fredag 31 augusti 2012

Lidingö som fristad för förföljda författare

Detta inlägg har publicerats i Lidingö Tidning den 12 september.

I sin yrkesroll att sätta ord på vad människor tänker blir skrivande människor, världen över, utsatta för förtryck. Det handlar om bloggare, lyriker, journalister och romanförfattare.

Många författare hamnar i konflikt med totalitära stater, kriminella nätverk och fundamentalistiska grupper eftersom de skriver och uttrycker tankar om hur saker kunde vara annorlunda. De är ofta centrala personer i demokratiseringsprocesser. Genom sitt språk och sina texter riskerar de att betala ett högt pris i form av förföljelse, hot, misshandel och fara för livet.

Sedan början av 1990-talet har städer i Europa och i andra delar av världen beslutat att bli fristäder för förföljda författare. Nätverket som arbetar med detta heter ICORN, International Cities of Refuge Network.  De har även ett nära samarbete med Internationella PEN, PENs Writers in Prison, som har en bra överblick över vilka författare som är förföljda och behöver skydd.

Städer tar emot en författare och ställer upp med bostad och uppehälle under ett eller två år. I gengäld bidrar författaren med att stärka kulturlivet. Det skapas en plats för litterär gemenskap och dialog där de kan fortsätta att sprida sina texter utan risk för repressalier.

Detta stöds av den svenska regeringen som uttalat önskemål om att kommuner ska ställa upp. Sju kommuner, bl.a. Stockholms stad stöder detta i dag.

Jag önskar att även Lidingö blir en fristad för förföljda författare.

Förutom den demokratiska aspekten i detta förslag är jag övertygad om att det kommer att skapa ett stort mervärde för Lidingö.

 

 

 

 

 

I

tisdag 21 augusti 2012

Ett lyckligt barn?

Jag läste i söndagens Svenska Dagblad  ( 19 augusti)  Karin Thunbergs intervju med författaren Per Wästberg rubricerad "En lycklig man." Jag uppfattade rubriken som ironisk för det centrala inslaget i artikeln gällde hans reaktion på dottern Johanna Ekströms bok "Om man håller sig i solen" som kom ut i våras. Det är en svidande uppgörelse med den miljö och den far hon vuxit upp med.  Det är mörk och bitter bok men stilistiskt lika säker som de böcker hennes far skriver.

Per Wästberg är i sin tur bitter och besviken över dotterns skildring av sin uppväxt. Hon fick ju leva i en miljö fylld av skönhet på Stora Skuggan på Djurgården. Hon har, menar han, hoppat över allt positivt som fanns i familjelivet, alla lyckliga stunder.

Men undrar jag får föräldrar bestämma när deras barn ska vara lyckliga? Kanske var det så att Johannas far bedömde att hon borde vara lycklig vid vissa tillfällen utan att ta reda på om hon verkligen var det. Varje individ, även barn, har rätt att själv avgöra när man är lycklig.

Jag kommer att tänka på den amerikanska författaren Joan Didion, vars dotter blev svårt sjuk som vuxen. Joan Didion skrev  aningslöst att dottern hade en så lycklig barndom. Hon hade över 80 klänningar.
Lycka för en liten flicka ligger inte i många klänningar. Det handlar om annat.



måndag 13 augusti 2012

Utveckla vårdgarantin


Mitt inlägg har publicertas i flera Mitti tidningar  under juli 2012

Tillgängligheten till vården måste förbättras. Vårdgarantin kom till i ett läge där vi såg alltför långa väntetider och  alltför dåligt tillgänglighet till vården. Vårdgarantin har varit ett betydelsefullt instrument för att öka fokus på tillgängligheten men den behöver nu utvecklas ytterligare. Det finns, enligt Socialstyrelsen, tecken på att människor med behov av regelbundna kontroller och rehabiliteringsinsatser får vänta för länge eftersom återbesök inte ingår i vårdgarantin.

Hela vårdprocessen för patienten bör ingå i vårdgarantin, d v s  också diagnostik, undersökningar, provtagningar och återbesök. Läkare och patient ska lägga upp en individuell plan vid första specialistbesöket, som ska ske inom 30 dagar. I vårdplanen ingår en prioritering av vårdbehovet och hur snabbt det måste gå för medicinskt bästa resultat. Kan sedan överenskommelsen inte hållas inom tidsgränsen, maximalt ytterligare 60 dagar, så ska patienten ha rätt att vända sig till valfri vårdgivare utifrån god information om alternativen. Om patienten har behov av rehabilitering bör den också knytas till vårdgarantin.