Jag läste i söndagens Svenska Dagblad ( 19 augusti) Karin Thunbergs intervju med författaren Per Wästberg rubricerad "En lycklig man." Jag uppfattade rubriken som ironisk för det centrala inslaget i artikeln gällde hans reaktion på dottern Johanna Ekströms bok "Om man håller sig i solen" som kom ut i våras. Det är en svidande uppgörelse med den miljö och den far hon vuxit upp med. Det är mörk och bitter bok men stilistiskt lika säker som de böcker hennes far skriver.
Per Wästberg är i sin tur bitter och besviken över dotterns skildring av sin uppväxt. Hon fick ju leva i en miljö fylld av skönhet på Stora Skuggan på Djurgården. Hon har, menar han, hoppat över allt positivt som fanns i familjelivet, alla lyckliga stunder.
Men undrar jag får föräldrar bestämma när deras barn ska vara lyckliga? Kanske var det så att Johannas far bedömde att hon borde vara lycklig vid vissa tillfällen utan att ta reda på om hon verkligen var det. Varje individ, även barn, har rätt att själv avgöra när man är lycklig.
Jag kommer att tänka på den amerikanska författaren Joan Didion, vars dotter blev svårt sjuk som vuxen. Joan Didion skrev aningslöst att dottern hade en så lycklig barndom. Hon hade över 80 klänningar.
Lycka för en liten flicka ligger inte i många klänningar. Det handlar om annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar