onsdag 26 augusti 2009

Trist resultat av folkomröstningen om barnaga på Nya Zealand

Häromdagen kom resultatet av folkomröstningen på Nya Zealand. Till min stora besvikelse vill drygt 87 procent av de röstande att den två år gamla lagen som förbjuder barnaga ska avskaffas. Det skall alltså bli fritt fram att smälla till sina barn i uppfostringssyfte. Frågan som var föremål för omröstningen var konstigt och ledande formulerad. Den löd "Ska aga som en del i bra uppfostringssyfte vara ett brott på Nya Zealand?"

Väl så ledsamt var alla de kommentarer jag fick på min artikel i www.thelocal.se och som finns i min förra blogg. Många var riktigt obehagliga och avslöjade en skrämmande syn på barn.

Den svenska modellen innebär inte att förbud mot aga är ett brott enligt brottsbalken utan det regleras i föräldrabalken som föreskriver att barn ska behandlas med respekt för sin person och får inte utsättas för aga eller annan kränkande behandling. Syftet är inte att straffa dem som agar sina barn utan att väcka opinion och åstadkomma en förändring i föräldrars uppfostringsmetoder.

Kampen mot barnaga måste fortsätta. Det är helt uppenbart.

fredag 21 augusti 2009

Smacking kids is never acceptable.Artikel i The Local

I am so disappointed learning from the Swedish media about the referendum in New Zealand whether corporal punishment should be reintroduced.

Hitting people is wrong- and children are people too. Corporal punishment of children breaches their fundamental rights to respect for their human dignity and physical integrity.
Its legality breaches their right to equal protection under the law. The rights of all children – the smallest and most fragile of people -must be fully respected.

The UN Convention on the Rights of the Child requires States, in its article 19, to protect children from ‘all forms of physical and mental violence’ while in the care of parents and others. The fact that corporal punishment of children is legal in many countries, unlike other forms of inter-personal violence, challenges the universal right to equal protection under the law.

Hitting children is also a dangerous practice, which can cause physical and psychological injury and even death. Corporal punishment is identified by research as a significant factor in the development of violent attitudes and actions, both in childhood and later life. It inhibits or prevents positive child development and positive forms of discipline. Promoting positive, non-violent forms of discipline empowers parents and reduces family stress.

In previous centuries, special defences existed in legislation in many states to justify corporal punishment of wives, servants, slaves and apprentices. Violence to women remains far too prevalent, but in most states it is no longer defended in legislation. It is paradoxical and an affront to humanity that the smallest and most vulnerable of people should have less protection from assault than adults.

In Sweden, there has been a ban on subjecting children to spanking since 1979. It goes without saying that this ban has not ended all forms of violence to children in our country. But it is obvious that attitudes towards violence and the use of physical punishment have changed for the better and today there is strong public opinion in favour of the Swedish anti-spanking law.
Available data show that no more than 11 per cent of the adult population in Sweden are positively inclined to even minor forms of physical punishment. Studies by Statistics Sweden show that spanking has become less common in our society. Attitudes have changed substantially since 1965 when a similar study was done. The in the Swedish Parental Code prohibiting spanking of children has played an important role in this positive development.
During the last two decades, reporting of child abuse and neglect has increased. There is no clear evidence which indicates a corresponding increase in actual cases of child abuse in Sweden. Everything points to other explanations such as better awareness and knowledge of children in vulnerable situations. As mentioned above, attitudes in society have also changed: people today are less willing to accept violence against children. Another reason is that the reporting obligations under the Social Welfare Act have been strengthened and many more groups of professionals are now obliged to report children at risk - so fewer cases of child abuse and neglect fail to come to the attention of the social welfare authorities.
In other countries, where corporal punishment is not prohibited for example the USA and Canada, the number of reports of child abuse and neglect has also increased. In Belgium, the numbers have increased by almost 70 per cent between 1986 and 1992.
The State's obligation under the Convention on the Rights of the Child demands that all measures must be undertaken for the implementation of the rights recognized in the Convention. Legislation is only one of the measures, but it is an important statement from society that we are no longer accepting physical chastisement of children.
When the Bill on the anti-spanking law was put forward a member of the Swedish Parliament said: "If we as parents cannot convince our children with words, then we shall never convince them with violence."

onsdag 19 augusti 2009

Sverige måste välja presstödsreform eller domstol

EU- kommissionen har i brev tiull regeringen slagit fast att det svenska presstödssystemet måste förändras eftersom det nuvarande systemet snedvrider konkurrensen. Kommissionens beslut baseras på EU:s förbud mot statliga subventioner till företag och det markerar en ny milstolpe i den snart fyrtio år långa debatten om presstödet. Om inte Sverige under ordförandeskapet vill inleda en rättslig strid med EU för att få behålla ett regelvidrigt statsstöd måste Sverige följa kommissionens beslut. En strid i EU-domstolen kan dessutom leda till at hela presstödet måste avvecklas, inte bara en mindre del av presstödet som nu konstateras vara oförenligt med statsstödsreglerna..

