Vid det senaste mötet i Stockholms läns landsting diskuterade vi hörappareter; en fråga som engagerar mig också av privata skäl. Bakgrunden var en interpellation väckt av Håkan Jörnhed (v).
Han ifrågasatte hur förskrivningen av hörapparater går till och menade att många äldre känner sig tvingade av privata audionomer att köpa dyrare apparater än de egentligen behöver.
Så här sade jag.
"Herr ordförande! Jag tillhör kategorin äldre damer med hörapparat som jag har förstått att Håkan värnar om i sin interpellation. Det är väldigt trevligt. Jag kan bara vittna om det bemötande som jag själv har upplevt när det gällde hörapparater. Det är naturligtvis väldigt beroende av vem man träffar när apparaten förskrivs. Jag träffade en audionom som mycket tydligt talade om för mig hur jag borde ha det. Jag gillade inte det utan vände mig till en annan och fick ett mycket bra bemötande där. Jag tror inte att det är så förfärligt besvärligt att skaffa hörappart som man kanske tror när man läser Håkans interpellation.
Jag har inte varit utsatt för någon brukarundersökning – jag tycker att det vore väldigt intressant om jag kunde bli det – och inte heller någon marknadsföringsinsats. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att inget av de företag som Håkan nämner har hört av sig till mig. Jag finns ändå registrerad som innehavare av hörapparat. Men jag tror som sagt att jag kommer att klara det här i fortsättningen."
Jag vill tillfoga att jag är glad över den tekniska utvecklingen gjort hörapparaterna mindre, smidigare och effektivare än när min mamma hade dem. Dessutom får jag själv välja hörselcentral och kan få hjälp inom rimlig tid. Så var det inte för mamma. Hon blev anvisad en hörselcentral och fick vänta halvårsvis på hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar