Vacker, begåvad och olycklig. Annette Kullenberg skildrar journalisten Marianne Hööks levnadsöde i biografin ”Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet” (Atlas). I den efterföljande ”Får man vara lite tilltalande i det här samhället”(Atlas) har hon samlat Marianne Hööks böcker, krönikor och kåserier.
Marianne Höök var under femtio- och sextiotalen fram till sitt självmord 1970 en av våra mest uppburna journalister. Hon började i den borgerliga pressen, som hon lämnade för Aftonbladet. Rykten gick om henne och Palme.
För mig som tonåring var hon en ikon. Vi bodde grannar en sommar i skärgården. Jag minns hur hon, sent ute, hastade i väg, elegant på höga klackar, till bryggan med manus i ena handen och ett glas rödvin i den andra. Hon drog ned semaforen för Vaxholmsbåten, kaptenen tog manus, svepte rödvinet, gjorde honnör och backade ut. Detta gjorde intryck på en fjortis.
Marianne Hööks vassa, skarpsinniga och kvicka skrivsätt står sig. Det märker jag vid omläsning. Därför är jag glad över att Annette Kullenberg gett sig i kast med henne genom biografin och genom att ge ut hennes samlade verk. Att läsa om och av Marianne Höök är berikande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar