Löjets skimmer över Riddarhuset

 Jag läste den 6 mars i Dagens Nyheter att Carl Lagercrantz, Lidingöbo och bekant till mig, i en motion till Riddarhuset föreslår att kvinnor som tillhör Riddarhuset ska få samma rättigheter som männen och företräda ätten som huvudman. I dag går inte detta utan det är den äldsta levande sonen eller om sådan inte finns huvudmannens bror som ersätter när huvudmannen dör.

Frågan är inte ny för Riddarhuset. När den tidigare varit uppe har motståndarna som är i majoritet hänvisat till Riddarhusordningen från 1866. På den tiden hade kvinnor inte allmän rösträtt. Kanske anser adelns träbockar och mörkermän att kvinnor inte borde ha det idag heller?

 Riddarhuset är numera en förening som alla andra och man borde välkomna och ta till vara den kompetens och kunskap som kvinnor tillför. Jag vet att det trots allt finns moderna och kloka adelsmän som förstår kvinnors värde även i adliga sammanhang.  Dit hör min partikamrat Carl B Hamilton, liksom Gustaf Douglas och nu Carl Lagercrantz. Men stofilerna i Riddarhuset ser kanske hellre att adelsätterna dör ut än att låta kvinnor bli huvudmän.

Utse nämndemän på nytt sätt.

Så här i en nyhetsmässiga julstiltjen har det utbrutit en debatt i bl.a. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om nämndemännen i domstolarna. Det är en debatt som återkommer då och då i media och som jag engagerar mig i.

Redan för flera år sedan väckte jag som riksdagsledamot för Folkpartiet en motion om att avpolitisera nämndemännen.

Medborgare utan partimedlemskap är i realiteten utestängda från nämndemannauppdraget. Kravet på allsidighet och medborgerligt inflytande i domstolarna tillgodoses i dag utifrån en förhållandevis liten grupp medborgare, som knappast kan sägas vara representativa för befolkningen i sin helhet.

Rekryteringen av nämndemän borde lösas genom att breddas till att omfatta även medborgare utanför de etablerade partierna. Detta skulle med största sannolikhet leda till fler ungdomar och fler invandrare bland nämndemännen. De svenska nämndemännen är lekmannadomare. De har alltså att ta ställning till allt som skall prövas av domstolen, och inte som i t.ex. det anglosaxiska jurysystemet enbart till skuldfrågan. Att låta dessa domare utses av de politiska partierna är inte förenligt med synen på domstolarnas oberoende av det politiska systemet.

Samtidigt är det viktigt att behålla det folkliga inflytande nämndemännen utgör för att balansera den juridiska expertisen. En tänkbar modell kunde vara de som är intresserade av nämndemannauppdrag kontaktar en nämndemannaförening i sin hemort, en annan kan vara att de vänder sig direkt till domstolen.

Det går att finna en lämplig metod att utse intresserade medborgare till dessa viktiga uppdrag så att nämndemannakåren kan förnyas och föryngras. Rimliga ekonomiska villkor för nämndemännen skulle med all säkerhet också underlätta en bredare rekrytering.

Nämndemän ska, anser jag, finnas kvar men utses på ett annat sätt än genom de politiska partierna.

Avpolitisera nämndemännen

I dagens DN http://dn.se/ledare/ tar ledaren upp en fråga jag motionerat om flera gånger i riksdagen. Det handlar om hur nämndemän i domstolarna ska utses, genom lottning eller anmälan. Ledare föresöpråkar det sistnämnda.
Så här anser jag
För att de allsidiga medborgerliga värderingarna skall komma fram idomstolsavgöranden krävs en bred sammansättning avnämndemannakåren med avseende på kön, etnisk bakgrund och utbildning. I dag speglar inte kåren ett tvärsnitt av befolkning. Enligt rättegångsbalken skall nämndemännen ha en allsidig sammansättning iförhållande till ålder, kön och yrke. Att detta i praktiken inte är fallet är tyvärr sedan länge känt. Nämndemän utses av fullmäktige i kommunerna, landstingen och regionerna. Nomineringarna sker genom partiernas valberedningar.Partipolitiseringen har lett till att även nämndemännen utses efter strängt partipolitisk proportionalitet. Medelåldern är hög. Många sitter länge. Det är inte ovanligt att enpersons politiska gärning avslutas med det hedersamma uppdraget att varanämndeman. Det är ett erkännande för lång och trogen tjänst i partiet, entrevlig och delvis lönande fritidssysselsättning för en kanske i övrigtpensionerad person. Det behöver inte vara orimligt i sig, men det är orimligt om detta är fallet för en majoritet. Medborgare utan partimedlemskap är i realiteten utestängda från nämndemannasysslan. Kravet på allsidighet och medborgerligt inflytandei domstolarna tillgodoses i dag utifrån en förhållandevis liten gruppmedborgare, som knappast kan sägas vara representativa för befolkningen i sin helhet. Rekryteringen av nämndemän borde lösas genom att bredda underlaget till att omfatta även medborgare utanför de etablerade partierna. Detta skulle med största sannolikhet leda till fler ungdomar och fler invandrare bland nämndemännen. Det svenska systemet med nämndemän som utses av de politiska partierna måste anses som världsunikt. De svenska nämndemännen är lekmannadomare. De har alltså att ta ställning till allt som skall prövas av domstolen, och inte som i t.ex. det anglosaxiska jurysystemet enbart till skuldfrågan. Att låta dessa domare utses av de politiska partierna är inte förenligt med synen på domstolarnas oberoende av det politiska systemet. Samtidigt är det viktigt att behålla det folkliga inflytande nämndemännenutgör för att balansera den juridiska expertisen. Ett system där nämndemänutses bland domsagans myndiga befolkning är därför önskvärt. En tänkbarmodell kunde vara att låta dem som är intresserade av nämndemannauppdragkontakta en nämndemannaförening i sin hemort, en annan kan vara att devänder sig direkt till domstolen. Det borde inte vara ett oöverstigligt hinder att finna en lämplig metod att från ett mycket brettunderlag utse intresserade medborgare till dessa viktiga uppdrag så attnämndemannakåren kan både förnyas och föryngras. Rimliga ekonomiskavillkor för nämndemännen skulle med all säkerhet också underlätta en bredare rekrytering. En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungeranderättssystem utan också att medborgarna hyser ett gott förtroende för rättsstaten. Om medborgarna tappar förtroendet för rättsmaskineriet spelar det ingen roll att avgörandena är materiellt riktiga. För att tilltron till rättsväsendet skall kunna stärkas är det av central vikt att uppsättningen av nämndemän i våra domstolar bättre speglar sammansättningen av medborgare i samhället vad avser ålder, kön och bakgrund. Det har visat sig att de politiska partierna inte klarar av detta.

Lidingöborna oroas av oppositionens krav på återinförd fastighetsskatt

Nu har Lidingöliberalerna startat sin kampanj inför höstens val. Varje fredag och lördag finns vi i Lidingö Centrum med vår cykelkärra lastad med information och godis för att prata med lidingöborna. Detta är mycket uppskattat. Vi folkpartister får många kloka och viktiga synpunkter. Ett orosmoln för dem är är vad som händer om den rödgröna oppositionen får bilda regering.

Det förslag som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gett om höjd fastighetsskatt skulle drabba många villaägare på Lidingö enligt Dagens Nyheter och Lidingö Tidning. Enligt förslaget får villaägare med hus med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor betala skatten på 1 procent av taxeringsvärdet ö ver det beloppet. På Lidingö är över hälften av alla villor berörda.

Alliansen gick till val på att avskaffa den förhatliga fastighetskatten. Och så har också skett. Men det finns anledning för lidingöborna att oroa sig för ett maktskifte. Jag ska göra allt jag kan för att förhindra detta.