Nu har jag fått svar på min riksdagsfråga om Lidingö verkligen behöver genomföra den onödiga reparationen av broklaffen på Gamla Lidingöbron. I så fall vill jag ha en lagändring en Lex Lidingöbron. Se mer om bakgrunden i tidigare blogg den 17 januari.
I sitt svar råder miljömininster Andreas Carlgren Lidingö Stad att ta upp förhandlingar med Stockholms Stad som ansvarar för detaljplanen dit bron hör. Det är ett något förbryllande svar. Jag troddde den möjligheten redan var uttömd och därför genomfördes en domstolsprövning.
Men det kan ju vara värt ett försök. Så nu har Minna Klintz v. ordförande i kommunstyrelsen tagit upp detta med kommunalrådet Paul Lindquist. Förhoppningsvis kan de övertyga Stockholms Stad om vikten av en detaljplaneändring, som sparar Lidingö många miljoner.
Kul att se att frågan väckt debatt bland lidingöborna. Inte här på min blogg men på lidingosidan.se där man kan läsa om min riksdagsfråga. Besök gärna den och läs de blandade reaktionerna. Det förefaller som om båtfolket inte är särskilt angeläget om att Gamla Lidingöbron ska göras öppningsbar igen.
1 kommentar:
Det är självklart att Gamla Lidingöbron ska hållas öppningsbar. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå hur ni (jag antar att du bor på Lidingö) som är öbor ens kan tänka er att stänga en gammal farled, framförallt i tider då fler sjötransporter istället för fler vägtransporter är önskvärda av miljöskäl.
Finns det pengar att bygga dyra idrottsanläggningar på Bosön kan ni väl också skrapa ihop till att laga bron. Lidingö är ingen fattig kommun direkt...
Vad gäller båtfolket: Båtklubbarna intill bron har under hela domstolsprocessen varit drivande för att bron ska öppnas igen och kommer att fortsätta följa utvecklingen mycket noga.
Skicka en kommentar