onsdag 25 maj 2011

Upp och hoppa. Rör på dig.

Sådana klämkäcka uppmaningar har vi väl fått och gett oss själva då och då. Och fått dåligt samvete.

Men det är medicinskt belagt att rörliga aktiviteter får oss att må fysikt och psykiskt bättre. Jag, som i unga år ofta hade besvärliga menssmärtor, blev hjälpt av ett ordentligt motionspass. Värmen som alstrades, löste upp de smärtsamma kramperna.

Birgitta Rydberg, Folkpartiets sjukvårdslandstingsråd i Stockholm tar i sin blogg upp motionens läkande kraft läs här. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är i dag ett erkänt begrepp, och användningen ökar. Men även med 7.000 FaR i primärvården, och även om 9 av 10 husläkarmottagningar använde sig av FaR åtminstone någon gång under 2010, så behöver fysisk aktivitet ta en ännu större plats i behandlingen. Som komplement till, och i vissa fall faktiskt som ersättning för, läkemedel.

Motion istället för medicin innebär inte bara minskade kostnader för samhället och för den enskilde. Det är också en mer skonsam behandling, utan biverkningar. Och dess hälsoeffekter är mycket mer långsiktiga och mycket bredare.

Läkemedel är bra och oundgängliga – nya effektiva preparat kan ofta i sin tur innebära revolutionerande framsteg där patienten helt kan slippa tidigare, och mindre effektiva, behandlingar och olika ingrepp. Men medicinerna behöver oftare kompletteras med motion. Och när någon med ”vita rocken” på rekommenderar motion som medicin, är chansen stor att budskapet går fram.

När jag kommenterade Birgittas blogg och påminde om vikten av fysisk aktivitet för alla som har ont i ryggen, vår kanske största folksjukdom, fick jag följande kloka kommentar av min partikamrat Maria Jern.

Som kronisk diskbråckspatient sedan 16 år tbx så är det en självklarhet. Tycker bara att man skulle kunna tänka lite vidare och även kunna se till att man skulle kunna "ordinera" gruppaktiviteter. Måste finnas fler som borde "gå ut o gå" en sväng dagligen. Man borde kunna sammanföra dom/oss. Ibland gömmer man sig, in absurdum, bakom patientsekretess när det känns som om det egentligen handlar om att det blir "besvärligt". En del blir rätt ensamma i sin "sjukdom" som kan leda till annat som inte har possitiv påverkan på tillfrisknandet.

Inga kommentarer: