Jag blev upprörd när jag fick läsa i Vårt Lidingö om
reparationerna av det öppningsbara klaffspannet på gamla Lidingöbron. Under
reparationstiden kommer en mindre bro byggas vid sidan för att klara cykel- och
gångtrafiken till Ropsten.
Under säkert trettio års tid har broklaffen varit stängd.
Båttrafiken runt bron har ändå fungerat
tillfredsställande. Nu planeras en ny bro stå klar 2020 och då ska den nuvarande
gamla Lidingöbron rivas.
Anledningen till reparationen är att 2008 beslutade
Miljöverdomstolen att bron åter måste kunna öppnas för båttrafik. Då visste man
inte att den nuvarande bron skulle rivas och ersättas av en ny redan 2020. Jag
är övertygad om att hade det varit känt hade broklaffen kunnat få fortsatt
dispens av länsstyrelsen från kravet att vara öppningsbar. Det hade alltså
varit läge att staden sökt förnyad dispens.
Den nya bron ska naturligtvis
innebära fri passage under bron.
En öppningsbar bro medför problem för tågtrafiken på bron.
Om man inte ger möjligheter till öppningar bara när tågen inte går, d v s
mellan ett och fyra på natten, kommer varje broöppning att förorsaka
förseningar. Tiominuterstrafiken kommer att störas vid varje öppning.
Och det kommer att kosta. Reparationen av broklaffen har
beräknats till ca 30 miljoner. Till det kommer kostnaderna för den mindre bron
under ombyggnadstiden. Det handlar alltså om stora extra belopp som staden, d v
s vi skattebetalare, måste punga ut med för en kort period på sex år. Pengar
som skulle kunna investeras i den blivande bron.
Det är verkligen att slänga pengarna i sjön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar