Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett av våra största samhällsproblem. Det skär genom alla grupper i samhället och äldre liksom yngre kvinnor har rätt att få hjälp av samhället för att skyddas mot våld.
Äldre är en grupp i samhället som i många avseenden är mer sårbara vad gäller våld och övergrepp än andra grupper. Detta då de i högre utsträckning är beroende av samhälleligt stöd för att klara sin vardag. I dag saknas det lagstiftning som gör att anställda inom äldreomsorgen, hälso- och sjukvården och socialtjänsten, är skyldiga att anmäla misstanke om fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i nära relationer. Lex Sarah, som trädde i kraft 1999, reglerar skyldigheten för anställda inom vård och omsorg att rapportera vård- och verksamhetsrelaterade missförhållanden. Dock finns ingen motsvarande anmälningsskyldighet för misstanke om våld i nära relationer mellan äldre. En anställd som fattar misstanke om våld i ett hem mellan två äldre har således varken någon skyldighet eller stöd i lagen att agera idag. I Socialtjänstlagen finns en stark reglering att rapportera misstanke vad gäller våld mot barn och liknande lagstöd borde även finnas för våld i nära relationer mellan äldre.
Många kommuner bedriver ett eget arbete för att bli bättre på att identifiera och agera om misstankar finns, men en ny lagstiftning skulle innebära ett starkare rättsskydd för en skör grupp. I en sådan ny lagstiftning bör ett imperativ att följa upp och åtgärda missförhållanden finnas. Annars är en överhängande risk att den blir verkningslös – för det är inte bara straff för en förövare som behövs.
Det har diskuterats om Sverige bör anta en lag om anmälningsplikt vid misstanke om att äldre- och funktionshindrade utsätts för våld. Sådan lagstiftning – med tillhörande åtgärdsprogram – finns i de flesta stater i USA kombinerat med ”Adult Protective Service”, en form av myndighet som går vidare med fall som anmäls. I vårt grannland Norge saknas idag lagstiftning men det finns sedan tio år en motsvarighet till uppföljningsmyndigheten under namnet ”Vern for eldre”. Sveriges kommuner har ett ansvar att arbeta med dessa frågor och en ny lagstiftning skulle göra stor skillnad i förutsättningarna för det arbetet, i Stockholm och i resten av Sveriges kommuner. En sådan lagstiftning kan bara regeringen ta initiativ till.
Nationellt centrum för kvinnofrids rapport ”Våld i nära relationer bland äldre” (2010:04) slår fast att riskerna att utsättas för våld ökar markant för människor med ett svagt socialt nätverk och isolering, vilket tyvärr inte är ovanligt bland äldre. Gruppen äldre över 80 år löper två till tre gånger så hög risk att utsättas för våld eftersom risken för exempelvis demens och annan kognitiv begränsning ökar med hög ålder. Den beroendeställning, mot en partner eller en annan person, som hög ålder eller svag hälsa ofta kan innebära försvårar även ett uppbrott från en relation präglad av våld.
En gängse bild av relationsvåld är den av en medelålders man som, ofta påverkad av alkohol, slår den kvinna och kanske de barn som han lever med, men det kan också se helt annorlunda ut.
Att förstå hur våldet ser ut är ett första steg mot att lösa problemet. Exempelvis kan våld mot en äldre person ta sig formen av försummelse från den som har ansvar för omvårdnad i hemmet. Nationellt centrum för kvinnofrid vittnar om medveten vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda samt att den utsatta äldre personen inte får hjälp med sin hygien som förekommande former av kränkningar och våld.
Våld i nära relationer mellan äldre är ett nationellt problem som ofta hamnar i skymundan av andra debatterade och viktiga frågor om våld och utsatthet så som barn som far illa, hedersproblematik eller kvinnofridsarbete i ett bredare sammanhang. Socialstyrelsen har tillsatt en referensgrupp med uppgift att höja kompetensen hos anställda inom socialtjänst och hälso- och sjukvård om våld i nära relationer. En av de målgrupper som särskilt lyfts fram är äldre personer.
Debatten om våld i nära relationer har förbisett att det finns ett stort mörkertal bland äldre som drabbas av våld i sitt hem. Varje fall där det finns misstankar om missförhållanden, fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i en nära relation som inte följs upp är ett stort misslyckande för samhället. Stärkt samordning och bättre samverkan på kommunal nivå mellan socialtjänsten och äldreomsorgen, polisen, vården och andra berörda myndigheter kan förbättra möjligheterna att ingripa. Men vad som först och främst behövs är en ny lagstiftning där det i dag inte finns någon. En lagstiftning som stärker rättsskyddet för dem som drabbas och med ett imperativ att följa upp misstänkta missförhållanden.
Dagens lagstiftning med lex Sarah täcker endast missförhållanden kopplade till vårdgivningen. Jag hoppas därför att UN Women Sverige vill uppmana regeringen att ta ett initiativ att inleda arbetet för ett lagförslag som kan hjälpa och skydda äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.
Detta skulle kunna bli ett tema när UN Women, som brukligt, uppmärksammar FN:s dag den 25 november mot våld mot kvinnor.
Jag vill också uppmana er alla att läsa Roks rapport 1/2012 ”Våld mot äldre kvinnor ” samt se den till rapporten tillhörande och mycket skakande filmen ”Vi som överlevde”. Allt kan beställas från www.roks.se
(Ovanstående är en krönika, som jag publicerat på UN Womens hemsida. www.unwomen.se )
