Avpolitisera nämndemännen

I dagens DN http://dn.se/ledare/ tar ledaren upp en fråga jag motionerat om flera gånger i riksdagen. Det handlar om hur nämndemän i domstolarna ska utses, genom lottning eller anmälan. Ledare föresöpråkar det sistnämnda.
Så här anser jag
För att de allsidiga medborgerliga värderingarna skall komma fram idomstolsavgöranden krävs en bred sammansättning avnämndemannakåren med avseende på kön, etnisk bakgrund och utbildning. I dag speglar inte kåren ett tvärsnitt av befolkning. Enligt rättegångsbalken skall nämndemännen ha en allsidig sammansättning iförhållande till ålder, kön och yrke. Att detta i praktiken inte är fallet är tyvärr sedan länge känt. Nämndemän utses av fullmäktige i kommunerna, landstingen och regionerna. Nomineringarna sker genom partiernas valberedningar.Partipolitiseringen har lett till att även nämndemännen utses efter strängt partipolitisk proportionalitet. Medelåldern är hög. Många sitter länge. Det är inte ovanligt att enpersons politiska gärning avslutas med det hedersamma uppdraget att varanämndeman. Det är ett erkännande för lång och trogen tjänst i partiet, entrevlig och delvis lönande fritidssysselsättning för en kanske i övrigtpensionerad person. Det behöver inte vara orimligt i sig, men det är orimligt om detta är fallet för en majoritet. Medborgare utan partimedlemskap är i realiteten utestängda från nämndemannasysslan. Kravet på allsidighet och medborgerligt inflytandei domstolarna tillgodoses i dag utifrån en förhållandevis liten gruppmedborgare, som knappast kan sägas vara representativa för befolkningen i sin helhet. Rekryteringen av nämndemän borde lösas genom att bredda underlaget till att omfatta även medborgare utanför de etablerade partierna. Detta skulle med största sannolikhet leda till fler ungdomar och fler invandrare bland nämndemännen. Det svenska systemet med nämndemän som utses av de politiska partierna måste anses som världsunikt. De svenska nämndemännen är lekmannadomare. De har alltså att ta ställning till allt som skall prövas av domstolen, och inte som i t.ex. det anglosaxiska jurysystemet enbart till skuldfrågan. Att låta dessa domare utses av de politiska partierna är inte förenligt med synen på domstolarnas oberoende av det politiska systemet. Samtidigt är det viktigt att behålla det folkliga inflytande nämndemännenutgör för att balansera den juridiska expertisen. Ett system där nämndemänutses bland domsagans myndiga befolkning är därför önskvärt. En tänkbarmodell kunde vara att låta dem som är intresserade av nämndemannauppdragkontakta en nämndemannaförening i sin hemort, en annan kan vara att devänder sig direkt till domstolen. Det borde inte vara ett oöverstigligt hinder att finna en lämplig metod att från ett mycket brettunderlag utse intresserade medborgare till dessa viktiga uppdrag så attnämndemannakåren kan både förnyas och föryngras. Rimliga ekonomiskavillkor för nämndemännen skulle med all säkerhet också underlätta en bredare rekrytering. En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungeranderättssystem utan också att medborgarna hyser ett gott förtroende för rättsstaten. Om medborgarna tappar förtroendet för rättsmaskineriet spelar det ingen roll att avgörandena är materiellt riktiga. För att tilltron till rättsväsendet skall kunna stärkas är det av central vikt att uppsättningen av nämndemän i våra domstolar bättre speglar sammansättningen av medborgare i samhället vad avser ålder, kön och bakgrund. Det har visat sig att de politiska partierna inte klarar av detta.

Länge leve spårvagnarna

När jag var barn var Stockholm fyllt av spårvagnar. Själv bodde jag då, som nu, på Lidingö. Vi åkte med språvagnen, som den då kallades, ända in till Humlegården oavsett om vi bodde på norra eller södra Lidingö. Ville vi längre in i stan bytte vi till tian vid Ropsten.

Så vid högertrafikomläggningen 1967 skulle alla spårvagnar bort. Trafikfarliga och hindrade bilismen hette det. Spåren revs.

Men nu byggs nya spår i Stockholmsregionen. Citybanan för pendeltågen som fördubblar tågkapaciteten, dubbelspår i Södertälje och framför allt Spårväg City, som kommer att ersätta skymmande och bullrande bussar. Till den kan Lidingöbanan, som också ska rustas upp, anknytas. Då blir det möjligt att ta sig från Gåshaga ända bort till Kungsholmen, där tvärbanan slutet an.

Vill du veta mer om allt som händer på trafikområdet kolla sl.se /aktuellt

Självklart välkomnar jag denna nya trafikutveckling. Men får framtida trafikplanerare för sig att spårvagnarna ska bort, hoppas jag att man inte river spåren, utan bara asfalterar över dem. De kan komma till användning igen. Men då lever nog inte jag. Allting går igen, som någon uttryckt saken.

Försäkringskassans siffror är positiva för Stockholms län

Av 2 743 personer i Stockholms län vars dagar i sjukförsäkringen tog slut vid årsskiftet har 1 784 personer valt att inte försöka återkvalificera sig till sjukförsäkringen, dvs hela 65 procent. Nationellt har över hälften av dem som lämnade sjukförsäkringen istället funnit ett jobb eller är i ett arbetsmarknadsprogram hos arbetsförmedlingen efter den så kallade arbetslivsintroduktion på tre månader. Det visar Försäkringskassans statistik som presenterades idag torsdag.

Vi får nu bekräftat att sjukförsäkringsreformen i sin helhet fungerar. De långa passiva sjukskrivningarna har ersatts av att människor får individuell hjälp att återfå och använda den arbetsförmåga man har.
Folkpartiet presenterade nyligen en rapport om sina slutsatser efter att ha gjort över 50 besök på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan runtom i landet. I stort sett alla besök har gett en positiv bild.
Det är den här bilden jag har fått i mina möten med dem som arbetar med reformen. Det är ljusa siffror som visar att över hälften har funnit en aktivitet genom Arbetsförmedlingen istället för passiv sjukskrivning.
Hämta rapporten här
http://www.folkpartiet.se/

Vad kan Carl Bildt göra för mot avrättningarna i Iran?

Nyligen avrättades fem politiska fångar i Iran. Därtill har regimen fastställt dödsdomen för ytterligare sex politiska fångar för deras medverkan i regimkritiska protester. Dessa dödsdomar kan verkställas när som helst om kraftfulla internationella påtryckningar uteblir. Kraftfulla fördömanden i ord är självfallet positiva men har tyvärr visat sig otillräckliga inför prästerskapets diktatur. Den iranska regimen fortsätter att systematiskt negligera FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt andra internationella konventioner.

Därför har jag ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt på vilket sätt han i Sverige och i internationella sammanhang har för avsikt att arbeta för att förhindra fortsatta avrättningar i Iran.

Jag ser fram emot hans svar.

Lidingöliberalerna tar initiativet vägfrågan

Häromkvällen anordnade Folkpartiet på Lidingö en viktig debatt rörande den högaktuella och kongtroversiella frågan om en ny vägsträckning Högberga- Skärsätra. Ska den gå genom en bergtunnel? Minna Klintz, v.ordförande i Kommunstyrelsen och Göran Tegnér, v. ordförande i Tekniska nämnden och trafikkonsult (bilden), gjorde en utomordentligt bra genomgång av den kniviga frågan. Att Lidingöliberalerna har initiativet visades bl.a. av att mötet besöktes såväl av Tor von Sydow från Lidingöcentern och Jan Herlin från Moderaterna. Med var också Kaj Hagström, tidigare v.d. för Lidingöbanan. Och många andra. En givande och livlig diskussion utbröt. Läs mer om den i Jan Sjöbergs reportage på Lindingosidan.se.

Äldre bilförare får inte diskrimineras.

Drygt 1 miljon körkortsinnehavare har uppnått åldern 65 år eller äldre, och om tio år beräknas antalet ha fördubblats till över 2 miljoner. För många av dessa är bilen på grund av brister i de allmänna kommunikationerna.

Körkortet har för många blivit en så självklar del av ”ett normalt liv” att många ser körkortsinnehavet som en mänsklig rättighet. Att fråntas körkortet kan därför bli ett mycket stort bakslag för den enskilde. Vi vet mycket litet om vilka konsekvenser som uppstår när äldre inte längre kan köra bil. Hur förändras deras aktivitetsnivå? Övergår den äldre från att vara bilist till att vara cyklist, vilket innebär större risk att bli dödad eller skadad i en trafikolycka? Att inskränkt rörlighet i allmänhet leder till ökad sjukdomsförekomst är känt, men man vet mindre om just betydelsen av inskränkningar i möjligheten att köra bil. Detta borde därför bli föremål för forskning.

Den allmänna uppfattningen bland trafiksäkerhetsforskare i dag är att friska äldre bilförare inte utgör något hot mot trafiksäkerheten. Det finns därför inte heller någon rimlig anledning att utsätta hela den äldre befolkningen för nya förarprov eller teoriprov. Erfarenheter och vetenskaplig utvärdering från andra länder med återkommande kontroller av äldre förare har visat att generella kontroller inte är effektiva och att de ger låg utdelning i relation till kostnaden.
I Sverige har sedan mitten av 1940-talet ansvaret åvilat läkarna att i den normala patientkontakten även göra en körkortsmedicinsk bedömning. Ett flertal utredningar har visat att så inte har gjorts och inte heller görs nu för tiden. Läkarbristen, med långa väntetider och köer till vårdcentralerna etc., gör att läkarna lågprioriterar körkortsmedicinska bedömningar, i den mån de inte aktivt undviker dessa på grund av avsaknad av körkortsmedicinska kunskaper eller önskan att inte riskera en god patient–läkar-relation.

En körkortsmedicinsk bedömning är en grannlaga uppgift som ställer krav på såväl rättssäkerhet som kunskap hos undersökande läkare. Därför bör trafikmedicinska enheter finnas på regionsjukhus, eller motsvarande, och mer kvalificerade trafikmedicinska centrum på de medicinska universiteten, eller motsvarande, för att avlasta läkarna från komplicerade beslut som de ofta saknar kunskaper för att kunna fatta. I den medicinska grund- och vidareutbildningen av läkare bör det finnas obligatorisk undervisning i körkortsmedicin liksom att de körkortsmedicinska kunskaperna bör prövas i examinationen.

EU-direktiven i körkortsfrågor medger att körkort kan förses med olika former av villkor, exempelvis ”gäller endast under körning i dagsljus” eller ”gäller endast inom en radie av x km från bostaden”. Det finns i dag ingen vetenskaplig forskning, än mindre några resultat, där man kan utvärdera olycksrisken hos förare med olika former av sviktande hjärn- eller synfunktion i relation till deras bilanvändning. Sådan forskning är absolut nödvändig för att man skall kunna visa att man inte försätter en körkortsinnehavare i en situation med oacceptabel olycksrisk genom nämnda villkor.

Frågor om äldre körkortsinnehavare berör ett stort antal områden, och många av de berörda är relativt dåligt informerade om vad som kan hända med körförmåga, uppmärksamhet m.m. när man åldras. Det är därför mycket angeläget att det finns lättillgänglig information, som t.ex. kan utarbetas av Vägverket i samarbete med trafikmedicinska centrum.

Så mer och bättre forskning och information behövs beträffande äldre bilförare.

Hörapparater - igen

Först vill jag tacka Marianne Åhman för din kommentar till mitt tididgare inlägg. Blir jag invald i landstinget i höst kommer detta att bli en prioriterad fråga för mig.

Jag har tagit upp frågan med Folkpartiets handläggare i landstinget, Cecilia Carpelan. Hon berättar att hälso-och sjukvårdsnämnden är på gång att fatta beslut om vårdval för basal hörselrehabilitering, dvs hörapparatutprovning. Det finns sedan tidigare fritt val av hjälpmedel vilket innebär att man kan välja apparat mot en tilläggskostnad.

Köerna och väntetiderna har blivit mycket kortare vilket framgår av Vårdguiden.

Men fortfarande blir det inte lika enkelt som att köpa glasögon!