måndag 3 november 2008

Inför obligatoriskt civiläktenskap

I dagens Svenska Dagblad vill Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, och flera kyrkoledare, dock inte ärkebiskopen, att obligatoriskt civiläktenskap införs. Alla ska ingå äktenskap i en borgerlig cermoni. Sedan är det upp till varje par om de också vill ha en kyrklig välsignelse av sitt förbund. Detta är modellen i de flesta europeiska länder som Tyskland och Frankrike. Den svenska modell är en rest från den tid svenska kyrkan var statskyrka. Staten har också varit frikostig med att överlåta vigselrätten till olika frikyrkosamfund.

Jag har länge förespråkat obligatoriskt civiläktenskap i motioner till riksdagen och Svenska Kyrkans kyrkomöte. Även kd-ledaren Göran Hägglund för nu fram förslaget för att försöka lösa den infekterade frågan om kyrkan ska viga samkönade par. Med vår modell tas vigselrätten från kyrkorna. I gengäld får de själva bestämma vilka par de vill välsigna. Inga par, sam- eller särkönade, kommer att kunna kräva att bli välsignade.

När jag om några dagar återigen blir riksdagsledamot kommer jag att få ta ställning till ett förslag om att kyrkorna ska tvingas viga även samkönade par, annars mister de vigselrätten. Jag skulle mycket hellre se att obligatoriska civiläktenskap införs. Det vet jag att också många biskopar och präster i Svenska Kyrkan önskar, bl.a min partikamrat Cecilia Wikström, riksdagsledamot från Uppsala. Hon är förresten ett av namnen till ny biskop i Stockholm efter Caroline Krook. Jag håller tummarna.

1 kommentar:

Ola J Hedin sa...

Efter att ha bott i Frankrike i några år och varit yrkesverksam i evangelikala och baptistiska sammanhang är det för mig självklart att kyrkorna borde lämna ifrån sig vigselrätten å det snaraste.

Fransmännen har också ordnat det så vist att de förbjudit samfunden (oavsett religion) att förrätta några vigslar för par som ännu inte är civilrättsligt vigda. Jag har tolkat det som att ingen ska kunna uppfatta sig som sammanvigd och i åtnjutande av det civilrättsliga skydd som äktenskapet innebär. Jag är visserligen inte för att förbjuda samfunden att ordna med vigslar, men jag ser poänger med att följa den ordningen.

I mitt arbete har jag nära kontakt med två av undertecknarna av artikeln. Jag är glad att de nu går i bräschen för en förändring. Jag hoppas att den meningen vinner företräde framför tvingande ingrepp i religionsfriheten.