söndag 12 januari 2014

Här har du mitt liv.

Nyligen höll jag ett s.k. egoföredrag på Lidingö Milles Rotaryklubb där jag är medlem. Detta sade jag

Hur länge har du bott på Lidingö? Det är väl en fråga vi alla får ibland. 1911 svara jag då. Det var nämligen då min morfar Josef  flyttade med hustru, tre barn och två hembiträden från Stockholms innerstad till den nya trädgårdsstaden Lidingö. Han hade gripits av dåtidens gröna våg.

Själv är jag visserligen född i Stockholm under kriget men flyttade redan som 6 månaders baby till Lidingö med min mamma .Min pappa hade nämligen hastigt avlidit och mamma måste jobba för att försörja oss. Någon organiserad barnomsorg fanns ju inte på den tiden utan mamma måste flytta tillbaka till sitt föräldrahem på Vasavägen så att mormor kunde ta hand om mig när mamma  jobbade. Några syskon hann jag aldrig få. Men däremot hade jag kusiner i huset intill.

Jag gick i skolan i Klockargården, Källängen och i Lidingö läroverk, nu Hersby gymnasium. I likhet med de flesta flickor valde jag latinlinjen. Men naturvetenskap var inte heller min starka sida. Skoltidningen och elevrådet gav mig mer utbyte än latinet.

Som dotter till en ensamstående mamma blev jag redan i tjugoårsåldern feminist( liberal sådan). Påhejad av mamma, som saknade att hon själv inte fått en bra utbildning, började jag läsa juridik vid Stockholms universitet. Då var vi ett fåtal kvinnor bland alla män i mörkblå eller gråa kostymer.  Kvinnliga juristers karriär möjligheter var då begränsade till främst familjerätten. Så fick det bli för mig trodde jag. Men efter en sejour på en advokatbyrå insåg jag att jag inte ville ägna mig åt skilsmässor och arvstvister. Så jag gick över till offentligt förvaltning som handläggare i Stockholms läns landsting.

Redan under studietiden kände jag lockelsen till politiken och gick med i Folkpartiets Ungdomsförbund FPU, som då leddes av den karismatiske Per Ahlmark. Tre frågor engagerade mig särskilt; könsrollsfrågor dvs jämställdhet, ett öppet Europa och brott och straff . Det är frågor som jag många år senare kom att ägna mig åt under min tid i riksdagen.

En lockelse till fanns i FPU nämligen Percy. Vi gifte oss 1968. Det radikala året då allt i samhället skulle omprövas, inkl äktenskapet. Vi valde ändå att gifta oss. Vi blev som det hette med lägenhet i Larsberg.

Percy kommer från en tysk invandrarfamilj. Det hörs ju på efternamnet. Hans föräldrar flydde undan nazismen och kom helt utblottade till Sverige. Min svärmor kunde berätta om de fattiga förhållanden de och andra flyktingar fick leva under. Första tiden bodde de på Bergsunds strand, där en av flyktingarna var Nelly Sachs, senare Nobelpristagare i litteratur.

De gick bra för Percys föräldrar och de kunde såsmåningom köpa en tomt på Lidingö och bygga hus på Åkerbärsvägen. Det huset övertog senare Percy och jag. Vi bodde där i 23 år innan vi flyttade till Gåshaga där vi nu bor.

1970 fick Percy erbjudande om jobb på Världsbanken i Washington. Så vi drog i väg i väg glada i hågen utan att veta vad framtiden skulle innebära. Jag hade inget jobb och inget arbetstillstånd, men började som volontär hos en då mycket uppmärksammad konsumentadvokat Ralph Nader och samtidig arbetade jag i en gettoskola med att hjälpa skolbarn.

Det blev fyra spännande år då också vår äldsta dotter Sara föddes. Hon har även amerikanskt medborgarskap och skulle kunna bli president i USA. Men hon har inte visat något som helst intresse för detta. Och lika skönt är det. Vi fick uppleva Watergateaffären på nära håll och det kändes historiskt.

När vi återvänt hem fick jag jobb igen som handläggare i landstinget. Vår andra dotter Johanna föddes då. I början av åttiotalet fick jag politiska uppdrag i kommunalpolitiken som vice ordförande i kommunstyrelsen.

16 år blev det i kommunalpolitiken innan jag efter valet 1998 blev riksdagsledamot för Folkpartiet. Som kommunalpolitiker kan man svepa över det mesta i kommunen; skolan, barnomsorgen, äldreomsorgen, miljön och ekonomi. Som riksdagsledamot måste man begränsa sig. För mig blev det huvudsakligen konstitutionella frågor, rättsliga frågor och EU frågor. Som ordförande för Liberala Kvinnor blev jämställdhetsfrågor kopplat till de rättsliga frågorna något jag engagerade mig mycket i.

Jag var också ledamot i Europarådet med säte i Strasbourg.  Där blev min kamp mot barnaga i Europa det som gav avtryck.  Jag kunde åberopa det framgångsrika svenska förbudet och nu har allt fler länder infört förbud.

Det blev sammanlagt 10 år i riksdagen. Efter valet 2010 blev jag invald i landstinget, ”Det okända parlamentet”. Om detta kommer jag att berätta på vårt frukostmöte den 21 februari.

Jag gick under min första valrörelse till val med parollen ”Rösta ungt”. Efter närmare 50 år i den politiska hetluften tänker jag dra mig tillbaka efter nästa års val. Folkpartiet har många yngre kandidater som vill ta plats. Och det vill jag att de gör. Men helt och hållet vill jag inte släppa politiken men verka mer i bakgrunden. Är man som jag ”a political animal” ett politiskt djur är det svårt att släppa taget helt och hållet. Så jag får se vad som händer. Ofta inträffar det oväntade. Det är bl. a det som gör politiken så spännande.