Gamla Lidingöbron används idag för gång- och cykeltrafik samt för spårtrafik i form av Lidingöbanan. 2004 upptäcktes att broklaffen på Gamla Lidingöbron var i så dåligt skick att den riskerade att gå sönder. Eftersom staden inte ansåg sig ha råd att ta kostnaden för att reparera broklaffen valde man att stänga bron för passerande båtar. Genom att bron, byggd 1917, då blev öppningsbar kunde den allmänna farleden fortsatt nyttjas trots brons tillkomst.
I nuläget finns inget allmänt intresse som motiverar en öppningsbar bro. Utredningar visar att kostnaderna, ca 20 – 25 miljoner kronor samt driftkostnader, för att återställa bron med en öppningsbar funktion igen är uppenbart orimliga i förhållande till den nytta som skulle uppkomma för sjöfarten som numera främst av fritidsbåtar. Likväl har Miljööverdomstolen ålagt Lidingö att återställa broklaffen. HD har inte beviljat prövningstillstånd. Domstolar har till uppgift att göra laglighetsprövningar, inte lämplighetsprövningar.
Jag har därför ställt en skriftlig fråga i riksdagen till infrastrukturmininster Åsa Torstensson om hon är beredd att verka för att Lidingö stad slipper reparera broklaffen på Gamla Lidingöbron genom en särskild lag om detta eller vidta åtgärder på annat sätt?
Som riksdagsledamot har jag rätt att få ett svar av ett statsråd inom fjorton dagar. Jag kommer naturligtvis att publicera hennes svar på min blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar