Sent i torsdags kväll i riksdagen fick jag vara med om att fatta ett historiskt beslut, nämligen att Sverige ska ansluta sig till Lissabonfördraget. Fördraget är inte i hamn ännu. Det måste godkännas av alla medlemsländer för att träda i kraft. Tyvärr har irländarna sagt nej i en folkomröstning och i Tjeckien, som återstår, är beslutsläget oklart. Så det är oklart om fördraget träder i kraft. Det vore synd om detta inte sker. Lissabonfördraget är bättre än det nu gällande Nicefördraget. Lissabonfördraget moderniserar EU och gör det mer öppet, effektivt och demokratiskt.
Jag har inte fått särskilt många mail om fördraget. En lidingöbo har ringt mig. Han oroar sig för att Lissabonfördraget tvingar fram svensk uranbrytning. Men jag kan lugna honom. Så är inte fallet. Detta missförstånd grundar sig i en felläsning av Euratomfördraget.
Kring uranbrytning gäller svensk lag. Lissabonfördraget ändrar i praktiken inte innehållet i Euratomfördraget. Sverige har, liksom Finland och Österrike, dessutom en förklaring i anslutningsakten att varje land själv får bestämma om den ska producera kärnenergi. Sverige bestämmer även i fortsättningen över den egna energipolitiken.
Det är bra med en debatt om Lissabonfördraget, men den ska utgå från fakta, inte fiktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar