Det kan förefall så, åtminstone för oss lidingöbor. Att stockholmspolitikerna inte är särskilt intresserade av närkommunen Lidingö märkte jag under min tid som lidingöpolitiker. Det var tydligt in diskussionerna om trängselskatten där stockholmsföreträdae först ville lägga en avgiftsstation mitt på Lidingöbron, där gränsen mellan kommunerna går. Stockolms stad äger halva bron. Det skulle innebära att ett körfält måste offras. Tack och lov insåg stockholmsföreträdarna till slut det orimliga i en sådan modell.
Nu handlar det om infartsparkeringen vid Ropsten. Den är ju av avgörande betydelse för alla lidingöbor som inte vill ta bilen till innerstan utan istället ta tunnelbanan. Och som det nu ser ut på Lidingövägen får man vara tacksam för alla som avstår att köra på den. Men det är ju ett övertgående problem. 2015 lär vägen vara klar i sin nya skepnad.
Alla som vill ställa bilen i Ropsten kommer att får kämpa hårt för att få en av de fåtaliga parkeringsplatserna och dessutom betala dyrt, 50 kr per dag mot nuvarande 30 kr.
Detta tycks inte bekymra Stockholms stad. Det är lidingöbornas problem tycks man mena. Får se om kommunalrådet Paul Lindquist kan hävda Lidingös intressen gentemot sina partikamrater i Stockholms stadshus. Han är sent ute. Snart sätts spaden i marken för den nya bebyggelsen Husarviken på lidingöbornas parkeringsplats.
Och inte nog med detta. Min partikamrat Göran Tegnér, Folkpartiet, trafikplanerare och politiker vet att SL planerar att dra ned på anskaffningen av de utlovade nya spårvagnarna.. SL lär planera för ett tåg som bara rymmer 960 sittande per timme och riktning. Detta är 44 % lägre sittplatskapacitet jämfört med idag. Det är helt oacceptabelt.
Lidingö tycks fastna i en rävsax genom mindre parkeringsmöjligheter vid Ropsten, höjda parkeringsavgifter och försämrad komfort på ildingötågen.
Att vi bor i en gemensam region där vi ska lösa problem tillsammans så att vi får rättvisa och likvärdiga villkor tycks vara en chimär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar