Lillemor Mundebo

Lillemor Mundebo har avlidit efter en tids sjukdom. Hon blev 77 år. De närmaste är maken Ingemar, Lillemors son Lars med familj, och Ingemars barn Kia och Thomas med familjer.

Lillemor föddes och växte upp i Strängnäs. Efter utbildning vid Bar-Lock-institutet arbetade hon som sekreterare. Hon fortsatte att studera, och tog 1974 en fil kand, med bl a en lovordad uppsats om Fredrika Bremer i Italien.

1968 anställdes hon som förbundssekreterare i Folkpartiets Kvinnoförbund (FPK). Det är ingen överdrift att påstå, att därmed inleddes ett nytt viktigt skede för förbundet.  Tillsammans med ordföranden Ingegärd Fraenkel och vice ordföranden Marianne Wahlberg bildade Lillemor under första hälften av 70-talet en förbundsledning kännetecknad av saklighet, stringens, vänlighet och omtänksamhet.

En svår fråga, förbundets ställningstagande till abortlagstiftningen, hanterades med respekt för olika uppfattningar, resultatet blev ett radikalt, långsiktigt hållbart beslut.

1973 skrev hon tillsammans med Ingemar Mundebo skriften ”Hon, han, ungarna, jobbet”. Den blev en plattform för FPKs arbete för jämställdhet och familjepolitik. Bokprojektet blev ett livsprojekt: Lillemor och Ingemar gifte sig samma år som boken kom ut.

Lillemor var starkt engagerad för jämställdhet mellan kvinnor och män. Hon var inte den som framhävde sin egen person eller sina egna insatser. I stället lyfte hon fram andra.  För de yngre var hon en vägvisare som gav stöd och uppmuntran. Under familjens tid i Uppsala på 1980-talet var hon ordförande i ledningsgruppen för  Kvinnor kan-mässan med över 40 000 besökare, samtidigt som hon hade ett heltidsarbete som utredningssekreterare på SACO i Stockholm, och hanterade de uppgifter som hon hade på grund av Ingemars arbete som landshövding, med samma lugn och effektivitet.

Från SACO kom hon till SEB, med ansvar för utbildningsfrågor, därefter VD i Sverige-Amerika Stiftelsen. Efter pensioneringen 1998 engagerade hon sig som ordförande i Stiftelsen Rödakorshemmet, huvudman för Röda Korsets högskola och sjukhus.

Lillemor hade stark integritet men, tack vare sin saklighet och sitt anspråkslösa sätt, lätt för att samarbeta med alla. Hon uträttade mycket och fick många vänner. Hon kommer att saknas av många.

Helena Bargholtz, Bonnie Bernström, Charlotte Branting (tidigare ordförande i FPK/Liberala Kvinnor), Gabriel Romanus (i styrelsen för FPK under 1970-talet)