torsdag 26 juni 2014

Landstingets viktigaste rapport.



Vid det sista landstingsfullmäktige före valet gjorde jag följande inlägg.


Fru ordförande, ledamöter, åhörare! Patientnämndens årsrapport är, anser jag, en av landstingets viktigaste rapporter – ja, kanske den allra viktigaste. Varför det? Jo, därför att den visar hur landstingets primära verksamhet, som alltså är hälso- och sjukvården, upplevs av dem som den berör, nämligen patienterna, och  de är ju våra uppdragsgivare.


Jag gillar uppläggningen av den här rapporten. Det är principärenden med personlig anknytning som beskrivs, och det följs av nämndens redovisning av fakta. På det sättet blir rapporten en väldigt levande och engagerande läsning.


Som tydligt framgår av rapporten är de akutsjukhusen och läkarna som leder till flest anmälningar. Vid första åsynen kan det förefalla positivt att det bara är en marginell ökning av antalet ärenden jämfört med föregående år. Det gäller ärenden rörande akutsjukhusen, geriatrik och psykiatrisk vård – de ökade mest. Men inte heller jag kan låta bli att undra: Hur många patienter kan tänkas avstå från att göra anmälningar därför att de inte orkar, inte vågar eller känner att de inte kan uttrycka sig tillräckligt klart? I detta avseende anser jag att vården faktiskt kan uppfattas som ojämlik. Bakom varje anmälan finns, som Inger Ros tog fram, troligen ett mörkertal vars storlek vi inte känner till. Vad kan göras åt det? Hur kan vi komma åt detta mörkertal? Det finns ett lite skämtsamt uttryck som man hör ibland: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Det kanske ligger någonting i det. 

Patientnämnden skriver att vården har vidtagit förbättringsåtgärder i vart fjärde skriftligt ärende. Det visar vilken stor betydelse de här anmälningarna har. Ur den aspekten är det ju önskvärt att det kommer in ännu fler anmälningar, om det finns grund för detta. Flera anmälningar behöver inte betyda att vården blivit sämre, bara att fler vågar tillstå att de är missnöjda med den. Förvaltningen bedriver ett aktivt informationsarbete. Det är naturligtvis en förutsättning för fler anmälningar.


I rapporten betonas att man ser patienten som en outnyttjad resurs i vårdens patientsäkerhetsarbete, och därför har man genomfört en särskild pilotstudie om detta förra året. Det är ju bra och lovvärt, men jag anser att patienterna bör genom sina anmälningar ses och användas som en resurs i landstingets hela hälso- och sjukvårdsverksamhet. Jag hoppas att patientnämnden fortsätter att utveckla detta. 

Inga kommentarer: