I eftermiddags talade jag på Mynttorget utanför riksdagen med anledning av Irans nationaldag.
Detta sade jag.
Vänner, Dostan Salam!
Det iranska folket törstar efter demokrati. De behöver folkvalda företrädare som speglar folkets vilja och söker närmare kontakt med omvärlden. Och ett val som vinns genom censur, arresteringar och våld mot oliktänkande kan aldrig räknas som ett demokratiskt val i något land. Politiska fångar måste släppas, attacker mot reformanhängare måste upphöra och medier måste få verka fritt.
Vi måste göra allt vi kan för att stötta frihetskämparna. Mahmoud Amadinejad har som president fortsatt en politik som gör Iran till en av världens värsta förtryckardiktaturer. Diktaturen är ett faktum. Avrättningar, omänskliga straff och godtyckliga frihetsberövanden förekommer slentrianmässigt. Brotten mot mänskliga rättigheter haglar, kvinnor tvingas till ofrihet. Homosexuella dödas bara för att de älskar en person av samma kön. Det kärnvapenprogram som den religiösa diktaturen håller på att utveckla gör staten till en fara för oss alla samtidigt som de göder ett terrorinriktat klimat i regionen, då de finansiellt stödjer terrororganisationer.
För oss liberaler spelar det inte någon roll om diktatorn heter Fidel Castro på Kuba, Robert Mugabe i Zimbabwe, Hu Jintao i Kina, Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland eller för den delen Mahmoud Ahmadinejad i Iran. För liberaler är det egalt om diktaturen ligger tusen mil härifrån eller i grannlandet. Vi liberaler vägrar att acceptera diktatur, valfusk och övergrepp oavsett land. Det finns bara ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare. Det heter demokrati. Ett annat Iran är möjligt. Iran skulle kunna vara ett fantastiskt framtidsland! En ung ofta välutbildad befolkning, dynamisk kultur och stor teknikpotential skulle kunna göra huvudstaden Teheran till Mellan Österns eldorado. Men aldrig så länge som diktatorer som Mahmoud Ahmadinejad, religiösa ledare som ayatollah Khamenei eller det mäktiga Väktarrådet tvingar sig kvar vid makten genom våld. Det är inte västvärldens frihetsrevolution som pågår på Teherans gator just nu.
Det är inte vi som kämpar med livet som insats för friheten. Det är modiga iranier som själva kräver att få tycka, tänka och tro fritt. Men det är vår moraliska plikt som svenska liberala politiker att inte tiga, sitta still i båten eller passivt vänta och se. Det minsta vi kan göra är att visa tydlig, tidig och trofast solidaritet med det iranska folkets rätt till demokrati. I dagens medietäta samhälle kan ingen säga att vi inte vet vad som pågår på Teherans gator i juni. Därför får vi inte vara tysta. Därför stöttar vi aktivt frihetskämparna i Iran!
Zende bad azadi! (Frihet åt folket!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar