Alla barn har rätt till en trygg uppväxt

De senaste två lördagarna har jag tillsammans med några Lidingöliberaler kampanjat i Lidingö Centrum om de utsatta barnen. I går var det barnens dag i centrum och då passade vi på att dela ut folkpartipåsar med balonger, äpplen, godis och naturligtvis kampanjmaterialet.

Denna rikstäckande kampanj handlar om de mest utsatta barnen. Sådana finns också på Lidingö. Folkpartiet har med Torsten Engevik ordförandeposten i socialnämnden, som möter dessa barn. Men hur många det handlar om vet vi inte. Precis som gäller för misshandlade kvinnor finns det ett mörkertal.

Folkartiet för fram ett antal krav.

Varje barn som kommunen placerar har rätt till trygghet, omsorg och en bra skolgång.

Vaje barn ska ha en egen utsedd socialsekreterare som träffar barnen ofta. Det är det bästa sättet att upptäcka och förhindra missförhållanden.

De familjer som öppnar sina hem för barn med stora behov behöver utbildning och handledning för att klara sitt updrag.

Skäp kraven på behandlingshemmen. Inför auktorisation med tydliga kvalitetskrav som inte får underskridas.

Hjälp varje placerat barn att klara skolan. Att lyckas i skolan är viktigt för att det ska gå bra i livet.

Så tror vi att situationen för de utsatta barnen kan förbättras.

Upp och hoppa. Rör på dig.

Sådana klämkäcka uppmaningar har vi väl fått och gett oss själva då och då. Och fått dåligt samvete.

Men det är medicinskt belagt att rörliga aktiviteter får oss att må fysikt och psykiskt bättre. Jag, som i unga år ofta hade besvärliga menssmärtor, blev hjälpt av ett ordentligt motionspass. Värmen som alstrades, löste upp de smärtsamma kramperna.

Birgitta Rydberg, Folkpartiets sjukvårdslandstingsråd i Stockholm tar i sin blogg upp motionens läkande kraft läs här. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är i dag ett erkänt begrepp, och användningen ökar. Men även med 7.000 FaR i primärvården, och även om 9 av 10 husläkarmottagningar använde sig av FaR åtminstone någon gång under 2010, så behöver fysisk aktivitet ta en ännu större plats i behandlingen. Som komplement till, och i vissa fall faktiskt som ersättning för, läkemedel.

Motion istället för medicin innebär inte bara minskade kostnader för samhället och för den enskilde. Det är också en mer skonsam behandling, utan biverkningar. Och dess hälsoeffekter är mycket mer långsiktiga och mycket bredare.

Läkemedel är bra och oundgängliga – nya effektiva preparat kan ofta i sin tur innebära revolutionerande framsteg där patienten helt kan slippa tidigare, och mindre effektiva, behandlingar och olika ingrepp. Men medicinerna behöver oftare kompletteras med motion. Och när någon med ”vita rocken” på rekommenderar motion som medicin, är chansen stor att budskapet går fram.

När jag kommenterade Birgittas blogg och påminde om vikten av fysisk aktivitet för alla som har ont i ryggen, vår kanske största folksjukdom, fick jag följande kloka kommentar av min partikamrat Maria Jern.

Som kronisk diskbråckspatient sedan 16 år tbx så är det en självklarhet. Tycker bara att man skulle kunna tänka lite vidare och även kunna se till att man skulle kunna "ordinera" gruppaktiviteter. Måste finnas fler som borde "gå ut o gå" en sväng dagligen. Man borde kunna sammanföra dom/oss. Ibland gömmer man sig, in absurdum, bakom patientsekretess när det känns som om det egentligen handlar om att det blir "besvärligt". En del blir rätt ensamma i sin "sjukdom" som kan leda till annat som inte har possitiv påverkan på tillfrisknandet.

Ge far-och morföräldrar laglig umgängesrätt

Föräldrabalken anger att det är barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Barnets egen vilja ska också beaktas (med hänsyn till barnets ålder och mognad). Ett barns behov av umgänge tillgodoses inte bara av föräldrarna utan också av andra personer som står dem nära. I den kretsen ingår mor- och farföräldrar. Tyvärr finns det barn, som hindras från denna kontakt. Det kan bero på att föräldrarna separerat eller olika typer av generationskonflikter.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar är aktuell i många länder, och i USA har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallad visitation rights. I Sverige finns inte denna rättighet, vilket leder till tragedier inte bara för barnen utan även för deras mor- och farföräldrar. Det är i och för sig vårdnadshavarens skyldighet att se till att barnets behov i detta avseende tillgodoses. I den mån vårdnadshavaren inte gör det, är det socialnämndens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. I de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar eller inte lyckas, måste det ändå finnas rätt för nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge. I dag är det bara föräldrar och socialnämnd som har talerätt.
År 2006 förändrades föräldrabalken så att socialnämnderna kan föra talan om umgängesrätt även för andra än föräldrar och där särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Trots denna lagändring finns det barn som inte får rätt till detta umgänge.
Vi anser att talerätten ska utvidgas till att också omfatta närmaste släktingar. Förebild för en sådan talerätt finns att hämta i föräldrabalken som avser den taleberättigade kretsen vad gäller god man och förvaltare. Samtidigt är det angeläget att inte far- och morföräldrars umgängesrätt missbrukas av en förälder som inte har vårdnads- och umgängesrätt med barnet. Vi utgår från att dessa aspekter noggrant beaktas av domstolarna. Utgångspunkten måste alltid vara barnets bästa.
Nuvarande lagstiftning nedvärderar mor- och farföräldrars betydelse för barnen. Vi tror inte att mor- och farföräldrar ofta skulle bidra till att dra i gång onödiga processer. De flesta äldre anhöriga är helt förmögna att respektera principen om barnens bästa. Vi tycker att konstgjord segregation mellan generationer inte bör uppstå och att anhöriga i alla åldrar bör ha möjlighet till många kontakter och stort utbyte av erfarenheter. Vi vill också understryka betydelsen av ett rikt vardagsliv för både barn och gamla. Isolering inom enbart den egna ålderskretsen är svårt att acceptera. Ingenting garanterar att socialtjänsten bättre än barnens nära anhöriga tar ansvar för ett fungerande umgänge mellan generationerna.
Enligt riksdagens utredningstjänst har socialnämnderna runt om i landet varit restriktiva med att föra talan om umgänge med mor- och farföräldrar och det saknas prejudicerande avgöranden. Därför bör Folkpartiet ta initiativ till en översyn av utfallet av denna lagändring och till en utredning om möjligheten att ge rätt för mor- och farföräldrar att föra talan om umgänge med barnbarn.
Detta föreslår jag tillsammans med Barbro Westerholm (riksdagsledamot FP) i en motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Jag vet att många stöder den.

Oförsvarligt att försvara barnaga

I dag publicerade jag en artikel på webbtidningen Newsmill. Den handlar om barnaga. så här skriver jag.

Jag är glad att min partikollega och EU mininster Birgitta Ohlsson engagerar sig i kampen mot barnaga. Nu senast i en artikel på Newsmill på Europadagen den 9 maj. Som tidigare ledamot i Europarådet vet jag hur motigt det är. Kampen mot barnaga blev min viktigaste insats i Europarådet.

När jag blev rapportör för denna fråga fick jag mycket hjälp genom den engelska organisationen End Corporal Punishment.( www.endcorporalpunishment.org) Den startade efter flera upprörande fall av aga som lett till misshandel. Trots att många engelsmän inser det orimliga att använda aga som uppfostringsmetod har det hittills inte gått att få igenom ett förbud enligt svensk modell i parlamentet. Ett skäl påstås vara att den dåvarande premiärminstern Tony Blair försvarade barnaga.

Jag fick sällan uppleva en så het och engarerad debatt i Europarådet som den som min rapport 2004 gav upphov till. De engelska ledamöterna var starkt splittrade. Fransmännen var helt emot förbud tillsammans med andra katoliker.Tack och lov fick jag ändå majoritet för min rapport. Europarådets beslut leder bara till rekommendationer till medlemsländerna. Därför är det så viktigt att EU driver frågan så att förbud mot aga blir tvingande lagstiftning i medlems- och kandidatländer.

