Jag har just kommit hem efter en stämningsfull cermoni i Lidingö stadspark och stadshuset för att minnas Förintelsen. Detta görs denna dag runt om i landets kommuner. I Lidingö uppmärksammas särskilt Raoul Wallenberg, beroende på att han är född här i sina morföräldrars sommarhus i Kappsta. Hans pappa hade dött innan han föddes. Under min tid som kommunalpolitiker fick jag igenom att den väg som leder in till området skulle heta Raoul Wallenbergs väg. Så är det nu. I stadsparken finns en staty i form av utsträckta händer, som symboliserar att han delade ut skyddspass till judar. Det är en mycket fin och starkt symbolisk staty. Den var beställd av Stockholms stad. Men man ville inte ha den när man såg den färdig. Det är obegripligt för mig. Jag är glad att den finns i Lidingö.
Jag har som riksdagsledamot engagerat mig för den svensk eritrianske journalisten Dawit Isaak, som fängslats i Eritrea utan rättegång. Jag har framhållit att Dawit inte får gå samma öde tillmötes som Wallenberg. I båda fallen har UD förlitat sig på tyst diplomati. I båda fallen har man hittills misslyckats.
Nästa år är 100 årsdagen för Raoul Wallenbergs födelse. Förhoppningsvis finns det då klarhet i hans öde. Förhoppningsvis får vi då också se Dawit Isaak frisläppt.
I DN den 26 januari har forskaren Susanne Berger skrivit en utmärkt artikel om detta.
2 kommentarer:
Förintelsen är inte samma sak som judarnas dito. Med all respekt för denna grupps öde vill jag framhålla att många andra gick samma väg till mötes. Homosexuella, psykiskt sjuka, romer, politiska fångar etc var också bland de som dödades i lägren.
Förintelsen är alltså ett samlingsnamn/begrepp som är bredare än vad många tror.
Tack för din kommentar. Du gör helt rätt i att påminna om att även andra grupper utsattes för förintelsen.
Skicka en kommentar