Visar inlägg med etikett socialstyrelsen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialstyrelsen. Visa alla inlägg

torsdag 5 september 2013

Hög tid att ta tillvara Gärds och andra patienters åsikter!

Hög tid att ta tillvara Gärds och andra patienters åsikter!

Om vi vill ha en vård och omsorg i världsklass måste vi efterfråga patienternas åsikter. Det är först när patienternas synpunkter och kommentarer får påverka hur vi bedriver vården och omsorgen som kvaliteten kan förbättras. Patienternas åsikter måste också få konsekvenser för verksamheterna, t ex genom ekonomiska incitament.
81-åriga Gärd Johansson anmälde nyligen geriatriska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge för brister i den vård och omsorg hon fick. Både verksamhetschefen och Socialstyrelsen fick en noggrann redogörelse i text och bild av Gärds erfarenhet från kliniken men valde att ignorera klagomålen. Socialstyrelsen hänvisade till att patientsäkerheten inte var hotad och klinkchefen avfärdade Gärds synpunkter med att personalen var engagerad och kunnig.
Händelsen är ett bra exempel på hur alltför många inom hälso- och sjukvården fortfarande styrs av en gammaldags syn på sig själva, sitt uppdrag och sina patienter. Låt mig vara tydlig: hälso- och sjukvårdens personal är till för patienterna och inte tvärtom! Att som i Gärds fall vägra patienten en fungerande läslampa och ifrågasätta Gärds önskan att läsa är inte att sätta patienten i centrum.
Attityden till synpunkter och kommentarer om hur anställda och förtroendevalda utför sitt uppdrag inom Stockholms läns hälso- och sjukvård måste ändras! Patientens åsikter ska ses som avgörande för hur väl uppdraget har utförts. 
Patientens upplevelse måste tas tillvara och påverka den framtida vården och omsorgen om vi ska nå målet om en vård och omsorg i världsklass. Patientens synpunkter och kommentarer ska välkomnas och efterfrågas – inte betraktas som ett besvärligt och störande moment som kan besvaras med en byråkratisk och tillrättavisande attityd. Det ska vara en aktiv efterfrågan, inte som nu ett krav på patienten att själv ta initiativet och kontakta rätt instans.
Hur kan vi göra det ännu bättre för dig som patient?  Frågan kan ställas i samband med att den medicinska behandlingen är färdig och patienten skrivs ut. Den kan göras enkel - t ex grön, gul och röd knapp att trycka på innan patienten lämnar avdelningen - eller mer omfattande – t ex en blankett att fylla i – beroende på vilken verksamhet som bedrivs. Oavsett form ska svaren från patienterna välkomnas, användas och bli en del av det kontinuerliga kvalitetsarbetet. 
I många fall kommer patienterna ge uppmuntrande tillrop till excellent vård och omsorg. I några fall kommer synpunkterna och kommentarerna att kräva att förbättringar görs. På ett eller annat sätt måste patienternas åsikter leda till konsekvenser. Kanske handlar det om ekonomiska konsekvenser eller att offentliggöra vilka verksamheter som patienterna rankar bäst respektive sämst.
I de nya system med vårdepisodersättningar som prövas inom Stockholms läns landsting finns ekonomiska incitament inbyggda. Ett liknande system kan med fördel utformas också för patienternas upplevelse av sin vård- och omsorg!
Suzanne Liljegren, FP Lidingös vårdgrupp

