Vårdlots för personer med stora och sammansatta behov

Vården i kommuner och landsting är idag komplex och samverkan brister ofta. Gränsdragningsproblem mellan kommunen och landtinget kan skapa otrygghet För vårdbehövande och dess anhöriga är det svårt att hitta rätt vilket kan innebära att det tar lång tid innan man får rätt vård. Personer med stora och sammansatta vårdbehov måste få en fast vårdkontakt med helhetsansvar för individens vård och omsorg så att det blir en kontinuitet för individen.

Gränsdragningen mellan kommunen och landstinget kan skapa otrygghet. Därför bör vårdlotsar med god kännedom om vården både i kommunen och i landstinget finnas för vårdbehövande och dess anhöriga. Hela vårdkedjan måste hänga ihop oavsett vem som är huvudman. För familjer med barn med stora vård- och omsorgsbehov behövs lotsar som samordnar vård- och omsorgsgivarna och som hjälper familjerna i deras vardag. Ju tidigare och bättre vård och omsorg barnet kan få, ju större är möjligheterna till ett bra liv för barnet och en hanterbar tillvaro för hela familjen. Samhällsekonomiskt är det dessutom en lönsam investering.

Om vårdbehövande får möjlighet till personlig rådgivning om vart de ska vända sig och vilka rättigheter och möjligheter som finns skulle fler få rätt vård i rätt tid vilket är bättre både för såväl den vårdbehövande och dess anhöriga som för hela vårdkedjan.

Vårdlotsen, som är en biståndsbedömd insats, ska erbjudan till personer som har hemtjänst flera gånger per dag och kan ha behov av omfattande insatser från flera håll. Lotsen ska kunna erbjuda ett samordnande stöd genom samverkan med olika aktörer, men också praktisk hjälp till den äldre och dennes anhöriga.

Den grupp som skulle ha störst effekt av vårdlotsar är de som har multipla vårdbehov och deras anhöriga. Vårdlotsar kan snabbt se var behövlig vård finns i kommunen och i landstinget, för varje vårdbehövande. På så sätt kan personligt lidande minskas och  kostnader sparas för  kommunen och landstinget.

 

 

 

 

Vissla mot våld

Min partikamrat Rebecca Krus (FP) skriver i dagens Lidingö Tidning om den oro hon och många andra lidingöbor känner med anledning av den senaste tidens inbrott och  överfall  på Lidingö den senaste tiden. Själv drabbades hon av ett inbrottsförsök när hennes unga dotter var ensam hemma mitt på dagen. Och fem kvinnor har utsatts för överfall och sexuellt ofredande.

Vi måste skapa ett tryggt Lidingö igen skriver hon. Hon menar att vi politiker måste satsa på effektiva insatser. Dit hör ökad belysning på promenad- och cykelvägar och mörka innergårdar. Döljande buskage måste rensas bort för öppnare ytor. Mer resurser till närpolisen för att informera dig och dina grannar om hur ni kan hjälpas åt för att öka tryggheten i ert område. Hon efterlyser förslag från lidingöborna för vad som kan göras mer.(Rebecca.Krus@folkpartiet.se)

Mina förslag är följande.

Kommunen bör anordna fler trygghetsvandringar med kvinnor som pekar ut platser där de känner sig otrygga. Så kan kommunen göra insatser där för att öka säkerheten. För flera år sedan gjordes en sådan trygghetsvandring i Larsberg på  initiativ av Folkpartiet. Men det räcker inte. Fler områden måste granskas och det måste göras kontinuerligt.

I dag fick jag ett mail från en kvinna som berättade att hon och hennes kompisar känner sig rädda nu när de är utomhus. De vill anordna en jättedemonstration mot utomhusvåldet. Det är ett utmärkt förslag som verkligen bör uppmuntras. Jag är beredd att hjälpa till om de vill det.

Själv har jag numera en visselpipa i fickan när jag är utomhus. Känner jag mig  oro för att bli antastad kommer jag att blåsa i den. Förövare gillar inte oljud. Förhoppningsvis hör någon annan den också och kan komma till undsättning. Har jag misstagit mig får jag förklara mig. Säkert blir jag förstådd.