Mitti Lidingö den 7 augusti 2012.

    Som framgick av Mitt i Lidingö nyligen har landstingets trafiknämnd äntligen beslutat permanenta båtpendeln ”Sjö vägen” mellan Nacka, Lidingö och Nybroviken med angöring vid Larsbergs brygga.

    Mycket glädjande  för lidingöborna. Folkpartiet har länge arbetat för flera båtlinjer i Stockholm. Sjövägen är ett bra exempel där båttrafik kan komplettera och avlasta det befintliga kollektivtrafiknätet.

    Nu är det dags, anser Folkpartiet, för en snabb start av skyttellinjer Slussen- Norr Mälarstrand och Liljeholms kajen- Hornstull.

    Enligt landstingsalliansens budget ska försök med nya båtlinjer utvecklas, helt i linje med Folkpartiets förslag.

    Stockholm är ju Nordens Venedig.

    torsdag 31 maj 2012

    Han var väl inte alltid så snäll

    Det var rubriken på Folkpartiets seminarium  häromdagen om våld mot äldre kvinnor och män i nära relationer på initiativ av Barbro Westerholm, riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson. Detta är ett dolt problem. Man tror i allmänhet att detta bara drabbar yngre människor.

     Men så är inte fallet. En studie från Brottsoffermyndigheten visar att 13 procent av äldre män utsatts för någon form av våld och övergrepp efter det att de fyllt 65. Motsvarande andel för kvinnor var 16 procent.

    Därför måste alla som möter äldre vara medvetna om risken att de är utsatta för våld i någon form.
    Man måste "våga se, våga fråga, våga agera".

    Våldet mellan makar och sambor är dock inte dominerande utan det är våld från barn, barnbarn och vårdpesonal. Det är särskilt skamfyllt att medge att man utsätts för våld av sina barn och barnbarn. Ofta är det orsakat av  missbruk.

    Alla äldre och funktionshindade borde tillfrågas på vårdcentraler och sjukhus om de utsättas för våld.
    I de flesta kommuner saknas ett medvetet  arbete för att ge stöd till våldsutsatta äldre. Hur är det på Lidingö?

    Våld och övergrepp mot äldre och funktionshindrade är ett  dolt folkhälsoproblem. Därför vill Folkpartiet införa en anmälningsplikt vid misstanke om detta. Förebilden är den lagstiftning som gäller när barn far illa.



    torsdag 27 januari 2011

    Dawit Isaak får inte gå samma öde till mötes som Raoul Wallenberg

    Jag har just kommit hem efter en stämningsfull cermoni i Lidingö stadspark och stadshuset för att minnas Förintelsen. Detta görs denna dag runt om i landets kommuner. I Lidingö uppmärksammas särskilt Raoul Wallenberg, beroende på att han är född här i sina morföräldrars sommarhus i Kappsta. Hans pappa hade dött innan han föddes. Under min tid som kommunalpolitiker fick jag igenom att den väg som leder in till området skulle heta Raoul Wallenbergs väg. Så är det nu. I stadsparken finns en staty i form av utsträckta händer, som symboliserar att han delade ut skyddspass till judar. Det är en mycket fin och starkt symbolisk staty. Den var beställd av Stockholms stad. Men man ville inte ha den när man såg den färdig. Det är obegripligt för mig. Jag är glad att den finns i Lidingö.

    Jag har som riksdagsledamot engagerat mig för den svensk eritrianske journalisten Dawit Isaak, som fängslats i Eritrea utan rättegång. Jag har framhållit att Dawit inte får gå samma öde tillmötes som Wallenberg. I båda fallen har UD förlitat sig på tyst diplomati. I båda fallen har man hittills misslyckats.

    Nästa år är 100 årsdagen för Raoul Wallenbergs födelse. Förhoppningsvis finns det då klarhet i hans öde. Förhoppningsvis får vi då också se Dawit Isaak frisläppt.

    I DN den 26 januari har forskaren Susanne Berger skrivit en utmärkt artikel om detta.

    lördag 20 februari 2010

    Jämställdheten på Lidingö kan bli bättre

    Sverige är i en internationell jämförelse ett väldigt jämställt land och Lidingö är i en nationell jämförelse en väldigt jämställd kommun. Men på en viktig punkt haltar statistiken även för lindingöborna och det är fördelningen av föräldradagarna. För att stimulera fler pappor att i högre utsträckning stanna hemma med sina nyfödda har alliansregeringen därför infört en jämställdhetsbonus.

    I dagarna skickar försäkringskassan ut brev till de 12 000 föräldrar som har rätt att få regeringens jämställdhetsbonus. Det är glädjande att så många föräldrar valt ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen. Samtidigt är det fortfarande en bra bit kvar till en jämn fördelning av dagarna, då mammorna under 2009 tog ut 78 procent av föräldradagarna medan papporna tog ut 22 procent.

    Socialdemokraterna vill ha en tredelad föräldraförsäkring. Alliansregeringen har i stället valt att införa en jämställdhetsbonus som morot. Bonusen betalas ut om båda föräldrarna har tagit ut minst 60 dagar av föräldrapenningen och uppgår som mest till 13 500 kronor. Vem som stannar hemma med barnen avgörs i vissa familjer av ekonomiska faktorer. Den med högre lön, oftast mannen, stannar kvar på jobbet. Nu har även dessa familjer bättre möjlighet att välja en jämställd start på föräldraskapet.

    Folkpartiet tror på att uppmuntra föräldrarnas fria och jämlika val. I dagsläget betalas jämställdhetsbonusen ut i efterhand och konstruktionen är krånglig. Det vill folkpartiet ändra på under nästa mandatperiod. Ett mer jämställt uttag ska märkas direkt i plånboken. Det ger föräldrarna bäst möjlighet att själva välja en jämställd fördelning av föräldraledigheten.

    tisdag 16 februari 2010

    Skatte(S)mäll för Lidingös pensionärer

    Mona Sahlin försöker locka pensionärer med billiga poäng, som går ut på att pensionärerna betalar för hög skatt och att socialdemokraterna ska sänka skatten om de kommer till makten. Samtidigt ska andra skatter höjas, men bara för ”de rika”.

    Men socialdemokraterna slarvar med sanningen om sin politik. Deras olika skatteförslag innebär för många pensionärer, särskilt i storstadsregionerna, stora skattehöjningar som långt ifrån enbart drabbar”de rika”.Tvärtom kan det med (S) politik bli väsentliga skattehöjningar även för pensionärer med måttliga pensionsinkomster.

    Socialdemokraterna vill till exempel återinföra förmögenhetsskatten. Det kommer främst slå mot vanliga villaägare. De som har förmögenheter som är större än 2,5 miljoner kronor ska betala en (1) procent av denna förmögenhet per år i skatt. I förmögenheten inräknas även taxeringsvärden på hus minus eventuella lån.

    För en pensionär som köpte sin villa för ett par decennier sedan och som amorterat av lånet kan den nya förmögenhetsskatten innebära en rejäl skattesmäll. För en villa med ett taxeringsvärde på 3 miljoner kronor innebär (S) förmögenhetsskatt en årlig skatteökning på 5 000 kronor. Vid ett taxeringsvärde på 4 miljoner och återbetalade lån blir skattehöjningen 15 000 kronor/år.

    I Lidingö finns det runt 7000 villor med taxeringsvärde över 2,5 miljoner kronor. Många av dessa bebos av äldre som ägt huset under lång tid och som betalat av lånet för att trygga sin ekonomi på äldre dar. Dessa kommer nu att straffbeskattas.

    Utöver detta vill (S) även att fastigheter med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor ska beläggas med höjd fastighetsskatt. Ägare ska, ovanpå dagens fastighetsskatt och den återinförda förmögenhetsskatten, betala ytterligare en (1) procent i skatt på det taxeringsvärde som överstiger 4,5 miljoner kronor.

    Som om detta inte var nog vill oppositionen höja skatten för alla som arbetar, samt i många kommuner och landsting höja skattesatserna. När socialdemokraterna talar om att det är "de rika" som ska få högre skatt stämmer det inte. Det blir många, många fler - inte minst många äldre.

    tisdag 11 augusti 2009

    Öka statsbidragen till Lidingö och andra kommuner

    Det väntar en tuff höst för landets kommuner, också Lidingö, inför arbetet med 2010 års budget. Kommunerna har stora ekonomiska problem. Även om det finns tecken på att den ekonomiska krisen vänt, att botten nåtts, så gäller fortsatt försiktighet. Det kan komma nya bakslag.