tisdag 26 mars 2013

Blunda inte för våldet mot äldre kvinnor

Den 15 juni har utsetts av FN till dagen för att fokusera på våld mot äldre. En dag väl värd att uppmärksammas av UN Women Sverige som ett led i kampen mot mäns våld mot kvinnor.
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett av våra största samhällsproblem. Det skär genom alla grupper i samhället och äldre liksom yngre kvinnor har rätt att få hjälp av samhället för att skyddas mot våld.
Äldre är en grupp i samhället som i många avseenden är mer sårbara vad gäller våld och övergrepp än andra grupper. Detta då de i högre utsträckning är beroende av samhälleligt stöd för att klara sin vardag. I dag saknas det lagstiftning som gör att anställda inom äldreomsorgen, hälso- och sjukvården och socialtjänsten, är skyldiga att anmäla misstanke om fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i nära relationer. Lex Sarah, som trädde i kraft 1999, reglerar skyldigheten för anställda inom vård och omsorg att rapportera vård- och verksamhetsrelaterade missförhållanden. Dock finns ingen motsvarande anmälningsskyldighet för misstanke om våld i nära relationer mellan äldre. En anställd som fattar misstanke om våld i ett hem mellan två äldre har således varken någon skyldighet eller stöd i lagen att agera idag. I Socialtjänstlagen finns en stark reglering att rapportera misstanke vad gäller våld mot barn och liknande lagstöd borde även finnas för våld i nära relationer mellan äldre.
Många kommuner bedriver ett eget arbete för att bli bättre på att identifiera och agera om misstankar finns, men en ny lagstiftning skulle innebära ett starkare rättsskydd för en skör grupp. I en sådan ny lagstiftning bör ett imperativ att följa upp och åtgärda missförhållanden finnas. Annars är en överhängande risk att den blir verkningslös – för det är inte bara straff för en förövare som behövs.
Det har diskuterats om Sverige bör anta en lag om anmälningsplikt vid misstanke om att äldre- och funktionshindrade utsätts för våld. Sådan lagstiftning – med tillhörande åtgärdsprogram – finns i de flesta stater i USA kombinerat med ”Adult Protective Service”, en form av myndighet som går vidare med fall som anmäls. I vårt grannland Norge saknas idag lagstiftning men det finns sedan tio år en motsvarighet till uppföljningsmyndigheten under namnet ”Vern for eldre”. Sveriges kommuner har ett ansvar att arbeta med dessa frågor och en ny lagstiftning skulle göra stor skillnad i förutsättningarna för det arbetet, i Stockholm och i resten av Sveriges kommuner. En sådan lagstiftning kan bara regeringen ta initiativ till.
Nationellt centrum för kvinnofrids rapport ”Våld i nära relationer bland äldre” (2010:04) slår fast att riskerna att utsättas för våld ökar markant för männi­skor med ett svagt socialt nätverk och isolering, vilket tyvärr inte är ovanligt bland äldre. Gruppen äldre över 80 år löper två till tre gånger så hög risk att utsättas för våld eftersom risken för exempelvis demens och annan kognitiv begränsning ökar med hög ålder. Den beroendeställning, mot en partner eller en annan person, som hög ålder eller svag hälsa ofta kan innebära försvårar även ett uppbrott från en relation präglad av våld.
En gängse bild av relationsvåld är den av en medelålders man som, ofta påverkad av alkohol, slår den kvinna och kanske de barn som han lever med, men det kan också se helt annorlunda ut.
Att förstå hur våldet ser ut är ett första steg mot att lösa problemet. Exempelvis kan våld mot en äldre person ta sig formen av försummelse från den som har ansvar för omvårdnad i hemmet. Nationellt centrum för kvinnofrid vittnar om medveten vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda samt att den utsatta äldre personen inte får hjälp med sin hygien som förekommande former av kränkningar och våld.
Våld i nära relationer mellan äldre är ett nationellt problem som ofta hamnar i skymundan av andra debatterade och viktiga frågor om våld och utsatthet så som barn som far illa, hedersproblematik eller kvinnofridsarbete i ett bredare sammanhang. Socialstyrelsen har tillsatt en referensgrupp med uppgift att höja kompetensen hos anställda inom socialtjänst och hälso- och sjukvård om våld i nära relationer. En av de målgrupper som särskilt lyfts fram är äldre personer.
Debatten om våld i nära relationer har förbisett att det finns ett stort mörkertal bland äldre som drabbas av våld i sitt hem. Varje fall där det finns misstankar om missförhållanden, fysiskt eller psykiskt våld mot äldre i en nära relation som inte följs upp är ett stort misslyckande för samhället. Stärkt samordning och bättre samverkan på kommunal nivå mellan socialtjänsten och äldreomsorgen, polisen, vården och andra berörda myndigheter kan förbättra möjligheterna att ingripa. Men vad som först och främst behövs är en ny lagstiftning där det i dag inte finns någon. En lagstiftning som stärker rättsskyddet för dem som drabbas och med ett imperativ att följa upp misstänkta missförhållanden.
Dagens lagstiftning med lex Sarah täcker endast missförhållanden kopplade till vårdgivningen. Jag hoppas därför att UN Women Sverige vill uppmana regeringen att ta ett initiativ att inleda arbetet för ett lagförslag som kan hjälpa och skydda äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.
Detta skulle kunna bli ett tema när UN Women, som brukligt, uppmärksammar FN:s dag den 25 november mot våld mot kvinnor.
Jag vill också uppmana er alla att läsa Roks rapport 1/2012 ”Våld mot äldre kvinnor ” samt se den till rapporten tillhörande och mycket skakande filmen ”Vi som överlevde”. Allt kan beställas från www.roks.se

(Ovanstående är en krönika, som jag publicerat på UN Womens hemsida. www.unwomen.se )




 

måndag 13 augusti 2012

Utveckla vårdgarantin


Mitt inlägg har publicertas i flera Mitti tidningar  under juli 2012

Tillgängligheten till vården måste förbättras. Vårdgarantin kom till i ett läge där vi såg alltför långa väntetider och  alltför dåligt tillgänglighet till vården. Vårdgarantin har varit ett betydelsefullt instrument för att öka fokus på tillgängligheten men den behöver nu utvecklas ytterligare. Det finns, enligt Socialstyrelsen, tecken på att människor med behov av regelbundna kontroller och rehabiliteringsinsatser får vänta för länge eftersom återbesök inte ingår i vårdgarantin.

Hela vårdprocessen för patienten bör ingå i vårdgarantin, d v s  också diagnostik, undersökningar, provtagningar och återbesök. Läkare och patient ska lägga upp en individuell plan vid första specialistbesöket, som ska ske inom 30 dagar. I vårdplanen ingår en prioritering av vårdbehovet och hur snabbt det måste gå för medicinskt bästa resultat. Kan sedan överenskommelsen inte hållas inom tidsgränsen, maximalt ytterligare 60 dagar, så ska patienten ha rätt att vända sig till valfri vårdgivare utifrån god information om alternativen. Om patienten har behov av rehabilitering bör den också knytas till vårdgarantin.

torsdag 18 mars 2010

En livsviktig diskussion

De senaste dagarna har tidningarna upp fallet med en 31 årig totalförlamad kvinna som önskar få sin livsuppehållande behandling avbruten. DN.se skrev i går och följer upp med en artikel i dag.

Socialstyrelsen har ingen avundsvärd uppgift när man ska ta ställning till denna form av dödshjälp. Det ska dock inte blandas ihop med eutanasi, aktiv dödshjälp, som vissa debattörer tycks göra.

Frågan har både medicinska och juridiska komplikationer. Men socialstyrelsen, som ska komma med allmänna råd om livsuppehållande behandling före årskiftet, måste hitta en modell som kan accepteras av de flesta. Vad man än kommer fram till kommer det med all säkerhet väcka starka reaktioner.

För egen del hoppas jag att den totalförlamade kvinnans vilja ska respekteras, så att hon får dö under de värdiga former hon önskar.