torsdag 3 oktober 2013

Intervju i Expressen ang Birgitta Ohlssons framgång i Folkpartiets provval


I går intervjuades jag av Expressen med anledning av att Birgitta Ohlsson vunnit Folkpartiets i Stockholms stad provval till riksdagen.

Så här blev intervjun.


Bargholtz :Kampanj kan ligga bakom stödet
Folkpartiets provval visar att medlemmarna i Stockholm ger större stöd till EU-minister Birgitta Ohlsson än till partiledaren Jan Björklund.
Landstingsledamoten Helena Bargholtz menar att en kampanj från Liberala kvinnor kan ligga bakom.
– Det är ingen hemlighet att det finns kritik mot Jan Björklund och partiledningen mot att vi inte lyfter jämställdhetsfrågorna bättre. Vi måste bli bäst på dem igen, säger hon till Expressen.se.
Helena Bargholtz är landstingsledamot i Stockholm, samt före detta riksdagsledamot och ordförande för Liberala kvinnor. Hon tror att en röstkampanj från hennes just Liberala kvinnor kan ligga bakom Birgitta Ohlssons seger över självaste partiledaren.
– Jag är inte ett dugg förvånad. Hon är väldigt populär, väldigt duktig och hon står för grundläggande värderingar för oss kvinnor i Folkpartiet, säger hon.

"Ingenting är självklart"

Hon menar att det inte är någon hemlighet att det finns kritik mot Jan Björklund och partiledningen mot att jämställdhetsfrågorna inte förs fram.
– När man tittade på de som kandiderar till riksdagen så var två tredjedelar män och en tredjedel kvinnor. Och Liberala kvinnor har gått ut med en kampanj för att rösta just på kvinnor, säger hon.
Kan det vara början på en förändring i partiet?
– Ja, jag hoppas det. Nu ska vi ha ett landsmöte om några veckor och jag hoppas att vi markerar att vi är det bästa jämställdhetspartiet.
Kan Birgitta Ohlsson komma att nomineras före Jan Björklund?
– Det tror jag inte. Hon kommer säkert att stå på andra plats. Men valberedningens förslag kommer bli att partiledaren står överst.
Är det självklart?
– Ingenting är självklart i politiken. Det är klart att det skulle vara en markering mot partiledaren om han inte skulle stå överst, säger Helena Bargholtz.

onsdag 25 september 2013

Dålig upphandling av skärgårdstrafiken måste stoppas


Oron har varit stor bland skärgårdsbefolkningen och besökare inför upphandlingen av sjötrafik i skärgården. Vi i Folkpartiet i landstinget såg goda möjligheter att förbättra sjötrafiken. Men när upphandlingen utformades såg vi flera svaga punkter som vi inte kunde gå med på.
Det handlar främst om försämrade turlistor, risken för en monopolliknande situation, dåliga möjligheter för små rederier och mindre trafik med de klassiska ångbåtarna.
Många inslag i upphandlingen skulle innebära försämringar för boende, besökare och näringsidkare och ett problem för alla som vill se en levande skärgård.
Folkpartiets landstingspolitiker och många, många andra, engagerade i skärgårdens utveckling, protesterade kraftfullt. Och med lyckat resultat. Nu har beslutet i landstinget om upphandlingen skjutits upp. Förhoppningsvis dras det tillbaka av det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm.
Istället måste vi snabbt få en strategi för hur en bra skärgårdstrafik kan upprätthållas. Sedan behövs en långsiktig lösning som verkligen innebär förbättringar – inte försämringar av sjötrafiken i skärgården.

tisdag 10 september 2013

Öka valfriheten i kyrkan


Vi i Lidingö församling är lyckligt lottade i och med att det finns tre kyrkor, Lidingö kyrka, Breviks kyrka och Bodals kyrka .

Det innebär att vi kyrkobesökare har möjlighet att varje söndag att välja vilken kyrka vi vill gå till just den dagen. Hur vi gör våra val är högst individuellt. Det kan gälla tidpunkten för gudstjänsten och vilken präst som predikar. Denna valfrihet är värdefull.

Vi i FiSk vill arbeta för ökad valfrihet i Svenska kyrkan. Vi vill att människor i allt högre grad ska kunna välja den församling man vill tillhöra. Du ska inte vara begränsad till den församling där du är kyrkobokförd. Detta tror vi skulle öka dynamiken och kvalitén på den kyrkliga verksamheten. Även om du flyttar från Lidingö borde du kunna få vara kvar i Lidingö församling, bidra ekonomiskt till verksamheten och ställa upp i kyrkliga val.

Det ska vara låga trösklar och högt i tak i Svenska kyrkan och en positiv attityd att tillmötesgå olika önskemål. Detta är viktigt när det gäller kyrkliga handlingar; dop, konfirmation, vigsel och begravning.

Det är inte så ovanligt att det finns familjepräster som följer familjen i både glädje och sorg. De döper barnen, konfirmerar de unga, viger dem och begraver de gamla.  Men eftersom vi idag inte längre föds,  bildar familj och jobbar på samma ort i lika hög grad som förr är det av stor betydelse att det finns möjligheter att själv kunna påverka val av kyrka och präst. Detta är tyvärr med dagens kyrkliga system inte helt enkelt då en lokala kyrkoherden måste arvodera den präst som lånas in från en annan församling.. Detta kostar ju extra pengar. Men det är ändå så viktigt att kunna tillmötesgå människors individuella önskemål. Det skapar förtroende för kyrkan att människor att få känna  att man har en egen själasörjare. Vi kyrkligt engagerade måste gemensamt hitta en lösning på detta  menar vi i FiSK.

Vi  vill arbeta för ökad frihet inom Svenska kyrkan.
Ovanstående framförde jag i den hearing som Lidingö församling ordnade i söndags inför kyrkovalet den 15 september.
 

 

 

 

torsdag 5 september 2013

Hög tid att ta tillvara Gärds och andra patienters åsikter!

Hög tid att ta tillvara Gärds och andra patienters åsikter!

Om vi vill ha en vård och omsorg i världsklass måste vi efterfråga patienternas åsikter. Det är först när patienternas synpunkter och kommentarer får påverka hur vi bedriver vården och omsorgen som kvaliteten kan förbättras. Patienternas åsikter måste också få konsekvenser för verksamheterna, t ex genom ekonomiska incitament.
81-åriga Gärd Johansson anmälde nyligen geriatriska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge för brister i den vård och omsorg hon fick. Både verksamhetschefen och Socialstyrelsen fick en noggrann redogörelse i text och bild av Gärds erfarenhet från kliniken men valde att ignorera klagomålen. Socialstyrelsen hänvisade till att patientsäkerheten inte var hotad och klinkchefen avfärdade Gärds synpunkter med att personalen var engagerad och kunnig.
Händelsen är ett bra exempel på hur alltför många inom hälso- och sjukvården fortfarande styrs av en gammaldags syn på sig själva, sitt uppdrag och sina patienter. Låt mig vara tydlig: hälso- och sjukvårdens personal är till för patienterna och inte tvärtom! Att som i Gärds fall vägra patienten en fungerande läslampa och ifrågasätta Gärds önskan att läsa är inte att sätta patienten i centrum.
Attityden till synpunkter och kommentarer om hur anställda och förtroendevalda utför sitt uppdrag inom Stockholms läns hälso- och sjukvård måste ändras! Patientens åsikter ska ses som avgörande för hur väl uppdraget har utförts. 
Patientens upplevelse måste tas tillvara och påverka den framtida vården och omsorgen om vi ska nå målet om en vård och omsorg i världsklass. Patientens synpunkter och kommentarer ska välkomnas och efterfrågas – inte betraktas som ett besvärligt och störande moment som kan besvaras med en byråkratisk och tillrättavisande attityd. Det ska vara en aktiv efterfrågan, inte som nu ett krav på patienten att själv ta initiativet och kontakta rätt instans.
Hur kan vi göra det ännu bättre för dig som patient?  Frågan kan ställas i samband med att den medicinska behandlingen är färdig och patienten skrivs ut. Den kan göras enkel - t ex grön, gul och röd knapp att trycka på innan patienten lämnar avdelningen - eller mer omfattande – t ex en blankett att fylla i – beroende på vilken verksamhet som bedrivs. Oavsett form ska svaren från patienterna välkomnas, användas och bli en del av det kontinuerliga kvalitetsarbetet. 
I många fall kommer patienterna ge uppmuntrande tillrop till excellent vård och omsorg. I några fall kommer synpunkterna och kommentarerna att kräva att förbättringar görs. På ett eller annat sätt måste patienternas åsikter leda till konsekvenser. Kanske handlar det om ekonomiska konsekvenser eller att offentliggöra vilka verksamheter som patienterna rankar bäst respektive sämst.
I de nya system med vårdepisodersättningar som prövas inom Stockholms läns landsting finns ekonomiska incitament inbyggda. Ett liknande system kan med fördel utformas också för patienternas upplevelse av sin vård- och omsorg!
Suzanne Liljegren, FP Lidingös vårdgrupp

torsdag 29 augusti 2013

Ta tillvara personer över 65 år och äldres möjligheter att fortsätta att förvärvsarbeta.


"För några år sedan visade en intervjustudie av 80-åringar och äldre att i samband med pensioneringen upplevde de att de gick från att vara Någon i samhället till att bli Ingen. Om man hade avlönat arbete var man Någon, sedan förvandlades man till Ingen oavsett vad man ägnade sin tid åt Detta måste vi ändra på. Äldre måste ses som Någon hela livs-resan ". (Barbro Westerholm).

"Arbete befrämjar hälsa och välstånd" är ett gammalt talesätt. Genom att det ges möjlighet att fortsätta att arbeta efter 65 kan vi på så sätt lägga flera friska år till vår livslängd. Detta är i sig en samhällsekonomisk vinst. Många som passerat 65 skulle om det fanns möjlighet att ev. gå ner i arbetstid vilja fortsätta att förvärvsarbeta.
26% mellan 65-74 uppger, enligt AMF, att de skulle vilja förvärvsar-beta, om kunde gå ner i arbetstid. Även om intellektet är intakt kan de fysiska styrkan för många ibland tryta.

Det finns idag ingen ordentlig forskning, då det gäller äldre på arbets-marknaden. Man har tittat på vissa yrkeskategorier som t.ex. sjuksköterskor och ordningsvakter. I detta sammanhang har man  kanske fram-för allt tittat på den fysiska förmågan och styrkan. Idag finns många yrken, inom inte minst tjänstesektorn , där den fysiska förmågan är .

Äldre personer, t.ex personer som passerat 55, måste också bli mer attraktiva på arbetsmarknaden.  Idag tar arbetsgivaren ofta på sig stora kostnader när det gäller att anställa äldre personer. Det handlar inte bara om högre löner utan det tillkommer också högre PO-avgifter. Man bör se över detta om man höjer pensionsåldern och gör det möjligt att med lagligt stöd få arbeta till man är 69 eller längre och när man ser över hela pensionssystemet. När en person gått i pension blir vederbörande
"billigare" för arbetsgivaren att anställa, då särskilda medel inte behöver avsättas för den anställdes pension.

Staten och Sveriges kommuner och landsting, som är stora arbetsgivare, borde gå i bräschen för att göra det möjligt för människor över 65 att få fortsätta förvärvsarbeta genom att  i stället för t.ex löneförhöjningar ge möjlighet att gå ner i arbetstid. Det kan innebära  kortare arbetstagare eller kortare arbetsvecka. Det kan handla om delade tjänster. Det kan handla om tjänst varannan vecka, varannan månad, var tredje månad o.s.v. Listan kan göras lång. Det kan även handla om mentors-och hand-ledartjänster gentemot yngre arbetskamrater, "nischarbete" inom olika yrkeskategorier, men också om vikariepooler med äldre arbetstagare. Mycket av detta finns redan idag i mindre skala, men borde gå att utveckla  mer systematiskt för att på så sätt ta tillvara de äldres erfarenheter, kunskap  och kompetens. Naturligtvis ska arbetsgivare och arbetstagare i god tid före en arbetstagare fyller 65 samråda om hur arbetet och arbetsuppgifterna framöver ska se ut. 

Men vi får inte heller bortse från att många äldre göra viktiga ideella insatser både i den egna familjen, mot barn och barnbarn och egna makar, men också  genom engagemang i många samhällsnyttiga föreningar som exempelvis i SPF,Sveriges pensionärsförbund. Alla äldre är Någon.

(Artikel publicerad i SPF Lidingöskeppets Skeppsposten 2013:3)

söndag 18 augusti 2013

Öppen och fördomsfri kyrka


Om en knapp månad, söndagen den 15 september är det val i Svenska Kyrkan; till Kyrkomötet, till Stiftsfullmäktige i Stockholm och till Kyrkofullmäktige i Lidingö församling.

 Kyrkans agerande påverkar samhället, inte minst det lokala samhället.  Kyrkobyggnaderna är vårt gemensamma arv och kyrkan förvaltar mycket av Sveriges kulturarv. Hur ska denna kraft användas på bästa sätt?  Det är en uppgift för de styrande på olika nivåer att ansvara för.

FiSK, Fria liberaler i Svenska kyrkan,  vill poängtera några liberala frågor.

Större valfrihet i kyrkan, som innebär att du ska ha möjlighet att vara medlem i den församling där du känner dig hemma, t ex i anslutning till din arbetsplats eller i en landsbygdsförsamling vid ditt sommarhus. Det innebär också att du ska ha möjlighet att välja den präst du vill ha vid dop, vigsel och begravning.

Vi vill också verka för att kyrkan ska ta socialt ansvar och stå upp för de utsatta i samhället. Kyrkan ska vara tillgänglig och finnas nära människor i svåra situationer. Den ska vara en tydlig röst för ett samhälle som värnar om de mänskliga rättigheterna.

FiSK vill att gudstjänster och kyrkliga handlingar ska ge människor mening och hjälp i vardagen. Fler kyrkobesökare ska känna sig välkomna till en levande kyrka som balanserar tradition och förnyelse.

Musiken i kyrkan har ett stort egenvärde och lockar många besökare. De ska få möta ett rikt utbud.

Frivilligarbetet är viktigt och ska uppmuntras och utvecklas. De förtroendevalada har ett stort ansvar att sprida kyrkans budskap, inte minst bland barn och unga.

FiSK på Lidingö vill medverka till en ny större kyrka i Bodal då den nuvarande provisoriska kyrkan måste ersättas. Vi vill se en ny okonventionell kyrka som fullt ut utnyttjar det fantastiska läget.

 Nomineringsgruppen för FiSK som kandiderar i kyrkovalet är utöver mig själv               

Anna Poring, Östra Rudboda  

Hildegard Keijer, Herserud     

Anders Ulfvarson, Trolldalen

Helene Zethrin, Mosstorp

Birgit Hamvik, Gångsätra

Gunvor Weissenrieder, Rudboda

Jan Weissenrieder, Rudboda
Vi kampanjar fram till valet genom att dela ut FiSKS lokala valprogram med valsedlar i brevlådor och i Lidingö centrum. Är du medlem i Svenska kyrkan hoppas jag att du röstar i kyrkovalet!

 

 

 

torsdag 15 augusti 2013

Ylva Annerstedt


En skön sommar med lång ledighet går nu mot sitt slut, men än kan jag njuta av sol på balkongerna och morgonbad här i Gåshaga.
Men ett vemodigt besked har jag fått i sommar.
Tidigare riksdagsledamoten och kommunalpolitikern Ylva Annerstedt avled i juli efter att ha drabbats av cancer för ett par år sedan. Ylva var riksdagsledamot för Folkpartiet under åren 1978 – 1994. Hon bodde under denna tid i Södertälje där hon också hade uppdrag för Folkpartiet bl. a som kommunfullmäktiges ordförande.

Jag lärde känna Ylva när jag blev kommunalpolitisk sekreterare 1989. Ylva var då ordförande för Folkpartiets kommunalpolitiska råd, som samlade ledande kommunalpolitiker från hela landet. Ylva väckte 1989 en idé. Folkpartiet borde arrangera kommunala riksmöten för att ge kommunal- och landstingspolitiker möjlighet att träffas och diskutera gemensamma problem. Många kände sig ensamma i sitt politiska arbete och ville få känna gemenskap med andra liberaler.

Ylvas förslag föll inte i god jord hos partiledningen.  Man menade att det borde räcka med landsmötena. Men Ylva gav sig inte och fick såsmåningom partiledningens stöd. Jag fick i uppgift att medverka vid arrangerandet. Första riksmötet ägde rum i Göteborg 1990 i ett nyöppnat hotell i anslutning till gamla Eriksbergsvarvet.  När vi kom dit var kvällen före mötet rådde kaos. Men Ylva var cool och förlitade sig på personalens försäkran att allt skulle vara klart till mötets öppnande. Och det var det. Detta möte blev det första i en rad lyckade riksmöten, först vartannat år och numera varje år med alltfler deltagare. Ingen ifrågasätter dessa möten. De har blivit viktiga kontaktytor mellan partiledningen och medlemmarna.

Ylva hade en bred politisk profil. Konstitutionella frågor, kvinnofrågor och frågor rörande Stockholms län engagerade henne. Hon väckte särskild uppmärksamhet när hon stred för rätten att få äta kräftor när man vill. Hon demonstrerade detta genom att äta en kräfta i riksdagens talarstol. En konkret kamp för valfriheten.

Ylva var kreativ och mångsidigt begåvade. Hon var ursprungligen lärare och sydde också kläder. Hon lagade mycket god mat och bjöd ofta på trevliga middagar. När hon lämnat riksdagen flyttade hon till Rivieran, där hon engagerade sig i Rotary och Swea och spelade golf.

Ylva var också konstnärlig. De senaste åren ägnade hon åt akvarellmålning med flera utställningar bl.a. Folkpartiets klubbrum i riksdagen. Hon beskrev sig som akvarellists.

Ylva och jag hade inte så mycket kontakt sedan hon flyttat till Frankrike. Men hon brukade alltid komma på den årliga veteranträffen för tidigare riksdagsledamöter. Det var så roligt att får träffa henne då. Det känns så sorgligt att inte får träffa henne mer.