Det går att påverka genom upplysning och debatt. Det märkte jag när jag vid ett tillfälle redogjorde för min rapport. Då förklarade en av de rumänska ledamöterna att han aldrig mer skulle aga sin lilla flicka. Och Rumänien har infört för bud mot barnaga.

Även FN har tagit upp barnaga i sin rapport 2006 om att bekämpa vål barn. Så förhoppningsvis kan det leda till resultat i flera länder världen över.

Birgitta Ohlsson får inte släppa taget. Men det hänger inte bara på henne Både justitieminister Beatrice Ask och socialminister Göran Hägglund måste våga ta diskusionen med sina europeiska kollegor. De får inte ducka.

Små människors mänskliga rättigheter är lika viktiga som stora människors.

Trafikinfarkt hotar Stockholmsregionen

Stockholms trafikprojekt måste sättas igång tidigare. Detta kräver Folkpartiets ledande kommunalpolitiker i länets kommuner i en stor debattartikel i DN. Dit hör Lidingös folkpartistiska kommunalråd Minna Klintz.

Det är bara att instämma. Därför känns det bra att alliansen i Stockholms läns landsting i sitt budgetförslag för 2012-2016 inriktar sina trafikinvesteringar på spåranläggningar och fordon. För lidingöborna som reser med den röda tunnelbanelinjen är det angeläget med ett nytt signalsystem och fler fordon. Detta lovar alliansen tillsammans med en rad andra viktiga upprustnngar. Dit hör också Lidingöbanan. Äntligen!

Sammanlagt uppgår investringarna inom rafiken till 6,9 miljarder kronor för 2012 och 33,5 miljarder kronor under tidsperioden 2012-16. Pengarna kommer till nytta.

Vård är en mänsklig rättighet även för papperslösa flyktingar

Häromdagen ägde månadens landstingsmöte rum. Mötena är vanligen långa och räcker en bit in på kvällen. Så vi ledamöter äter både lunch och middag där. Men trots långa dagar gillar jag mötena. Frågorna är intressanta och inläggen oftast givande att lyssna på. Som ny ledamot lär jag mig mycket.

I tisdags kom bl.a. frågan om papperslösas rätt till vård upp. Det rådde enighet om detta. Tack och lov finns inga sverigedemokrater i Stockholms läns landsting. Jag gjorde ändå ett inlägg eftersom denna fråga är så viktig för oss liberaler.

Så här sa jag.

Vård är en mänsklig rättighet även för papperslösa flyktingar.
Så sent som 2006 kritiserade FN:s observatör Paul Hunt svensk sjukvård. Paul Hunt medgav att Sverige visserligen är en av världens mest välutvecklade stater, men pekade samtidigt ut brister i statens skyldighet att tillgodose rätten till hälsa för alla utan diskriminering. Detta omfattar även de som saknar laglig rätt att vistas i vårt land.

Papperslösa har inte haft rätt till vård, såvida de inte själva stått för hela kostnaden. I praktiken är detta omöjligt för de allra flesta. Det fanns även planer på att lagstifta om ett förbud mot att ge vård till papperslösa, men påtryckningar från det civila samhället ledde till att förslaget stoppades.

Folkpartiet har länge drivit att Sverige ska ge alla människor vård utan att de ska behöva vara rädda för polisen eller drabbas av stora skulder för vårdkostnader. Det är därför välkommet att regeringen nu utreder ett förslag om gömdas rätt till subventionerad vård.

Förutom att det är en mänsklig rättighet att få vård i det land där man bor finns också vårdetiska och folkhälsoskäl att ta ställning till. Spridning av hiv och hepatit A är betydligt vanligare bland den här gruppen jämfört med den övriga befolkningen.

Organisationen Läkare i världen har avdelningar som bistår papperslösa i Stockholm med vård. Läkare, sjuksköterskor, psykologer och kuratorer hjälper till på frivillig basis. All heder åt dem och alla andra som aktivt jobbar med dessa frågor.

Som medmänskliga politiker är det vår plikt att värna de mest utsatta. Dit hör papperslösa flyktingar.