torsdag 29 augusti 2013

Ta tillvara personer över 65 år och äldres möjligheter att fortsätta att förvärvsarbeta.


"För några år sedan visade en intervjustudie av 80-åringar och äldre att i samband med pensioneringen upplevde de att de gick från att vara Någon i samhället till att bli Ingen. Om man hade avlönat arbete var man Någon, sedan förvandlades man till Ingen oavsett vad man ägnade sin tid åt Detta måste vi ändra på. Äldre måste ses som Någon hela livs-resan ". (Barbro Westerholm).

"Arbete befrämjar hälsa och välstånd" är ett gammalt talesätt. Genom att det ges möjlighet att fortsätta att arbeta efter 65 kan vi på så sätt lägga flera friska år till vår livslängd. Detta är i sig en samhällsekonomisk vinst. Många som passerat 65 skulle om det fanns möjlighet att ev. gå ner i arbetstid vilja fortsätta att förvärvsarbeta.
26% mellan 65-74 uppger, enligt AMF, att de skulle vilja förvärvsar-beta, om kunde gå ner i arbetstid. Även om intellektet är intakt kan de fysiska styrkan för många ibland tryta.

Det finns idag ingen ordentlig forskning, då det gäller äldre på arbets-marknaden. Man har tittat på vissa yrkeskategorier som t.ex. sjuksköterskor och ordningsvakter. I detta sammanhang har man  kanske fram-för allt tittat på den fysiska förmågan och styrkan. Idag finns många yrken, inom inte minst tjänstesektorn , där den fysiska förmågan är .

Äldre personer, t.ex personer som passerat 55, måste också bli mer attraktiva på arbetsmarknaden.  Idag tar arbetsgivaren ofta på sig stora kostnader när det gäller att anställa äldre personer. Det handlar inte bara om högre löner utan det tillkommer också högre PO-avgifter. Man bör se över detta om man höjer pensionsåldern och gör det möjligt att med lagligt stöd få arbeta till man är 69 eller längre och när man ser över hela pensionssystemet. När en person gått i pension blir vederbörande
"billigare" för arbetsgivaren att anställa, då särskilda medel inte behöver avsättas för den anställdes pension.

Staten och Sveriges kommuner och landsting, som är stora arbetsgivare, borde gå i bräschen för att göra det möjligt för människor över 65 att få fortsätta förvärvsarbeta genom att  i stället för t.ex löneförhöjningar ge möjlighet att gå ner i arbetstid. Det kan innebära  kortare arbetstagare eller kortare arbetsvecka. Det kan handla om delade tjänster. Det kan handla om tjänst varannan vecka, varannan månad, var tredje månad o.s.v. Listan kan göras lång. Det kan även handla om mentors-och hand-ledartjänster gentemot yngre arbetskamrater, "nischarbete" inom olika yrkeskategorier, men också om vikariepooler med äldre arbetstagare. Mycket av detta finns redan idag i mindre skala, men borde gå att utveckla  mer systematiskt för att på så sätt ta tillvara de äldres erfarenheter, kunskap  och kompetens. Naturligtvis ska arbetsgivare och arbetstagare i god tid före en arbetstagare fyller 65 samråda om hur arbetet och arbetsuppgifterna framöver ska se ut. 

Men vi får inte heller bortse från att många äldre göra viktiga ideella insatser både i den egna familjen, mot barn och barnbarn och egna makar, men också  genom engagemang i många samhällsnyttiga föreningar som exempelvis i SPF,Sveriges pensionärsförbund. Alla äldre är Någon.

(Artikel publicerad i SPF Lidingöskeppets Skeppsposten 2013:3)

söndag 18 augusti 2013

Öppen och fördomsfri kyrka


Om en knapp månad, söndagen den 15 september är det val i Svenska Kyrkan; till Kyrkomötet, till Stiftsfullmäktige i Stockholm och till Kyrkofullmäktige i Lidingö församling.

 Kyrkans agerande påverkar samhället, inte minst det lokala samhället.  Kyrkobyggnaderna är vårt gemensamma arv och kyrkan förvaltar mycket av Sveriges kulturarv. Hur ska denna kraft användas på bästa sätt?  Det är en uppgift för de styrande på olika nivåer att ansvara för.

FiSK, Fria liberaler i Svenska kyrkan,  vill poängtera några liberala frågor.

Större valfrihet i kyrkan, som innebär att du ska ha möjlighet att vara medlem i den församling där du känner dig hemma, t ex i anslutning till din arbetsplats eller i en landsbygdsförsamling vid ditt sommarhus. Det innebär också att du ska ha möjlighet att välja den präst du vill ha vid dop, vigsel och begravning.

