Visar inlägg med etikett FN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FN. Visa alla inlägg

tisdag 26 mars 2013

Blunda inte för våldet mot äldre kvinnor

Den 15 juni har utsetts av FN till dagen för att fokusera på våld mot äldre. En dag väl värd att uppmärksammas av UN Women Sverige som ett led i kampen mot mäns våld mot kvinnor.
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett av våra största samhällsproblem. Det skär genom alla grupper i samhället och äldre liksom yngre kvinnor har rätt att få hjälp av samhället för att skyddas mot våld.
Äldre är en grupp i samhället som i många avseenden är mer sårbara vad gäller våld och övergrepp än andra grupper. Detta då de i högre utsträckning är beroende av samhälleligt stöd för att klara sin vardag. I dag saknas det lagstiftning som gör att anställda inom äldreomsorgen, hälso- och sjukvården och socialtjänsten, är skyldiga att anmäla misstanke om fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i nära relationer. Lex Sarah, som trädde i kraft 1999, reglerar skyldigheten för anställda inom vård och omsorg att rapportera vård- och verksamhetsrelaterade missförhållanden. Dock finns ingen motsvarande anmälningsskyldighet för misstanke om våld i nära relationer mellan äldre. En anställd som fattar misstanke om våld i ett hem mellan två äldre har således varken någon skyldighet eller stöd i lagen att agera idag. I Socialtjänstlagen finns en stark reglering att rapportera misstanke vad gäller våld mot barn och liknande lagstöd borde även finnas för våld i nära relationer mellan äldre.
Många kommuner bedriver ett eget arbete för att bli bättre på att identifiera och agera om misstankar finns, men en ny lagstiftning skulle innebära ett starkare rättsskydd för en skör grupp. I en sådan ny lagstiftning bör ett imperativ att följa upp och åtgärda missförhållanden finnas. Annars är en överhängande risk att den blir verkningslös – för det är inte bara straff för en förövare som behövs.
Det har diskuterats om Sverige bör anta en lag om anmälningsplikt vid misstanke om att äldre- och funktionshindrade utsätts för våld. Sådan lagstiftning – med tillhörande åtgärdsprogram – finns i de flesta stater i USA kombinerat med ”Adult Protective Service”, en form av myndighet som går vidare med fall som anmäls. I vårt grannland Norge saknas idag lagstiftning men det finns sedan tio år en motsvarighet till uppföljningsmyndigheten under namnet ”Vern for eldre”. Sveriges kommuner har ett ansvar att arbeta med dessa frågor och en ny lagstiftning skulle göra stor skillnad i förutsättningarna för det arbetet, i Stockholm och i resten av Sveriges kommuner. En sådan lagstiftning kan bara regeringen ta initiativ till.
Nationellt centrum för kvinnofrids rapport ”Våld i nära relationer bland äldre” (2010:04) slår fast att riskerna att utsättas för våld ökar markant för männi­skor med ett svagt socialt nätverk och isolering, vilket tyvärr inte är ovanligt bland äldre. Gruppen äldre över 80 år löper två till tre gånger så hög risk att utsättas för våld eftersom risken för exempelvis demens och annan kognitiv begränsning ökar med hög ålder. Den beroendeställning, mot en partner eller en annan person, som hög ålder eller svag hälsa ofta kan innebära försvårar även ett uppbrott från en relation präglad av våld.
En gängse bild av relationsvåld är den av en medelålders man som, ofta påverkad av alkohol, slår den kvinna och kanske de barn som han lever med, men det kan också se helt annorlunda ut.
Att förstå hur våldet ser ut är ett första steg mot att lösa problemet. Exempelvis kan våld mot en äldre person ta sig formen av försummelse från den som har ansvar för omvårdnad i hemmet. Nationellt centrum för kvinnofrid vittnar om medveten vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda samt att den utsatta äldre personen inte får hjälp med sin hygien som förekommande former av kränkningar och våld.
Våld i nära relationer mellan äldre är ett nationellt problem som ofta hamnar i skymundan av andra debatterade och viktiga frågor om våld och utsatthet så som barn som far illa, hedersproblematik eller kvinnofridsarbete i ett bredare sammanhang. Socialstyrelsen har tillsatt en referensgrupp med uppgift att höja kompetensen hos anställda inom socialtjänst och hälso- och sjukvård om våld i nära relationer. En av de målgrupper som särskilt lyfts fram är äldre personer.
Debatten om våld i nära relationer har förbisett att det finns ett stort mörkertal bland äldre som drabbas av våld i sitt hem. Varje fall där det finns misstankar om missförhållanden, fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i en nära relation som inte följs upp är ett stort misslyckande för samhället. Stärkt samordning och bättre samverkan på kommunal nivå mellan socialtjänsten och äldreomsorgen, polisen, vården och andra berörda myndigheter kan förbättra möjligheterna att ingripa. Men vad som först och främst behövs är en ny lagstiftning där det i dag inte finns någon. En lagstiftning som stärker rättsskyddet för dem som drabbas och med ett imperativ att följa upp misstänkta missförhållanden.
Dagens lagstiftning med lex Sarah täcker endast missförhållanden kopplade till vårdgivningen. Jag hoppas därför att UN Women Sverige vill uppmana regeringen att ta ett initiativ att inleda arbetet för ett lagförslag som kan hjälpa och skydda äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.
Detta skulle kunna bli ett tema när UN Women, som brukligt, uppmärksammar FN:s dag den 25 november mot våld mot kvinnor.
Jag vill också uppmana er alla att läsa Roks rapport 1/2012 ”Våld mot äldre kvinnor ” samt se den till rapporten tillhörande och mycket skakande filmen ”Vi som överlevde”. Allt kan beställas från www.roks.se

(Ovanstående är en krönika, som jag publicerat på UN Womens hemsida. www.unwomen.se )




 

fredag 9 september 2011

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag

Denna krönika har publicerats i tidningen NU

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Detta borde vara självklart men är det inte. Det paradoxala är att vi måste uppmärksamma att kön spelar roll för att uppnå målet att kön inte ska spela roll. Det kan tyckas motsägelsefullt att i strävan för att uppnå ett samhälle där diskriminering, eller otillbörlig särbehandling på grund av kön, inte längre existerar, så måste vi för att lyckas samtidigt lyfta fram och ständigt visa på vilken betydelse könet har i olika sammanhang.
Men andra ord; könet spelar roll. Det spelar roll för hur mycket pengar vi kvinnor tjänar, för hur mycket kapital vi har i form av pengar eller egendom och det spelar roll för ner på hur mycket arbete vi utför. Det spelar också roll för vilket slags arbete vi utför och hur mycket tid vi lägger ner på obetalt arbete i hemmet såsom städning, matlagning och omsorg om barn och äldre.
Det spelar roll för hur mycket vi kan påverka samhället och våra gemensamma liv i form av politiska beslut på alla nivåer. Det spelar roll för vår hälsa och vårt välbefinnande och det spelar roll för vilken utbildning vi får. Det spelar också roll för rätten till vår egen kropp och sexualitet. Det spelar roll för vår personliga säkerhet och vår kroppsliga integritet, bland annat i form av mängden våld och sexuella övergrepp vi riskerar att utsättas för av partners och andra närstående. Könet har helt enkelt en avgörande betydelse för hur mycket makt och inflytande vi har.
Kvinnor drar det kortaste strået
I alla dessa frågor är det absolut vanligast att kvinnor drar det kortaste strået. Så ser verkligheten ut i hela världen. Om detta handlar FN:s Kvinnokonvention och Pekingplattformen från 1979 respektive 1995.
På ett teoretiskt plan finns idag ett internationellt samförstånd på flera av de områden där könsdiskriminering sker. Diskriminering av kvinnor ska avskaffas! Andra områden är tyvärr fortfarande mycket kontroversiella och orsakar stridigheter som kvinnans rätt till sin egen kropp och jämställdheten inom familjen.
Men även där världssamfundet på policynivå är någorlunda ense om att lika villkor bör gälla, så ser realiteten väsentligt annorlunda ut. I många kvinnors vardag är det ofta långt kvar till jämställdhet.
Även om över 95 procent av FN:s 192 medlemsländer har skrivit under Kvinnokonventionen och därmed förbinder sig att avskaffa diskriminering av kvinnor på alla områden, är gapet stort mellan juridiska texter och människors vardagsliv. Staters implementering och verkställande saknas.
Lika tillgång till mänskliga rättigheter
FN:s arbete för jämställdhet handlar om att kvinnor ska få tillgång till de mänskliga rättigheterna på samma villkor som män. Det är med andra ord inte en kamp för att kvinnor ska ha särskilda rättigheter och män andra. Kanske någon kan föranledas att tro så eftersom det heter FN:s Kvinnokonvention och att man talar om ”Kvinnors rättigheter”. FN:s Kvinnokonvention, vars långa och fullständiga namn är ”Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor” kom till för att stoppa den diskriminering av kön som pågår.

Gör Kvinnokonventionen till svensk lag
När Kvinnokonventionen ratificerades i Sverige ansåg man att svensk rätt överensstämde med konventionens innehåll och att ingen förändring av svensk lagstiftning var nödvändig. Det innebär att den gäller indirekt i domstolar och myndigheter. Vid en konflikt mellan den nationella lagstiftningen och konventionen är det den nationella lagstiftningen som gäller.
Men genom att ratificera FN-konventioner så lovar man att införa rättigheterna i ett lands lagstiftning. I likhet med vad som föreslås från olika håll när det gäller Barnkonventionen bör därför också Kvinnokonventionen bli direkt gällande som svensk lag.

söndag 25 april 2010

FNs arbete i Afrika väcker frågor

Hemkommen i fredags från en urintressant studieresa till Kongo, Rwanda och Kenya. Jag var tillammans med en grupp riksdagsledamöter från övriga partier inbjuden av Svenska FNförbundet för att på plats få veta mera om FNs arbete där. Besöket i Nairobi blev en "bonus" p g a flygstoppet. Ambitiösa riksdagsledamöter som jag, Annelie Enochson (kd), Carina Hägg (s) och Gunilla Wahlén (v) såg till att utnyttja den extra veckan till ytterligare besök med anknytning till FNs verksamhet och på fältet, d vs i två av de stora slumområdena. Gruppen hade värdefull förstärkning med Linda Nordin Thorslund och Berith Granath från FN förbundet

Som svenska riksdagsledamöter blev vi väldigt väl bemötta och fick höra många lovord om de stora och viktiga insatser Sverige gör, framför allt i Kenya. Det kändes mycket positivt. Men vi kunde inte låta bli att fundera över den stora FN admininstationen. Gör man maximal nytta för de svenska skattebetalarnas pengar? Många av våra frågor tog upp detta och vi ville veta mer om hur uppföljning och utvärdering av verksamheterna görs. Vi fick försäkringar om att man noga följer upp och redovisar projekten. Ett nytt koncept tas fram "UN As One" för en bättre samordning av alla aktiviteter.

Omdiskuterad är FNs militära närvaro MONUC i Kongo. De blå hjälmarnas insatser kritiseras samtidigt som de flesta säkert anser att någon form av fredsbevarande insatser behövs. Men hur de skall ugtformas är man inte överens om.

måndag 27 oktober 2008

Säg NEJ till våld mot kvinnor

Den 25 november 2008 FN:S dag för att avskaffa våld mot kvinnor, kommer UNIFEM, där jag ingår i styrelsen för den svenska nationalkommittén, att överlämna samtliga insamlade underskrifter till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Den svenska regeringen har, liksom flertalet regeringar runt om i världen, redan undertecknat uppropet. för att nå målet 1 miljoner underskrifter krävs det dock ytterligare ansträngningar. Den 29 oktober gör Sveriges riksdagsledamöter en insats genom att underteckna UNIFEM:s kampanj.

Alla kan bidra med sina namn i denna globala internetbaserade insamling för att stoppa våld mot kvinnor.

Gå in på http://www.saynotoviolence.org/ och skriv på om det inte redan är gjort.