måndag 23 maj 2011

Ge far-och morföräldrar laglig umgängesrätt

Föräldrabalken anger att det är barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Barnets egen vilja ska också beaktas (med hänsyn till barnets ålder och mognad). Ett barns behov av umgänge tillgodoses inte bara av föräldrarna utan också av andra personer som står dem nära. I den kretsen ingår mor- och farföräldrar. Tyvärr finns det barn, som hindras från denna kontakt. Det kan bero på att föräldrarna separerat eller olika typer av generationskonflikter.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar är aktuell i många länder, och i USA har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallad visitation rights. I Sverige finns inte denna rättighet, vilket leder till tragedier inte bara för barnen utan även för deras mor- och farföräldrar. Det är i och för sig vårdnadshavarens skyldighet att se till att barnets behov i detta avseende tillgodoses. I den mån vårdnadshavaren inte gör det, är det socialnämndens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. I de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar eller inte lyckas, måste det ändå finnas rätt för nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge. I dag är det bara föräldrar och socialnämnd som har talerätt.
År 2006 förändrades föräldrabalken så att socialnämnderna kan föra talan om umgängesrätt även för andra än föräldrar och där särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Trots denna lagändring finns det barn som inte får rätt till detta umgänge.
Vi anser att talerätten ska utvidgas till att också omfatta närmaste släktingar. Förebild för en sådan talerätt finns att hämta i föräldrabalken som avser den taleberättigade kretsen vad gäller god man och förvaltare. Samtidigt är det angeläget att inte far- och morföräldrars umgängesrätt missbrukas av en förälder som inte har vårdnads- och umgängesrätt med barnet. Vi utgår från att dessa aspekter noggrant beaktas av domstolarna. Utgångspunkten måste alltid vara barnets bästa.
Nuvarande lagstiftning nedvärderar mor- och farföräldrars betydelse för barnen. Vi tror inte att mor- och farföräldrar ofta skulle bidra till att dra i gång onödiga processer. De flesta äldre anhöriga är helt förmögna att respektera principen om barnens bästa. Vi tycker att konstgjord segregation mellan generationer inte bör uppstå och att anhöriga i alla åldrar bör ha möjlighet till många kontakter och stort utbyte av erfarenheter. Vi vill också understryka betydelsen av ett rikt vardagsliv för både barn och gamla. Isolering inom enbart den egna ålderskretsen är svårt att acceptera. Ingenting garanterar att socialtjänsten bättre än barnens nära anhöriga tar ansvar för ett fungerande umgänge mellan generationerna.
Enligt riksdagens utredningstjänst har socialnämnderna runt om i landet varit restriktiva med att föra talan om umgänge med mor- och farföräldrar och det saknas prejudicerande avgöranden. Därför bör Folkpartiet ta initiativ till en översyn av utfallet av denna lagändring och till en utredning om möjligheten att ge rätt för mor- och farföräldrar att föra talan om umgänge med barnbarn.
Detta föreslår jag tillsammans med Barbro Westerholm (riksdagsledamot FP) i en motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Jag vet att många stöder den.

2 kommentarer:

Mormor sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mormor sa...

Det känns hemsk att inte få träffa ditt barnbarn, ditt eget kött och blod. Det känns hemsk att se henne/honom gråta efter dig. Det känns hemsk att tänka hur hon/han saknar dig men du inte kan göra nåt. Jag håller helt och hållet med Helena Bargholtz. Man måste tänka på barnets bästa, det säger lagen, men det tolkas fel. Socialtjänsten gör sin egen tolkning av umgängesrätt. Det gör att man struntar i mor- farföräldrars önskemål om umgängesrätt och inte väcker talan. Detta påverkar hela familjerelationen för alltid men det som drabbas hårdast är barnbarnet. Det blir en stor saknad i hennes/hans liv. En tydlig lag kunde underlätta för alla och ställa tydligare krav på både föräldrar och socialtjänsten.

Dessutom borde lagen ta hänsyn till de snabba samhällsförändringar som EU skapat. Många män utnyttjar frirörelsen i Europa, kommer hit och utnyttjar välviljan hos svenska myndigheter i hoppet om bättre liv. De hittar unga, vältrogna unga tjejer och skaffar barn med dem. Det här är ett nytt sätt att skaffa bostad och bidrag i Sverige. Problem uppstår då dessa män är kriminella och ansvarslösa. Det är självklart att när ett barn används som verktyg och försörjningsmedel kan det aldrig fungera i längden. Dessa män kan stanna ett kort tag men försvinner förr eller senare. Barnen blir kvar men de behöver fortfarande viktiga personer i sitt liv. De behöver bra förebilder. Omsorgsfulla morföräldrar kan mycket väl fulla behovet. De kan bli lagligt involverade då barnet (barnbarnets) bästa är hotat.

Det har även blivit en ny trend i samhället med de väldigt unga mammorna "16 and pregnant"! De här oerfarna unga tjejer som oftast är arbetslösa och saknar självförtroende (på grund av unga ålder) blir oftast ensamstående ansvarig för sina barn. Mannen som är biologiska pappan till barnet försvinner oftast väldigt snabbt ur bilden. Jag tycker, i sådana fall, att samhället ställer stort krav på dessa unga vårdnadshavare. Men först och främst gör så att barn drabbas av det. Lagen borde se morföräldrarna som trygghet i sådana fall. Många barn skulle få sin trygghet, omvårdnad och god fostran om de fick morföräldrars lagliga stöd.