Fira skolavslutningar i kyrkan

Det rasar en debatt om skolavslutningar i kyrkan. Som ledamot i Lidingö kyrkofullmäktige och kyrkoråd för FiSK (Fria liberaler i Svenska Kyrkan) är detta en viktig fråga för mig.

Det är en fin tradition i Sverige att många skolor firar sina avslutningar just i kyrkan. På många ställen går denna tradition generationer tillbaka i tiden. Detta är en del av vårt kulturarv.

En del debattörer verkar tycka att det är okej att vara i kyrkan om man inte ägnar sig åt religion. Men det är naturligtvis omöjligt. Kyrkan är inte vilken klubblokal som helst. Men när skolan går till kyrkan måste ceremonin utformas så att alla känner sig välkomna.

Det borde vara självklart att man på en skolavslutning i kyrkan kan sjunga psalmer. Prästen kan berätta om varför julen firas, till exempel genom att läsa ur julevangeliet och reflektera över det.

När allt kommer omkring är julen en religiös högtid. Vi omger oss av religiösa symboler i juletid; julstjärnan i fönstret i klassrummet är en symbol för Betlehems stjärna. Den bör inte heller förbjudas.

Finns det några begränsningar? Ja, gränsen går där man förutsätter att eleverna ska delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön. Men kyrkan har en lång historia av att möta människor med olika inställning. De har inget intresse av att tvinga på människor en tro.

Den förra diskrimineringsombudsmannen kritiserade skolavslutningar i kyrkan därför att sådana skulle kunna vara kränkande för invandrare med en annan religion. Jag tror detta resonemang är helt fel tänkt. Jag har aldrig mött invandrare som kräver att vi i vårt land ska avskaffa våra traditioner för att visa tolerans.

 Skolavslutning i kyrkan är en uppskattad ceremoni. Självfallet ska den traditionen få leva vidare.

Ovanstående inlägg har jag publicerat på www.lidingosidan.se. Det har lett till ett par kritiska kommentarer som jag bemöter.

  

Protestera mot Irlands abortlagar i morgon 21 november kl. 11.30

Vi i Sverige tar för givet att vi har rätt att bestämma över vår kropp. På Irland förvägras kvinnor denna rätt då inställningen är att ett ofött foster är mer värt en en kvinnas liv även om det är hotat genom graviditeten.

Savita Halappanavar, en tandläkare med indiskt ursprung, råkade ut för missfall med ett döende foster. Hon och fostret avled eftersom sjukhuset vägrade att uppfylla hennes vädjan om abort. Man oberopade att Irland är ju ett katolskt land. Savita och hennes man är inte katoliker men tvingades ändå underkasta sig en lagstiftning som medförde hennes död.

Den irländska lagstiftningen (liksom den polska och maltesiska) om abortförbud drabbar alla gravida kvinnor som befinner sig i dessa länder även om de inte är bosatta där. Något att tänka på när vi har fri rörlighet för EU- medborgare och turism.

Denna absurda lagstiftning har redan väckt många protester. Men fler behövs.

Liberala Kvinnor arrangerar tillsammans med Centerkvinnorna, Fredrika Bremer Förbundet, Kvinna till Kvinna, RFSU och S-Kvinnor en demonstration i morgon onsdag den 21 november kl. 11.30 utanför Irlands Ambassad Hovslagargatan 5,Blasieholmen, Stockholm.

Kom och visa din vrede!



.

Nya vagnar till Lidingöbanan

Lidingöbanan får sju nya spårvagnar 2014. SL får också i uppdrag att utreda hur spårvagnarna och hållplatserna ska utformas när Spårväg City invigs 2018. Det beslutade trafiknämnden i landstinget den 13 november 2012. 

Lidingöbanan får sju nya spårvagnar inför att banan, som är under upprustning, återinvigs i december 2014. Vagnarna är av samma typ som tvärbanan – och ger bekväma och tillgänglighetsanpassade resor.

SL får i uppdrag att utreda hur spårvagnarna och hållplatserna ska utformas till dess att Spårväg City invigs i sin helhet 2018. Ambitionen är att vagnarna ska anpassas för kortare restider, högre tillgänglighet och lägre kostnader samt att hållplatserna blir billigare att bygga.

Vagnarna ska också anpassas till landstingets nya stomlinjestrategi, som riktar in sig på ett växande Stockholm och fler resenärer i kollektivtrafiken. SL ska därför ta höjd för att spårvagnar på sikt kan ersätta vissa stombusslinjer.  

Spårväg City trafikerar – i färdigt skick – sträckan mellan T-Centralen och Gåshaga brygga på Lidingö. Den nya spårvägen passerar den nya miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden – och kopplas ihop med Lidingöbanan vid Ropsten. Linjen beräknas vara fullt utbyggd 2018.

Frågan om Lidingöbanans framtid har dragits i långbänk. Men  Folkpartiets och övriga borgerliga landstingspolitkers och kommunpolitikers kamp för att bevara det populära tåget ger nu resultat.

Det blir härligt att få åka med den nya spårvägen.

Otillräckling vård av KOL-patienter

I dag hade vi landstingsmöte. En av interpellationsdebatterna handlade om KOL, kronisk lungemfysem.

Jag gjorde detta inlägg

"Ordförande!

KOL, Kronisk obstruktiv lungsjukdom, är en av vår tids stora folksjukdomar. Vi som har upplevt sjukdomen i på nära håll ser vilka plågor i form av andnöd, hosta och slem, sjukdomen kan föra  med sig.

Jag får intrycket av att interpellanten tycks utgå från att det bara är rökare som drabbas av denna svåra sjukdom. Men så är det inte.  Även de som slutat röka eller aldrig börjat kan drabbas.

KOL slår till nyckfullt. Den drabbar inte alla rökare. De dumma ungdomar som i dag börjar röka tycks utgå från att de inte kommer att drabbas.  Men ungefär hälften av dem kommer att drabbas när de blir äldre.

Så landstingets satsningar mot rökning är livsviktiga.

Varför vissa människor, rökare och icke rökare, drabbas är föremål för forskning.  Forskarna är svaren på spåret även om många komplicerade faktorer kan ligga bakom ett insjuknande.

Sannolikt beror sjukdomsutvecklingen på en samverkan av luftföroreningar , i form av  tobaksrök och andra föroreningar, och genetik  som leder till inflamation och infektion i luftvägarna. Troligen har rökare som inte insjuknar i KOL ett bättre immunförsvar mot de effekter tobaksröken orsakar.

Majoriteten av alla individer som drabbas av KOL har en relativt lindrig form men diagnosen ställs ofta alltför sent.  Många av dem med svårare former av KOL  saknar korrekt information.

Spirometri är en billig och enkel undersökningsmetod  av hur lungorna fungerar  som bör  finnas på alla vårdcentraler. Det är vi överens om.

Jag vill gå ett steg längre. Jag vill att tester  för eventuell KOL i ska erbjudas alla vid hälsoundersökningar på  vårdcentraler. Det är ju så enkelt och kan minska lidande och rädda liv".

Det blev en bra och konstruktiv debatt.

 

Gamla Lidingöbron. Riv och byggt nytt

Häromkvällen var jag på ett viktigt möte för allmänheten i Lidingö Stadshus. Det handlade om den gamla Lidingöbron, tågbron. Vad ska hända med den? Konsulter informerade och visade bilder på brons tillstånd. Det är bl .a kraftiga rostangrepp och muttrar och skruvar som saknas. Bilderna gjorde mig riktigt orolig. Törs jag verkligen åka på bron?

 På  bron som var färdig 1924 gjordes inget underhåll alls fram till 1986 då den renoverades tillsammans med Lidingöbanan. I den vevan övertog Lidingö kommun ansvaret för hela bron. Tidigare hade Stockholms stad ansvar för halva bron.

1986 gällde frågan om bron skulle rivas och banan läggas ned. Jag var då vice ordförande i kommunstyrelsen och insåg i likhet med de andra politikerna att lidingöborna ville behålla banan. Så två broar behövs. Dessutom är det en säkerhetsåtgärd att ha två vägar till faslandet. Skulle det inträffa en olycka på ena bron kan man ta sig över via den andra.

Nästan alla som yttrade sig på mötet talade för att riva den gamla bron och bygga en ny. Flera av dem var tekniker och kunniga på området. Kostnaderna för en ny bro är lättare att beräkna än vid en renovering av den gamla. Det finns så många osäkra faktorer.

 För egen del hoppas jag  att en ny bro slipper förses med en öppningsbar broklaff. Det är kravet på den nuvarande bron enligt en vattendom i miljööverdomstolen. En ny broklaff skulle kosta 30 miljoner. Till vilken nytta?

Men varför så bråttom undrade några. Beslutet måste förankras hos Lidingöborna. Skälet är, framhöll konsulterna, att SL måste få besked inför sin renovering av spårvägen. Men visst anser jag hade det varit bättre med lite mer framförhållning.

Kvinnliga forskares dag

I dag är det Ada Lovelace-dagen, en dag då kvinnor inom naturvetenskap lyfts fram. Dagen infördes 2009 och är i grunden en uppmaning att blogga eller skriva inlägg på internet om kvinnor i forskarvärlden. I Sverige märks dagen bland annat genom att svenska wikipediaskribenter samlas för att skriva artiklar om kvinnor inom naturvetenskap, teknologi, ingenjörskap och matematik.

Dagen har fått sitt namn efter den brittiska matematikern Ada Lovelace, som levde under 1800-talet och som redan då anses ha konstruerat det första datorprogrammet i form av avancerade algoritmer till den nyuppfunna matematiska beräkningsapparaten: differensmaskinen.

En forskare som jag tänker på idag är min vän och partikamrat (FP) Suzanne Liljegren, som forskar om makt och inflytande i multikulturella styrelser i internationella miljöer. Nyligen föreläste hon om detta vid universitet i USA. Hennes forskning är knuten till Handelshögskolan och Uppsala universitet.

Utöver sin forskning ägnar sig Suzanne också åt  kommunalpolitik på Lidingö som vice ordförande i Lidingöhem. Suzanne är också engagerad i min sjukvårdspolitiska grupp.

Suzanne är ett bra exempel på att kvinnor kan.

Almedalen bättre än bokmässan

Hemma igen efter två dagar på Bok & Bibliotek i Göteborg. Det var första gången för mig. Jag var naturligtvis nyfiken på Bokmässan som jag hört så mycket talas om inte minst från andra styelsemedlemmar i mina båda organisationer Stiftelsen Fistulasjukhuset www.fistulasjukhuset.se och UN Women www.UNWomen.se Bägge är representerade på Internationella torget.

Jag blev omtumlad och utmattad. Det var för mig för många utställare, för många litterära hörnor, för många böcker och framför allt för mycket folk. Det är naturligtvis kul att så många är så intresserade av litteratur. Jag vimsade runt, hade svårt att hitta och luften var alldeles för torr. Och det är dyrt 220 kronor för en dagsbiljett och särskilda avgifter för seminarier. Men många tycks vara beredda att betala. Köerna ringlade sig jättelånga utanför Svenska Mässan när jag lämnade den.

En stor behållning hade jag ändå av den föreläsning som Föreningen Norden i Lerum anordnade på kvällen i Lerums gymnasium. Ordförande är min partivän Inger Mathisson.

Hon hade bjudit in Mikael Holmström, mångårig säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet. Jag träffade Mikael under min tid i riksdagens konstitutionsutskott när vi granskade tsunamikatastrofen. Han talade utifrån sin bok "Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser." För den har han fått föreningen grävande journalisters guldspade 2012.

Almedalsveckan och bokmässan är två stora årliga arrangemang. Jag föredrar Almedalsveckan. Det är sommar, man rör sig utomhus ( det kan vara  trångt på Donnersplats) och framför allt seminarier och framträdandena i Almedalen är gratis.

Jag längtar redan efter nästa års Almedalsvecka .Bokmässan avstår jag ifrån..