tisdag 30 december 2008

Är barnagan på väg tillbaka i Sverige?

Vissa typer av våld mot barn har ökat. I en nationell kartläggning vid namn ”Våld mot barn 2006 – 2007 - En nationell kartläggning” (Svensson, B., Långberg, B., Janson, S (2007), Allmänna barnhuset och Karlstad universitet) har barns erfarenheter av kroppslig bestraffning mellan år 2000 och 2006 undersökts. Föräldrar till 1 692 barn har besvarat en enkät om deras syn på barnuppfostran, attityder till och användande av kroppslig bestraffning mot barn.
2 510 elever (årskurs 4, 6 och 9) har besvarat en enkät om erfarenhet av och attityder till kroppslig bestraffning och mobbning. Studien är en uppföljning av en tidigare undersökning som gjordes 2000.

Undersökningen från 2006 pekar på att både barns och vuxnas attityder till kroppslig bestraffning fortsätter att bli alltmer negativa (var tionde elev och var sjunde föräldrar svarade att de är positiva till kroppslig bestraffning). I elevundersökningarna från 2000 och 2006 framkommer att det inte är fler elever som uppger sig bli slagna av sina föräldrar, medan föräldraenkäten från 2006 visar att kroppslig bestraffning inte fortsatt att minska. Det är alltså lika många barn som blir slagna som för sju år sedan fast allmänheten är mer negativ till aga. Andelen barn som någon gång över en längre tid utsatts för allvarliga kroppsliga bestraffningar har legat stabilt runt tre till fyra procent sedan 1980-talet.
Särskilt anmärkningsvärt är att undersökningen visar att föräldrar som själva anger att de knuffat, huggit tag i eller ruskat sitt barn har fördubblats - för barn under ett år är ökningen fem gånger. Skillnaderna mellan enkäten från år 2000 och år 2006 är statistiskt signifikanta. Den största ökningen när det gäller att hugga tag i och ruska om barnet står svenskfödda småbarnsföräldrar för.

Elevenkäten från 2006 visar att en fjärdedel av de elever som blivit slagna inte hade någon vuxen att anförtro sig åt, vilket är en ökning i jämförelse med enkäten från år 2000. I jämförelse med enkäten från år 2000 uppgav nästan tre gånger så många elever år 2006 att ingen annan än den som slagit vetat om vad som hänt. Detta förklaras framförallt med att betydligt färre vuxna inom exempelvis skola eller föreningsliv haft kännedom om att barnet blivit slaget.

Det är beklagligt att regeringens redogörelse för barnpolitikens inriktning under de kommande åren i barnskrivelsen innehåller så få konkreta förslag på hur man ska minska den påvisade ökningen av aga samt minska det allvarliga våldet mot barn som legat konstant i snart trettio år. Detta gäller inte minst särskilt utsatta barn, exempelvis barn med långvarig sjukdom.

Sverige var det första landet i världen som 1979 införde lagstiftning mot barnaga. Som tidigare ledamot i Europarådet har jag drivit att alla Europas länder ska ha förbud mot barnaga. Allt fler länder har infört eller är på gång att införa agaförbud. Då är det skamligt för Sverige att inte länge vara ett föredöme.

måndag 29 december 2008

Om påven och om Selma

Även jag lät mig uppröras och luras av media när jag trodde att påven i sitt jultal till kurian fördömt homosexuella handlingar. Flera tidningar påstod att han förklarat att sexualitetens syfte är att leda till barnalstring. Det skulle ju döma ut också sexuella handlingar mellan män och kvinnor som inte kan få barn, t.ex. mellan mig (60 plus) och min man.

Nu har från katolskt håll kommit dementier. Påven har inte fördömt homosexuella handlingar i sitt jultal. För säkerhets skull har jag kollat källan och inte hittat att påven skulle gjort det. Man kan ju undra- hur uppstår sådana påståenden? Är det en tidningsanka? Hur noga kollar media källan för sina uppgifter? Varifrån kommer påståendet om påvens tal om sexuella handlingar?

Eller finns det anledning att misstänka att hans tal ändrats innan det lades ut på nätet?

Appropå homosexualitet har jag sett båda avsnitten om Selma Lagerlöf som gick i TV under julen. Det första avsnittet tycker jag var konstlat medan det andra som utspelas när Selma fick Nobelpriset var lysande, inte minst när hon träffade den avundsjuke August Strindberg.

Hon, lesbisk, är en lysande skildrare av kärleken mellan en man och en kvinna. Ingen har rätt att värdera kärlek. Den är lika berättigad och lika mycket värd i hetro-som homosexuella kärleksförhållanden.

Jag planerar inför 100 års dagen av Selmas Nobelpris att skriva en artikel om henne som liberal feminist. Därför läser jag boken "En riktig författarhustru" med hennes brev till sin stora kärlek Valborg Olander.

Trevligt att namnet Selma blivit ett trendnamn för nya små kvinnor.

tisdag 23 december 2008

Bilbekymmer

Varje fredagsmorgon äter jag frukost med min Rotaryklubb på Lidingö. Jag är mycket förtjust i den. Där får jag en god frukost till en rimlig penning, bra och intressanta föredrag och inte minst värdefulla kontakter, som jag har stor nytta av som riksdagsledamot. I fredags fick jag diskutera krisen för bilindustrin med Bertil Moldén, vd för Bil Sweden. Bertil är naturligtvis mycket bekymrad över läget, men också över de än så länge oklara reglerna för det statliga stödet till svensk bilindustri. Och han är mycket oroad över alla underleverantörer som slås ut. Kommer de också få del av stödet? Han hade beska kommentarer över näringsmininster Maud Olofsson som i en intervju förklarat att hon önskar sig BMW cabriolet. Fast jag undrar, hur nationalistisk ska man bli i kristider? Hade det varit bättre om hon önskat sig en Volvo, knappast längre en svensk bil eftersom den tillverkas i Genf i Belgien? Men visst är läget jättebekymmersamt för svensk bilindustri, som enligt Bertil Moldén, ligger för långt från de centrala delarna av Europa för att på allvar kunna konkurrerar med andra länder.

Jag har länge funderat på att byta min Peugeot till en ny miljöbil. Men till vilket märke har jag svårt att bestämma. Vilken är den bästa miljöbilen? Ska den köras på etanol eller diesel? Jag är vankelmodig.

torsdag 18 december 2008

Justitieministern och julgardinerna

Varje onsdagsförmiddag träffas de borgerliga ledamöterna i riksdagens justitieutskott i regeringskansliet Rosenbad för information och diskussion om aktuella rättspolitiska frågor.
Det brukar vara intressant och givande. Ofta får vi då träffa justitieminister Beatrice Ask.

I går suckade hon lite över den annalkande julen och allt som skulle hinnas med inför den. Hennes mamma hade ringt och frågat om hon hängt upp julgardinerna. Det hade hon inte och mamma skulle komma om några dagar. Jag replikerade att jag tyckte att detta kunde väl mamma hjälpa henne med.

Men detta har en djupare dimension. Ställer kvinnor fortfarande för stora krav på sig själva att alltid vara duktiga och uppfylla omgivningens förväntningar i alla avseenden? Och om förväntningarna kommer från den egna mamman är det då ännu svårare att stå emot?

Även om man är landets justitieminister är man också en skötsam dotter. Julgardiner är nog aldrig ett problem för en manlig justitieminister. Det är svårt med jämställdheten så länge män och kvinnor upplever så olika förväntningar på sig. Kvinnor måste lära sig att släppa taget om förväntningarna. Det gäller även mig själv.

När Bea gick bad jag henne hälsa sin mamma att vi anser att hon är en duktig justitieminister. Då blev hon glad.

tisdag 16 december 2008

Trist budgetdebatt i riksdagen

I går kväll hade mitt utskott, justitieutskottet, budgetdebatt i riksdagen. Den blev rätt trist tyvärr, inte bara för att den låg sent på kvällen, då de flesta var trötta och hungriga. Debatten inleddes av utskottets ordförande, förre justitiemininster Thomas Bodström. Han gick till hårt angrepp mot regeringen för att den vägrade att inse att läget för polisen var katastrofalt. Det hade han, påstod han, fått bekräftat från ett möte med länspolismästarna. Efter sitt utfall satt han knäpp tyst hela debatten och lät istället hans nya samarbetspartiet v och mp ta replikerna mot de borgerliga partiernas företrädare. De förklarade att läget visst inte var besvärligt utan att anslaget för 2009 bedömdes tillräckligt av polisen. Efter debatten blev moderaten i utskottet Henrik von Sydow kontaktad av en mycket upprörd länspolismästare som starkt ogillade Bodströms agerande. Man är visst inte missnöjd med regeringen och synpunkter och ev. kritik vill man framföra själv direkt till regeringen, inte via en politiker i riksdagens talarstol.

Själv lyfte jag fram i mitt inlägg bl.a. den ökande grova brottsligheten och hur den ska bekämpas, en human och effektiv kriminalvård, liksom mäns våld mot kvinnor. Den sistnämnda är sedan länge en högt prioriterad fråga för mig i mitt riksdagsarbete.

På riksdagens hemsida, http://www.riksdagen.se/ kan man ta del av debatterna.

lördag 13 december 2008

Ensam av Natalja Tolstaja

När jag besökte S:t Petersburg tillsammans med en grupp svenska kvinnor fick vi som guide och tolk en oförglömlig ryska Natalja Tolstaja, barnbarn till den store författaren. Hon talar flytande svenska efter ett år i Umeå som inspektör för undervisningen i ryska i svenska skolor och som gästföreläsare vid universitet.

Hon medverkade i Västerbottens-Kuriren under sin tid i Umeå, skrev på ryska men översattes av dåvarande chefredaktören och Rysslandskännaren Olof Kleberg. Hennes tredje bok är novellsamlingen ensam (Ord & visor förlag) och den första som översatts till svenska.

Hennes noveller, som bäst läses en i taget, är charmfulla och ofta dråpliga men med en mörk underton. Ryssland av idag är i hennes skildring ett jobbigt samhälle att leva i och innebär många praktiska bekymmer. Ibland hänger jag inte riktigt med, men hennes träffsäkra och humoristiska beskrivning av Sverige och svenskar gillar jag verkligen. Är man intresserad av det moderna Ryssland bedömer jag att man har stort utbyte av boken.

torsdag 11 december 2008

Utredning bra för Lidingös ungdomar

Igår presenterades Barnbrottsutredningen. Utredaren Nils Rekke föreslår bland annat att brott som begås av barn under 15 år ska utredas oftare och att det ska bli tillåtet att drogtesta barn under 15 med tvång. Jag är mycket nöjd med innehållet.
Detta är frågor som folkpartiet har drivit länge, och det känns bra att vi nu kommit ett steg närmare lagstiftning i dessa frågor.
Ungdomsbrottslighet är ett problem även på Lidingö. Med de nya förslagen får polisen nya möjligheter att göra tidiga och tydliga insatser för Lidingös ungdomar på glid, och även de sociala myndigheternas ansvar skärps. Det är viktigt både för de ungdomar som begår brott och för de som är brottsoffer.