Vi vill också verka för att kyrkan ska ta socialt ansvar och stå upp för de utsatta i samhället. Kyrkan ska vara tillgänglig och finnas nära människor i svåra situationer. Den ska vara en tydlig röst för ett samhälle som värnar om de mänskliga rättigheterna.

FiSK vill att gudstjänster och kyrkliga handlingar ska ge människor mening och hjälp i vardagen. Fler kyrkobesökare ska känna sig välkomna till en levande kyrka som balanserar tradition och förnyelse.

Musiken i kyrkan har ett stort egenvärde och lockar många besökare. De ska få möta ett rikt utbud.

Frivilligarbetet är viktigt och ska uppmuntras och utvecklas. De förtroendevalada har ett stort ansvar att sprida kyrkans budskap, inte minst bland barn och unga.

FiSK på Lidingö vill medverka till en ny större kyrka i Bodal då den nuvarande provisoriska kyrkan måste ersättas. Vi vill se en ny okonventionell kyrka som fullt ut utnyttjar det fantastiska läget.

 Nomineringsgruppen för FiSK som kandiderar i kyrkovalet är utöver mig själv               

Anna Poring, Östra Rudboda  

Hildegard Keijer, Herserud     

Anders Ulfvarson, Trolldalen

Helene Zethrin, Mosstorp

Birgit Hamvik, Gångsätra

Gunvor Weissenrieder, Rudboda

Jan Weissenrieder, Rudboda
Vi kampanjar fram till valet genom att dela ut FiSKS lokala valprogram med valsedlar i brevlådor och i Lidingö centrum. Är du medlem i Svenska kyrkan hoppas jag att du röstar i kyrkovalet!

 

 

 

torsdag 15 augusti 2013

Ylva Annerstedt


En skön sommar med lång ledighet går nu mot sitt slut, men än kan jag njuta av sol på balkongerna och morgonbad här i Gåshaga.
Men ett vemodigt besked har jag fått i sommar.
Tidigare riksdagsledamoten och kommunalpolitikern Ylva Annerstedt avled i juli efter att ha drabbats av cancer för ett par år sedan. Ylva var riksdagsledamot för Folkpartiet under åren 1978 – 1994. Hon bodde under denna tid i Södertälje där hon också hade uppdrag för Folkpartiet bl. a som kommunfullmäktiges ordförande.

Jag lärde känna Ylva när jag blev kommunalpolitisk sekreterare 1989. Ylva var då ordförande för Folkpartiets kommunalpolitiska råd, som samlade ledande kommunalpolitiker från hela landet. Ylva väckte 1989 en idé. Folkpartiet borde arrangera kommunala riksmöten för att ge kommunal- och landstingspolitiker möjlighet att träffas och diskutera gemensamma problem. Många kände sig ensamma i sitt politiska arbete och ville få känna gemenskap med andra liberaler.

Ylvas förslag föll inte i god jord hos partiledningen.  Man menade att det borde räcka med landsmötena. Men Ylva gav sig inte och fick såsmåningom partiledningens stöd. Jag fick i uppgift att medverka vid arrangerandet. Första riksmötet ägde rum i Göteborg 1990 i ett nyöppnat hotell i anslutning till gamla Eriksbergsvarvet.  När vi kom dit var kvällen före mötet rådde kaos. Men Ylva var cool och förlitade sig på personalens försäkran att allt skulle vara klart till mötets öppnande. Och det var det. Detta möte blev det första i en rad lyckade riksmöten, först vartannat år och numera varje år med alltfler deltagare. Ingen ifrågasätter dessa möten. De har blivit viktiga kontaktytor mellan partiledningen och medlemmarna.

Ylva hade en bred politisk profil. Konstitutionella frågor, kvinnofrågor och frågor rörande Stockholms län engagerade henne. Hon väckte särskild uppmärksamhet när hon stred för rätten att få äta kräftor när man vill. Hon demonstrerade detta genom att äta en kräfta i riksdagens talarstol. En konkret kamp för valfriheten.

Ylva var kreativ och mångsidigt begåvade. Hon var ursprungligen lärare och sydde också kläder. Hon lagade mycket god mat och bjöd ofta på trevliga middagar. När hon lämnat riksdagen flyttade hon till Rivieran, där hon engagerade sig i Rotary och Swea och spelade golf.

Ylva var också konstnärlig. De senaste åren ägnade hon åt akvarellmålning med flera utställningar bl.a. Folkpartiets klubbrum i riksdagen. Hon beskrev sig som akvarellists.

Ylva och jag hade inte så mycket kontakt sedan hon flyttat till Frankrike. Men hon brukade alltid komma på den årliga veteranträffen för tidigare riksdagsledamöter. Det var så roligt att får träffa henne då. Det känns så sorgligt att inte får träffa henne mer.