lördag 29 mars 2008

En annorlunda kärleksroman

BOK. En ung kvinna i Uppsala blir en vinterdag 1923 på avstånd förälskad intill besatthet i Dag Hammarskjöld. Denna känsla fyller hennes liv och styr henne fram till Dags död 1961. Den hindrar henne från att älska en jämnårig man som också idoliserar Dag. Deras gemenskap är helt uppbyggd kring den dyrkade Dag, som de inte känner och som kvinnan talat med en enda gång. Detta är i korthet handlingen i Björn Runeborgs Dag (Albert Bonniers förlag). Det hade kunnat bli en patetisk skildring. Men inte alls, tvärtom läste jag den som en annorlunda kärleksroman, som visar att människors inre upplevelser ofta är starkare än yttre händelser. Björn Runeborg har belönats med Sveriges Radios Romanpris 2008 för sin bok med motiveringen ”Dag är en ömsint skildring av mänskligt sökande efter mening och vägar. Björn Runeborg skriver med respekt både för sina gestalter och sina läsare.” Priset är mycket välförtjänt.

torsdag 27 mars 2008

Bygg ett nytt Tor nära Lidingö Centrum!

Äldre är en mångfacetterad grupp. Därför behöver vi en äldreomsorg som ger möjligheter till en mångfald av innehåll, utförande och ägande. Det är den äldres vilja och behov som ska ligga i fokus.

Den psykiska ohälsan bland äldre är ett allt större problem som i mångt och mycket beror på att innehållet i äldreomsorgen gått från omsorg till vård. Det sociala innehållet har försvunnit från många äldres liv.

För närvarande står drygt 500 personer i seniorboendekön. Av dessa önskar 97 % endast boende på Tor. Det visar med all tydlighet att det är just det centrala läget som eftertraktas tillsammans med gemenskap med andra äldre. Låt oss då göra något åt detta! Vi är övertygade om att markfrågan kan lösas om viljan finns, liksom övriga frågor kopplade till ett nytt byggprojekt. Jag är väl medveten om att dessa frågor tar tid, men just därför är det angeläget att man startar processen nu för att få fram ett nytt Tor nära Centrum!

måndag 24 mars 2008

Vad händer i Kina under OS?

I mitt förra inlägg skrev jag att jag inte anser att Kina förtjänar OS. Nu oroar jag mig för vad som kan hända under spelen. Många politiska aktivister kommer säkert till Peking för att demonstrera mot Kinas kränkning av mänskliga rättigheter och förföljelse av bl.a Falun Gongutövare. Hur kommer de kinesiska myndigheterna att reagera? De lär väl knappast göra det med silkesvantar. Vad vi fick uppleva i Göteborg under Sveriges ordförandeskap för EU är en västanfläkt mot vad vi kan få se i Peking. Oroligheterna under OS kommer att ta uppmärksamheten från tävlingarna. Redan idag har vi fått höra om demonstrationrna i samband med att den olympiska elden tänts.

Jag skulle helst se att inga svenskar; idrottare, regeringsledamöter och kungligheter finns på plats under OS.

lördag 22 mars 2008

Förtjänar Kina OS?

Det är nu bara ett par månader kvar till sommarolympiaden i Kina.
Jag är mycket bekymrad över detta. Och många med mig. Otaliga är de skrämmande vittnesmålen om hur den kinesiska regimen kränker demokratin och mänskliga rättigheter. Nu senast har vi sett detta i Tibet.

Idrott och sport engagerar mängder av människor; i långt högre utsträckning än politik. Därför är det viktigt att de demokratiska principer som är grundläggande i ett gott samhälle också genomsyrar idrotten. Så är tyvärr inte alltid fallet. Det är därför upprörande om den internationella olympiska kommittén anser att sport är viktigare än mänskliga rättigheter; att medan olympiska kommittén svarar för sporten, får andra svara för mänskliga rättigheter. Uttalanden från kommittén antyder att så kan vara fallet. Det måste slås fast internationellt att idrott och politik hör ihop. Uppenbarligen har man bortsett från detta när Kina fick OS trots landets flagranta brott mot mänskliga rättigheter.

Inför beslutet av internationella olympiska kommitténs beslut om vem som skulle få arrangera sommar OS 2008 opponerade sig folkpartiet, tyvärr förgäves, mot förslaget att erbjuda Kina spelen. När nu Kina ändå får spelen måste den svenska regeringen verka kraftfullt för att påverka den kinesiska regimen i demokratisk riktning. Det handlar om att upphöra med förföljelsen av regimkritiker och oliktänkanden som Falun Gong anhängare och kristna grupper. Det handlar också om att inhemsk och utländsk media ska kunna arbeta fritt i samband med spelen.

Men med all säkerhet kommer den kinesiska regimen att vilja slå blå dunster för att få andra länder att tro att man nu är en regim som fullt ut agerar demokratiskt och respekterar mänskliga rättigheter. Många länder kommer nog att undvika besvärliga frågor om detta i missriktad hövlighet mot värdlandet. Det finns ju också ekonomiska handelsintressen för länderna att bevaka. Denna missriktade hövlighet får absolut inte bli den svenska regeringens linje.

Under OS 2004 visade Kina att man är en nation att räkna med också inom sport och idrott. Utvecklingen det närmaste året fram till olympiaden kommer att bli av väsentlig betydelse för Kinas relationer till omvärlden. Det är osäkert vilken riktning utvecklingen tar. OS som Kina så gärna vill ha, är tyvärr ingen garanti för att kinesiska ledare kommer att visa förnuft när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och fred. Förhoppningarna att regimen inte skulle våga riskera spelen, t.ex. genom ett militärt ingripande mot Taiwan, kan mycket väl visa sig vara naiva.

Visserligen har kinesisk politik under den senaste tiden kännetecknats av en formellt mer öppen stil. Men den hårda linjen består mot Taiwan och Hongkong liksom förföljelserna mot otillåtna grupper som Falun Gong och kristna grupper. Den senaste tidens skrämmande händelser i Burma visar också Kinas bristande vilja att utöva påtryckningar för att stoppa den burmesiska militärjuntans brutala aktioner mot människorättsaktivister och regimkritiker. Inget har hittills visat att den kinesiska regimen i realiteten vill verka för demokrati och mänskliga rättigheter. Omvärlden har blivit lurad i tron på att OS skulle påverka Kina i positiv riktning. Därför anser jag att Kina inte förtjänar OS.