Hur länge har du bott på Lidingö? Det är väl en fråga vi
alla får ibland. 1911 svara jag då. Det var nämligen då min morfar Josef flyttade med hustru, tre barn och två
hembiträden från Stockholms innerstad till den nya trädgårdsstaden Lidingö. Han
hade gripits av dåtidens gröna våg.
Själv är jag visserligen född i Stockholm under kriget men
flyttade redan som 6 månaders baby till Lidingö med min mamma .Min pappa hade
nämligen hastigt avlidit och mamma måste jobba för att försörja oss. Någon
organiserad barnomsorg fanns ju inte på den tiden utan mamma måste flytta
tillbaka till sitt föräldrahem på Vasavägen så att mormor kunde ta hand om mig
när mamma jobbade. Några syskon hann jag
aldrig få. Men däremot hade jag kusiner i huset intill.
Jag gick i skolan i Klockargården, Källängen och i Lidingö
läroverk, nu Hersby gymnasium. I likhet med de flesta flickor valde jag
latinlinjen. Men naturvetenskap var inte heller min starka sida. Skoltidningen
och elevrådet gav mig mer utbyte än latinet.
Som dotter till en ensamstående mamma blev jag redan i
tjugoårsåldern feminist( liberal sådan). Påhejad av mamma, som saknade att hon
själv inte fått en bra utbildning, började jag läsa juridik vid Stockholms
universitet. Då var vi ett fåtal kvinnor bland alla män i mörkblå eller gråa
kostymer. Kvinnliga juristers karriär
möjligheter var då begränsade till främst familjerätten. Så fick det bli för
mig trodde jag. Men efter en sejour på en advokatbyrå insåg jag att jag inte
ville ägna mig åt skilsmässor och arvstvister. Så jag gick över till offentligt
förvaltning som handläggare i Stockholms läns landsting.
Redan under studietiden kände jag lockelsen till politiken
och gick med i Folkpartiets Ungdomsförbund FPU, som då leddes av den
karismatiske Per Ahlmark. Tre frågor engagerade mig särskilt; könsrollsfrågor
dvs jämställdhet, ett öppet Europa och brott och straff . Det är frågor som jag
många år senare kom att ägna mig åt under min tid i riksdagen.
En lockelse till fanns i FPU nämligen Percy. Vi gifte oss
1968. Det radikala året då allt i samhället skulle omprövas, inkl äktenskapet.
Vi valde ändå att gifta oss. Vi blev som det hette med lägenhet i Larsberg.
Percy kommer från en tysk invandrarfamilj. Det hörs ju på
efternamnet. Hans föräldrar flydde undan nazismen och kom helt utblottade till
Sverige. Min svärmor kunde berätta om de fattiga förhållanden de och andra
flyktingar fick leva under. Första tiden bodde de på Bergsunds strand, där en
av flyktingarna var Nelly Sachs, senare Nobelpristagare i litteratur.
De gick bra för Percys föräldrar och de kunde såsmåningom
köpa en tomt på Lidingö och bygga hus på Åkerbärsvägen. Det huset övertog
senare Percy och jag. Vi bodde där i 23 år innan vi flyttade till Gåshaga där
vi nu bor.
1970 fick Percy erbjudande om jobb på Världsbanken i
Washington. Så vi drog i väg i väg glada i hågen utan att veta vad framtiden
skulle innebära. Jag hade inget jobb och inget arbetstillstånd, men började som
volontär hos en då mycket uppmärksammad konsumentadvokat Ralph Nader och
samtidig arbetade jag i en gettoskola med att hjälpa skolbarn.
Det blev fyra spännande år då också vår äldsta dotter Sara
föddes. Hon har även amerikanskt medborgarskap och skulle kunna bli president i
USA. Men hon har inte visat något som helst intresse för detta. Och lika skönt
är det. Vi fick uppleva Watergateaffären på nära håll och det kändes
historiskt.
När vi återvänt hem fick jag jobb igen som handläggare i
landstinget. Vår andra dotter Johanna föddes då. I början av åttiotalet fick
jag politiska uppdrag i kommunalpolitiken som vice ordförande i
kommunstyrelsen.
16 år blev det i kommunalpolitiken innan jag efter valet
1998 blev riksdagsledamot för Folkpartiet. Som kommunalpolitiker kan man svepa
över det mesta i kommunen; skolan, barnomsorgen, äldreomsorgen, miljön och
ekonomi. Som riksdagsledamot måste man begränsa sig. För mig blev det huvudsakligen
konstitutionella frågor, rättsliga frågor och EU frågor. Som ordförande för
Liberala Kvinnor blev jämställdhetsfrågor kopplat till de rättsliga frågorna
något jag engagerade mig mycket i.
Jag var också ledamot i Europarådet med säte i Strasbourg. Där blev min kamp mot barnaga i Europa det
som gav avtryck. Jag kunde åberopa det
framgångsrika svenska förbudet och nu har allt fler länder infört förbud.
Det blev sammanlagt 10 år i riksdagen. Efter valet 2010 blev
jag invald i landstinget, ”Det okända parlamentet”. Om detta kommer jag att
berätta på vårt frukostmöte den 21 februari.
Jag gick under min första valrörelse till val med parollen
”Rösta ungt”. Efter närmare 50 år i den politiska hetluften tänker jag dra mig
tillbaka efter nästa års val. Folkpartiet har många yngre kandidater som vill
ta plats. Och det vill jag att de gör. Men helt och hållet vill jag inte släppa
politiken men verka mer i bakgrunden. Är man som jag ”a political animal” ett
politiskt djur är det svårt att släppa taget helt och hållet. Så jag får se vad som händer. Ofta inträffar det
oväntade. Det är bl. a det som gör politiken så spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar