söndag 22 juni 2008

Valfrihet inom äldreboendet i Lidingö

Lidingö står inför ett nytt system inom äldreboendet som innebär att äldre vårdbehövande själva , eller deras anhöriga, ska få välja var de vill bo. Det innebär också en ökad konkurrens bland vårdgivarna som kan vara privata och kommunala. Ett erbjudande inom ramen för konkurrensen kan förhoppningsvis bli att de som så önskar ska få ta med sig sin maka/make till sitt vårdboende, som själv får stå för sina kostnader.

Värdegrunden för äldrevården måste kännetecknas av omtanke, flexibilitet och medmänsklighet, inte fyrkantig byråkrati och snålhet.

Frågan är inte ny för oss folkpartister. År 2000 väckte folkpartiet en motion om valfrihet inom äldre- och handikappomsorgen. Enligt svaret skulle systemet införas 2002. Den modell som skissades i motionen är i stort sett identisk med den modell som nu diskuteras att införas. Nu är det år 2009 som gäller. Bättre sent än aldrig.

Jag är övertygad om att den ökade konkurrensen leder till en bättre äldreomsorg och ett bättre äldreboende. Lidingö är inte först ut bland kommuner som erbjuder valfrihet i äldreboendet. Flera kommuner runt om i landet och i Stockholmsregionen som Täby, Nacka och Sundbybertg är på gång. Lidngö kan utbyta erfarenheter med dessa och lära sig av misstagen.

tisdag 17 juni 2008

Skönt idag att inte vara riksdagsledamot

I dag är jag glad att inte längre vara riksdagsledamot. Jag tänker på den debatt som just nu rasar i riksdagen tvärs igenom partierna rörande den s.k. FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt stora befogenheter till avlyssning och kontroll av mail. I morgon ska riksdagsledamöterna fatta beslut. Kritiken mot lagförslaget är massiv från många olika håll; organisationer, myndigheter och enskilda. Jag tycker det är jättesvårt att ta ställning i sak. Hur mycket övervakning av enskilda indivier behövs för att förhindra terrorism och skapa ett tryggt samhälle? Går det överhuvudtaget att åstadkomma detta? Kan vi lita på att de uppgifter som FRA samlar in inte kommer att missbrukas?

Just nu ser det ut som om lagförslaget kommer att skickas tillbaka av riksdagen till försvarsutskottet för en omarbetning med mera skydd för den personliga integriteten. Kanske är det den bästa lösningen. Fortsättning följer.

söndag 15 juni 2008

Grattis Minna Klintz

Jag är så glad över att Minna Klintz har valts till vice orförande i kommunstyrelsen och kommunstyrelsens arbetsutskott på Lidingö. Hon efterträder Jan Weissenrieder som av ålderskäl lämnar sin uppdrag i höst. Minna är en mycket duktig ung kvinna med lång politisk erfarenheter bl.a. som aktiv inom liberala ungdomsförbundet, som ledamot i kommunfullmäktige och ordförande i socialnämnden. Minna är skattejurist vid länsrätten i Stockholm.

Som tidigare ordförande för Liberala Kvinnor tycker jag det är kul att det är en kvinna som ska styra på Lidingö tillsammans med det moderata kommunalrådet Paul Lindquist.

torsdag 12 juni 2008

Omänskligt att neka makar att bo tillsammans på äldreboende

Jag läser i tidningen att en 90- årig man i Småland nekas att fortsätta att bo tillsammans med sin maka därför att hon har flyttat in på ett äldreboende. Han anses av kommunen och kammarrätten för pigg för att få flytta med. Men hallå! Är det rimligt att skilja ett par åt som levt tillsammans i drygt 60 år?

Jag tycker det är omänskligt. Dessutom är det stor risk för att hans hälsotillstånd försämras när han tvingas separera från sin hustru. De sociala och psykologiska faktorerna måste också vägas in. Får han flytta med blir han säkert ett stöd för henne och till hjälp för personalen.

Lidingö står inför ett nytt system inom äldreboendet som innebär att äldre vårdbehövande själva ska få välja var de vill bo. Det innebär också ökad konkurrens bland vårdgivarna, som kan vara privata och kommunala. Ett erbjudande kan därför förhoppningsvis bli att de som så önskar ska få ta med sig sin maka/e till sitt äldreboende. Värdegrunden för äldrevården måste vara flexibilitet,omtanke, värme och medmänsklighet, inte fyrkantig byråkrati och snålhet.

torsdag 5 juni 2008

Ett Lidingö för alla

Hur välkomnar vi människor från andra länder? Vad kan vi lokalt göra för att alla människor oavsett bakgrund ska få möjlighet att vara delaktiga i samhället?

Detta diskuterade vi på Folkpartiets månatliga cafémöte i går kväll. Jobb och språkkunskaper är nyckeln till integration. Den som försöjer sig själv får stärkt självkänsla och makt över sin vardag. Kunskaper i svenska öppnar dörren till ett liv som aktiv samhällsmedborgare. Detta kan inte nog betonas och bekräftades också av närvarande invandrare. Är det svårare idag än tidigare för invandrare att få vardagskontakter med svenska lidingöbor? Det finns tecken som tyder på detta, fick vi veta. Vi enades om att det behövs fler lidingöbor som blir vänner med invandrare. Här kan Lidingös idella organisationer göra viktiga insatser genom att rekrytera invandrare som medlemmar. Det gäller självklart också de politiska partierna. Stadens invandrarförvaltning hjälper gärna till att förmedla kontakter med invandrare.

Språkundervisningen i Lidingö ger generellt mycket goda resultat, både i svenska för invandrare (sfi) och i skolan. Elever som inte kan svenska går i den internationella klassen innan de flyttar till en vanlig klass. 2009 får verksamheten mer pengar för att eleverna ska få bättre stöd.

Men det måste bli en naturlig del av SFI-undervisningen att invandrarna lär sig mer om det svenska statsskicket. Att känna till gällande lagar och normer är en grundläggande förutsättning för att integreras fick vi bekräftat på vårt möte. Därför bör alla som söker medborgarskap intyga i sin ansökan om att man tagit del av information om hur det svenska samhället fungrar.

Lidingö stad anordnar, på förslag från Folkpartiet, sedan flera år tillbaka en uppskattad välkomstcermoni på nationaldagen för nya medborgare bosatta på Lidingö. De bjuds på mat och diplomutdelning. Cermonin är Lidingö stads sätt att visa sin glädje över de nya lidingöborna.

måndag 2 juni 2008

Nytt förslag om flyktingmottagning - bra och dåligt

I dagens DN Debatt föreslår regeringens utredare Monica Werenfels Röttorp en helt ny organisation för flyktingmottagningen. Förslagen är både bra och dåliga. Bra är att staten får huvudansvaret för introduktionen i Sverige. Helt nytt är förslaget om en lots som arbetar utifrån individen och hennes situation. Lotsen skall hjälpa den nyanlända och bevaka hennes intressen, rättigheter och skyldigheter. Hon får själv välja sin lots. Lotsen kan ingå i ett lotsföretag , t ex. blatteförmedlingen eller en organisation t ex Röda Korset. Jättebra!

Utredaren tar avstånd från förslag som framförts bl.a. av Mona Sahlin om tvång för nyanlända att flytta till anvisade kommuner. Avsikten är att förhindra att de bosätter sig hos vänner och släktingar i framför allt Södertälje. Det är bra att hon gör det. Det är fel att tvinga människor till det. Däremot kan man locka invandrare till lämpliga kommuner som kan erbjuda jobb och bostad.

Dåligt är utredarens förslag att tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. På samma sätt som man inte ska tvinga nyanlända att bosätta sig i vissa kommuner, ska man inte tvinga kommuner att ta emot dem. Tvång kommer aldrig att fungera. Locka dem istället med tex bidrag.

Jag är glad över att Lidingö har ett generöst flyktingmottagande. Det gäller framför allt de ensamkommande barnen.

På onsdag kl. 19 har folkpartiet i Lidingö ett cafémöte i stadshuset för att tala om vad vi kan göra för att alla ska känna sig välkomna till Lidingö. Varmt välkommen på vårt möte. Vi bjuder på fika.

söndag 1 juni 2008

Teo och jag

BOK. I Teo och jag (Sivart förlag) ger Gitta Magnell en gripande, personlig och utlämnande skildring av ett barn med autism. Hon skildrar hur svårt och smärtsamt det är att ha ett problematiskt barn och sin kamp för att få hjälp. Hennes situation försvåras av en komplicerad relation till sonens grekiske far och hans familj. Hon brottas med skuldkänslor. Har familjekonflikterna påverkat Teo? Är de orsaken till hans psykiska problem? Nu är Teo en ung vuxen man och lever ett drägligt liv mycket tack vare sin mammas kamp.

Gitta Magnell är journalist. Hon skriver flyhänt och fängslande om ett tungt och sorgligt ämne. Att ha ett handikappat barn är bland det svåraste föräldrar får uppleva. Det vittnar Gitta Magnell om. Men hon förklarar ändå att hon inte vill vara utan den upplevelsen. Jag har läst boken med stor behållning och beundran för författaren och alla andra föräldrar med handikappade barn.