Dawit Isaak får inte gå samma öde till mötes som Raoul Wallenberg

Jag har just kommit hem efter en stämningsfull cermoni i Lidingö stadspark och stadshuset för att minnas Förintelsen. Detta görs denna dag runt om i landets kommuner. I Lidingö uppmärksammas särskilt Raoul Wallenberg, beroende på att han är född här i sina morföräldrars sommarhus i Kappsta. Hans pappa hade dött innan han föddes. Under min tid som kommunalpolitiker fick jag igenom att den väg som leder in till området skulle heta Raoul Wallenbergs väg. Så är det nu. I stadsparken finns en staty i form av utsträckta händer, som symboliserar att han delade ut skyddspass till judar. Det är en mycket fin och starkt symbolisk staty. Den var beställd av Stockholms stad. Men man ville inte ha den när man såg den färdig. Det är obegripligt för mig. Jag är glad att den finns i Lidingö.

Jag har som riksdagsledamot engagerat mig för den svensk eritrianske journalisten Dawit Isaak, som fängslats i Eritrea utan rättegång. Jag har framhållit att Dawit inte får gå samma öde tillmötes som Wallenberg. I båda fallen har UD förlitat sig på tyst diplomati. I båda fallen har man hittills misslyckats.

Nästa år är 100 årsdagen för Raoul Wallenbergs födelse. Förhoppningsvis finns det då klarhet i hans öde. Förhoppningsvis får vi då också se Dawit Isaak frisläppt.

I DN den 26 januari har forskaren Susanne Berger skrivit en utmärkt artikel om detta.

Ett mörkt kapitel i historien viktigt att minnas

Nedanstående har jag skrivit i dagens nummer av Lidingö Tidning inför minnesdagen av förintelsen. Denna uppmärksammas på Lidingö kl. 17.45 med fackeltåg och tal i centrum av Lena Posner- Körösi, ordförande i Judiska centralrådet och kommunalrådet Paul Lindquist.

"Den 27 januari samlas människor över hela världen i en årlig manifestation mot intolerans, rasism och antisemitism. Det var just denna dag 1945 som utrotningslägret Auschwitz portar öppnades av Röda Armén. Omvärlden tvingades se resultatet av nazisternas tolvåriga regim. Sex miljoner judar mötte sitt öde i dödslägren. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade och romer dödades. Tusentals Jehovas vittnen och homosexuella mördades. Siffrorna är ofattbara. Det är alla dessa offer vi väljer att hedra imorgon. FN:s generalförsamling antog 2005 en resolution som gör 27 januari till en internationell minnesdag för Förintelsen. Idag förnekar Irans president ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia, men vi får inte glömma att det fanns svenska studenter som protesterade mot att tyskjudiska läkare skulle få en fristad i vårt land under Förintelsen. Den dag vi självmant väljer att inte minnas ökar risken för att det fruktansvärda händer igen."