Avpolitisera nämndemännen

I dagens DN http://dn.se/ledare/ tar ledaren upp en fråga jag motionerat om flera gånger i riksdagen. Det handlar om hur nämndemän i domstolarna ska utses, genom lottning eller anmälan. Ledare föresöpråkar det sistnämnda.
Så här anser jag
För att de allsidiga medborgerliga värderingarna skall komma fram idomstolsavgöranden krävs en bred sammansättning avnämndemannakåren med avseende på kön, etnisk bakgrund och utbildning. I dag speglar inte kåren ett tvärsnitt av befolkning. Enligt rättegångsbalken skall nämndemännen ha en allsidig sammansättning iförhållande till ålder, kön och yrke. Att detta i praktiken inte är fallet är tyvärr sedan länge känt. Nämndemän utses av fullmäktige i kommunerna, landstingen och regionerna. Nomineringarna sker genom partiernas valberedningar.Partipolitiseringen har lett till att även nämndemännen utses efter strängt partipolitisk proportionalitet. Medelåldern är hög. Många sitter länge. Det är inte ovanligt att enpersons politiska gärning avslutas med det hedersamma uppdraget att varanämndeman. Det är ett erkännande för lång och trogen tjänst i partiet, entrevlig och delvis lönande fritidssysselsättning för en kanske i övrigtpensionerad person. Det behöver inte vara orimligt i sig, men det är orimligt om detta är fallet för en majoritet. Medborgare utan partimedlemskap är i realiteten utestängda från nämndemannasysslan. Kravet på allsidighet och medborgerligt inflytandei domstolarna tillgodoses i dag utifrån en förhållandevis liten gruppmedborgare, som knappast kan sägas vara representativa för befolkningen i sin helhet. Rekryteringen av nämndemän borde lösas genom att bredda underlaget till att omfatta även medborgare utanför de etablerade partierna. Detta skulle med största sannolikhet leda till fler ungdomar och fler invandrare bland nämndemännen. Det svenska systemet med nämndemän som utses av de politiska partierna måste anses som världsunikt. De svenska nämndemännen är lekmannadomare. De har alltså att ta ställning till allt som skall prövas av domstolen, och inte som i t.ex. det anglosaxiska jurysystemet enbart till skuldfrågan. Att låta dessa domare utses av de politiska partierna är inte förenligt med synen på domstolarnas oberoende av det politiska systemet. Samtidigt är det viktigt att behålla det folkliga inflytande nämndemännenutgör för att balansera den juridiska expertisen. Ett system där nämndemänutses bland domsagans myndiga befolkning är därför önskvärt. En tänkbarmodell kunde vara att låta dem som är intresserade av nämndemannauppdragkontakta en nämndemannaförening i sin hemort, en annan kan vara att devänder sig direkt till domstolen. Det borde inte vara ett oöverstigligt hinder att finna en lämplig metod att från ett mycket brettunderlag utse intresserade medborgare till dessa viktiga uppdrag så attnämndemannakåren kan både förnyas och föryngras. Rimliga ekonomiskavillkor för nämndemännen skulle med all säkerhet också underlätta en bredare rekrytering. En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungeranderättssystem utan också att medborgarna hyser ett gott förtroende för rättsstaten. Om medborgarna tappar förtroendet för rättsmaskineriet spelar det ingen roll att avgörandena är materiellt riktiga. För att tilltron till rättsväsendet skall kunna stärkas är det av central vikt att uppsättningen av nämndemän i våra domstolar bättre speglar sammansättningen av medborgare i samhället vad avser ålder, kön och bakgrund. Det har visat sig att de politiska partierna inte klarar av detta.