    Risken är att när kommunerna ska betala ut socialbidrag till nya arbetslösa, så måste kommunerna spara in på välfärdens kärnområden för att få budgeten att gå ihop. Personal sägs upp i skolan och i äldreomsorgen. Då ökar antalet arbetslösa ytterligare och krisen förvärras.

    Sverige bör formulera nya spelregler för den kommunala ekonomin. Statsbidragen behöver öka i lågkonjunktur för att dämpa nedgången i ekonomin och minska i högkonjunktur för att bromsa överhettning.

    Nu hinns ett stort systemskifte för kommunal ekonomi inte med inför 2010. I stället behövs, enligt folkpartiet, förstärkningar genom ett antal miljarder i överföringar från staten. Det är fullt rimligt att tänka sig att förstärkningen är tillfällig, att ökade statsbidrag bara utgår under lågkonjunkturen och att de upphör i takt med att kommunernas egna skatteintäkter ökar igen.

    Lågkonjunkturen med ökad arbetslöshet, inte minst för ungdomar, sammanfaller med extremt stora ungdomskullar. Det betyder att under det närmsta året blir en stor utmaning för ungdomar att hitta jobb, även om Lidingös ungdomar förefaller jämförelsevis lyckligt lottade.

    Det är bättre att den som saknar utbildning utbildar sig än att bara gå och slå dank. Därför är det, menar folkpartiet, en rimlig åtgärd att bygga ut antalet utbildningsplatser inom universiteten och vuxenutbildningen. Minst 10 000 nya utbildningsplatser lär behövas i början av nästa år.

    Det finns, enligt folkpartiets bedömning, ekonomiskt utrymme för ytterligare väl genomtänkta reformer inför budgetåret 2010.

    Men varning för ohämmad utgiftspopulism. Det finns i stort sett ingen statsutgift som inte den rödgröna oppositionen vill öka. Allt åt alla. De tre vänsterpartierna har sagt att de vill höja skatterna nästa år, dock inte så mycket som krävs för att betala alla löften.

    Skattehöjningar under lågkonjunktur är fel. I stället bör ekonomin stimuleras. Att staten drar in köpkraft till exempel genom sänkta skatter under lågkonjunktur är direkt kontraproduktivitet.

    Nu är det bara ett år kvar till valet. Det väger just nu jämt mellan riksdagsblocken. Två alternativ står mot varandra. Ska den ekonomiska politiken bygga på försiktighet och ansvarstagande eller populism? Jag är övertygad om att en stor majoritet av Lidingöbor väljer det första alternativet.

    måndag 2 juni 2008

    Nytt förslag om flyktingmottagning - bra och dåligt

    I dagens DN Debatt föreslår regeringens utredare Monica Werenfels Röttorp en helt ny organisation för flyktingmottagningen. Förslagen är både bra och dåliga. Bra är att staten får huvudansvaret för introduktionen i Sverige. Helt nytt är förslaget om en lots som arbetar utifrån individen och hennes situation. Lotsen skall hjälpa den nyanlända och bevaka hennes intressen, rättigheter och skyldigheter. Hon får själv välja sin lots. Lotsen kan ingå i ett lotsföretag , t ex. blatteförmedlingen eller en organisation t ex Röda Korset. Jättebra!

    Utredaren tar avstånd från förslag som framförts bl.a. av Mona Sahlin om tvång för nyanlända att flytta till anvisade kommuner. Avsikten är att förhindra att de bosätter sig hos vänner och släktingar i framför allt Södertälje. Det är bra att hon gör det. Det är fel att tvinga människor till det. Däremot kan man locka invandrare till lämpliga kommuner som kan erbjuda jobb och bostad.

    Dåligt är utredarens förslag att tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. På samma sätt som man inte ska tvinga nyanlända att bosätta sig i vissa kommuner, ska man inte tvinga kommuner att ta emot dem. Tvång kommer aldrig att fungera. Locka dem istället med tex bidrag.

    Jag är glad över att Lidingö har ett generöst flyktingmottagande. Det gäller framför allt de ensamkommande barnen.

    På onsdag kl. 19 har folkpartiet i Lidingö ett cafémöte i stadshuset för att tala om vad vi kan göra för att alla ska känna sig välkomna till Lidingö. Varmt välkommen på vårt möte. Vi bjuder på fika.