onsdag 10 december 2008

Kvinnliga fredspristagare 2009

Nu är det dags att nominera 2009 års fredspristagare. Det är dags för kloka kvinnor. Kvinnor är krigets största offer men tillåts inte vara med för att förhindra krig, medla eller fredsförhandla. Vid förhandlingsborden sitter de gråklädda männen – de krigande fraktionerna – men inte krigens offer kvinnorna.
UNIFEM Sverige, där jag är styrelseledamot, föreslår idag på Nobeldagen två kvinnor till 2009 års fredspris; Ellen Johnson Sirleaf, Liberia och Elisabeth Rehn, Finland.
Tillsammans har de i sitt arbete "Women, War and Peace" visat de förödande konsekvenserna krig har för kvinnor. De har kartlagt förekomsten av våldtäkt som vapen i fjorton konfliktområden; bland dem Liberia, Kongo, Kambodja, f.d. Jugoslavien, Kosovo, Rwanda och Palestina. Militariseringen av samhällena föder nya nivåer av våld, som hotar kvinnors liv före, under och efter konflikter.
Med sitt arbete har de visat vilken potential det är att låta kvinnor delta i hela fredsprocessen. De har visat på genusdimensionen i väpnade konflikter och dess relevans till internationell fred och säkerhet.
Elisabeth Rehn är politiker och tidigare EU-parlamentariker, utbildningsminister och försvarsminister. Hon har bl. a. varit undergeneralsekreterare i FN och generalsekreterarens representant i Bosnien och Herzegovina och UNDP-rapportör om Palestina.
Ellen Johnson Sirleaf är president i Liberia och valdes efter år av kamp för frihet, rättvisa och jämlikhet, fängelsevistelse och flerårig exil tack vare framför allt kvinnornas fredliga protester och kamp. Hon har en ekonomisk bakgrund som såväl finansminister som anställd i Världsbanken.
Som riksdagsledamot har jag rätt att föreslå den norska Nobelkommittén fredspristagare. Det är med glädje jag kommer att nominera Elisabeth Rehn och Ellen Sirleaf Johson

torsdag 4 december 2008

Säkra medicineringen för äldre

Lidingöpartiet har föreslagit att en särskild grupp ska tillsättas i kommunen för att granska de äldres medicinintag. Bakgrunden är de uppgifter som förekommit på sista tiden om att äldre övermedcineras och mår dåligt av alla de biverkningar detta för med sig. Vi är också mycket upprörda och oroade av att äldre får för många och ibland felaktiga mediciner. Självklart måste detta förhindras.
Därför har alliansregeringen avsatt 1, 35 miljarder kronor under fyra år till granskning av patienternas läkemedel. Regelbundna läkemedelsgenomgångar ingår i överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättning för subventionerade läkemedel. Det nya nationella demenscentrumet ska se till att ny forskning och nya metoder når ut till läkarna. En utredning ser över yrkeskraven för personal inom äldreomsorgen. Arbete pågår också med en lagstadgad värdegrund inom äldreomsorgen.
Apoteken har också en viktig uppgift. De ska informera om vad man som äldre ska tänka på när man använder sitt läkemedel. I studiecirklar (Studieförbundet Vuxenskolan och Sveriges pensionärsförbund) framkom det att inte bara läkarna, utan också apotekspersonal, var för stressade för att hinna gå igenom den äldres läkemedelsprofil. Regeringens satsning på en omreglering av apoteksmarknaden syftar till att ge fler apotek och bättre service – särskilt med tanke på äldre.
Det allra viktigaste för säker läkemedelsanvändning bland äldre är dock att varje patient har en läkare som tar helhetsansvar för den medicinska behandlingen. Det är bland annat därför som reformen med fritt vårdval är så viktig. Patienten kan därigenom välja sin läkare och upparbeta en långsiktig relation. Det skapar trygghet och förståelse för patientens hälsohistorik. En årlig läkemedelsgenomgång ska genomföras för samtliga patienter inskrivna i hemsjukvården. Det handlar om en omprövning och uppföljning av varje individs läkemedelsanvändning gjord av en läkare tillsammans med en distriktssköterska.
Så vi vill se lösningen för att förhindra felaktig medicinering av äldre. Någon kommunal granskningsgrupp behövs inte. Ansvaret vilar på landstinget.