söndag 30 september 2012

Almedalen bättre än bokmässan

Hemma igen efter två dagar på Bok & Bibliotek i Göteborg. Det var första gången för mig. Jag var naturligtvis nyfiken på Bokmässan som jag hört så mycket talas om inte minst från andra styelsemedlemmar i mina båda organisationer Stiftelsen Fistulasjukhuset www.fistulasjukhuset.se och UN Women www.UNWomen.se Bägge är representerade på Internationella torget.

Jag blev omtumlad och utmattad. Det var för mig för många utställare, för många litterära hörnor, för många böcker och framför allt för mycket folk. Det är naturligtvis kul att så många är så intresserade av litteratur. Jag vimsade runt, hade svårt att hitta och luften var alldeles för torr. Och det är dyrt 220 kronor för en dagsbiljett och särskilda avgifter för seminarier. Men många tycks vara beredda att betala. Köerna ringlade sig jättelånga utanför Svenska Mässan när jag lämnade den.

En stor behållning hade jag ändå av den föreläsning som Föreningen Norden i Lerum anordnade på kvällen i Lerums gymnasium. Ordförande är min partivän Inger Mathisson.

Hon hade bjudit in Mikael Holmström, mångårig säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet. Jag träffade Mikael under min tid i riksdagens konstitutionsutskott när vi granskade tsunamikatastrofen. Han talade utifrån sin bok "Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser." För den har han fått föreningen grävande journalisters guldspade 2012.

Almedalsveckan och bokmässan är två stora årliga arrangemang. Jag föredrar Almedalsveckan. Det är sommar, man rör sig utomhus ( det kan vara  trångt på Donnersplats) och framför allt seminarier och framträdandena i Almedalen är gratis.

Jag längtar redan efter nästa års Almedalsvecka .Bokmässan avstår jag ifrån..











måndag 24 september 2012

Hur kul är det att bli äldre?

Det är jättekul att bli äldre om man får tro Dag Sebastian Ahlander, pensionerad diplomat och framgångsrik barnboksförfattare. Han ger i "Handbok för glada gubbar" (Bonnier Fakta) 109 goda råd för att nå livets höjdpunkt.

Jag köpte den till min man, generationskamrat med författaren, och läste den naturligtvis nyfiket själv.

Många män är vilsna inför pensioneringen menar Dag Sebastian Ahlander. Det är den sista stora omställningen i livet. Med tur kan vi få många goda år till. Men då gäller det att satsa på sitt nya liv och bli en glad gubbe.

Några av hans råd är
- besök inte din gamla arbetsplats
- håll tyst på rätt ställe
- titta inte på klockan
- sluta jaga ogräs
 -sätt färg på dig själv

Alla hans råd åtföljs av personliga och underhållande reflexioner.

De flesta kloka råden är också tillämpliga för glada gummor. Jag blev glad och uppmuntrad redan av att läsa boken.

Hans bok borde ge honom talrika inbjudningar till pensionärsföreningarnas möten. Jag hoppas få höra honom på min, Lidingöskeppet.



tisdag 11 september 2012

Är Lidingö Stockholms bakgård?

Det kan förefall så, åtminstone för oss lidingöbor. Att stockholmspolitikerna inte är särskilt intresserade av närkommunen Lidingö märkte jag  under min tid som lidingöpolitiker. Det var tydligt in diskussionerna om trängselskatten där stockholmsföreträdae först ville lägga en avgiftsstation mitt på Lidingöbron, där gränsen mellan kommunerna går. Stockolms stad äger halva bron. Det skulle innebära att ett körfält måste offras. Tack och lov insåg stockholmsföreträdarna till slut det orimliga i en sådan modell.

Nu handlar det om infartsparkeringen vid Ropsten. Den är ju av avgörande betydelse för alla lidingöbor som inte vill ta bilen till innerstan utan istället ta tunnelbanan. Och som det nu ser ut på Lidingövägen får man vara tacksam för alla som avstår att köra på den. Men det är ju ett övertgående problem. 2015 lär vägen vara klar i sin nya skepnad.

Alla som vill ställa bilen i Ropsten kommer att får kämpa hårt för att få en av de fåtaliga parkeringsplatserna och dessutom betala dyrt, 50 kr per dag mot nuvarande 30 kr.

Detta tycks inte bekymra Stockholms stad. Det är lidingöbornas problem tycks man mena. Får se om kommunalrådet Paul Lindquist kan hävda Lidingös intressen gentemot sina partikamrater i Stockholms stadshus. Han är sent ute. Snart sätts spaden i marken för den nya bebyggelsen Husarviken på lidingöbornas parkeringsplats.

Och inte nog med detta. Min partikamrat Göran Tegnér, Folkpartiet, trafikplanerare och politiker vet att SL planerar att dra ned på anskaffningen av de utlovade nya spårvagnarna.. SL lär  planera för ett tåg  som bara rymmer 960 sittande per timme och riktning. Detta är 44 % lägre sittplatskapacitet jämfört med idag. Det är helt oacceptabelt.

Lidingö tycks fastna i en rävsax genom mindre parkeringsmöjligheter vid Ropsten, höjda parkeringsavgifter och försämrad komfort på ildingötågen.

Att vi bor i en gemensam region där vi ska lösa problem tillsammans så att vi får rättvisa och likvärdiga villkor tycks vara en chimär.