Ge biståndet till kvinnorna

I fredags firade Svenska FN förbundet FN dagen med en talarstafett mitt i vimlet på Centralen. Talare från en rad olika organisationer avlöste varandra och jag talade för Folkpartiet.

Så här sade jag.
Milleniemål 3 ska bekämpa könsdiskriminering på tre fronter; i skolan, i yrkeslivet och i politiken. Jag tänker tala om politiken.

Kvinnors formella politiska deltagande har ökat sedan 1990. Men skillnaden är fortfarande enorm. I Nordafrika finns det väldigt få kvinnliga politiker.
Därför väcktes stora förhoppningar under den arabiska våren om kvinnors möjligheter att få ökad politisk makt.

Optimismen från början av året har mattats av. I Syrien och flera andra arabländer sitter despoterna kvar vid makten. De skyr inga medel för att tysta kraven på frihet.
Länderna där självhärskaren har störtats går nu den mödosamma vägen mot större demokrati. I söndags gick Tunisien till val. Egypten har val senare i år.
Det blev inte så enkelt som många hade hoppats, när euforin på Tahrirtorget i Kairo ryckte med hela världen i jubel över människors gemensamma kraft. Den gamla maktapparaten ger inte upp så lätt. De tidigare regimerna har anhängare som söker revansch. De religiösa krafterna, som det muslimska brödraskapet i Egypten, har en stark organisation. Militären är en maktfaktor i många länder.

Nu stiger oron för att den arabiska vårens stora segrare, kvinnorna, också kommer att trängas tillbaka mot en gammal undertryckt roll i samhället.

Kvinnorna spelade en avgörande, modig roll i den arabiska våren. I Tunisien stod välutbildade kvinnor, läkare, lärare och advokater i främsta ledet. De krävde inte bara demokrati utan också dess självklara komponent jämställdhet. I Egypten fanns bloggaren Asmaa Mahfouz, som satte ord på den spontana rörelsens vilja.
"Vi var där allihopa, kastade sten och tog hand om de döda. Vi gjorde allt. Det var ingen skillnad på män och kvinnor", konstaterar hon i en intervju.

I Jemen ledde Tawakul Karman, en av fredspristagarna, de första studentdemonstrationerna. I Bahrain heter en av förgrundsgestalterna Zainab Alkhavaja. Många tusentals andra har varit "mödrar, soldater, demonstranter, journalister, frivilliga och medborgare", som en tidning i Libyen sammanfattade deras många roller.
Nu höjs oroade röster för att det arabiska manssamhället vill hejda kvinnornas frigörelse. I Egypten vill 60 procent av befolkningen ha lagstiftning på religiös grund. Då kan kvinnorna få en underordnad roll.

Möjligen kan situationen i arabvärlden jämföras med västvärlden på 1960-talet. Av vänsterns politiska krav stannade det mest på plakaten. Men drömmen om större frihet skapade bättre villkor för kvinnor, för USA:s afro-amerikaner och för de homosexuella. Historien visar att processen tar lång tid och är kantad med bakslag. Men början har i varje fall börjat.

Det finns all anledning för omvärlden att följa utvecklingen och rikta sitt stöd just till kvinnorna. Ge biståndet till kvinnorna. De tar ansvar och får saker att hända.