Långhelgen tillbringade min man och jag i Helsingfors. Det var länge sen sist. Det är en härlig stad. Finlands historia blev så tydlig för oss med besök på Sveaborg, konstmuséet med Kalevala utställningen och inte minst Mannerheims hem, numera ett museum. Jag är fascinerad och imponerad av Gustaf Mannerheim (1867-1951). Han var framstående som militär och som politiker; som överbefälhavare och president. Han var stilig, talade 14 språk och var mycket intresserad av heminredning. Sitt äktenskap klarade han dock inte. Jag kan tänka mig att han inte var lätt att vara gift med. Säkert en aristokratisk mansgris. Men jag hade gärna träffat honom. Som min svåger sa: Mannerheim är Finlands historia.
Helsingforsoperan, uppförd för ca 15 år sedan, är min favorit. Ljus, luftig med en inbjudande foajé, där människor är uppklädda. Vi såg Die Frau ohne Schatten av Richard Strauss. En oförglömlig upplevelse med fantastiska sångare och en enastående vacker och avancerad scenografi. Den föreställningen tror jag inte Stockholmsoperan skulle klara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar