Ylva Annerstedt

En skön sommar med lång ledighet går nu mot sitt slut, men än kan jag njuta av sol på balkongerna och morgonbad här i Gåshaga.

Men ett vemodigt besked har jag fått i sommar.

Tidigare riksdagsledamoten och kommunalpolitikern Ylva Annerstedt avled i juli efter att ha drabbats av cancer för ett par år sedan. Ylva var riksdagsledamot för Folkpartiet under åren 1978 – 1994. Hon bodde under denna tid i Södertälje där hon också hade uppdrag för Folkpartiet bl. a som kommunfullmäktiges ordförande.

Jag lärde känna Ylva när jag blev kommunalpolitisk sekreterare 1989. Ylva var då ordförande för Folkpartiets kommunalpolitiska råd, som samlade ledande kommunalpolitiker från hela landet. Ylva väckte 1989 en idé. Folkpartiet borde arrangera kommunala riksmöten för att ge kommunal- och landstingspolitiker möjlighet att träffas och diskutera gemensamma problem. Många kände sig ensamma i sitt politiska arbete och ville få känna gemenskap med andra liberaler.

Ylvas förslag föll inte i god jord hos partiledningen.  Man menade att det borde räcka med landsmötena. Men Ylva gav sig inte och fick såsmåningom partiledningens stöd. Jag fick i uppgift att medverka vid arrangerandet. Första riksmötet ägde rum i Göteborg 1990 i ett nyöppnat hotell i anslutning till gamla Eriksbergsvarvet.  När vi kom dit var kvällen före mötet rådde kaos. Men Ylva var cool och förlitade sig på personalens försäkran att allt skulle vara klart till mötets öppnande. Och det var det. Detta möte blev det första i en rad lyckade riksmöten, först vartannat år och numera varje år med alltfler deltagare. Ingen ifrågasätter dessa möten. De har blivit viktiga kontaktytor mellan partiledningen och medlemmarna.

Ylva hade en bred politisk profil. Konstitutionella frågor, kvinnofrågor och frågor rörande Stockholms län engagerade henne. Hon väckte särskild uppmärksamhet när hon stred för rätten att få äta kräftor när man vill. Hon demonstrerade detta genom att äta en kräfta i riksdagens talarstol. En konkret kamp för valfriheten.

Ylva var kreativ och mångsidigt begåvade. Hon var ursprungligen lärare och sydde också kläder. Hon lagade mycket god mat och bjöd ofta på trevliga middagar. När hon lämnat riksdagen flyttade hon till Rivieran, där hon engagerade sig i Rotary och Swea och spelade golf.

Ylva var också konstnärlig. De senaste åren ägnade hon åt akvarellmålning med flera utställningar bl.a. Folkpartiets klubbrum i riksdagen. Hon beskrev sig som akvarellists.

Ylva och jag hade inte så mycket kontakt sedan hon flyttat till Frankrike. Men hon brukade alltid komma på den årliga veteranträffen för tidigare riksdagsledamöter. Det var så roligt att får träffa henne då. Det känns så sorgligt att inte får träffa henne mer.