Kommissionen konstaterar att presstödet ger en extra snedvridning av konkurrensen i storstadsområdena. Detta innebär att storstadsstödet pekas ut som den problematiska delen av presstödet och att stödets konkurrenspåverkan i dessa områden inte kan negligeras. Kommissionen konstaterar också att presstödets marknadsdefinition inte är relevant. Av detta följer att även andra tidningar än prenumererade morgontidningar i fortsättningen måste beaktas när stödets tillåtlighet ska bedömas. Det innebär exempelvis för Stockholms del att det finns minst sex tidningar som konkurrerar om annonspengarna.

Kommissionen konstaterar att det svenska storstadsstödet varken är nödvändigt eller lämpligt. Denna skrivning ska ses mot bakgrund av att konkurrenssnedvridningen anses vara särskilt problematisk i storstäderna.

I brevet konstateras att presstöd som syftar till att öka mediemångfalden kan vara legitimt om det är utformat på rätt sätt. Men som om inte kommissionens tidigare påpekanden mot storstadsstödet är tydliga nog skriver man i slutet av texten rakt ut att det svenska presstödet i dess nuvarande form strider mot fördraget. Kommissionen accepterar stödet till landsortstidningar och stödet till låg och medelfrekventa tidningar men vidhåller att regeringen måste reformera storstadsstödet.

Vi måste således konstatera att Sverige måste förändra presstödet om vi inte vill hamna i EU-domstolen i strid i en statsstödsfråga.

Frågan som hänger i luften är hur stödet ska reformeras. Kommissionen slår fast att man kan samtycka till ett nytt gränsvärde för storstadstidningar med stor upplaga om de behandlas på samma sätt som hög- och medelfrekventa tidningar vilket innebär ett maximalt stödbelopp om 17 miljoner kronor per år. Vidare framhåller kommissionen att ett alternativ är att helt avskaffa stödet till storstadstidningar.

Sverige stöder EU:s stränga reglemente mot statsstöd och det vore märkligt att ta en konflikt om dessa regler när det gäller presstödet. En sådan konflikt skulle inte bara sabotera arbetet mot företagssubventioner i EU utan också fläcka det svenska ordförandeskapet.

Den enda rimliga lösningen i nuläget är att Sverige snarast meddelar att presstödet ska förändras och att regeringen tillsätter en utredning som utarbetar förslag om hur det ska ske. En sådan utredning bör självklart beakta hela den enorma förändring som skett i medielandskapet de senaste åren och göra en modern bedömning av stödfrågan utifrån detta.

Sverige ska svara kommissionen senast i september. Att ens utnyttja möjligheten att ansöka om förlängd svarstid hos kommissionen vore olyckligt eftersom en sådan begäran antyder att Sverige överväger att hellre gå till domstol än att genomföra en relativt enkel reform i enlighet med de EU-regler vi stöder i alla andra sammanhang.

tisdag 11 augusti 2009

Öka statsbidragen till Lidingö och andra kommuner

Det väntar en tuff höst för landets kommuner, också Lidingö, inför arbetet med 2010 års budget. Kommunerna har stora ekonomiska problem. Även om det finns tecken på att den ekonomiska krisen vänt, att botten nåtts, så gäller fortsatt försiktighet. Det kan komma nya bakslag.

Risken är att när kommunerna ska betala ut socialbidrag till nya arbetslösa, så måste kommunerna spara in på välfärdens kärnområden för att få budgeten att gå ihop. Personal sägs upp i skolan och i äldreomsorgen. Då ökar antalet arbetslösa ytterligare och krisen förvärras.

Sverige bör formulera nya spelregler för den kommunala ekonomin. Statsbidragen behöver öka i lågkonjunktur för att dämpa nedgången i ekonomin och minska i högkonjunktur för att bromsa överhettning.

Nu hinns ett stort systemskifte för kommunal ekonomi inte med inför 2010. I stället behövs, enligt folkpartiet, förstärkningar genom ett antal miljarder i överföringar från staten. Det är fullt rimligt att tänka sig att förstärkningen är tillfällig, att ökade statsbidrag bara utgår under lågkonjunkturen och att de upphör i takt med att kommunernas egna skatteintäkter ökar igen.

Lågkonjunkturen med ökad arbetslöshet, inte minst för ungdomar, sammanfaller med extremt stora ungdomskullar. Det betyder att under det närmsta året blir en stor utmaning för ungdomar att hitta jobb, även om Lidingös ungdomar förefaller jämförelsevis lyckligt lottade.

Det är bättre att den som saknar utbildning utbildar sig än att bara gå och slå dank. Därför är det, menar folkpartiet, en rimlig åtgärd att bygga ut antalet utbildningsplatser inom universiteten och vuxenutbildningen. Minst 10 000 nya utbildningsplatser lär behövas i början av nästa år.

Det finns, enligt folkpartiets bedömning, ekonomiskt utrymme för ytterligare väl genomtänkta reformer inför budgetåret 2010.

Men varning för ohämmad utgiftspopulism. Det finns i stort sett ingen statsutgift som inte den rödgröna oppositionen vill öka. Allt åt alla. De tre vänsterpartierna har sagt att de vill höja skatterna nästa år, dock inte så mycket som krävs för att betala alla löften.

Skattehöjningar under lågkonjunktur är fel. I stället bör ekonomin stimuleras. Att staten drar in köpkraft till exempel genom sänkta skatter under lågkonjunktur är direkt kontraproduktivitet.

Nu är det bara ett år kvar till valet. Det väger just nu jämt mellan riksdagsblocken. Två alternativ står mot varandra. Ska den ekonomiska politiken bygga på försiktighet och ansvarstagande eller populism? Jag är övertygad om att en stor majoritet av Lidingöbor väljer det första alternativet.

torsdag 6 augusti 2009

Annorlunda barnbarn

Chock blandad med glädje och oro för framtiden. Så upplever de flesta mor-och farföräldrar att få ett barnbarn med funktionshinder. Hur ska det gå för barnet och dess familj? Hur ska föräldrarna klara av det? Och syskonen? Hur kan de bli till stöd och hjälp?

I Annorlunda barnbarn (CURA) tar Monica Klasén Mc Grath klokt och insiktsfullt upp mor-och farföräldrars situation, praktiskt och känslomässigt, när det fått ett barnbarn med funktionshinder. I intervjuer får vi möta far- och morföräldrar och föräldrar som berättar om svåra erfarenheter, men också om det positiva, om glädjen över att vara förälder, eller mor-och farförälder, om kärleken och stoltheten över barn och barnbarn. De talar också om de känsliga relationerna mellan föräldrar och mor-och farföräldrar kring ett funktionshindrat barn.

Författaren ger goda råd, beskriver vanliga funktionshinder och dess orsaker samt förmedlar kontaktuppgifter.

Trots allt som skrivits om barn med funktionshinder finns det hittills ingen litteratur eller forskning på detta område. Därför fyller Annorlunda barnbarn en viktig funktion.

Helena Bargholtz

måndag 3 augusti 2009

Nedkopplad, avkopplad

Jag har haft fyra härliga veckor på Gotland, varav en omfattade Almedalsveckan. Den blev så lyckad, jag tror, för alla som var där. Fullt på seminarier och krogar, festligt och bra väder. FPs kväll med Jan Björklund drog bra med folk. Jag deltog i flera debattpaneler, bl.a. de som framgår av min senaste blogg.

Så blev det tre semesterveckor i Fleringe med familjen. Det är fin liten socken på norra Gotland men med besvärliga mottagningsförhållanden för internet. Så jag lämnade datorn hemma på Lidingö och njöt av den gotländska friden nedkopplad och avkopplad.

Väl hemma igen blev det mycket att ta igen. Inte minst bloggandet.

Sommarens "snackis" på Gotland är tveklöst landshövdingen Marainne Samuelssons agerande att bevilja Payex grundare Max Hansson bygglov inom strandskyddsområdet på Östergarn mot sina handläggares inrådan. Dessutom godkände hon hans tidigare byggnader uppförda utan bygglov. Den makten har en landshövding. Till sina medabetare förklarade hon att man får särbehandla viktiga personer och ge dem förmåner som inte vanliga människofr kan få. "Så är lagen" framhöll hon. Detta framkom då en av hennes medarbetare i hemlighet spelade in vad som sas under sammanträdet. Detta spelades upp i Radio Gotland.
Det stod i strid mot vad hon tidigare sagt i en intervju i Gotlands Tidningar, nämligen att viktiga personer som Max Hansson ska behandlas hårdare än vanliga människor.

Hon har onekligen hanterat frågan oklokt, oavsett om hon gjort något brottsligt eller ej.