Dawit Isaak får inte gå samma öde till mötes som Raoul Wallenberg

Jag har just kommit hem efter en stämningsfull cermoni i Lidingö stadspark och stadshuset för att minnas Förintelsen. Detta görs denna dag runt om i landets kommuner. I Lidingö uppmärksammas särskilt Raoul Wallenberg, beroende på att han är född här i sina morföräldrars sommarhus i Kappsta. Hans pappa hade dött innan han föddes. Under min tid som kommunalpolitiker fick jag igenom att den väg som leder in till området skulle heta Raoul Wallenbergs väg. Så är det nu. I stadsparken finns en staty i form av utsträckta händer, som symboliserar att han delade ut skyddspass till judar. Det är en mycket fin och starkt symbolisk staty. Den var beställd av Stockholms stad. Men man ville inte ha den när man såg den färdig. Det är obegripligt för mig. Jag är glad att den finns i Lidingö.

Jag har som riksdagsledamot engagerat mig för den svensk eritrianske journalisten Dawit Isaak, som fängslats i Eritrea utan rättegång. Jag har framhållit att Dawit inte får gå samma öde tillmötes som Wallenberg. I båda fallen har UD förlitat sig på tyst diplomati. I båda fallen har man hittills misslyckats.

Nästa år är 100 årsdagen för Raoul Wallenbergs födelse. Förhoppningsvis finns det då klarhet i hans öde. Förhoppningsvis får vi då också se Dawit Isaak frisläppt.

I DN den 26 januari har forskaren Susanne Berger skrivit en utmärkt artikel om detta.

Vindkraft i motvind

Jag tillhör dem som är skeptiska till en storskalig utbyggnad av vindkraften. Jag har bloggat om detta tidigare.

På Gotland kommer utbyggnaden av vindkraften och exporten av gotländsk el att hämmas i och med att den nya elkabeln till fastlandet beräknas försenas med två år enligt ett svar som näringsminister Maud Olofsson gav i riksdagen till miljöpartiets Gustav Fridolin och som redovisas i Gotlands Allehanda den 19 januari. Först 2017 beräknas utbyggnaden vara klar.

I dag har Gotland 140 - 150 vindkraftverk. När utbyggnaden är genomförd handlar det om 400- 500 verk.

Bullret som vindkraftverken alstrar stör mer än trafken. Detta står att läsa i DN. Tyvärr går det inte att länka till den. Forskare menar att flygbuller är mer störande än ljudet från vägtrafiken. Men det verkar som om vindkraft är det mest störande jämfört med andra verkamheter vid samma decibelnivåer enligt Gösta Bluhm, forskare vid institutet för miljömedcin vid Karolinska institutet.Enligt honom finns det rapporter om att buller kan leda till störd sömn. En erfarenhet många gör.

Den försenade vindkraftutbyggnaden på Gotland kan alltså innebära att gotlänningarna skonas från försämrad nattsömn ytterligare två år.

Den trista sjukhusmaten är en evig följetång

Maten på sjukhusen smakar inget vidare. Många patienter klagar över den trista och smaklösa maten. I samband med att Stockholms läns landsting gjorde en ny upphandling med det stora matföretaget Sodexo var det meningen att maten skulle bli apptitligare än tidigare. Visserligen byttes de svarta matlådorna ut mot vita men det tycks inte ha hjälpt. Nu går Folkpartiets landstingsråd Anna Starbrink ut med en ny måltidsutredning.
Läs här
Det är en bra tanke att låta sjukhusmat lagas på plats. Säkert bidrar det till att maten blir smakligare och det är lättare att ta hänsyn till patienters olika önskemål. Det kan bli dyrare men i gengäld blir mätta och nöjda patienter säkert snabbare friska.

En valfrihetsreform när det gäller sjukhusmaten är att patienter nu får välja när det vill äta och från en matsedel. Att matsedlar introduceras först nu på svenska sjukhus är förvånansvärt. När jag födde barn i USA för snart fyrtio år sedan minns jag att jag fick in en matsedel. På den tiden låg man en vecka på BB. Så maten såg jag fram emot. Skönt att veta att om jag blir patient på landstingets sjukhus får jag välja mat. Det vill jag också kunna göra om jag finns på ett vård-och omsorgsboende.

Ska betyg kunna överklagas?

För flera år sedan väckte jag en motion till Folkpartiets landsmöte om att det borde vara möjligt för en elev att överklaga betyg. Jag minns min egen skoltid och hur slumpmässigt betyg kunde sättas. Min motion besvarades med hänvisning till pågående utrednigsarbete. Ett ack så vanligt besked när man, i detta fall partiledningen, inte vill ta ställning. Efter flera års utredande har det nu kommit förslag att ge elever rätt att överklaga betyg. Läs om detta på DNs ledarsida.

FP ledaren och skolminister Jan Björklund är snabb,för snabb, med att spola förslaget.Läs här

Jag tycker det är trist att han som ändå tillsatt utredningen om detta inte vill avvakta remissinstansernas synpunkter. Det känns väl knappast meningsfullt att lägga ned arbete på att skriv ett yttrande om man vet att mottagaren inte vill ha förslaget. Visserligen är regeringen oense. Centern och kristdemokraterna är positiva och moderaterna avvaktande. Men eftersom Janne är det som i praktiken bestämmer regeringens politik när det gäller skolfrågor lär kamraterna i regerigen knappast köra över honom.

Mitt förslag om överklagningsmöjligheter skulle bara gälla avslutningsbetyg i grundskolan och gymnasiet. De är ju viktiga för elevens möjligheter att söka in på gymnasiet och universitetet.

Inför fristående kommunala arvodesberedningar

Det är politiskt bråk i Täby ( inte helt ovanligt!). Denna gång gäller det en arvodeshöjning för hel- och deltidspolitikerna. Både formen och beloppen har i frågasatts. Läs mer i dagens Dagens Nyheter.

Frågan om jäv har också väckts. Därför har den moderate ledamoten och juristen Niklas Thidevall fört frågan till förvaltningsrätten. Han menar att ledamöterna själva måste vara medvetna om när det föreligger jävsförhållanden. Det framgår av kommunallagen. Ledamöter får inte krypa bakom tjänstemännen.

Han har helt rätt. Får kommunalpolitiker i Täby inte någon utbildning inför sina uppdrag? Det borde vara obligatoriskt. Jag fick på sin tid bra utbildning i samband med mina uppdrag i kommunstyrelsen i Lidingö.

Frågan om arvoden till politiker är känslig. Jag anser att en kommunstyrelseordförande ska ha bra ersättning för sitt svåra jobb. Hon eller han är arbetstyngd och ofta hårt utsatt, mer än vanliga riksdagsledamöter.

I dag består de kommunala arvodesberedningarna vanligen av partiernas gruppledare.

Ett sätt att lösa arvodesfrågan, som också Niklas Thidevall tar upp, och därigenom undvika jäv kunde vara att införa fristående arvodesberedningar med utomstående ledamöter. Denna princip tillämpas i riksdagen.

Carin Göring skriver hem

Ytterligare en bok jag hunnit läsa under julen. Den handlar om Carin Göring, maka till Hitlers närmaste man Hermann Göring. "Carin Göring skriver hem" av jurnalisten Björn Fontander (Carlssons) är fascinerande skildring av en kärlekshistoria mellan en svensk överklasskvinna och en av nazisternas största skurkar. Hon lämnar man och barn och en trygg tillvaro i Stockholm för att följa sin stora passion. De levde de första åren under knappa omständigheter i Tyskland och Sverige. Göring var dessutom periodvis morfininst och misshandlade henne då. Men de släpper aldrig taget om varandra. Nazisternas framgångar blev även deras. Och Carin utsågs av Hitler till partiets maskot.

Båda var charmerande men motbjudande i sin absoluta övertygelse som nazister. Carin var sjuklig och levde ett utsvävande liv som ledde till hennes för tidiga död innan nazisternas värsta vidrigheter avslöjades. Man kan bara spekulera i hur hon ställt sig till nazizsmen om hon fått uppleva judeförföljelserna och kriget. Att hon under sin tid med Göring var övertygad nazist framgår tydligt av de många brev hon skrev hem till sin avgudade mamma.

Göring var besatt av sin Carin även efter hennes död och ett nytt äktenskap. Han lät uppföra Karinhall med ett masoleum där Carin fick ligga till hon återfördes till Sverige efter kriget. Eller är hon verkligen begravd i Sverige? Författaren antyder att det är oklart om det verkligen är Carin som är begravd vid Lovö kyrka. Kanske har det skett en förväxling av lik i samband med att ryssarna skändade Carins masoleum vid krigsslutet. Boken slutar med ett spännande frågetecken.

Per Wästberg: Hemma i världen

Under julen har jag klämt den tredje delen av Per Wästbergs memoarer" Hemma i världen"(Wahlström och Widstrand). Liksom med hans tidigare två memoardelar har jag läst denna med blandade känslor. Utan tvekan lever han ett privilegierat liv, sprungen ur en begåvad och välsituerad familj. Han har inte haft en fast anställning med undantag av åren som chefredaktör på Dagens Nyheter. Men han har varit beundransvärt aktiv särskilt i sitt engagemang för Afrika, som han besökt ett otal gånger, liksom för Amnesty International och PEN. Det är roligt att läsa om detta, även om han är en "namedroper" av värsta sort. Det finns knappast någon betydande person som han inte umgåtts med.I alla hans memoarer är personregistret omfattande; i denna del närmare 20 sidor. Hur hinner och orkar han med alla dessa kontakter?

Utöver detta intensiva liv har han också ett rikt kärleksliv. Han lämnar sin första hustru Anna-Lena för sin nya kärlek författaren Margareta Ekström med vilken han får två barn. Deras nästan dagliga brevväxling offentliggörs i boken med hennes samtycke. Han beskriver sin första hustru och hennes motstånd mot skilsmässan så utlämnande att det stöter mig och får mig att undra hur hon ställt sig till detta. Har hon också gett sitt samtycke? Det framgår inte.

Senare,vilket inte skildras i denna del,lämnar Per Wästberg Margareta Ekström för en annan kvinna, som han i sin tur lämnar för en ung kvinna. Så visst finns det på den fronten stoff för ytterligare memoardelar. Men det är oklart om det blir några fler delar.

Tros min ambivalens inför honom hoppas jag det. Per Wästberg är en begåvad berättare. Han engagerar mig genom sitt språk och sin förmåga att skildar en tid i vilken jag också är delaktig.

Inga avgifter för skidspår

I dag skriver den flitiga bloggaren sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg FP på DN Debatt att skidspårsavgifter hotar allmansrätten och hälsan. Hon är helt emot att kommuner och skidklubbar nu börjar ta ut avgifter för att underhålla spår. Det innebär, menar hon, ett alvarligt hinder ör två goda svenska traditioner: ett hälsosamt friluftsliv och allemansrätten.

Läs inlägget här

Som entusiastisk om än långsam längdskidåkare är det inte svårt att hålla med henne.
Vad hon inte nämner men som också talar mot avgifter i skidspår är att det blir besvärligt att kontrollera att skidåkare verkligen har betalt avgift. Det finns ju många mil av spår som i så fall måste övervakas. Vad skulle inte det kosta? Troligen mer än avgiftgerna skulle inbringa. Detta är inte att jämföra med åk i skidlifter, där det ju finns en liftskötare som också kan ta betalt. Trist och krångligt blir det med avgifter för skidåkning i spår.

Nej, jag vill inte ha avgifter för skidåkning på Långängen och andra av Lidingös skidspårsområden.