NYA REGLER FÖR SMS-LÅN EN NÖDVÄNDIGHET

Sms-lånen i Sverige ökar lavinartat. I år räknar kronofogden med att få in 30 000 ärenden – en ökning med 10 000 ärenden på ett år – som gäller snabblån via mobiltelefon. Många av dessa låntagare har redan sedan tidigare betalningssvårigheter och är kända hos kronofogden.
I den stundande julklappshandeln har sms-lånen högsäsong. Många lån tas utan någon särskild eftertanke på konsekvenserna. En betalningsanmärkning kan få följder som de som tecknar lån kanske inte tänker på. Många hyresvärdar säger till exempel nej till bostadssökande med betalningsanmärkningar. Ett obetalt sms-lån kan därför ge allvarliga konsekvenser för ungdomar som är på väg att etablera sig på bostadsmarknaden.
Över 25 olika snabblåneföretag finns i Sverige i dag. Kreditreglerna är i allmänhet alldeles för låga. Ett företag införde härom veckan "striktare regler", vilket innebar att den som lånar pengar inte får ha mer än sex betalningsanmärkningar (!). Många bolag säger också att de inte gör kreditupplysningar och att det är ok att låna trots att låntagaren är restförd för andra skulder hos Kronofogden. De som lånar och inte kan betala är inte betjänta av att de kan fortsätta låna och bli mer och mer skuldsatta. Har man flera betalningsanmärkningar ska man enligt min åsikt inte få ta fler lån eftersom man uppenbarligen inte kan handskas med pengar och riskerar att hamna i en situation av livslång skuldsättning.
Regering och riksdag måste därför agera för att hindra att sms-lånen blir inkörsporten till en djup skuldfälla för många. Det räcker inte med informationsinsatser utan vi måste lagreglera förutsättningarna för sms-lånen. I första hand måste lånet föregås av en ordentlig kreditprövning på samma sätt som krävs när det gäller vanliga banklån. Kreditinstituten måste också tvingas att uppge för låntagaren vad lånet faktiskt kostar i effektiv ränta– det blir ju oftast hundratals procent. En skriftlig lånehandling borde också vara ett krav.
Allt detta skulle leda till att låntagaren får en tids betänketid och kanske inte så spontant och lättvindigt ger sig in i ett oförmånligt låneavtal. Arbetet med att få till stånd en lagstiftning om sms-lånen måste påskyndas inom justitiedepartementet så att vi hindrar att fler personer hamnar i skuldfällan!

Lissabonfördraget tvingar inte fram svensk uranbrytning.

Sent i torsdags kväll i riksdagen fick jag vara med om att fatta ett historiskt beslut, nämligen att Sverige ska ansluta sig till Lissabonfördraget. Fördraget är inte i hamn ännu. Det måste godkännas av alla medlemsländer för att träda i kraft. Tyvärr har irländarna sagt nej i en folkomröstning och i Tjeckien, som återstår, är beslutsläget oklart. Så det är oklart om fördraget träder i kraft. Det vore synd om detta inte sker. Lissabonfördraget är bättre än det nu gällande Nicefördraget. Lissabonfördraget moderniserar EU och gör det mer öppet, effektivt och demokratiskt.

Jag har inte fått särskilt många mail om fördraget. En lidingöbo har ringt mig. Han oroar sig för att Lissabonfördraget tvingar fram svensk uranbrytning. Men jag kan lugna honom. Så är inte fallet. Detta missförstånd grundar sig i en felläsning av Euratomfördraget.

Kring uranbrytning gäller svensk lag. Lissabonfördraget ändrar i praktiken inte innehållet i Euratomfördraget. Sverige har, liksom Finland och Österrike, dessutom en förklaring i anslutningsakten att varje land själv får bestämma om den ska producera kärnenergi. Sverige bestämmer även i fortsättningen över den egna energipolitiken.

Det är bra med en debatt om Lissabonfördraget, men den ska utgå från fakta, inte fiktion.

Leve LOVen

I dag har riksdagen fattat beslut om att införa Lagen om valfrihetssystem, LOV. Äntligen får kommuner och landsting konkurrenspröva kommunala och landstingsverksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård och boende till brukaren eller patienten. Valfrihetssystemet enligt LOV är ett alternativ till upphandling, alltså lagen om offentlig upphandling LOU.

Debatten om förslaget ägde rum i går kväll. Det var en av de bästa riksdagsdebatter jag varit med om. Båda sidor, alliansen (m c fp kd) mot oppositionen (s v mp), hade klara vässade argument för och emot. Oppositionen motsätter sig förslaget och vill i stort behålla det gamla vana offentliga monopolet. De menar att visst ska de äldre få välja men inte vem som ska få utföra vården.

Alliansens företrädare var på offensiven och framhöll att man måste våga prova nytt. Lagen säger att kommuner och landsting ska bestämma vilka kriterier som utförarna ska uppfylla. Om man uppfyller kraven får man bli utförare. Sedan är upp till varje omsorgsberättigad att välja vem som ska bistå med hemtjänst och var man vill ha sitt äldreboende.

Detta är egentligen så självklart att det är konstigt att denna frihetsreform för de äldre inte införts tidigare. Intresset bland landets kommuner för denna valfrihetsreform är stort. 181 av landet 290 kommuner har ansökt om pengar från det statliga utredningsanslaget på 280 mkr.
Reformen innebär inget tvång att välja.

Det är en reform, viktig också för kvinnor. Ofta starta kvinnor företag i denna bransch.
Den kommer att leda till fler äldre- och vårdboenden med olika prodfiler, t.ex religiösa eller etniska.

Man ska inte behöva förlora inflytande, delaktighet och självbestämmande bara för att man blir äldre.

Att ta i hand

En debatt har utbrutit efter ett inslag i Halal TV, en serie som sänds av SVT. En av de muslimska programledarna vägrade att ta sitt intervjuoffer, författaren Carl Hamilton, i hand. Han blev mycket irriterad på henne, vilket tydligt framgick i programmet. Jag tycker att han övereagerade men förstår hur han upplevde händelsen.

Jag har nämligen varit med om en liknande situation. För några år sedan då jag var riksdagsledamot blev jag kontaktad av en tjänsteman från iranska ambassaden som ville träffa mig med anledning av mina artiklar och riksdagsinterpellationer rörande förhållandena för kvinnor i Iran. Jag tog emot honom i riksdagen med utsträckt hand för att hälsa. Han vägrade att ta den. Jag kände mig kränkt. Jag tog emot honom som svensk riksdagledamot och han vägrar att ta min hand för att jag är kvinna.

Vårt samtal blev mycket frostigt, också beroende på hans försvar för behandligen av iranska kvinnor, och när vi skildes åt strök han mig tafatt på kavajarmen.

Det gamla talesättet "Ta seden dit man kommer" har mycket för sig.

Inför obligatoriskt civiläktenskap

I dagens Svenska Dagblad vill Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, och flera kyrkoledare, dock inte ärkebiskopen, att obligatoriskt civiläktenskap införs. Alla ska ingå äktenskap i en borgerlig cermoni. Sedan är det upp till varje par om de också vill ha en kyrklig välsignelse av sitt förbund. Detta är modellen i de flesta europeiska länder som Tyskland och Frankrike. Den svenska modell är en rest från den tid svenska kyrkan var statskyrka. Staten har också varit frikostig med att överlåta vigselrätten till olika frikyrkosamfund.

Jag har länge förespråkat obligatoriskt civiläktenskap i motioner till riksdagen och Svenska Kyrkans kyrkomöte. Även kd-ledaren Göran Hägglund för nu fram förslaget för att försöka lösa den infekterade frågan om kyrkan ska viga samkönade par. Med vår modell tas vigselrätten från kyrkorna. I gengäld får de själva bestämma vilka par de vill välsigna. Inga par, sam- eller särkönade, kommer att kunna kräva att bli välsignade.

När jag om några dagar återigen blir riksdagsledamot kommer jag att få ta ställning till ett förslag om att kyrkorna ska tvingas viga även samkönade par, annars mister de vigselrätten. Jag skulle mycket hellre se att obligatoriska civiläktenskap införs. Det vet jag att också många biskopar och präster i Svenska Kyrkan önskar, bl.a min partikamrat Cecilia Wikström, riksdagsledamot från Uppsala. Hon är förresten ett av namnen till ny biskop i Stockholm efter Caroline Krook. Jag håller tummarna.