Detta är en av de viktiga frågor som snart kommer att diskuteras i den kommunala världen. För mig som folkpartisisk sjukvårdspolitiker i Stockholms läns landsting får den högsta prioritet.
Bakgrunden är denna.
Regeringen beslutade den 23 juni 2010 att tillsätta en nationell samordnare Ewa Samuelsson med uppgift att stödja landsting och kommuner i processen att föra över ansvaret för hemsjukvården från landstinget till kommunerna. Syftet med uppdraget är att på frivillig väg få ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap för den kommunala hälso- och sjukvården och hemsjukvården i landet. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2011.
Relationerna mellan kommuner och landsting när det gäller ansvaret för hemsjukvården har altsedan den s.k. Ädelreformen i början av 1970-talet varit oklara och konfliktskapande.
Två tredjedelar av landets kommuner ansvarar för hemsjukvården.
I Stockholms län har frågan tidigare diskuterats. I de län som redan har kommunaliserat hemsjukvården ser det mycket olika ut. Samordnarens ambition är att ta fram regionalt anpassade modeller för en frivillig huvudmannaskapsförändring.
Kommunerna i länet behöver, i samråd med landstinget, definiera vad hemsjukvården i länet ska innehålla; vilka insatser ingår, vilka åldrar berörs, gäller hemsjukvården dygnet runt, finns önskemål om att såväl basal som avancerad hemsjukvård ingår?
Den nationella samordnaren ska även utreda frågan om kommunerna ska ges befogenhet att anställa läkare.Detta skulle kunna lösa den besvärliga frågan om ytterligare läkarinsatser på Lidingö Hospice. Jag har i kontakter med landstingets jurister diskuterat möjligheterna för kommunen att redan idag på delegation av landstinget få
anställa läkare på kommunens beskostnad. Men icke; det blir kalla handen.
Därför hoppas jag mycket på att kommunerna inom ramen för hemsjukvården ska få anställa egna läkare. Men frågan är om kommunerna i allmänhet vill göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar