Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg

lördag 26 januari 2013

Maria Arnholm Lidingöbo med ansvar för jämställdhet

I måndags utsåg regeringen Maria Arnholm Folkpartiet till ny jämställdhetsminister efter Nyamko Sabuni som meddelat att hon inte ville fortsätta. Maria bor sedan många år i ett kollektiv på Lidingö som hon var med om att starta. Hon har också ett förflutet i lidingöpolitiken för Folkpartiet med uppdrag i olika nämnder.
Hon har lång erfarenhet av arbete i regeringskansliet från den förra borgerliga regeringen då hon bl.a. var stabschef hos socialmininstern och biträdande statsministern Bengt Westerberg. Hon var med om att införa den första pappamånaden i föräldraförsäkringen. Efter flera år i det privata näringslivet återkom hon till regringskansliet som statssekreterare hos Nyamko Sabuni.
De viktigaste frågorna för Maria är att komma till rätta med löneskillanderna mellan yrken som domineras av kvinnor respektive män,
pojkars sjunkande resultat i skolan och mäns våld mot kvinnor.
 
Maria är också en skicklig körsångare och stöttepelare i Lidingö kyrkas motettkör, där hon sjunger alt. Kyrkoherden Carina Nilsson uttryckte en förhoppning till mig att Maria måtte hinna med kören även som statsråd. Det är så ont om skickliga altar.
 
  •  

    {0}
    Favorit
    {0}
    {0}
    {0}
    {2}

    Folkpartiet.se

    torsdag 19 juli 2012

    Sverige+Kvinnokonventionen=sant?

    Detta inlägg är idag publicerat i tidningen NU

    FNs kvinnokonvention brukar kallas den globala jämställdhetslagen. Den antogs 1979 och Sverige var första land  att ratificera den 1980. Det är vi stolta över. Genom att Peking plattformen antogs femton år senare fick världen en handlingsplan för att kunna omsätta konventionen i det praktiska normeringsarbetet. Vad har då hänt efter trettiotre år med Kvinnokonventionen och sjutton år med Pekingplattformen? Kommuner och landsting är lika skyldiga att känna till och följa Kvinnokonventionen som regeringen är. De ska se till att alla beslut de fattar följer Kvinnokonventionen och tolka lagar. Det ingår i uppdraget för alla; politiker och tjänstemän.

     I vilken utsträckning känner politiker och tjänstemän i kommuner och landsting till dessa viktiga instrument? Och hur arbetar man med Kvinnokonventionen och Pekingplattformen idag?

    Under Almedalsveckan presenterade UN Women, där jag är styrelseledamot, tillsammans med Fredrika Bremerförbundet en rapport ”Sverige + Kvinnokonventionen= sant? I rapporten granskas kommuners och landstings tillämpning av FNs kvinnokonvention. Den grundar sig på en enkät till 1 000 politiker och tjänstemän i kommuner och landsting samt intervjuer med en rad experter.

    Trots att Kvinnokonventionen efter Barnkonventionen är den mest kända av FNs kärnkonventioner har den ingen praktisk funktion i det pågående jämställdhetsarbetet i kommuner och landsting.

    Kommuner och landsting är lika skyldiga att känna till och följa Kvinnokonventionen som regeringen är. De ska se till att alla beslut de fattar följer Kvinnokonventionen. Det ingår i uppdraget för alla; politiker och tjänstemän.  Flera tunga forskare och människorättsföreträdare ger regeringen svidande kritik för att man inte följer de krav som konventionen medför. Såväl tidigare som nuvarande regeringar kritiseras för att inte ta ansvaret för bristande regional implementering och okunskap om Kvinnokonventionen på allvar. Stöd och riktlinjer till kommuner och landsting saknas.

    Vad krävs då för att Kvinnokonventionen ska kopplas till jämställdhetsarbetet och bli ett aktivt redskap för kvinnors mänskliga rättigheter?

    Att föra upp Kvinnokonventionen och Pekingplattformens betydelse för det regionala och lokala jämställdhetsarbetet i Sverige kräver inga omstörtande förändringar. Det är inte ett nytt sätt att handla eller tänka som kommuner och landsting ställs inför. Tvärtom. Den spännande frågeställningen är, med siktet framåt, snarare hur de internationella jämställdhetsdokumenten kan stärka kunskapen om och arbetet med jämställdhet, hur de kan utveckla ett förhållningssätt som genomsyras av ett rättighetstänk. Det handlar inte om att förstöra det vi uppnått utan istället förbättra det vi inte lyckats med. Vi behöver analysera vad Kvinnokonventionen betyder. Vad kan den hjälpa oss att få syn på och åtgärda? Kvinnokonventionen borde användas för att lagstifta och inte lyftas fram som en parallell ordning.  Grunden för att lyfta fram och implementera Kvinnokonventionen finns redan i det jämställdhetsarbete som bedrivs på många håll. Men vi måste fortsätta byggandet och till detta behövs kunskap om hur det ser ut idag och vad vi önskar istället.

    En sak är dock viktigt att påminna om; att göra slut på ojämställdhet och ställa krav på kvinnors mänskliga rättigheter stöter på motstånd.  Det tar sig varierande uttryck i olika sammanhang, en del vill ha förändring och andra inte. Det finns en konflikt som präglar arbetet för jämställdhet. Det uttrycks en oro bland enkätsvaren för att fokus på kvinnors mänskliga rättigheter skulle rasera de framsteg som uppnåtts genom insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är viktigt att ta på allvar och planera utifrån. Risken är annars att rädslan för att inte nå enighet i jämställdhetssträvandena försvårar synliggörandet av kvinnors mänskliga rättigheter. Vi måste visa att kvinnors mänskliga rättigheter också gynnar männen.







    torsdag 10 mars 2011

    Kulturens kvinnor- kvinnornas kultur

    I dagens DN Debatt skriver jämställdhetsministr Nyamko Sabuni och kulturminster Lena Adelsohn Liljeroth klokt om att kvinnor saknas på viktiga poster på kulturområdet.

    Jag håller med dem. Något måste göras.

    Kultur är inte bara en klassfråga utan i hög grad en könsfråga. På teatrar, konserter, konstmuseer och bibliotek dominerar kvinnor som konsumenter. Man brukar skämtsamt tala om ”kulturtanterna”, som bär upp kulturlivet och som ofta drar med sig männen.

    Jämställdhet i kulturlivet är lika viktigt som jämställdhet i övriga samhällsområden. Mäns dominans i näringslivets topp har aktualiserats på senare tid. Det är dags nu att också uppmärksamma den manliga dominansen inom kulturområdet. Kulturområdet är inte något undantag när det gäller manlig dominans på de högre befattningarna. Däremot är en klar majoritet av dem som arbetar "lägre ner" i de kulturrelaterade yrkena kvinnor. Vi behöver fler kvinnliga chefer inom kulturen. När det finns övervägande manliga chefer inom kulturen går vi miste om kvinnlig påverkan av det kulturella innehållet och kvinnliga förebilder i kulturlivet. Det krävs förändringar för att bryta jämställdhetsproblemet.
    Jag har därför på uppdrag av Liberala Kvinnors styrelse skrivit en rapport om kvinnor och kultur ”Kulturens kvinnor – kvinnornas kultur”.
    Med rapporten som underlag vill jag väcka en rad diskussionsfrågor.
    De gäller
    1. Behövs särskilda kvinnomuseer för konst? Hur ska de i så fall organiseras? Fristående eller inom befintliga museer?
    2. Vilken roll kan hembygdsmuseer spela för att främja kvinnors konsthantverk?
    3. Hur sker konstinköpen i kommuner och landsting? Hur ser konstbeståndet ut beträffande fördelningen mellan inköp av kvinnliga respektive manliga konstnärer?
    4. Bör en fond inrättas där dramatiker och filmare kan söka pengar för att skriva eller utveckla manusidéer med intressanta kvinnliga huvud-och biroller.
    5. Bör en fond inrättas där kvinnliga tonsättare kan söka pengar för att få möjlighet att komponera?
    Dessa frågor hoppas jag bli belysta genom samråd bland liberala kvinnor och män runt om i landet.

    lördag 20 februari 2010

    Jämställdheten på Lidingö kan bli bättre

    Sverige är i en internationell jämförelse ett väldigt jämställt land och Lidingö är i en nationell jämförelse en väldigt jämställd kommun. Men på en viktig punkt haltar statistiken även för lindingöborna och det är fördelningen av föräldradagarna. För att stimulera fler pappor att i högre utsträckning stanna hemma med sina nyfödda har alliansregeringen därför infört en jämställdhetsbonus.

    I dagarna skickar försäkringskassan ut brev till de 12 000 föräldrar som har rätt att få regeringens jämställdhetsbonus. Det är glädjande att så många föräldrar valt ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen. Samtidigt är det fortfarande en bra bit kvar till en jämn fördelning av dagarna, då mammorna under 2009 tog ut 78 procent av föräldradagarna medan papporna tog ut 22 procent.

    Socialdemokraterna vill ha en tredelad föräldraförsäkring. Alliansregeringen har i stället valt att införa en jämställdhetsbonus som morot. Bonusen betalas ut om båda föräldrarna har tagit ut minst 60 dagar av föräldrapenningen och uppgår som mest till 13 500 kronor. Vem som stannar hemma med barnen avgörs i vissa familjer av ekonomiska faktorer. Den med högre lön, oftast mannen, stannar kvar på jobbet. Nu har även dessa familjer bättre möjlighet att välja en jämställd start på föräldraskapet.

    Folkpartiet tror på att uppmuntra föräldrarnas fria och jämlika val. I dagsläget betalas jämställdhetsbonusen ut i efterhand och konstruktionen är krånglig. Det vill folkpartiet ändra på under nästa mandatperiod. Ett mer jämställt uttag ska märkas direkt i plånboken. Det ger föräldrarna bäst möjlighet att själva välja en jämställd fördelning av föräldraledigheten.

    måndag 25 januari 2010

    Moderaterna överraskar i jämställdhetspolitiken

    De nya moderaterna är verkligen nya när det gäller jämställdhetspolitiken. Det framgår av dagens Svenska Dagblad. Visserligen vet jag att moderatkvinnorna driver jämställdhetsfrågor på en bra sätt i likhet med de andra Allianspartierna. Inför det senaste valet gjorde Alliansens fyra kvinnoförbund gemensamma utspel bl.a. under Almedalsveckan.

    Men hur stark är jämställdhetsfernissan hos äldre konservativa män, som bl.a.l finns här på Lidingö? Det blir spännande att kolla.

    Men när moderaterna nu vill kvotera bolgsstyrelser går man längre än vad övriga
    Allianspartier vill. Jag vacklar för eller emot kvoterade bolagsstyrelser. Vi har ju uppnått jämställd representation inom politiken utan lagstiftad kvotering. Då borde man väl klara det också inom näringslivet, tytcker jag. Men det går för trögt. Därför tycker jag man kan pröva lagstiftad kvotering under t.ex. en femårsperiod. Så får man göra en utvärdering av resultatet för att se om lagen behöver förlängas. Kvoterade valberedningar inför styrelseval kan också vara värt att prövas. Detta förslag har lanserats av Liberala Kvinnor.

    torsdag 26 februari 2009

    Glöm inte jämställdheten i kulturen

    Jag saknar ett ordentligt avsnitt om jämställdheten inom kulturen i den statliga kulturutredningen. Detta tog jag upp med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under riksdagens frågestund i eftermiddags. Jag vet att hon inte är ansvarig för vad som förs fram i statliga utredningar. Men hon har genom de direktiv hon gett utredningen indirekt ett ansvar.
    När propostionen presenteras måste jämställdheten finnas med, framhöll jag.

    Jämställdhet i kulturlivet är lika viktigt som jämställdhet i övriga samhällsområden. Mäns dominas i näringslivet har aktualisertas under senare tid. Det är dags att också uppmärksamma den manliga dominansen inom kulturområdet.

    Jag hänvisade henne till den rapport jag skrivit om kvinnor och kultur som jag tagit fram för Liberala Kvinnors räkning.

    Hon svarade med att hänvisa till Kulturrådets rapport om jämställdhet som just kommit och ville gärna ha min rapport.