Visar inlägg med etikett Kvinnokonventionen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kvinnokonventionen. Visa alla inlägg

torsdag 19 juli 2012

Sverige+Kvinnokonventionen=sant?

Detta inlägg är idag publicerat i tidningen NU

FNs kvinnokonvention brukar kallas den globala jämställdhetslagen. Den antogs 1979 och Sverige var första land  att ratificera den 1980. Det är vi stolta över. Genom att Peking plattformen antogs femton år senare fick världen en handlingsplan för att kunna omsätta konventionen i det praktiska normeringsarbetet. Vad har då hänt efter trettiotre år med Kvinnokonventionen och sjutton år med Pekingplattformen? Kommuner och landsting är lika skyldiga att känna till och följa Kvinnokonventionen som regeringen är. De ska se till att alla beslut de fattar följer Kvinnokonventionen och tolka lagar. Det ingår i uppdraget för alla; politiker och tjänstemän.

 I vilken utsträckning känner politiker och tjänstemän i kommuner och landsting till dessa viktiga instrument? Och hur arbetar man med Kvinnokonventionen och Pekingplattformen idag?

Under Almedalsveckan presenterade UN Women, där jag är styrelseledamot, tillsammans med Fredrika Bremerförbundet en rapport ”Sverige + Kvinnokonventionen= sant? I rapporten granskas kommuners och landstings tillämpning av FNs kvinnokonvention. Den grundar sig på en enkät till 1 000 politiker och tjänstemän i kommuner och landsting samt intervjuer med en rad experter.

Trots att Kvinnokonventionen efter Barnkonventionen är den mest kända av FNs kärnkonventioner har den ingen praktisk funktion i det pågående jämställdhetsarbetet i kommuner och landsting.

Kommuner och landsting är lika skyldiga att känna till och följa Kvinnokonventionen som regeringen är. De ska se till att alla beslut de fattar följer Kvinnokonventionen. Det ingår i uppdraget för alla; politiker och tjänstemän.  Flera tunga forskare och människorättsföreträdare ger regeringen svidande kritik för att man inte följer de krav som konventionen medför. Såväl tidigare som nuvarande regeringar kritiseras för att inte ta ansvaret för bristande regional implementering och okunskap om Kvinnokonventionen på allvar. Stöd och riktlinjer till kommuner och landsting saknas.

Vad krävs då för att Kvinnokonventionen ska kopplas till jämställdhetsarbetet och bli ett aktivt redskap för kvinnors mänskliga rättigheter?

Att föra upp Kvinnokonventionen och Pekingplattformens betydelse för det regionala och lokala jämställdhetsarbetet i Sverige kräver inga omstörtande förändringar. Det är inte ett nytt sätt att handla eller tänka som kommuner och landsting ställs inför. Tvärtom. Den spännande frågeställningen är, med siktet framåt, snarare hur de internationella jämställdhetsdokumenten kan stärka kunskapen om och arbetet med jämställdhet, hur de kan utveckla ett förhållningssätt som genomsyras av ett rättighetstänk. Det handlar inte om att förstöra det vi uppnått utan istället förbättra det vi inte lyckats med. Vi behöver analysera vad Kvinnokonventionen betyder. Vad kan den hjälpa oss att få syn på och åtgärda? Kvinnokonventionen borde användas för att lagstifta och inte lyftas fram som en parallell ordning.  Grunden för att lyfta fram och implementera Kvinnokonventionen finns redan i det jämställdhetsarbete som bedrivs på många håll. Men vi måste fortsätta byggandet och till detta behövs kunskap om hur det ser ut idag och vad vi önskar istället.

En sak är dock viktigt att påminna om; att göra slut på ojämställdhet och ställa krav på kvinnors mänskliga rättigheter stöter på motstånd.  Det tar sig varierande uttryck i olika sammanhang, en del vill ha förändring och andra inte. Det finns en konflikt som präglar arbetet för jämställdhet. Det uttrycks en oro bland enkätsvaren för att fokus på kvinnors mänskliga rättigheter skulle rasera de framsteg som uppnåtts genom insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är viktigt att ta på allvar och planera utifrån. Risken är annars att rädslan för att inte nå enighet i jämställdhetssträvandena försvårar synliggörandet av kvinnors mänskliga rättigheter. Vi måste visa att kvinnors mänskliga rättigheter också gynnar männen.







tisdag 14 februari 2012

UN Womens rikstäckande enkät om jämställdhet till Sveriges kommuner och landsting

Idag nås tusen tjänstemän och politiker, från samtliga kommuner och landsting, av en enkät om FN:s Kvinnokonvention och jämställdhet.
Jämställdhet är en mänsklig rättighet. Men de internationella styrdokument som Sverige åtagit sig att följa är fortfarande ganska okända. UN Women Sverige är en av FN:s arton nationella kommittéer för jämställdhet, med uppdrag att bland annat öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention.

UN Women utreder under våren, tillsammans med Fredrika Bremerförbundet och med stöd av Ungdomsstyrelsen, om och hur Sveriges kommuner och landsting använder sig av Kvinnokonventionen. Enkäten är en del av UN Womens rikstäckande undersökning som avser att kartlägga det nationella ansvaret på regional och lokal nivå. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport under Almedalsveckan 2012 och vid ytterligare fem regionala seminarier.


Har du frågor om undersökningen är du välkommen att kontakta:
Hanna Glans, EQO, 0707 138530, hanna.glans@eqo.nu

fredag 9 september 2011

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag

Denna krönika har publicerats i tidningen NU

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Detta borde vara självklart men är det inte. Det paradoxala är att vi måste uppmärksamma att kön spelar roll för att uppnå målet att kön inte ska spela roll. Det kan tyckas motsägelsefullt att i strävan för att uppnå ett samhälle där diskriminering, eller otillbörlig särbehandling på grund av kön, inte längre existerar, så måste vi för att lyckas samtidigt lyfta fram och ständigt visa på vilken betydelse könet har i olika sammanhang.
Men andra ord; könet spelar roll. Det spelar roll för hur mycket pengar vi kvinnor tjänar, för hur mycket kapital vi har i form av pengar eller egendom och det spelar roll för ner på hur mycket arbete vi utför. Det spelar också roll för vilket slags arbete vi utför och hur mycket tid vi lägger ner på obetalt arbete i hemmet såsom städning, matlagning och omsorg om barn och äldre.
Det spelar roll för hur mycket vi kan påverka samhället och våra gemensamma liv i form av politiska beslut på alla nivåer. Det spelar roll för vår hälsa och vårt välbefinnande och det spelar roll för vilken utbildning vi får. Det spelar också roll för rätten till vår egen kropp och sexualitet. Det spelar roll för vår personliga säkerhet och vår kroppsliga integritet, bland annat i form av mängden våld och sexuella övergrepp vi riskerar att utsättas för av partners och andra närstående. Könet har helt enkelt en avgörande betydelse för hur mycket makt och inflytande vi har.
Kvinnor drar det kortaste strået
I alla dessa frågor är det absolut vanligast att kvinnor drar det kortaste strået. Så ser verkligheten ut i hela världen. Om detta handlar FN:s Kvinnokonvention och Pekingplattformen från 1979 respektive 1995.
På ett teoretiskt plan finns idag ett internationellt samförstånd på flera av de områden där könsdiskriminering sker. Diskriminering av kvinnor ska avskaffas! Andra områden är tyvärr fortfarande mycket kontroversiella och orsakar stridigheter som kvinnans rätt till sin egen kropp och jämställdheten inom familjen.
Men även där världssamfundet på policynivå är någorlunda ense om att lika villkor bör gälla, så ser realiteten väsentligt annorlunda ut. I många kvinnors vardag är det ofta långt kvar till jämställdhet.
Även om över 95 procent av FN:s 192 medlemsländer har skrivit under Kvinnokonventionen och därmed förbinder sig att avskaffa diskriminering av kvinnor på alla områden, är gapet stort mellan juridiska texter och människors vardagsliv. Staters implementering och verkställande saknas.
Lika tillgång till mänskliga rättigheter
FN:s arbete för jämställdhet handlar om att kvinnor ska få tillgång till de mänskliga rättigheterna på samma villkor som män. Det är med andra ord inte en kamp för att kvinnor ska ha särskilda rättigheter och män andra. Kanske någon kan föranledas att tro så eftersom det heter FN:s Kvinnokonvention och att man talar om ”Kvinnors rättigheter”. FN:s Kvinnokonvention, vars långa och fullständiga namn är ”Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor” kom till för att stoppa den diskriminering av kön som pågår.

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag
När Kvinnokonventionen ratificerades i Sverige ansåg man att svensk rätt överensstämde med konventionens innehåll och att ingen förändring av svensk lagstiftning var nödvändig. Det innebär att den gäller indirekt i domstolar och myndigheter. Vid en konflikt mellan den nationella lagstiftningen och konventionen är det den nationella lagstiftningen som gäller.
Men genom att ratificera FN-konventioner så lovar man att införa rättigheterna i ett lands lagstiftning. I likhet med vad som föreslås från olika håll när det gäller Barnkonventionen bör därför också Kvinnokonventionen bli direkt gällande som svensk lag.